Jag satt hemma och hade väldigt trevligt framför min lilla dator igår. Klockan tickade på som vanligt. Sakta men säkert började den närma sig 22:00, då det var dags att gå till jobbet för första gången på en och en halv vecka. Jag kände mig så slapp. Otroligt slapp! Jag hade hade stoppat lite blandfärs för att tina i kylen, för att kunna laga till en rejäl sats spaghetti och köttfärssås. Alltså en sådan sats som räcker i tre dagar. Det är fullkomligt fenomenalt, då jag vet att jag inte kommer ha ett uns energi när jag har jobbat natten. Men jag hade under min ledighet blivit förslappad, vilket nådde sin kulmen igår. Jag beställde en pizza helt enkelt.

Samma slapphet som hindrade mig från att laga något så simpelt som köttfärssås och spaghetti, gjorde att jag inte var ett dugg inspirerad till att gå till jobbet. Det kändes som att varje cell i kroppen helst av allt villa växa ihop med min obekväma bäddsoffa som jag tillbringat skrämmande mycket tid på den senaste veckan. När jag vid kvart över nio hoppade i duschen och gjorde mig i ordning, så visade det sig att jag till råga på allt hade en "bad hair day". (Ja, jag har faktiskt det ibland.) Håret ville inte alls som jag ville. Det var så galet jäkla långt nu, att det mer eller mindre hade ett eget liv. Stod åt alla håll, förutom dit jag ville att det skulle stå naturligtvis. Så inte nog med att jag var helt förslappad, jag såg ut som en pajas också.

Sju minuter över tio låste jag om mig och påbörjade min inte särskilt långa vandring. Nu fattades det bara att det skulle regna tänkte jag medans jag kilade ner för trappan. Men det gjorde det inte. Jag log lite inombords när jag började gå mot stan denna relativt milda januarikväll. Jag kommer dit vid cirkus tjugo över tio, rätt lagom då jag precis hinner kasta av mig jackan, springa upp och låsa på plan 5 och stänga relaxen. Där satt det naturligtvis massa folk, det var någon kvällskonferens som ruckade på mina rutiner och bubbelpoolen var igång. Jag kilade ner igen och laddade med kaffe och vatten. Dags att påbörja nattens begivenheter. Men det tog emot. I synnerhet fredagar och lördagar är lite extra jobbiga, för det finns inte så mycket att göra förrän baren stänger. Utan man sitter där i receptionen. Slösurfar och blir ännu slappare. Att jag av andra särskilda skäl inte kom igång med städningen förrän runt kvart över två gjorde det inte bättre. Jag var så trött och seg.

Jag älskar rutiner. Jag tycker om när jag vet precis vad som skall göras, hur det skall göras och när det skall göras. Ändra på detta och IzZzY blir förvirrad. Inatt var denna ädla herre en aning förvirrad, för mycket var upp-och-ned vänt. Det var liksom inte min natt. Jag längtade hem till den obekväma jätteblåa bäddsoffan jag ligger på nu.

Men hur som helst så redde jag naturligtvis ut det hela trots att det var lite trögt inatt. Trots att det skedde diverse knasigheter och annat smått och gott. Jag kom dessutom över en makalöst god potatisgratäng. (även här rutiner som bryts, jag äter aldrig på nätterna annars) När klockan hade passerat 6 så var jag äntligen klar med allt och det var bara att vänta in avlösningen. Det kändes faktiskt jäkligt bra.

Nattens mysterium: Kollegan berättade förövrigt något märkligt när jag kom på kvällen. Att det hade kommit en försiktig äldre herre som beskrevs som - gråhårig, halvlång, söt och såg ut som en morfar. Denna hade frågat efter mig vid 8-tiden på kvällen. Rent spontant kändes det som att det kunde vara just morfar, men vad i hela friden gör han inne i stan klockan 8 en fredagkväll. Är det inte "på spåret" då? Det kan naturligtvis varit någon annan. Men vem i så fall? 

Nej, nu har jag suttit en trekvart och skrivit nonsens i bloggen då jag egentligen borde sova. Så innan bäddsoffan fastanar mellan de rejäla stjärthalvorna jag besitter, så ska jag förflytta mig mot sängen och sova tills jag vaknar.

Godnatt!

Det var igår eftermiddag någon gång som jag slösurfade lite, och tillslut hamnade på hotmailen. Främst för att undersöka ifall det hade kommit in några nya kommentarer på bloggen. Det hade det inte gjort, men där fanns något annat märkligt mejl. Jag läste rubriken, som löd: "Fanmail! (på riktigt, inget kedjebrev i ett försök att rädda världen alltså)‏"
Första tanken var att det var ett ovanligt klyftigt sätt att spamma mig. Men jag öppnar det trots allt och läser de första raderna, som får mig att bli än mer förbryllad. "Hej Izzzy! (eller ska vi säga Johan?)" För nu måste spamrobotorna ha tagit detta till en helt ny nivå! De har till och med tagit reda på vad jag heter, OCH vad jag kallar mig.

Till slut sjönk det in. När jag läst vidare insåg jag att detta var på riktigt. Hur kul som helst! Jag inte kommit mig för att skriva något i bloggen, då jag förmodligen drabbades av en kombination av chock och hybris. För det vara lika överraskande som rörande. Så tack så hemskt mycket för det! Nu finns en ny mapp på på min Hotmail - Fanmail. Naturligtvis kan jag inte göra annat än att publicera det hela. Så förstår ni kanske hur lyrisk jag faktiskt blev.

---

"Hej Izzzy! (eller ska vi säga Johan?)

Det här var något nytt, längesen man skrev ett hotmail. Men, jag kände att jag var tvungen. Jag har läst igenom ditt arkiv, på din blogg.

Vi kan ta det från början! Jag står bakom den fallfärdiga dagboken "tjongpanna" och på något (för mig otroligt) sätt hittade du denna lilla, lilla yta i cyberspace. Du kommenterade (antagligen något om fotbolls EM när det begav sig) och jag klickade in på din sida för att kolla upp min besökare. Min första tanke var: "En fotbollskille, kul!" mest eftersom jag själv lätt blir frälst i fotbollsmästerskap, men det var ungefär det intrycket jag fick.

