Det är vad 118100 anser att de har. Jag läste i en av de bloggar jag läser regelbundet, att hon hade skickar frågan "Vem är CrazyGirl?". Hon själv är CrazyGirl. Det roliga är att hon hade fått ett bra svar. Så jag måste självklart prova. Så nu har jag slängt iväg ett SMS med frågan om vem IzZzY är.

Precis nu fick jag dessutom svar. "Vi på 118100 tror att IzZzY är en glad kille som gillar att blogga och älskar Kalmar FF"

Lite småkul faktiskt. :)

Föga förvånande ställer jag mig frågande till vissa alkoholrelaterade myter. Det finns en hel del som man kanske borde gräva lite i, som jag har kommit att tänka på. Vissa tror jag mig kan avfärda redan nu, vissa andra är jag mer osäker på.

1. Man kan bli blind/dö av hembränt, pga att det innehåller träsprit.
2. Det finns kräkmedel i systemsprit
3. Dricker man massa grädde innan man dricker, förhindrar det att alkoholen tas upp i början, då grädden lägger sig som en hinna i magsäcken.
4. Väntar man med att pinka när man börjar dricka öl, så klarar man av att hålla sig längre senare på kvällen.

Egna reflektioner: På nummer ett har jag själv läst mig till att det finns mer träsprit i apelsinjuice än i hembränt. Såvida man inte är så j*vla dum att man blandar i industrisprit, vilket är det samma som träsprit, och att det omöjligt är någon risk för träsprit om man destillerar mäsk på vanligt sätt. På tvåan, är jag nästan 100% säker på att det inte finns kräkmedel i systemspriten. Trean är jag däremot mer osäker på, men rent logiskt sett tycker jag att det låter märkligt.  Men visst kan det vara  så. Fyran, nja, kan vara så att man töjer på blåsan, men det kan ju också vara så att alkoholen verkar smärtstillande, och att man inte känner att man är kissnödig i samma utsträckning ju fullare man blir.

Men jag får helt enkelt leta upp folk som borde veta, och fråga dem.

Gav detta dig några idéer om andra myter, så kommentera. Kommentera också om du tror dig veta hur det egentligen ligger till med ovanstående myter. Kan bli intressant!

Ang. Noisetten. Den ska ha tagits bort till julen 2006, då innehållet i askarna kontinuerligt uppdateras. Men än är nog inte sista ordet sagt i den här frågan, och om de som verkligen vill ha tillbaka noisetten gör nog bäst i att kontakta kraftfood helt enkelt. Så kanske de ändrar uppfattning. För det pågår en strid om vilka praliner som ska finnas i asken, och smaken tycks verkligen vara som baken när det kommer till den frågan, som man kan läsa i det här blogginlägget och det här, och dess kommentaren. Men jag ska slänga iväg ett E-mail till Kraftfood imorgon och hoppas på ett bra svar.

Ang. Dillskruvarna. Det går vissa rykten om att dessa gått att köpa på ICA Maxi i Linköping sommaren 2005, men sen slutar spåren. Som vanligt är det Kraftfood som jag fått skicka mejl till, då de tycks tokdominera onyttighetsbranshen. Sen har jag läst mig till att de faktiskt ska vara tämligen nyttiga, vilket kan vara anledningen till att de eventuellt tagits ur sortimentet. För nyttiga snacks kan man väl ändå inte sälja? Men förmodligen handlar det nog om efterfrågan, då jag ser till mig själv, jag har alltid tyckt om dillskruvarna, men av någon anledning sällan köpt dem själv.

Jag kan tänka mig att jag snart blir klassad som Spam hos kraftfood. Just därför får Noisette-frågan vänta en dag. :)

Den retar mig lite att det inte tycks gå att lita på någon av de räknare som finns. Dagens räknar står just nu i:

Bloggtoppen: 23 unika besökare
Räknaren jag har på bloggen: 6 unika besökare
Bloggens egna räknare: 10 unika besökare

Vilken är den korrekta? Jag antar att det är bloggens egna statistik som bör vara den som är pålitligaste. Men jag fattar inte hur de andra räknar i så fall, för samtliga ska räkna bort besök från samma IP-adress som varit där tidigare. Men sådant retar mig. Det retar mig mycket.

---

Finalen är ju inte mycket att tala om. Spanien var bäst överallt, Spanien vann. Självklart är jag en aning stolt över mitt tips.

---

Jag har fått en bra fråga att bita i nu, från Emelie. Men nu känner jag mig lite för trött för att börja gräva omedelbart, utan det får vänta tills imorgon. Då kommer den frågan börja besvaras. "Varför slutade dom med noisetten i paradisask!?"

Jag är  understimulerad. Jag vill ha något att fokusera mina tankar på. Något i stil med Vickningschips-mysteriet. Har du någon fundering som du inte känner att du hittar något svar på, så får du säga till. Så att den här bloggen kan bli lite mer interaktiv. Den bästa frågan belönas med ett äpple och en folköl.

Om knappt två timmar smäller det. Precis den finalen jag tippade, och Spanien kommer att vinna. Så är det.

Nu har Erik begett sig hemåt, så det blir nog helt enkelt att spela klart Zelda från nintendo 8-bit.

Vi hann faktiskt bege oss ut och fiska också, i en halvtimme. Så vi hann inte få någonting, innan Lill-Erik avslöjade att han  snart skulle få skjuts hem.

Stanna året ut och gå gratis, eller få en slant nu i sommar och spela hösten utan honom. Det är så enkelt, men ändå så svårt. Men hur som helst tycks folk se hela den här affären som något ont, till och med ord som judas kommer på tal. Det är för mig helt obegripligt. Det är ju trots allt en människa med drömmar som sträcker sig något längre än till fredriksskans, som det handlar om. Det spelar ingen roll om man är ett lag som prenumererar på SM-Guld, svenska spelare kommer alltid söka sig till Europa. Så varför ser vi detta så otroligt negativt? För faktum är att vi antingen låter honom stanna, och kanske tar ett guld tack vara honom, då kan han gå gratis, men det blir ingen förlustaffär då ett SM-Guld ger klirr i kassan. Eller så säljer vi honom nu för en mindre slant, och en vidareförsäljningsklausul. (som kan bli guld värd om han gör succé där nere på kontinenten)

Jag tycker det ser ut som två bra alternativ. Ett tredje skulle ju vara att han skriver ett nytt kontrakt, men det kan jag aldrig tänka mig. För lämnar gör han med all säkerhet nu i sommar, eller i vinter. Vi kommer att få se en större omsättning på spelare framöver, och Viktor Elm är bara början. Det gäller att inse att ett topplag kommer ha ögonen på sig, och utlänningar som drar i spelarna. Det kommer på köpet. Vi får istället se till att vårda det vi har, så kanske vi om några år börjar få hemvändare som vill avsluta sin karriär hemma i Kalmar.

Utanför startelvan har vi nya löften, Israelsson t.ex. U-21 landslagsmannen som lär få chansen att visa upp sig om en lucka öppnas på mitten. Jag är inte orolig, och jag känner mig säker på att Kalmar FF tar rätt beslut, vad det än blir. Men efter vår käre ordförandes uttalande senast kanske man ska anta att vi såg Elms sista framträdande igår mot Degerfors.

Det höll på att bli speedway-siffror, men det blev värre och slutade med Tennis-siffror. Trots att det i en halvtimme såg riktigt riktigt tufft ut. Men sedan vände det, efter två ketchupeffekter. TV4 hann knappt visa klart repriserna på 3-1 målet när 4-1 trillade in. Sen var det klart, och det såg så lätt ut. Samtliga mål var fotbollsgodis, och Rasmus Elms förarbete till 3-1 målet var något helt otroligt, lite zlatan över det.

Nu sitter jag och Erik och nördar oss vid varsin dator, och kollar på en halvkass komedi på fyran. Flumhunden Chip har fått bege sig hem igen, och lämnar efter sig 2 vettskrämda och utskällda grannar. Men han blir nog förevigt trogen Kalmar FF efter uppvisingen han fått bevittna, och att ha haft äran att bära den vackraste av halsdukar.