Min mor däremot läser din blogg mer frekvent och för några dagar sedan tog hon upp den i ett samtal, och sa att jag borde läsa den.
På riktigt.
Så idag gjorde jag det, gick tillbaka i arkivet och läste.

Jag blir så imponerad av dig Johan, verkligen. Jag läste alla inlägg från slutet av 2007 och blev väldigt berörd. Jag som trodde du "bara" var en kille som råkade gilla Kalmar FF, öl och konstiga sci-fi serier (HUR du nu kan gilla dessa..men, annan historia!) Men så visar det sig att jag läser något skrivet av en av de starkaste människor jag någonsin "mött". Du gillar inte bara Eureka, och skriver fruktansvärt bra texter, du är ett livs levande bevis på att det finns hopp.

Jag fastnade i din historia, och som jag sa, jag är jävligt imponerad!

KEEP UP THE GOOD WORK, för tusan!

Jag önskar dig allt gott!

din nyfrälsta läsare,
Johanna "

Jag har börjat bli lite lätt desperat nu. I alla fall vad gäller serier och dylikt som jag kan titta på om kvällarna/dagarna. Men tack och lov kom jag på att jag inte har sett de senaste avsnitten av Mythbusters! Detta är fullkomligt underbart, då jag såg alla avsnitt fram till och med i våras. Sen har jag helt glömt bort att kolla efter nya avsnitt då det inte kom några på flera månader. Men nu när det plötsligt slog mig igen, så såg jag till min stora glädje att det kommit 12 avsnitt som jag ännu inte sett. Så nu har sysselsättning i en dag eller två.

Jag var väldigt aktiv igår. Jag avverkade 4 filmer och rundade av med bibelns uppenbarelsebok. De fyra filmerna var:

• City of ember
• The boy in the striped pyjamas
• Gran Torino
• The day earth stood still

Jag började med "The day the earth stood still". Det kanske var själva syftet till att jag ville se fler filmer. Inte för att filmen var så bra att jag bara kände ett oupphörligt sug efter mer underbar 2000-tals kultur. Snarare tvärtom. Jag var tvungen att se fler filmer efter den, enbart för att förtränga att jag ödslade tid på denna otroligt knepiga och jäkligt larviga historia. Kortfattat handlar det om att det kommer en utomjordning i en jättestor bubbla som landar mitt i New York. Han ska prata med någon ledare, men får tala med en ilsk försvarsminister (Som spelas av Kathy Bates, vars karaktär verkligen är droppen som får bägaren att rinna över) som börjar förhöra honom. Detta gör att vår kära utomjording blir bitter, och sticker. Fast besluten om att jorden ska få en chans att överleva. Men för att jorden ska överleva så måste han naturligtvis utplåna mänskligheten. Så det har glidit ner en massa små bubblor över hela världen och sparar massa växter och djur, för att återinföra dessa när människorna är borta, så att de kan börja om. För poängen med hela filmen är att människorna förstör jorden. Utomjordningarna vill att jorden ska vara kvar, för att det finns så få planeter i universum som kan hysa liv på samma sätt. Människorna säger att; "We can change!!!".

BETYG: 3 taskiga aliens av 10 möjliga.

*****************************************************

Sen blev det dags att kasta sig över en film om förintelsen, "The boy in the striped pyjamas". Som handlar om en 8-årig pojke, Bruno. Hans far är högt rankad SS-soldat och blir befodrad och förflyttad till landsbygden mitt under brinnande världskrig. Hela familjen, som också består av Brunos mor och äldre 12 åriga syster, följer med. Väl i sitt nya hem så kan Bruno se något han antar är en Farm, där alla bönderna springer runt i randiga pyjamaser. När han nämner detta för sin mor, så spikar de igen fönstret för att han inget ska se, och han är förbjuden att gå bakom huset. Bruno är lika naiv som alla barn, och kan inte begripa riktigt vad detta handlar om. Utan missförstår helt och hållet vad som egentligen sker på farmen, i synnerhet efter att han tjuvkikat på en propaganda film som får lägret att framstå som en tämligen trevlig plats att befinna sig på. Han smiter naturligtvis ut, och får till slut själv syn på lägret. Där han också träffar en liten judisk pojke, Shmuel, som till slut blir hans enda vän på denna nya plats. De träffas och pratar med taggtråden mellan dem, som Bruno tror är till för att hålla djuren på farmen instängda.

Det som är lite charmigt, och likaledes skrämmade med denna filmen är att det är sett ur ett naivt barns ögon. Vi som ser filmen, begriper med en gång vad det egentligen handlar om. Vi ser sån utstuderad grymhet, och en far som går från att verka vara en vänlig älskvärd pappa, till att bli det monster som utrotar judarna i lägret. SS-Soldaternas övertygelse om att judarna helt enkelt måste bort är otroligt skrämmande. När sedan modern i familjen börjar förstå vad som egentligen händer med judarna i det lägret, så uppstår det en intressant konflikt. Men att alla talar brittisk engelska var till en början otroligt svårt att smälta. Jag kan inte begripa varför man inte kan låta tyskar tala tyska. Man kan faktiskt texta en film. För mig tappar det lite i trovärdighet. Att lägervakterna skulle ha så dålig koll på stängslet att de kan sitta där och prata är också ganska otroligt. Men det kan man absolut leva med! För det är helt enkelt en jäkligt bra film, som du naturligtvis bör se.

BETYG: 7 Davidsstjärnor av 10 möjliga.

*****************************************************

Efter detta tog jag mig an "Gran Torino". En film med Clint Eastwood i huvudrollen, som Walt Kowalski - en gammal grinig och tämligen rasistisk gubbe, veteran från koreakriget, vars fru precis gått bort. Han bor i ett område som sakta men säkert blivit till något av ett ghetto, där gängen härjar och alla vita amerikaner för länge sedan lämnat. Thao, grannpojken, är en osäker och tillbakadragen pojke, som är på väg att bli indragen i hans kusins gäng. Han blir tillsagd att stjäla Walts bil, men blir tagen på bar gärning och skräms iväg av Walt med hans bössa. När sedan Walt räddar Thaos syster undan ett annat gäng, så börjar det sakta uppstå en märklig  och omaka vänskap, som sakta växer allt eftersom, och Walt blir till något av en hjälte i grannskapet då han vågar sätta sig upp mot gängen. Thao tvingas som en hederssak arbeta för Walt, mot bådas egentliga vilja, för att återgälda att han försökte stjäla Walts bil.

Det är verkligen en makalöst bra film, och Clint Eastwood är fullkomligt briljant som en grinig gammal gubbe. Jag skulle vilja påstå att det är den bästa filmen han har gjort. Alla karaktärerna känns otroligt genomtänkta och fantastiskt mänskliga. Ja, hela filmen är sanslöst genomtänkt och kan knappast lämna någon oberörd. Jag vet verkligen inte vad mer man kan skriva. Det kan ha varit whiskeyn jag drack till filmen som hjälpte till, samt det faktum att jag satt ensam och såg den, men inte fan lyckades jag hålla mina ögon torra mot slutet. Utan jag får erkänna att tårarna rann, med risk för att låta väldigt omanlig. Ni måste helt enkelt se den! Det finns inga ursäkter.

BETYG: 9 gråtande bloggare av 10 möjliga.

*****************************************************

Till sist såg jag "City of Ember". En märklig film som lämnade mig fler frågor än svar. Av någon anledning som vi inte får veta, så byggdes det en stad under jorden. Som var helt beroende av en enorm generator som drevs av en liten underjordisk flod. Denna generatorn är förutsättningingen för allt liv där nere, men den börjar kärva och strömavbrotten blir längre och längre i Ember. Tanken var dock att de skulle lämna underjorden efter 200 år, och en liten låda med instruktioner fördes vidare från borgmästare till borgmästare, men glömdes bort någonstans på vägen. Nu sitter invånarna i Ember och väntar på att maten ska ta slut och att generatorn ska stanna. Men det är en som vill ta tag i saken!

Det finns massor som jag retade mig på. Dels varför i hela friden de var tvungna att gömma sig under jorden. Men i och med att det finns enorma Fjärilar (malar?) och jättelika mullvadar så kan man nog tänka sig att jorden ovan är radioaktiv. Vilket också kan förklara varför det är olagligt att försöka lämna Ember. Men hur kan de ha glömt bort allt på 200 år? För inte försvinner något på så kort tid, inte något som trots allt är av intresse för alla. Men i Ember är det som att de alltid bott under jorden, och allt är glömt, ingen vet om det finns något utanför den staden. Dock är den till och från så är den hyfsat sevärd, miljön ska de ha cred för, då det verkligen ser ut som att staden har förfallit i över 200 år. Men jag tror nog inte att jag tillhör målgruppen för filmen, utan känslan är att den främst bör vara riktad till barn. Dock tycker jag inte att det är någon ursäkt för att göra den så opersonlig och ytlig.

BETYG: 4 jättemullvadar av 10 möjliga.

*****************************************************

När jag gick och lade mig på sängen satte jag igång uppenbarelseboken på ljudbok. Min spontana fråga efteråt var huruvid den där Johannes led av någon form av psykos när fick sin uppenbarelse. För ingen annan än han själv måste veta vad den egentligen handlar om, och uturligt nog dog han för runt 1900 år sedan, så det är svårt att fråga honom närmare. En impuls jag fick direkt var att nästa gång någon från Jehovas vittnen knackar på, så ska jag skriva 666 på högerhanden och i pannan för att se deras reaktion. Det gäller bara att komma ihåg det. Hur som helst är den superflummig och jag förstår att sekter älskar denna delen av bibeln! För det är fritt fram att tolka den lite hur man vill. Själv uppfattar jag den bara som rörig, och mycket svår att få grepp om. I synnerhet då samma "person" uppträder med olika namn, eller i en annan gestalt hela tiden. Att väldigt mycket antingen är 7 eller 10, eller 1/3 är en aning irriterande. Men det var ju trevligt att det goda besegrade det onda till slut. Oooops, det var visst en spoiler. För det hade ni väl inte väntat er?

BETYG: 2 domedagssekter av 10 möjliga

Jag sitter upp nu. Det är ett framsteg. Jag har faktiskt sätt igång en kanna kaffe, som jag försöker avnjuta i detta nu. I övrigt så är jag mycket sliten. Lite yr och har huvudvärk. Jag slötittat på bandy-finalen, men kan inte påstå att jag hänger med. Men vad jag har förstått så är det Sverige mot Ryssland i alla finaler sedan inlandsisen drog sig tillbaka. Det känns liksom lite avslaget. (Okej då, Finland är med och leker ibland. De vann tydligen förra året också...)

Men jag somnade inte på vägen hem igår natt, det får läggas på pluskontot! Men nu ska jag luta mig tillbaka, och försöka komma tillbaka i gammal god form.

Jag införskaffade en C902 idag, efter en affär utanför pressbyrån vid karlstad centralstation. Det blev en bättre begagnad, men naturligtvis med kvitto, garanti och orginalförpackning, så att man vet att allt gått rätt till. Äntligen har jag en telefon som faktiskt är relativt modern igen. Jag hatar iofs knappsatsen. Men det är väl en vanesak antar jag. Jag ville egentligen ha C905, mycket just för att den var lite mer bastans, med större knappar och bättre kamera. Men då jag upptäckt att lönen inte alls blev så stor som jag hade räknat med, så fick jag helt enkelt byta ner mig ett snäpp. Men ändå ett uppbyte utöver det vanliga om man jämför med telefonen jag hade innan. Jag håller fortfarande på att bekanta mig med telefonen, det finns en del finesser som jag inte haft innan. Som GPS t.ex. Mumma.