2-1 till kalmar i paus, mot Degerfors. Jag är glad, Erik är glad, Chip är glad!

Den närmaste framtiden är nu räddad. Jag hittade Zelda, du vet spelet ifrån Nintendo 8bit. Det enda TV-spel som jag någonsin verkligen älskat. Den finns att ladda ner här. Helt ofantantligt underbart! Nu ska det spelas, i alla fall tills dess att Lill-Erik dyker upp.

Äntligen drar höstsäsongen igång igen. Äntligen får man se våra röda bröder beträda en fotbollsplan, dessutom på TV4. Jag var lite förbittrad när lottningen visade att vi skulle få möta Degerfors. Hemma... Jag satt och höll tummarna för just Degerfors, men i så fall borta, så att jag får en "hemmamatch", men icke. Fast å andra sidan gick det ju inte så bra sist kalmar var och besökte de värmländska skogarna. Torsk mot Ölme.

Om en stund tittar Lill-Erik förbi, och stannar tills imorgon. Sen har jag dessutom sällskap av Sandras lilla vovve, Chip. Han ligger just nu utfläkt på golvet brevid mig, en aning uttråkad kan jag tro. Så snart blir det fotboll för hela slanten, och sedan förmodligen lite fiske. Frågan är dock om jag inte måste iväg och köpa ny metmask, den jag har är nämligen ganska gammal, och när jag kikade i burken igår såg det ganska dött ut. Får hoppas på att de inte har stängt bara. Bäst att bege sig nu!

Redan i tidernas begynnelse skuttade en rosa Kanin över morotslandet, och solen sken över världen. Kaninen som vi kan kalla Kaninen, då namn var av ringa betydelse i hans utopiska värld. Han slutade skutta för en sekund, och spejade över morotslandet för att hitta den saftigaste, orangaste och absolut mest delikata Söndagsmoroten i helaste världen. När han funnit ett par fina morötter skuttade han glatt över till grannen, geten Bengt, knappast lika fager som Kaninen men lika snäll och rar. De satte sig ner vid köksbordet och dukade upp en enastående Söndagsmåltid, bestående av getost som geten Bengts hustru Åsa hade gjort, och en hel massa smarriga grönsaker och honungsgratingerade frukter.

Geten Bengt såg dock hela tiden lite bekymrad ut, vilket Kaninen hade lagt märke till, och tog sig till sist mod att fråga vad det var som stod på?
-Jo, svarade Bengt försiktigt. Du har väl hört talas om han Rein Fredrikfeldt?
Kaninen nickade glatt till svar, -han som vill alla arbetares bästa.
- Jag är inte helt säker på om han menar det han säger, du ser ju att han inte ens stå för att han är en Ren, utan har ändrat namnet för att det ska klinga bättre hos de pengasamlande skatorna i stan. Reflekterade Bengt, samtidigt som det såg ut som att det började mulna bara man nämnde Reins namn.
- Men inte sitter han väl och ljuger om en sådan sak, för då vet han ju att ingen kommer rösta på honom nästa gång, svarade Kaninen.
- Jag tror nog ändå att det är något lurt på gång, och han kanske bara behöver 4 år på sig för att uppnå allt han vill. Men tycker du inte att vi har det bra nu då? Morötterna växer ju som aldrig förr, och mättare har vi ju aldrig varit.
- Men Rein har ju massor av nya idéer, som kan göra att vi bli ännu mättare och fetare inför vintern!

Bengt skakade misslynt på huvudet, och kände inte för att förstöra den goda stämningen som infunnit sig tidigare, och så fort allt tal om Rein Fredrikfeldt hade upphört, tittade solen fram igen och dess strålar värmde på nytt upp deras små hjärtan. När middagen var färdigäten, och allt honungsvatten uppdrucket var det dags för en sockerstinn rosa kanin att vända hemåt igen. Kaninen tackade ödmjukt Åsa för den goda maten, och passade på att be Bengt lägga sin röst på Rein nästa vecka, för det kan bli så mycket bättre! Samtidigt hördes en åskknall inte så längt bort.
- Bäst att jag skyndar mig nu, det låter som att ett oväder är på väg, sa kaninen
- Ja... Det är väl det minsta man kan säga, svarade Bengt eftertänksamt.

Fortsättning följer...

Jag såg direkt att telefonsamtalen var från arbetsförmedligen, och att det knappast skulle kunna tänkas komma någon exhalterande ur den diskussionen. Dersa nummer börjar nämligen alltid 01 - nånting, och är inte hemliga för ovanlighetens skull. Hur som helst låg jag där i valet och kvalet, försätta sova - Eller faktiskt svara. Jag valde det senare.

Han presenterade sig som min nya handläggare, vilket jag redan visste då min gamla handläggare ringt och väckt mig igår. Trevligt tänkte jag tyst för mig själv, mer än måttligt ironisk. För snart har jag haft varenda handläggare på det där kontoret, det är i alla fall uppe i över 6 st.. Men vi börjar prata på, handläggaren och jag, och så säger han plötsligt att-
Jag ser att i papprena att du inte verkar allt för intresserad av att komma till oss"
Jag: Öhm, jo, men. öh Morgontrött som tusan
Han: Ja, jag ser också att du verkar få pengar från socialen
Jag: Ja? Med panik som sprider sig i min arma kropp
Han: Okej, men jag ser att du haft en hel del arbeten, så det känns mer som att du är mer mellan jobb, än arbetslös
Han: fortsätter då jag är stum:  Ja, så jag ser ingen anledning att tvinga hit dig på möten som du inte känner ger dig något

Jag inser just nu att min sista tid är kommen, och att till och med arbetsförmedlingen ska sparka ut mig.
Jag: Men jag vill ju ta del av de möjligheter ni kan ge mig, fortsätter jag desperat.
Han: Ja, men det får du också, och det är inga problem med Socialen heller.
Jag: Jaha? Det låter ju rätt bra?
Han: Jag kontaktar dig i höst med en ny tid, om det är aktuellt då.

I detta läget är jag fullkomligt förvirrad. Sen ska det tilläggas att jag direkt efter samtalet började brygga kaffe, och sen satte mig vid datorn, för att kunna komma ihåg delar av vår konversation. Vi fortsatte prata en stund till efter detta, och han verkade vara ovanligt begåvad för att vara en människa som jobbar som handläggare på Arbetsförmedlingen. Eller förlåt mig alla ams:are, han är nog ovanligt begåvad över huvudtaget. Fortsätter han i den här stilen så ska jag anordna en parad i hans ära, mellan Burger King och den där Irländska puben jag aldrig kan stava till.

Efter att ha sett Turkiet - Tyskland igår, känns den här matchen lite småtråkig såhär långt, efter 35 minuter. Fast allt är ju relativt, och frågan är vad jag ska tycka om Allsvenskan när den drar igång igen, med gladfotbollens okrönta konungar, Gefle mot Kalmar. Ryssland är inte riktigt lika heta som tidigare, och Spanien ungefär lika halvdana som mot Italien. 4-1 blir det inte idag, det kan jag sätta en femma på i alla fall. 1-1 kanske? Spanien glider vidare på straffar, igen. Det är ingen full fart framåt ifrån Ryssarnas sida, och det kanske blir deras fall.

Är inte 42. Det är;

"Hej! Tack för Ditt e-mail.
Estrellas Vickningschips har alltid hetat Vickningschips sedan de lanserades 1967.
Med vänlig hälsning Kraft Foods Sverige AB"

Det är med visst vemod jag härmed får bekräfta att det helt enkelt är en myt. Att Juckpuck varit helt ute och cyklat är som vanligt helt sant. Myth busted! Nu har mitt liv förlorat mening igen, så jag måste helt enkelt komma på något nytt som jag bara måste ha svar på. Någon som har lust att komma med något bra förslag, på någon annan olöst och omtvistad fråga?

Men själva vikningschips-myten kommer nog helt enkelt av att svenska folket är analfabeter, eller helt enkelt för lata för att orka läsa hela namnet. Utan istället bara antagit att det heter Vikingchips. För det är mer av ett ord än vad Vickningschips är.