Här har du min nya älskade;

Har vi inte blivit tillräckligt civiliserade för att inse att tobak är ett enormt slöseri. Dels tar odlingarna upp plats där man istället kan odla något ätbart, dels är det enormt beroendeframkallande och i sin tur fullständigt onödigt. Du får inte ens något euforiskt rus, som av t.ex. alkohol eller andra droger. Men värst av allt är hälsoproblematiken vid rökning. Det leder ofrånkomligt till KOL, det är bara en fråga om när det slår till. Du får sämre kondition, och sämre syreupptagningsförmåga. Luktsinnet försämras å det grövsta. Dålig blodcirkulation. Hjärt och kärlsjukdomar. Man kan fortsätta i en halv evighet. Det är dessutom svindyrt. Det finns inga fördelar med tobak, förutom för de i tobaksindustrin. Dessa människor tjänar astronomiska summor för att leda människor i fördärvet.

Jag själv fastnar hela tiden i den skiten. Jag blir ständigt påmind om hur gött det är att röka, och så fort jag hamnar i ett ögonblick av mental svaghet så står jag där med en cigg. För det går inte att undvika ciggaretternas lockrop. Var man än ska handla, så kommer man att se de där hyllorna fulla med tobak bakom eller ovanför kassan. Naturligtvis för att man ska köpa skiten, och är man då tillfälligt svag, eller inte motiverad nog att stå emot så kommer man köpa ett paket. Sen köper man ett till, sen sitter man fast igen och lägger enorma pengar på att förkorta sitt eget liv och försämra sin egen livskvalité - Trots att man egentligen inte vill! Droger överhuvudtaget eliminera ens fria vilja. Varför finns det inte ens en debatt om huruvida tobak ska vara lagligt eller ej?

Det finns inget förnuft i den här frågan. För då borde egentligen en drog som cannabis också få vara lagligt. Det ger i alla fall något form av rus. Det är till och med bättre än alkohol, då det inte ger någon bakfylla eller skadar i samma utsträckning. Precis samma argument för och emot finns i tobaksfrågan, om man tänker lite längre än vad näsan räcker. Man kan naturligtvis tala om att man ska få avgöra själv huruvida man själv vill röka eller ej. Det gör man kanske till en början. Men när man blivit mer eller mindre beroende så kommer man att fortsätta röka, och så länge man hela tiden blir påmind om hur lättillgängligt det är så kommer man ha otroligt svårt att sluta helt. Har man dessutom människor runt omkring sig som röker, eller gör något som man undermedvetet förknippar med rökning så har man till slut inte mycket av den fria viljan kvar. Då hjärnan är konstruerad på ett märkligt sätt, och dessutom belönar dig med en underbar känsla av tillfredställelse när du får suga i dig en ciggarett.

Problemet är att det finns så enormt mycket pengar i den industrin. Pengar är makt. Makt råder över sunt förnuft. Jag vet inte hur många arbetstillfällen som skulle försvinna om man förbjöd tobak. 0,13% av arbetstillfällena i EU finns inom tobaksindustrin. Men att det är ett argument mot att ett förbud köper jag inte. Får människor pengar över så kommer de naturligtvis att konsumera för dem också och skapar andra nya arbetstillfällen. Blir vi friskare sparar vi dessutom enorma summor i vårdkostnader på lång sikt. Efter att ha googlat lite hittade jag detta.

"På längre sikt kan de potentiella hälsoförbättringar som rökfrihetspolitiken leder till få avsevärda ekonomiska effekter. I den konsekvensanalys som den brittiska regeringen gjort av lagstiftningen uppskattas de långsiktiga nettovinsterna av en omfattande lagstiftning om rökfrihet uppgå till 1 714–2 116 miljarder brittiska pund om året. I Skottland, Wales och Nordirland har nettovinsterna av rökförbud beräknats till 4,387 och 2,096 miljarder pund under en 30-årsperiod respektive 1,101 miljarder pund under en 20-årsperiod."

Jag vet inte om det är ett totalt rökförbud som avses där. Men hur som helst är det enorma summor det handlar om, även i Sverige trots att vi inte är rökare i lika stor utrsträckning. Men hur som helst går det inte att sätta ett pris på livskvalité. I en Kanadensisk studie visade det sig också att; "1995 var årskostnaden per rökande anställd till 2 565 kanadensiska dollar mer än för en motsvarande icke-rökande anställd" Genom bl.a. sjukfrånvaro och minskad produktivitet.

Det hävdas också att smugglingen skulle explodera, och att man inte får in några skatteintäkter om man förbjuder det. Det stämmer naturligtvis. Det är precis samma sak med alla andra förbjudna droger. Det är ljusskygga figurer som kommer att tjäna pengar på detta, och vissa kommer säkerligen fortsätta röka. Men det kommer vara en mycket liten del, om det inte är accepterat i samhället. Det kommer till slut avta i takt med att det blir för jobbigt att få tag i. Får man dessutom saftiga böter om man röker så kommer det minska än mer. På sikt så kommer det alltså bara vara en ytterst liten del av befolkningen som röker. Problem solved. I denna frågan gäller det att tänka långsiktigt.

Således finns verkligen inga som helst argument för att forsätta sälja tobaksprodukter. Totalförbjud skiten och ta ett steg i rätt riktning! I ett modernt samhälle finns inte utrymme för att tillåta människor att tjäna stora pengar på att sälja ett starkt beroendeframkallande gift till sina medmänniskor. Det säger sig självt om man bara tänker efter. Låt oss helt enkelt vara förnuftiga, och skona mig och många andra som vill sluta, från att behöva lockas av det varje gång vi ska köpa mjölk. Vi behöver inte tobak.