Min gode vän Juckpuck bekräftade idag att det hette Vikingchips tidigare, och att det handlade om att det var en aning rasistiskt med Vikingchips. Men faktum är att det är just honom jag hört det av, när jag hörde myten. Därför är frågan fortfarande inte ens i närheten av sanningen än. Jag väntar forfarande på svaret från Estrella, om de inte har svarat imorgon, så kommer jag telefontrackasera dem tills dess att de kan ge mig ett tillfredställande svar.

Vet du någonting om detta, eller bara har en teori, så är du välkommen att lämna en kommentar.

Bilden försvinner mitt i EM-Semifinalen, och under tiden gör Tyskland 2-1 mot turkiet. Tydligen går det inte att se matchen någonstans, då det är ett strömavbrott där nere. SKANDAL. Ingen bild än, helt otroligt dåligt.

---

Haha, turkiet gör 2-2 med 5 minuter kvar, och bilden är tillbaka. En helt otroligt bra grej de börjat med i detta EM är att de inte visar bilder på idioter som rusar in på plan. Vilket är lysande, för det enda de vill är att få sina sekunder i rampljuset, men nu blir det inget av det, och det blir meningslöst för dem. Bästa sättet att stävja sådana tilltag.

---

Jag hann knappt skriva klart förrän tyskarna trycker in 3-2. haha.

Jag fick den berömda tummen ur nyss, och begav mig ut på en halvmils löptur. Det var ett bra tag sen jag var ute nu, främst för att vikten slet så hårt på mina stackars knän och benhinnor. Men nu när det börjar ordna upp sig med det, så är det ju inget snack om att man får försöka komma i god gammal form igen.

I Februari vägde jag 112 kilo, efter all medicinering. Nu, mindre än ett halvår senare har jag lyckats ta mig tillbaka till en lite mer acceptabel nivå på 94. Även om det finns mer att ta av så börjar det kännas bättre på den fronten, och jag fortsätter gå ner. Det är i alla fall 18 kilo som jag lyckats bli av med. Det läskigaste med att jag gick upp så mycket ett tag, var att jag själv inte märkte det, då man inte hade någon tillgång till våg på dårhuset. Sen så rörde man sig ju ingenting där, utan blev  istället ständigt utfodrad och tungt medicinerad.

Mitt andra mål är alltså uppnått, att komma under 95. Det första var att komma under 100. Så Mitt tredje får väl helt enkelt bli att se till att komma under 90. Det borde ju inte vara så svårt? Fast å andra sidan blir det väl svårare och svårare ju mindre man väger. Men som jag sagt i tidigare inlägg, hemligheten är att jag slutat käka medicinen. Så kom igen nu IzZzY! Bá ge àn!

Satt och tittade igenom en av de bloggaren jag brukar läsa, här, och blev påmind om hela grejen med Vickningschips. Vad jag har hört, för många år sedan var att de bytte namn ifrån Vikingchips till Vickningschips efter någon tvist, som jag inte kommer ihåg vad det handlade om. Men jag har inte den blekaste aning om det är en myt eller inte. Sådana saker stör mig, och gör att jag kan ligga sömnlös om nätterna. Jag måste helt enkelt ha ett svar. Så jag googlade på det, i flera timmar. Jag hittade hur många bloggar som helst som frågade sig samma sak, "har de bytt namn?" "Heter det inte Vikingchips?", mm.

Alltså, jag stod där utan svar. Det fanns ingenstans, det kändes som frågan, vilket kom först; Hönan eller ägget. Skillnaden är att det finns ett sätt att ta reda på det här. Jag mejlade Kraftfood, som äger Estrella. Så just nu sitter jag och väntar på svaret, på det största mysteriumet i svensk snack-historia. Självklart kommer jag omedelbart lägga ut svaret på denna eviga fråga på bloggen. För att liksom räta ut frågetecknet en gång för alla. Jag kommer inte att ge mig förrän jag har ett svar, om det så ska behöva bli min livsuppgift.

Den gamla oljemiljardären Boris vaknade upp med en sprängande huvudvärk på en parkbänk någonstans utanför ett stort blått tegelhus. -Ett blått tegelhus, tänkte Boris, det kan ju aldrig stämma. Han gnuggade sina ögon, och kände att något satt löst på ögat. En blå lins trillade till slut ut, och han betraktade den noga och funderade samtidigt över vad tusan han hade haft för sig under gårdagen. Varför hade han blåa linser på sig? Vart befann han sig? Boris försökte tänka, men huvudvärken gjorde att de flesta logiska resonemang skingrades.

Solen sken på honom där han satt på parkbänken, och ljumma sommarvindar kittlade hans tupé. Men det var ju inget han kunde njuta av i detta tillståndet, då huvudvärk och illamående turades om att plåga hans arma kropp. Han tittar upp och ser ett gammalt par gå förbi, och tittade först på Boris och utbytte efter det menande blickar mot varandra, som kunde tolkas som att sådana luffare inte hade något i den här stan att göra. Det gjorde Boris riktigt arg, och hans slaviska blod började koka. Men när han insåg att ilska bara tenderade att göra huvudvärken än mer olidlig, valde han att lugna ner sig. Istället så förstod han att det inte gick att sitta här hela dagen, utan vad han behövde var en återställare och en hel del huvudvärkstabletter.

Boris reste sig snabbt och bestämt, för att direkt dunsa tillbaka på parkbänken efter ett obarmhärtigt yrselangrepp. Då såg han en bag-in-box med Jeltsinvodka liggandes under parkbänken, och han lade ihop 1 plus 1, där har vi boven och förhoppningsvis det som skulle rädda honom. Han sträckte sig för att få tag i den, men till hans stora förtret var den snustorr. -Förbannade jävla skit. Tänkte han och försökte på nytt resa sig, denna gången väldigt försiktigt. Det gick bättre. Han tittade sig om och sökte med blicken efter närmsta spritbutik, utan resultat. Han tog till Höger, då vänster bara var till för kommunister som ville roffa åt sig hans oljemiljarder som han med all sin list lyckats snika åt sig strax efter Sovjets fall. Han log belåtet åt sig själv, och sina tidigare bedrifter då han sakta vinglade längs den grusade parkvägen.

Men medans han vandrade kände han först att han hade jäkligt ont i magen, och att han kände sig tyngre och osmidigare än tidigare, men antog att detta snarare berodde på 3 liter vodka än någonting annat. Men mest förvirrad blev han av att han inte kunde läsa skyltarna, då det tycktes vara på ett helt annat språk, som han inte riktigt kunde känna igen. Än värre blev det när han gick förbi två kvinnor med barnvagnar som talade på något obegripligt språk, som han inte heller kunde placera. Men han passade på att fråga dem.
-Vart finns närmsta spritbutik? De två kvinnorna tittade frågande på honom, och den ena rynkade på näsan när hans spritstinkande andedräkt nådde henne.
-Men apoteket då?
De ryckte på axlarna och svarade något obegripligt.

Han vinglade vidare och började överväga tanken om han inte lyckats ta sig till ett annat land på fyllan. Det vore ju inte första gången, och han tänkte tillbaka på den gången han vaknat upp på ett hotellrum i Paris, trots att han befunnit sig i hans sommarhus vid kaspiska havet när han börjat dricka. Hans farhågor besannades då han tittade sig omkring och såg den ena svenska flaggan efter den andra. Sverige, tänkte han. Ja, det kunde varit värre, en parkbänk i Kiev hade väl lett till hans död.

-Död, sa han för sig själv.

Nu började minnena komma tillbaka, och paniken spreds i hans kropp. Död, tänkte han igen.

Självklart var han inte död, inte riktigt än i alla fall. Men faktum var att han suttit hemma vid sitt skrivbord i Moskva för en vecka sedan, och funderat över vad han skulle göra av resten av sitt liv. Då det visat sig att han hade fått en hjärntumör som inte gick att operera. Saker och ting blir så oviktiga i det läget, så han bestämde sig för att bege sig ut på en resa, och verkligen se världen nu innan han kilade vidare. Så gamle Boris packade omgående sin resväska, och satte sig på ett flyg till Helsingfors. Väl där drabbades han av sin första riktiga slänga av dödsångest, och söp bland annat bort sin resväska. Men jaja, det gjorde ju inte sådär vansinnigt mycket, i och med att han var mångmiljardär. Så när han trätt ur den dimman, så fick han höra att det fanns massor av kåta svenska kvinnor på Finlandsfärjorna, en möjlighet han inte ville missa. Så han hoppade på båten mot Stockholm. Tills sin besvikelse hann han däcka i baren redan innan de hade lämnat finskt vatten. Men väcktes upp igen lagom tills dess att båten kommit fram till Sverige.

Väl i Sverige fick han sin andra släng av dödsångest, och började fundera på större ting. Som att han borde lämna sitt avtryck i historien, och hur vansinnigt orättvist det var att just han skulle gå och dö. Således började han smida ödesdigra planer. Först tänkte han att han kunde få till stånd en statskupp i Ryssland, så att han själv kunde leva sina dagar som president, och bedriva några små krig mot nationer han inte ens vet vart de ligger. Precis som Bush. Kanske ta över Sverige, mest för skojs skull, och att han tyckte så mycket om köttbullarna på IKEA. Men sådant kräver ju viss planering, och inte bara en jäkla massa pengar. Tid hade han ju som bekant inte särskilt mycket av.

Då fick han den ypperliga idén att köpa sig en atombomb. Sådana finns ju spridda lite här och var efter det att sovjet föll. Så han började fundera. Sen kom han ju på att han kände en kille som hade bra koll på det här med terrorism, det gamla skäggot Usama, som han visste tänkte spränga lite amerikanska städer så småningom. Så han ringde honom, och de talade länge om vädret i Pakistan, och varför i hela friden ingen gjorde någon gjorde något åt den globala uppvärmningen. Men till sist visade det sig att Al-qaida i Rosengård hade ett par kärnvapen till förfogande. Så han tog en taxi ner till miljonprojektets pärla tillika skånes stolthet, och klev in i ett av höghusen, tog hissen till 7:e våningen, och på dörren längst till höger stod det ”al-qaida-Rosengård”. Det var ju inga problem att skriva det på dörren, då polisen inte längre vågade sig i närheten av denna muslimska koloni.

Han klev in, presenterade sig och hälsade att Usama hade sålt ett kärnvapen till honom. De tittade lite misstroget på den tjocka ryssen, men kom snabbt på att Usama ringt någon timme tidigare och nämt att de skulle sälja en av de mindre laddningarna till en Boris. Så de tog hissen ner till källarförrådet, och klev in i ett rum med en hel mängd olika sorters vapen, och kamuflerade atombomber. Perfekt, tänkte boris för sig själv när han såg sig om och blev lätt upphetsad av synen. De plockade fram en av sovjets ”portföljbomber” alltså en mindre variant, som lätt kunde föras med utan att det ser misstänkt ut. Boris ringde sin bankman, och förde över den obetydliga summan av 500 miljoner kronor.

Då var det klappat och klart, men så kom han på sig själv. Det fanns ett problem, han ville ju inte riskera att hamna i fängelse sin sista tid på jorden bara för att ha smällt av ett kärnvapen, men han klarade inte heller av att ta livet av sig. Han pratade ut med Al-qaidas lokala kurator om sina bekymmer, som snabbt kom med ett helt oslagbart förslag. Ali Hussein, som bedrev den lokala akutmottagningen i lägenhet 17934 B, kunde tämligen enkelt utföra en operation där de förde in kärnvapnet i buken på honom och kopplade denna till till Boris pacemaker, så att när boris nu dog, skulle atombomben explodera per automatik.

Sagt och gjort, det dröjde inte många timmar förrän han hade fått en tid hos slaktar-Ali, och låg där på köksbordet, tillika operationsbord, och fick sin dröm att gå i uppfyllelse. Operationen tog ytterligare ett par timmar, sen fick han ligga fem dagar och kurera sig lite, och för att se till så att det inte skulle ske några komplikationer. Det gick helt enligt planerna, och dag 5 ringde de efter en taxi som skulle ta honom tillbaka till Stockholm, som tack för den goda affären så fick Boris med sig en 3-liters bag-in-box med Jeltsinvodka och ett par blåa linser som de stulit ifrån en optiker i Malmö. Under färden blev han fullare och odrägligare för varje mil de åkte. Han sjöng oavbrutet på den Ryska nationalsången och ”Britney Spears – Baby on more time” och syftade givetvis på en sup till. När de kommit så långt som till Växjö fick till slut chaffören nog, stannade taxin och slängde av honom. Men Boris var lika glad för det, och vinglade runt på stan för att tillslut, när det inte fanns mer sprit kvar, lägga sig tillrätta på en parkbänk.

Nu blev stod han alltså där i Växjö, och insåg vad han hade gjort. Framför honom stod Värendsvallen, den gamla öststatsarenan tillika Östers hemmaplan. Han kände sig oväntat hemma här, han kände plötsligt en inre ro. Allting blev lätt, ljust och smärtan som han hade känt försvann sakta, och han föll med en duns till marken.

Det där ljusa som Boris hade sett fick även de flesta växjöbor se några sekunder efteråt, då den lönnfeta ryssen exploderade i ett stort vitt sken. Växjö utraderades ifrån kartan, och där värendsvallen en gång stod finns nu bara en stor krater, vilket får ses som en rejäl förbättring. För Boris del blev det dock ett kapitalt misslyckande, då han hade som mål att han skulle lämna ett avtryck i historien, och bli evigt ihågkommen. Problemet var dels att ingen hade den blekaste aning om att det var han som hade gjort det, och dels att det inte fanns någon som saknade Växjö. I själva verket var det en fröjd för de flesta, förutom de närmast sörjande, att bli av med den där fläcken på kartan kallad växjö, och att förevigt slippa allt vad Östers IF heter. I Kalmar firade man nyheten med den största paraden som staden någonsin skådat, och efterfesten pågick i veckor.

Skrev ett inlägg angående att kryptera min msn, för två timmar sedan. Men den har ännu inte blivit publicerad, märkligt. Är det FRA som är igång och hämnas på mig nu, för att jag kallade dem lönnfeta och att de hade ett fult hus? Men då vill jag bara påminna dem om att lagen inte träder i kraft förrän den 1 Januari. Muhaha.

Men ah, det är nog ett tekniskt fel av något slag antar jag. Men det kom väldigt lägligt.

Det finns ett litet program som krypterar din msn, så den lönnfeta gubben i det där ful-hemliga huset på Försvarets radioanstalt, inte kan gotta sig i vad du skriver för något. Eller i alla fall får det lite jobbigare. För just nu sänds alla konversationer helt okrypterat över internet. Detta programmet hittar du här. Iofs kanske det bara är intressant för mig som är både hårdnackad kommunist och terrorist-sympatisör, och som dessutom dricker på tok för mycket kaffe för mitt eget bästa. Men är du en aning paranoid är detta ett måste!

Skrev jag upp mig på en tvätt-tid ikväll. Jag menar, något måste man ju roa sig med en dag som denna. Annars har jag mest suttit här och degat, är sååå trött. Blir inte mycket sömn just nu, somnade först vid halv 7 tiden imorse. Så natten ägnade jag åt att titta på Young Indiana Jones, vilket inte är ett helt värdelöst tidsfördriv faktiskt. Sen sov jag ett par timmar, men när trafiken drar igång vid 8-tiden är det inte lätt att sova.

Men ikväll får jag väl skalla väggen ett hundratal gånger, så att jag går i däck. För vid 11 har jag tid hos läkaren, då jag är fullkomligt missnöjd med medicineringen. Så missnöjd att jag inte längre äter dem, för antingen ger de ingen effekt, eller så klarar jag inte av dess biverkningar. Som den antidepressiva, som gör att jag äter som ett stall med hästar. (efter att jag gett upp dem, så går jag ner kilo på kilo, vilket jag tror ger en lika bra effekt för mitt välbefinnande som om jag skulle äta den och svälla som en ballong. Tyvärr kommer ångesten mer frekvent, och starkare nu. Men man får prioritera.