Jag har bott ensam väldigt länge nu. Men att jag inte insett hur jäkla gott det är med risgrynsgröt i sånna där 500g korvar. Att de dessutom bara kostar 7,90 styck gör detta till ett större mirakel, snål som jag faktiskt är. För faktum är att jag känner mig som en pensionär när jag vandrar av och an på pekås och försöker hitta det billigaste i matväg som finns. Som när jag köper köttfärs, så är det alltid när det är minst 25% rabatt på det. Jag glider förbi köttdisken som en hök, och letar efter de där röda klistermärkena. Hittar jag inga så får det helt enkelt vara. För jag har blivit alldeles för van vid de där 25%-iga rabatterna, att det vanliga priset blir lätt absurt. Problemet är att det smittar av sig på de andra köttvarorna, så jag kan inte förmå mig själv att inhandla något som jag inte tycker är ett skäligt pris. (Då är det förmodligen så billigt det kan bli i den lilla pekås-butiken, men oskäligt i min värld så länge de inte rear ut det)

Av just det där dumsnåla skälet kan jag inte heller köpa ost. Det är verkligen svindyrt! Sen är det inte så att jag har bröd hemma mer än någon gång i månaden, vilket leder till att min lilla gouda ost har en tendens att försöka bli ädel genom att klä sig i luddiga gröna filtar, som är tämligen oaptiliga. Vilket gör att om jag har halva ost-helvetet kvar, så bli priset för den osten jag köpt direkt det DUBBLA. Det är naturligtvis inget man kan leva med.

Sen har jag lite svårt för det här med att ha ett proppfyllt kylskåp bara för att det ska vara fyllt. För att sedan tvingas slänga häften. Jag anser själv att det borde vara med eller mindre straffbart att slänga mat idag. Vi i västvärlden slösar så ofantligt mycket, samtidigt som vi vet att det finns miljoner människor runt om i världen som inte har mat för dagen. För att inte tala om den ekonomiska förlusten för en själv. Det leder mig in på en helt annan absurd företeelse. Tobak.

är hungrig...

Kan måhända innebära att det är dags att börja dona lite föda. Eller dricka folköl. Eller helt enkelt en kombination.

Igår kom det senaste avsnittet av House. Who ho! Efter att alla serier jag tittat på, tycks ha gått i ide, så börjar de dra igång igen. Äntligen. Battlestar Galactica och House är igång nu igen. Jag är dessutom lite lätt såld på Leverage och Fringe. Särskilt efterlängtat är ju naturligtvis Battlestar Galactica. En serie som är fullkomligt lysande, och jag kan verkligen inte begripa varför de sänder den på så vansinniga tider här i Sverige. Jag bryr mig inte personligen, då jag lyckas få tag i avsnitten på andra sätt. Men jag är ledsen å svenska folkets vägnar. (De visar repriser av säsongerna 1-3 vid 03 på natten, måndag till torsdag...)

Jag fastnade inte för den serien direkt. Eftersom att jag lyckades se mina första avsnitt någon gång under säsong 2 eller 3, och fattade inte så mycket av vad det var som egentligen hände. Men när jag fick se serien från början hos min gode vän Juckpuck, så blev jag fullkomligt såld. Så det är med stort vemod jag inser att det bara kommer sändas en halv säsong till. Sen är det slut. *snyftar högt*

En annan serie jag tycker att de kan sparka igång snart är Eureka. Men vad jag förstått så kommer det mer av den varna. En serie jag inte kan begripa att de lade ner är Jericho. Som handlar om ett litet samhälle ute på vishan i USA. Ett terrorangrepp med kärnvapen slår ut de flesta stora städer, från Jericho kan man se ett svampmoln från vad de formodar är från Denver. Men det charmiga är att de egentligen inte vet vad som händer i världen. De är fullkomligt avskurna, och inga kommunikationer fungerar. Serien handlar om hur de går vidare och försöker överleva, och hur de sakta försöker förstå vad det är som egentligen hänt.

Sådär ja, jag hamnade till slut på hotellet igen. Min givmilda kollega skickade iväg ett sms när jag var i färd med att laga en ovanligt tidig middag, och hörde sig för om jag hade lust att jobba inatt. Naturligtvis hade jag det, i synnerhet med tanke på att jag inte kommer att jobba förrän fredag nästa vecka igen. Jag var dessutom inte helt tagen på sängen, utan hade på känn att det kunde bli lite arbete inatt. När hon jobbar så talar nämligen oddsen för att jag ska få ett sådant erbjudande. Vilket gör att jag var mentalt förberedd och det var kanske därför jag undermedvetet lagade maten så tidigt. Denna föda bestod förövrigt av kyckling ris och sås a'la IzZzY. (Nej, inte den såsen.)

Usch och fy för den förbannade snö som tvunget skulle komma lagom tills dess att jag skulle gå hem från jobbet imorse. Det var ju inte lite heller! Oplogat och jävligt var det nästan hela vägen också. Det finns verkligen ingen som helst mening med att det ska komma snö nu. Jag vill ju ha sommar igen! Ge mig ett flak kall öl och en tropisk natt.

Nu är jag dock ledig i sådär en och en halv vecka. Såvida jag inte blir inkallad inatt eller imorgon natt vill säga. Man vet ju aldrig riktigt. Men det ska väl blir rätt skönt, även om jag känner att det hade räckt med ett par dagar på soffan. Till helgen ska jag nog supa och köpa en ny mobiltelefon. Har lagt ett bud på en C905 på tradera. Det vore verkligen mumma.

Bilder på morgonens elände.

Äntligen har det slutat regna vit fosfor över barnen på Gazaremsan. Över 1300 palestinier dödades under dessa dryga tre veckor av skoningslöst bombande av civila på Gazaremsan. "346 barn döda. 1709 barn skadade. 50 000 barn svälter. Många av barnen är apatiska En miljon barn är instängda i skräckens Gaza." Enligt aftonbladet. Föreställ dig ett barn som står dig nära - mördas, multiplicera det med 346. Sätt siffrorna i ett perspektiv. Det är detsamma som samtliga barn i en normalstor svensk skola. Lägg till 5 skolor till där barnen blir skadade och får men för livet, om inte fysiska så åtminstone psykiska. Det finns 1 miljon barn i Gaza, som under tiden det här kriget pågått inte har kunnat känna sig säkra någonstans, då Israelerna inte ens skonat FN:s skolor. Kan du föreställa dig den skräcken av att inte känna dig trygg någonstans?

Israels övergrepp kommer lägligt. Dels är det innan Israels val, och dels är det under den perioden då USA egentligen saknar någon ledare, eftersom att Bush tack och lov tackar för sig och Obama tar över om 2 dagar. För att fiska lite röster så är ett angrepp på på fienden en ypperlig metod, så de mördar helt enkelt lite palestinska barn för att behålla regeringsmakten. Detta gör de naturligtvis innan Obama kommer till makten, varför deras eldupphör också kommer just ett par dagar innan Obama svär president-eden, för att låta denna slippa ta itu med problemet. Politik när den är som vidrigast helt enkelt. För någon som helst respekt för mänskliga rättigheter finns inte hos de Israeliska ledarna. Såvida det inte handlar om Israeliska rättigheter naturligtvis.

Omvärlden klappar Israel på huvudet, och säger att det var dumt gjort. Men fortsätter ge dem pengar, sälja lite vapen samt fortsätter köpa deras produkter. Allt för att underförstått stödja deras folkmord. Deras ockupation. Deras mur, som får berlinmuren att blekna i jämförelse. Deras apartheid-politik. USA - "Världens största demokrati" - är utan tvekan den största boven. Men det säger ju sig självt att det vore lite dubbelmoral att klaga på Israel som dödat tusentals palestinier, när deras egna krig i Irak tagit mellan 392 979–942 636 människors liv. Skillnaden är väl måhända att det sett till att Saddam inte längre plågar Irakierna. (Det är amerikanare som gör det istället, vilket är mycket bättre.(?) )

Bush talade om ondskans axelmakter. Iran, Irak och Nordkorea. Jag köper förvisso att de är något som närmast kan betecknas som skurkstater. Men de hymlar inte med det i alla fall. Israel och USA är för mig ondskans axelmakter, två skendemokratier som roar sig med att mörda civila runt om i världen i frihetens namn, och naturligtvis håller varandra om ryggen. Två stater som kan göra precis som de vill utan att riskera några som helst repressalier. Ingen kan, och ingen vågar.

Men visst kan jag skymta ett hopp. Obama. Han står dock inför en nästintill omöjlig uppgift efter att Bush administrationen har vanvårdat USA och världen, i åtta långa år. Det är den enda som just nu kan reda  upp konflikten mellan Israel och palestina. I egenskap av president har han enorm makt över USA:s utrikespolitik, och kan med hot om att dra in de 3 miljarder dollar som årligen pumpas in i Israels krigsmakt samt ett vapenembargo, få Israel att gå på knäna och arbeta för att en hållbar fred. Men det är bara USA som kan lösa detta. Det är inget som kan låta sig väntas på heller, utan något Obama måste ta tag i direkt för att inte förlora det anseende han trots allt har skaffat sig runt om i världen. Han kan med blod svett och tårar ställa mycket till rätta igen. Hur mycket det än tar emot att säga, så behöver vi USA på mänsklighetens sida.

Görs ingenting åt situationen, så kommer Hamas raket fortsätta regna in över Israel, och Israels svar kommer fortsätta vara att döda palestinier. Tills dess att det inte finns några kvar. Hatet i regionen kommer forsätta gro, och våldet kommer aldrig att upphöra. Israels övergrepp och brott mot alla tänkbara konventioner och mänskliga rättigheter måste upphöra. Ansvaret ligger på omvärlden, för palestinierna kan inte försvara sig. Deras raketer är ett desperat skrik på hjälp. Som världens ledare låtsas om att de inte hör.

Att gå till jobbet alltså, 20 minuter kvar i detta nu. Jag har ryckt upp mig lite nu, då jag sitter och tittar på när Barcelona förnedrar Deportivo. Det känns lite som att titta på Kalmar FF.

Imorse kom första avsnittet på andra halvan av sista säsongen. Äntligen! Battestar Galactica är en serie jag blivit alldeles för frälst i för mitt eget bästa, även om jag blev riktigt irriterad på det sista avsnittet av förra halvsäsongen. Att man efter det tvingades vänta i en halv evighet för att få se serien igen var på gränsen till ett brott mot mänskligheten. Men nu är den igång igen och det är bara att vänta in nästa avsnitt.

Men bortsett från den ovan nämnda ljusglimten så är det en jäkligt värdelös dag idag också. Nu ska jag rulla tummarna i fyra timmar, sen jobb.

Men vilken jäkla skit. Nu är jag riktigt irriterad. Mest på mig själv. Igår var faktiskt en tvättäkta skitdag, det är allt jag känner att jag behöver säga om den saken. Jag besitter magiska klant-krafter! Hurra!!

Jobb nu i helgen. Skönt att skura toaletter och tänka på annat.

En era gick i graven för några minuter sedan. Mitt kära, älskade konto på Lunarstorm upphörde att existera. Jag har varit på gränsen flera gånger, men nu efter att det inte hänt något där på 14 dagar, samtidigt som att de jäkla nötterna precis har tagit bort den rutan där man ser hur många som är online. Förmodligen för att det är så otroligt få som faktiskt är online numera. Istället ersatte de den med en vansinnigt stor sökruta som är så groteskt vidrig att se på att den ger mig kväljningar varje gång jag loggat in. Då rann det över.

Men jag blir lite nostalgisk när jag tänker tillbaka. På alla människor (läs quinnor) jag faktiskt träffat genom den sidan. Jag har nog ta mig tusan inte ens fingrar på händerna för att räkna ihop alla de jag träffat genom Lunarstorm, haha. Ett antal flickvänner bland annat. Men nu har jag fått ut allt det jag känner att jag velat få ut av det, och förmodligen det som finns. Även om man när man inte minst anar det kan bli positivt överaskad av personer där än idag. Som den här tösen till exempel, som fick mig att stanna kvar sist jag började nosa på avsluta-kontot-knappen. Som bevisade att det faktiskt fanns hopp om intelligent liv på den sajten.