Mitt tips till EM går väl lite sådär får jag lov att erkänna. Turkar och ryssar saboterar för mig. Men fortfarande kan mitt final-tips med Tyskland - Spanien slå in, där spanjorerna vinner. Men de galna ryssarna har ju ett sånt galet flyt nu, så det hade ju inte förvånat mig ett dugg om de klarar av Spanien. Tyskland kommer besegra Turkiet, allt annat vore ju helt vansinnigt. Iofs är det vansinne att de tagit sig såhär långt redan, så vem vet.

Det måste ju helt klart vara Turkiet - Ryssland. För just nu känns det som precis vad som helst kan hända i detta EM. Jag har fortfarande inte kunnat smälta att Ryssarna spelade ut Holland, det är ju helt sjukt. Men mitt förhandstips Spanien är ju trots allt kvar, så jag får väl hålla fast vid dem som vinnare. Men då ska de ju slå Italien ikväll, något som de inte mäktat med på 88 år eller något sånt. Eller var det 80?

Idag ska jag bara sitta och slöa tror jag. Kanske iväg och inhandla förnödenheter, som folköl till fotbollen. Har sovit lääänge på mornarna nu, men jag antar att jag tar igen mig ifrån Öland/kalmar-trippen då sömn var ganska nedprioriterat.

Det blev en vecka på ön den här gången. Det är alltid lika trevligt att komma ner dit, och få må gott i goda vänners lag. Man träffade på en hel del gamla vänner och bekanta där nere. Men jag måste erkänna att det är lite svårt att välja vart man ska åt när man är där. Det finns ju alltid folk som man missar. Men jag fick träffa Acke och Natta i alla fall, och det var inte igår! Jag tror att vi kom fram till att det var ett par år sen sist. Sen fick man ju höra att Acke av alla människor ska gå och bli farsa snart, det är som om alla börjar yngla av sig nu. Man blir knappt förvånad längre.

Det var faktiskt ett tag sen man såg Linus också, så jag avslutade veckan hos honom. Han är en märklig figur, främst på grund av att han inte har skaffat en dator och internet än. Han måste verkligen vara den enda som inte använder sig av det. Istället är han en TV-Spelsnörd, så nu när jag varit nere så har jag verkligen fått min beskärda del av TV-spelande. Något som jag iofs inte förstått tjusningen med sedan nintendo 8-bit försvann och datorn kom. Hemma hos Kattis fick jag dessutom prova Guitarr hero, ingenting för mig. Det kan man ju lungt säga. Klarade en låt två gånger, den absolut enklaste dessutom. Jag tror att jag ska hålla mig till helt andra saker även i fortsättningen. Haha.

EM. Ja, vad säger man. Det sket sig verkligen mot Ryssland, och det är nästan lite svårt att se varför och i princip varje spelare underpresterade. De passade fel, när svenskarna inte tog rätt löpningar och allt kändes ytterst okreativt. Vi var egentligen inte ens nära. Sen var ju 2-0 målet av ryssarna så psykologiskt. Efter det så gick det inte längre, några tappra försök, men ryssarna stod emot.

Direkt efter matchen började tankarna om att det kanske är dags att sparka Lagerbäck, och satsa på något nytt. Bygga upp ett nytt svenskt landslag, spela in de nya och vinka adjö till de gamla. Men, en sådan sak kommer ju inte utan uppoffringar. Det vore tveksamt om Sverige skulle kunna kvala sig till VM i sydafrika härnäst om vi börjar rota för mycket. Lagerbäck har ju trots allt visat att han klarar av att ta Sverige till slutspel efter slutspel. Som jag skrev i ett tidigare inlägg, så ska man inte ha högre krav än så på vårt landslag. Inte i dagsläget i alla fall. Vi är inte bättre än såhär. Face it. Därför tror jag nog att det kan vara en fördel med kontinuitet, så länge som Lasse själv känner sig fullt motiverad att fortsätta. Skulle han däremot misslyckas med att kvala in till VM, så är det nog läge att vända sig efter något nytt. Jag har små drömmar om att se Nanne Bergstrand skapa ett lag av svenskarna om den dagen kommer, så länge han kan vara kvar i Kalmar FF såklart.

Då var EM slut för vår del, och jag är ungefär lika slut efter den här 10,5 timmars resan med buss, kors och tvärs genom riket. Egentligen orkar jag inte skriva så mycket just nu, utan jag får väl istället sikta på att ge en längre sammanfattning imorgon när jag fått sova lite. (vilket man verkligen inte gjort de senaste dagarna)

Förresten, så måste jag berätta att jag sprang på Lasse Berghagen i Örebro idag. Bokstavligt talat. Jag skulle byta buss, och tänkte handla på mig något tills jag kom hem, och skyndade mig som tusan utan att egentligen veta vart i Örebro jag befann mig. Sen när jag skulle runda ett gathörn, så kan du ju ge dig fan på att det blev frontalkollision med den där tant-favoriten. Döm till min förvåning när jag efter mitt "Ursäkta" såg vem det var jag sprungit in i. Galet.

Bye bye

Nu är jag nyduschad, nyrakad och inte längre nyvaken, jag har till och med fettat in håret. Packad och klar är jag också! Det för tankarna på vissa som jag känner, som kräver dagar för att packa. Jag menar, jag gör det på 10 minuter. Hur svårt är det egentligen? Du vet ju vad du behöver ha med dig, och man vet (förhoppningsvis) vart man har det. Då tar det ju inte så lång tid. Vansinnigt.

Nog för att jag ser fram emot att komma till Öland, men resan kommer bli olidlig. Minst 6 timmar ihopvikt som en schweizisk armékniv bak i morfars snigelbil utan AC. Jag avskyr det! Jag får inte plats med huvudet där i baksätet, och någonstans kommer jag ha jävligt ont när resan är fullbordad. Men resan är gratis, och eventuellt snabbare än bussen, så man får väl ta det. Jag hoppas innerligt att Morfar hittar gaspedalen, och åtminstone når upp till hastighetsbegränsningarna. Vilket jag kan intyga, att så inte alltid är fallet.

Så över helgen kan det kanske bli lite blogglucka, men det får ni ha överseende med. Men ska försöka komma åt en dator så att även det ska kunna ordna upp sig.

Ha det göttans!

Nu var det morgon igen. Det har varit en lite småkylig natt upptäckte jag, då jag ligger med huvudet precis vid ett öppet fönster. Men det är gött, när man verkligen kan få krypa ihop under täcket utan att avlida av överhettning. Just nu sitter jag och tittar på Oprah och Celine Dion, och orkar verkligen inte byta kanal. Då ligger ändå TV-dosan mindre än 30 cm bort, och den lilla frukost-TVn är på sin höjd en halvmeter framför mig. Det känns lite som höjden av lathet.

Men idag spelar det ingen roll hur lat jag är, eller inte är. För ikväll kommer en enormt viktig batalj gå av stapeln på Öland. Det klassiska prestigemötet i Risk. Något som får vilket stockholmsderby i fotboll att blekna i jämförelse, och smockan hänger i luften så fort någon börjar känna sig lite för pressad. Eller när någon upptäcker att någon börjar växa lite för mycket, utan att någon annan försöker stoppa dem. Ett otroligt simpelt spel egentligen, men fullproppat med känslor. Det är inte heller bara tur som krävs, trots att det är ett tärningsspel.

Man måste välja sina strider väl, en otajmad offensiv för hårt och för tidigt leder obönhörligt till utrotning. Bryter du ett dödläge, så kan du få en självmordsspelare emot dig, vars enda syfte med spelandet är att vara en böld i arslet på dig. Kanske bara för att du anföll Centralamerika en gång. John är en typisk sådan spelare. Vilket gör att han i historisk tid heller aldrig vunnit, vad jag kan komma ihåg. Tålamod är av stor vikt, och det har inte den mannen. Prich är alltid en lurig jävel, hon kör den manipulerande spelstilen. Försöker hela tiden få folk att undermedvetet spela som hon vill. Sofie är en högljudd spelare, som också försöker manipulera medspelarna. Högt och tydligt.

Själv försöker jag alltid vara den tysta smygaren. Ett-land-i-taget-spelare, och sakta bygger jag mig stark inför offensiven, utan att reta upp mina medspelare allt för mycket. Men mycket opålitlig, en allians håller aldrig för evigt. En taktik som kan vara vägvinnande, men också katastrofal om någon börjar bråka med mig tidigt. Kattis tror jag kör någon form av blandning. En lite oskyldig smygare, som kan sprattla till och överraska när man minst anar det, och man underskattar hennes stridskrafter nästan varje gång. För hon är ju så snäll.

Jag älskar Risk. Men det kanske ni förstår vid det här laget. Tyvärr har jag ingen att spela med här uppe i de värmländska skogarna, utan får se till att åka ner till Öland för att låta det gå av stapeln. Där finns också alla rutinerade rävar, konstant spelande i säkert 8-9 år.

Ärkefienden är, och har nog alltid varit Prich. Sist jag var nere fick hon råpisk. Underbart! Oftast kan jag till och med offra en seger, enbart för att hon inte ska få segra.

Nu är det nog dags att ta en dusch, och packa ihop det sista. På återhörande!

Pågår just nu, 1-0 till urmakarna. Men det anmärkningsvärda är planen! Vad är det för dränering på den planen egentligen? Finns det någon? Skandal... Bollen tvärstannar lite här och var! Det går inte att få med sig bollen. Sorgligt att se.

---

Matchen fick ett dramatiskt slut! Jag tycker lite synd om Schweizarna faktiskt, hoppades på att de skulle lyckas få med sig tre pinnar. Istället blev det inte någon, och ett snyggt turkmål slutminutrarna! Men planen var som sagt en katastrof, det fanns ju ingen möjlighet till kortpassningsspel, och bollen kunde stanna precis när som helst. Det måste varit enormt frustrerande för spelarna.

Men just nu orkar jag inte författa något längre, utan hade faktiskt krypit till kojs och sett halva Arn filmen. Så snart är det dags för den andra halva. Imorgon får jag packa mina grejer och förbereda mig inför ölandsresan! Väl där blir det risk-kväll med gamla goda vänner! Ett klassiskt och obligatoriskt inslag vid varje ölandsresa.

God Natt!

Det är nästan vad det utvecklats till nu. På gott och ont. Men det blir väl så, när hela dagarna ägnas åt att följa fotbollen på ett eller annat sätt. Sen vill jag passa på att hänvisa till mitt lilla EM-tips, som onekligen verkar gå rätt bra än så länge. Frankrike är väl det lag som inte gjort som jag förväntat mig. Jag tippade jag att Grekland skulle bli utan poäng, och att Holland skulle knipa Italiens plats i kvarten. Fast bara första omgången är spelad, och bara 3 pinnar räcker inte för något lag.

Sverige - Spanien kommer jag med största sannolikhet beskåda i Kalmar. Då jag imorgon beger mig till Öland! Morfar skulle bege sig neråt, och då hänger jag helt enkelt på. Det höll på att gå i stöpet, men efter lite trixande så tycks allt ha löst sig. Så nu gäller det att hitta några som ställer upp på att bege sig till Stortorget och "FF Till 1000!", där Sverige - Spanien visas på storbildsskärm. Härligt minsann. Om någon Kalmarit eller ölänning som har en sovplats över, så fyller jag den gärna fram tills på söndag.

Förstår vi svenskar vilka bedrifter vårt svenska fotbollslandslag uträttar år efter år? För ser man till våra förutsättningar, så borde vi väl ändå inte vara med och slåss i mästerskap efter mästerskap. Jag menar, vi är ett land med 9 miljoner själar, så långt norrut att det är i princip omöjligt att spela fotboll mellan december och mars. Vi har en liga som 2007 var sämre rankad än den på Cypern. Fotbollen är inte ens nummer ett i vårt land, utan Ishockeyn drar mycket mer publik på en säsong. Vår förstemålvakt är bänkad i ett mittenlag i premier league. Vår andremålvakt är nätt och jämt förstamålvakt i ett mittenlag i Allsvenskan. Mellberg - Lungberg - Zlatan. Det är de tre starkast lysande stjärnor vi har nere på kontinenten, och då är ändå Ljungberg inte den Freddy som han varit. Ja, sen ska vi väl inte glömma Henke, men han lirar ju trots allt i allsvenskan, och är 37 år.

Men mycket mer än så är det ju inte i stjärnväg i landslaget. Men ändå räknas det som ett fiasko när Sverige i VM förra gången åkte ut mot värdlandet Tyskland i en åttondelsfinal. Vi har tagit oss till 5 raka mästerskap, de tre senaste har vi dessutom tagit oss vidare ifrån gruppen. Faktum är, att vi inte har förlorat en gruppspelsmatch i ett mästerskap, sedan EM i Belgien/Holland år 2000. Vi har nu slagit regerande mästarna i EM med 2-0 nu, och förlängt den sviten lite till.

Jag vill poängtera att kraven som ställs på landslaget just nu är tokiga. Vi börjar likna England, som tror att de är bäst i världen varje år. Skillnaden mellan oss är dock att England har lag fyllt av stjärnor, vilket vi definitivt inte kan säga om oss. Men vi har något annat, något som gör att vi nästan hela tiden kan spela över vår förmåga. Något magiskt. Eller, kan det vara Lagerbäck? Jag kan tycka att han är en idiot väldigt ofta. Igår till exempel, när han släppte fram Daniel Andersson i startelvan, vansinne tänkte jag. Men han tvingade mig att äta upp mina hårda ord, och där stod jag med mössan i näven och såg skamsen ut.

Tankarna går till en annan svensk härförare, en galning eller ett geni, välj själv. Karl X, han som tog med sig hela sin armé över bält, och kuvade dansken en gång för alla. En lika vansinnig idé som att stoppa in sidledsdanne i EM. Men lik förbannat lyckades han kuva grekerna, likt tjocke Kalle som visade dansken vart skåpet skulle stå, den vintern för 360 år sedan. Så härmed böjer jag mig för allt som Lasse Lagerbäck väljer att göra. Jag får acceptera att det finns en anledning till att Sverige är så bra som de är, och den anledningen är att Lasse är förbundskapten, och inte jag.

Innan matchen ställde jag mig frågande till hur bra Sverige är. Jag sågade Daniel Andersson strax ovan knäna. Jag fick svar på tal, sidledsdanne slog minst två pass framåt och var överlag helt okej, till och med bra. Sverige slog Grekland med 2-0, i en match som de dominerade från början till slut. Sverige bjöd upp till dans redan ifrån början, men Grekerna ville inte. De stod vid sidan om och tittade på när Svenskarna försökte, och försökte lite till. När svenskarna tryckte på sprang grekerna runt och undrade om inte matchen skulle ta slut snart, så att de kunde få med sig en pinne. Det är ingen vinnande taktik, och det visade vi nu.

Grekland, Europas bästa lag 2004, gick in i matchen som om de vore något lilleputt land likt Luxemburg i hopp om att snuva ett storlag på poäng i en VM-kval match. Fullkomligt obegripligt. De skulle vara så offensivt mycket bättre nu, enligt dem själva i alla fall. Så jag antar att de är rätt blygsamma, för något sådant visade de inte i alla fall.

Sverige vann matchen på mitten, och den enda gången grekerna fick ha bollen var när de envisades om att, under unisont busvisslande, spela bollen mellan sina backar. Klockrent! Zlatan visade att han kan göra mål, äntligen. Nu väntar jag på ketchup effekten, det känns som att det kommer vara förlösande.