Men det fick minsann vara sista kapitlet.

Jag hade inget liv, jag hade lunar. Vad har jag nu?

Alarmet på telefonen börjar ringa vid 13:00 och jag sträcker ut armen för att stänga av den. En instinktiv rörelse som inte föregicks av några tankar överhuvudtaget. Jag får tag i telefonen och hittar knappen för att stänga det irriterande alarmet på telefonskrället, det är en av orginalsignalerna. Jag har inte öppnat ögonen riktigt än, utan ligger där i sängen med telefonen i handen och försöker samla tankarna. Vad kan klockan vara, vad är det för dag, måste jag stiga upp? Nu öppnar jag ögonen, kastar en blick åt vänster och ser de mildt röda digitala siffrorna på väckarklockan. Jag räknar således ut att klockan är kring ett på dagen och jag har vaknat upp i min egen säng återigen. Jag kommer ihåg att det var tisdag igår och all logik vill mena att det alltså bör vara onsdag nu. Jag var mupptrött.

Jag ligger och tittar på de rödglödande siffrorna som avslöjar tiden på dygnet. Jag utkämpar en mental strid mot mig själv, och impulsen att somna om. Jag tittar mot datorn som jag alltid har brevid sängen på en liten pinnstol. Den är avstängd och ihopfälld. Då slår det mig att jag för sådär 6,5 timmar sedan hade försökt sänka ljudet på uppläsningen av Bibelns nya testamente, men istället råkat komma åt knappen brevid som stänger av datorn. Men jag hugger tag i datorn och öppnar upp den och startar upp min gamle vän. Det skulle inte dröja lång tid förrän jag hör någon väldigt entusiastisk herre läsa upp johannesevangeliet för mig, precis där han hade slutat imorse, trots att jag i detta läget inte var särskilt mottaglig för dessa budskap en morgon som denna.

Rutinerna för morgonens datoröppnande är att jag först och främst loggar in på yahoo messenger, sen påbörjar jag slösurfandet genom att öppna facebook där jag den här morgonen hade två kommenterade bilder där jag utför motsatsen(?) till Bungyjump - alltså där jag skjuts upp i en tämligen stor gummisnodd. Sen en runda till hotmail för att snabbt glida vidare till Virtual manager där jag undersöker ifall mitt virituella fotbollslag FC Olandia vunnit något under mina timmar av frånvaro. Det hade de inte gjort, utan istället förlorat en match med 1-0. Fan. En snabb inloggning på lunarstorm brukar sällan bjuda på någonting nu längre, idag var det dock en uppdaterad blogg av Nattbuss Anna, annars lika dött som alltid. Sen en tur in på bloggen, för att efter det avrunda med lite fotbollsläsnig i form av kalmarforumet Benno.se och en runda på Aftonbladets sportsidor. Kalmar hade värvat Tobias Eriksson från Sundsvall, samtidigt som PSV hade betalat närmare 40 miljoner för pajasen Ola Toivonen, en absurd summa, men Malmö har en tendens att få sanslöst bra betalt för mediokra spelare.

Min Malaysiska var inte online på Yahoo messenger, vilket gjorde att jag övervägde att somna om istället. Men denna impuls viftade jag lika snabbt bort igen, då Morfar hotat med en visit imorgon. Jag måste se till att vara vaken då, eftersom man aldrig kan veta när den herren dyker upp. Säger han tolv, så kan det bli allt mellan 10 och 15. Istället började jag kolla igenom alla bloggar, genom bloglovin. 32 nya inlägg på ca 7-8 timmar var inte illa pinkat. När jag kommit halvvägs genom denna digra samling mer eller mindre högkvalitativa texter kände jag hur det började suga i kaffetarmen. Jag måste alltså resa mig ur den varma goa sängen och fixa i ordning "morgonens" 8 koppar. Efter en stunds velande och övervägande fick jag igång min kropp, och högg tag i perkulatorn som jag snabbt och enkelt gjorde ren, och laddad. I med sladden, sen en dusch. Det blev en tämligen lång dusch, och jag njöt verkligen av det varma vattnet då resten av min lägenhet var så kall och ruggig. Jag passade även på att placera mig, med tillhörande blekfeta arsle, på vågen och var skapligt nöjd med resultatet.

När jag kom ut ur duschen stod kaffet drickfärdigt i min vackert silverblänkande perkulator. Det var bara att hugga in, och datorn har nu flyttat från sängen till bordet vid soffan där jag nu sitter sedan drygt 2 timmar tillbaka, och lär förmodligen fortsätta sitta tills det är dags att krypa ner under täcket igen. Eller kanske inte.

Till dagens planer hör att jag ska göra följande.

• Städa
• Diska
• Vika tvätten
• Förmodligen tvingas stryka ett och annat
• Vandra ned mot Pekås för att inhandla förnödenheter.
• Eventuellt laga något av den födan jag köper.

Men först ska jag dricka upp kaffet.

Som de flesta här redan känner till, har jag en viss förkärlek till att göra IQ-test. Lite hjärngyma såhär på tisdageftermiddagarna. Så jag kikade lite på mensas sida, för att se om de hade lagt upp något nytt provtest. Tänk, det hade dom! Jag var ju naturligtvis inte sen med att kasta mig över även detta. 24 små frågor på 10 minuter, med stigande svårighetsgrad. Naturligtvis fick jag högsta resultatet som går att uppnå på det testet. (Vaddå? Jag är väl inte självgod? haha!) Som du finner HÄR. Men kom ihåg att du bara ska göra testet en gång.

Nu är frågan är om just DU vågar prova? Sen kan du skryta om resultatet i kommentatorsfältet nedan. :)

Jag har insett en sak. Jag vill använda ordet "ju" precis hela tiden. Eller ja, det är väl egentligen inte ens ett ord. Utan bara ett sätt att försvaga sitt påstående, att visa att man inte är helt säker på det man skriver, eller säger. Egentligen totalt meningslöst dessutom. Då är ju ett annat skräpord som "typ" mer användbart, eftersom att det innebär att man vill peka på ett exempel. Även om det missbrukar å det grövsta också. Men "ju" är bara en försvagning av ett påstående. Som:
Men jag vill ju inte
Jämfört med:
Men jag vill inte.