Den svenska backlinjen är fortfarande inte tillräckligt bra för att jag ska kunna sova gott fram tills dess att Villa kommer och snurrar runt oss. Samtliga chanser Grekland fick, var rena tabbar ifrån backlinjens sida, den ena värre än den andra. Kommunikationen mellan backarna och målvakten var också bristfällig. Turligt nog var det inte Spanien vi mötte idag, utan ett Grekland som var föga intresserade av att göra mål. Det är vad vi måste jobba på tills den 14:e.

Slutligen vill jag bara säga tack till de blågula hjältarna, som visade mig att de kan spela fotboll när det verkligen gäller. Tack för att ni gjorde mig hes och att grannarna förmodligen fått det bekräftat att jag är galen. Nu är det Spanien och Ryssland som gäller, två lag som tidigare ikväll visade att de vill vinna matcher. Det kommer inte bli lika lätt.

Ryssland överraskar något positivt, eller negativt med svenska ögon. De är helt klart vassa framåt, och det finns en hel del spelare som kan lura vår stackars backlinje i sista matchen. Spanien ska vi inte tala om, Villa är ju en som jag kommer drömma mardrömmar om fram tills den 14:e. Jag fick ingen anledning att ändra på mitt EM-tips, det skulle helt klart kunna bli dom som står som slutsegrare. Även om de i denna matchen fick lite hjälp av Ryssarna maniska offensiv i andra.

Nu är det en timme kvar tills Sverige drar igång. Ångesten kommer krypande. Hur bra är Sverige? Ärligt talat har jag inte en aning om hur bra detta landslaget kan vara om de spelar ut. Man har ju däremot sett hur dåligt det kan vara. Men Daniel Andersson från start är ju inget annat än idioti. Att han ens fanns med i diskussionerna att få komma med i EM-truppen, är bara det mycket märkligt. Han ger mig mer ångest än något annat. Även om jag mer än något annat önskar att han kan bevisa att jag är helt fel ute, tvivlar jag på att han kommer tillföra ett skit.

Linderoth! Bli frisk!!

Jag köpte cigg precis. Det skyller jag på sidledsdanne, det är han som gör mig svag, nervös, och i behov av att med alla till buds stående medel lugna ner mig. En ciggarett är en oväntat bra ångestdämpare.

---

Tidigare idag var jag iväg till David den korta. Vi tappade över ölen vi gjort på flaska, så om en vecka eller två så kommer det att drickas hembrygd öl igen! Det blev dessutom lite städning, där jag fick visa hur man skulle använda en skurmopp. Det var det minsta jag kunde göra för att återgälda det jag utsatte den stackarn för i Fredags. Men han verkade inte det minsta förbittrad när jag kom, trots att jag själv hade sågat av mig på mitten med en smörkniv när jag kom. Så antingen är han en mycket god och förlåtande människa, eller så hade han ingen smörkniv.

Tjo!

Wow, kvällens matcher var som natt och dag. Matchen mellan Holland och Italien var stundtals lysande, matchminut 78 i synnerhet. Det var härligt att det äntligen kom en sådan match i EM nu, då man nästan somnat framför de flesta matcher tidigare. Sedan kan man ju fastställa att det givetvis var mål, och att det är ett mysterium att Italien och Frankrike spelade final mot varandra i VM för två år sedan. Fast vi har bara sett en match än så länge, de kanske rycker upp sig.

Nu är det mindre än ett dygn kvar tills dess att Sverige spelar första match. Förra EM satt jag och jublade tillsammans med Greker, på en genuint grekisk ö. Men imorgon är det minnet glömt, förträngt och nedstoppat i en möglig resväska 2 meter under jord. Imorgon ser jag hornen i Grekernas pannor, och hur deras röda svansar piska bakom dem innan avspark. Då kommer hela mitt väsen upptas av en tillfällig avsky mot allt blått och vitt. Sverige måste vinna imorgon.

Haha, ja, vad säger man. Matchen var ungefär lika upphetsande som en brunfläckig toalettborste, och att Frankrike spelade VM-final för två år sedan hade jag mycket svårt att föreställa mig. Men som tur var slutade den 0-0, för inget annat hade varit rättvist över huvudtaget, även om det hade varit kul om Rumänien vunnit. För de kan ju åtminstone skylla på att de inte kan så mycket bättre. De fick förmodligen matchen precis dit de ville.

Men faktum är att detta inte var tänkt som kvällens höjdpunkt. Utan om en stund sparkas matchen mellan Holland och Italien igång, där borde det väl ändå kunna hända grejer. Det kan i alla fall inte bli sämre! Men det känns som att även denna matchen har X-potential.

Det får duga tills vidare, orkar inte greja mycket mer. Skillnaden är väl inte enorm, men ändå såpass att det inte ser ut som alla andras. Jag får fortsätta när jag känner att jag orkar koncentrera mig till 100%. Sen kan ni som läser säga till om det är något som ser alldeles vansinnigt galet ut. (Så att jag vet vad jag inte ska ändra på, för galet ska det ju givetvis vara. Gärna helt smaklöst också)

Sitter och försöker komma på hur man ska designa om bloggen lite. Därför kommer det säkert se ganska märkligt ut till och från. Men det ska nog bli ordning på det så småningom.

En artikel på nätet om gangstergrums.

"Det ska röra sig om en eller flera gärningsmän."

1X2

---

Sen var det ju ett annat gäng klipska värmlänningar som försökte råna ett tomt bankkontor. Som tur var för dem hade inte Nordea flyttat i alla fall.

Men innan det kan jag helt enkelt konstatera att det ännu inte kommit någon skräll i EM, och det går precis som jag förutspått det. Skrev ner det häromdagen.

Grupp A

Tjeckien
Portugal

Grupp B

Tyskland
Kroatien

Grupp C

Frankrike
Holland

Grupp D

Sverige
Spanien

De två första grupperna behöver man knappt motivera. I grupp C måste ju ett riktigt bra lag åka ur i gruppen, och något säger mig att det är Italien. I Grupp D vinner Sverige, som genom ett mindre mirakel, båda sina första matchen och kryssar mot Ryssland. Spanien vinner mot både Ryssar och Greker, och Ryssland ser dessutom till att de regerande Mästarna går ur EM slutspelet utan en enda poäng.

---

Kvart
Tjeckien - Kroatien

Tyskland - Portugal

Frankrike - Spanien

Sverige - Holland

Sverige tar gruvlig revansch ifrån förra straffdramat, genom att genomföra en historiskt bra match.

---

Semi

Tjeckien - Tyskland

Spanien - Sverige

Spanien revanscherar sig för gruppspelsmatchen, med råge. Sverige klappar igenom totalt.

---

Bronsmatchen

Tjeckien - Sverige

Sverige lyckas inte resa sig efter förlusten mot Spanien, och förlorar.

---

Finalen

Spanien - Tyskland

Spanien vinner för en gångs skull i förlängning, efter en klassisk final!

Det finns vissa dagar som gör att man börjar tänka tillbaka. Den 8:e Juni är defenitivt en sådan dag. En sån dag som bara är kass, redan innan den börjar. När man bara känner tomhet, ilska, besvikelse och ensamhet. Det är min mors födelsedag, enligt obekräftade uppgifter skulle hon blivit 43.

Jag förstår inte varför det fortfarande ska behöva kännas så tungt att tänka på. Det borde ju få gå över någon gång. Det var ju trots allt under det förra årtusendet som hon försvann. När hon stals ifrån oss. Idag är det som om ett par jobbiga veckor kulminerar.

Jag har velat befria den här bloggen ifrån sådana här skitinlägg, som förmodligen är lika jobbiga att läsa, som att skriva. Men lite måste jag ventilera det nu, lätta lite på trycket inom mig, för att jag inte ska explodera. Oftast känns det ändå en aning bättre efter att man tryckt på "Publicera" knappen, och så undrar man vad allt det där bittra kommer ifrån. Det känns som att det har varit ett par veckor nu när jag gått flera steg tillbaka. Jag har återigen blivit helt initiativlös, slö och allmänt deppig. Matlusten är helt borta, och 2-3 äpplen är väl vad jag lyckas trycka i mig på en dag. (Vilket förövrigt verkar göra susen på magen. Tyvärr gick vågen sönder förra veckan, men då hade jag bara 2 kilo kvar till min "före-dårhuset-vikt". )

Sen inser jag att det inte är en bra idé att dricka i mitt nuvarande skick. Alltså utan att ha ätit tillräckligt, och när man är allmänt oglad. Då man liksom omedvetet försöker kompensera sin olycka genom att dricka sig glad. Det slutar sällan med att man är särdeles lycklig efteråt. Ett lysande exempel var i fredags. Jag passar på att offentligt be David den korta, och hans sovsäck, om ursäkt.

Jag vet inte vad jag ska göra just nu. Men det är väl bara att bita ihop och knyta näven i fickan. Ska snart bli återbesök hos en läkare, och en stor psykologundersökning. Det ska bli intressant att höra vad de kommer fram till för något spännande. Att jag är galen vet nog alla redan, frågan är bara hur galen?

Så, nu var det sagt. Istället ska jag börja med att sticka. Sticka strumpor.

Som jag nämnde i föregående inlägg fyller även Sverige år idag, närmare bestämt 485 år. Om man nu räknar ifrån det att Sverige fick sin självständighet senast, i och med Kalmarunionens upplösning 1523. Detta kan man ju gevetvis inte låta passera utan visst ölande, således beger jag mig snart till David den korta.

Men jag blev irriterad idag. För den här nymodigheten om att Nationaldagen ska vara en röd dag, försvann helt ur mitt medvetande. Jag visste nämligen att det skulle drickas öl idag, redan igår. Men tänkte att jag skulle ta mig en tur förbi ett av mina favoritlag idag, ett systembolag. Sen när jag började mentalt förbereda mig inför den angenäma resan, insåg jag det. De har ju stängt på helgdagar. De förbannade jävla sadisterna. Därför får IzZzY dricka folköl idag. Men det är säkert nyttigt.

Så, nu är det dags att bege sig. Adios!

Den yngsta i familjen Nensén är inte så liten längre, utan fyller moped idag. Tänk vad tiden går! Men det värsta med det är ju trots allt att det betyder att jag börjar bli gammal. Hemska tanke. Men Grattis på dig lillskiten! Grattis till Sverige också för den delen, som även fyller år idag.

Det är märkligt hur det kan finnas så otroligt mycket modebloggar, vart man än tittar så dyker det upp en blogg där quinnor visar upp vad de köpt för kläder, handväskor och vad de har i sminkväskan. nio av de tio mest besökta bloggarna på bloggtoppen har med mode och shopping att göra. 9 av 10. Det övergår mitt förstånd. Den enda anledningen som jag med lite fantasi kan komma på för att jag skulle följa de bloggarna, är för bilderna på de som innehar dem. Det inte ens en bra anledning.

Tjuvlyssnat.se var den bloggen som slagit sig in bland de i toppen, på en hedrande 3:e plats i skrivandets stund. Den är ju i alla fall klart läsvärd. Själv ligger jag på en mindre hedrande 4092:a plats. Ha!

Det är lite roligt att göra IQ-tester av olika slag. Jag gjorde Illusterad vetenskaps test för ett tag sedan, och mäktade med 131 poäng. På mensas internettest, låg jag uppskattningsvis mellan 127-131 eller något sånt. Alldeles nyss gjorde jag ett test med 2-D figurer, som handlade om medfödd intelligens. Jag fick 126. Det gör att jag blir riktigt jävla sugen på att göra Mensas riktiga test någon gång. För jag menar, hur kaxigt vore det inte att slita upp ett medlemskort i mensa?



Fast å andra sidan. Om jag nu mot all rimlig förmodan skulle lyckas bra på det testet, vad ska jag då skylla allt korkat jag gör på? Tyvärr räcker det nog inte att skylla på alkoholen i alla lägen. Även om den ofta hjälper mina idiotiska tilltag på traven. Så det är kanske bäst att låta bli, och genom det kunna skylla på att man inte fattar bättre?
Ja, jag kör nog på det, tillsvidare i alla fall.

Det är vad som just nu har räddat sommaren. På grund av / Tack vare den så får jag ingen praktikplats den här sommaren, något som kan tyckas vara lite märkligt. Jag svängde nämligen förbi Jobbcenter igår, och förberedde mig på att tvingas till antingen solareturen eller myrorna, då jag själv inte hade hittat någon praktikplats. Men väl där, så kom plötsligt handläggaren där, efter ett tag,  på att jag borde omfattas av jobbgarantin för ungdomar. Vilket lite ironiskt nog betyder att jag måste vara arbetslös i 3 månader innan de får skicka mig på någon praktik, eller göra något speciellt åt min situation. Jag skulle egentligen inte ha varit på jobbcenter överhuvudtaget, då det är mot reglerna.

Jag tänker inte överanstränga min stackars lilla hjärna med att begripa mig på varför det är som det är. Utan istället tacka och ta emot detta helt överraskande sommarlov. Lagom till EM-slutspelet!

För att förtydliga mig lite, då det kan låta som att jag är glad över att jag är arbetsbefriad. Faktum är att jag söker jobb för fullt just nu. Jag vill ha ett arbete, jag skulle inte ens tacka nej till en praktikplats om den kan tänkas leda till ett arbete. Däremot är jag jävligt nöjd över att slippa tryckas in i en meningslös arbetsmarknadspolitisk åtgärd, som solareturen eller myrorna, som inte skulle ge mig ett skit. Förutom ångest.

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag inte uppdaterat bloggen så mycket de senaste dagarna. Men jag tror jag drabbats av skrivkramp. Jag har försökt skriva, men det har inte alls blivit bra. Det är så otroligt härligt att få ur sig ett inlägg som man kan vara nöjd över. Tyvärr tenderar sådana inlägg komma helt spontant, utan någon som helst plan. Utan jag skriver första meningen, sen bara svävar det iväg och kreativiteten flödar. Ibland blir det bra, ibland blir det bara dumt. Men jag roas alltid.
Jag önskar ibland att jag kunde skriva på beställning, och att jag kunde skriva något längre än ett par sidor. Jag har faktiskt gjort några tappra försök att författa något längre, men efter 20-talet sidor tar det bara stopp. Tålamodet tar slut, jag tappar tråden och får återigen inse att det definitivt inte kommer bli någon författare av mig.

Så istället för att dagdrömma om sådant, så ska jag öppna en folköl, luta mig tillbaka i stolen och ta ett djupt andetag. Sen inse att jag hade kunnat vara på solareturen och demontera en brödrost. Då kommer jag att må bra!

Jag hade ju hoppats på att få min inbox fylld till bristningsgränsen av mail ifrån ekonomiskt oberoende kvinnliga nakenmodeller. Lätt exhalterad blev jag dock när jag såg att jag hade 17 nya mail imorse, vilket var mer än vanligt. Men säg den lycka som varar för evigt. 9 av dem var ifrån facebook, resten nyhetsbrev som att det tydligen ska vara glitterbingo på svenska spel i sommar. Jag hoppar och studsar av lycka. Verkligen.

Men vad tusan, jag är inte den som är den. Jag inser ju givetvis att det har blivit något fel i mail-fördelnings-maskineriet, och att alla svar har fastnat någonstans på vägen, eller skickats till den Vietnamesiska ambassaden i Sydkorea. Så för att vara på den säkra sidan, så ber jag så hemskt mycket om ursäkt till den Vietnamesiska ambassadören, då jag troligen överbelastat dennes mailkonto.

För att tala om något helt annat, så var jag hos David den korta igår och såg till att sommaren ska bli räddad. EM-Ölen sattes på jäsning. Vi smorde planer, såg på film och drack folköl. En väldigt trevlig kväll, även om jag i mitt trötta och lite spiceade sinne hallucinerade lite när jag cyklade hem i mörkret. Det var lite som i lumpen, då man gått ett par timmar i mörket, fram och tillbaka på samma ensliga skogsväg i tystnad, och man såg både det ena och de andra bland buskar och träd.

Slut.