Själv tycker jag att det låter som att man garderar sig med det där förbaskade "ju". Jag vet inte hur många gånger jag kommer på mig själv med att ha använt det i varannan mening. Varje gång blir jag lika förbaskat irriterad på mig själv. För jag tycker trovärdigheten försvinner fullständigt så fort jag flikar in det där onödiga lilla låtsasordet. Men likförbannat skriver jag det hela tiden. Jag vill inte ens veta hur ofta jag använder det i dagligt tal. Det lär vara minst lika mycket. Är det måhända ett verbalt handikapp? Så snälla slå mig på näsan varje gång jag ens är i närheten av att yttra det, så kanske jag lär mig.

Nu - ICA Viken. Adjö

Inatt är det dags för jobb igen. En natt, sen är det ledigt tills på fredag igen, såvida jag inte får måndagnatten också. Men det är rätt lungt. Jag lagade till en mer eller mindre enorm sats med spaghetti och köttfärssås igår, så att det förmodligen räcker både idag och imorgon. Idag låg jag och försökte sova ganska länge, så att jag skulle vara pigg och alert inför natten. Men vaknade första gången redan vid 8-tiden, och sedan var det halvsömn fram till 13, då jag till slut gav upp mina försök att sova. Jag hade faktiskt gått och lagt mig tidigt igår, redan vid 2 slöt jag mina ögon.

Till dagens begivenheter hör att jag ska ner till ICA i viken, och försöka få dem att ta emot mitt paket, som skall sändas ner till sydostasien. Det vadderade kuvertet som inte fick plats i brevlådan. Det är lite fascinerande att världen är så liten idag, att det inte är några problem att prata direkt med någon som befinner sig på andra sidan planeten, eller att skicka något dit. Nu saknas bara en fungerande teleportör, så att man snabbt och enkelt kan sända sig själv snabbt och billigt till en annan plats på jorden. Fast att kunna flyga dit på ett halvt dygn är väl inte fy skam det heller.

Jag skulle posta ett large-vadderat kuvert idag. Men det går ju inte att få ner det i brevlådan!! Så måste man då gå ner till ICA och lämna det där? Eftersom att de är post-ombud. Jag blir tokig på det här med att posten inte finns längre. Dels är utbudet i den lilla ICA butiken i viken väldigt glest vad gäller paket och dylikt, och dels begriper jag mig inte alls på det. En sak är att hämta ut paket - Men att skicka något känns oändligt mycket mer komplicerat. Dels går det inte att få tag i paket, dels är det fullkomligt obegripligt hur man ska gå till väga. Antagligen för att man ska köpa för-frankerat.

Finns någon annanstans där det inte längre finns riktiga postkontor? Eller är det bara här i Sverige där vi är förvånansvärt obegåvade?

Jag har inte kommenterat det i bloggen över huvudtaget. Men jag har haft svårt att komma på vad man ska skriva, situationen känns för absurd. Det sitter 1,5 miljoner människor instängda på en yta som motsvarar halva öland. De har stor brist på el, mat, vatten och midiciner. Samtidigt som en övermäktig krigsmakt bombar dem för fullt. Denna belägring började redan innan hamas raketer började falla över Israel. Raketerna är inget annat än en desperat aktion, och de är dessutom tämligen beskedliga i förhållande till Israels vansinnigt oproportionerliga "svar".

Jag har inga sympatier med Hamas. Lika lite som jag är någon antisemit. Men jag förstår att palestinier lyssnar till en organisation som Hamas, när de inte längre kan se någon ljusning. När Israel fortsätter att stampa på ett helt folk. Då hade nog jag med börjat se mig om efter något som vill sätta hårt mot hårt. Då hade inte jag orkat mer. För ju mer man plågar en befolkning, ju mer desperata blir de naturligtvis. Israel borde terroriststämplas, för deras terror, deras apartheidpolitik, för att de bygger en mur runt västbanken - Inne på palestinskt område, ett brott mot folkrätten bara det. För att de har 1,5 miljoner palestinier i ett koncentrationsläger på Gazaremsan.

Men världen håller Israel om ryggen precis som vanligt. Hade det varit något annat land än USA och Israel som gjort detta, så hade reaktionen varit en helt annan. Stora företag skänker pengar till Israel och i sin tur till mördandet av palestinska kvinnor och barn, och kanske en och annan terrorist stryker med av bara farten. Om inte våra politiker kan sätta press på Israel, genom t.ex. sanktioner, så är det vår förbannade skyldighet som konsumenter att inte handla produkter från Israel, tills dess att de sätter sig ner och löser detta. Då menar jag verkligen att de löser det. Alltså tills dess att det inte längre sker några övergrepp på det palestinska folket. Många bäckar små.

Jag kommer nog inte att fortsätta gräva ner mig i detta. För jag blir bara så enormt förbannad och uppgiven på samma, av blotta tanken. Men givetvis så handlar jag inget från Israel. Jag kommer inte heller köpa något av dessa företag, som stöder Israel. Men två bloggar som går på djupet i dessa frågor är Jinge och Hell-man, som jag absolut måste rekomendera. Sen Nattisen från västkusten skriver och länkar mycket vettigt angående detta.



Från jinge.se har jag också tagit den här videon. En låt för palestina.

Jag har kommit på många skäl att flytta ner till Malaysia. Det är varmt. Man är tämligen populär som västerlänning. Bara massa asiatisk mat hela tiden. En himla go Malaysiska finns det också. Men framför allt att ordet för Vinnare på Malay är Johan. Det är ju helt galet bra, tänk vilken självförtroende-booster det måste vara att alla går runt och kallar en för vinnare hela dagarna! Jag gillar dessutom sättet det uttalas på där nere, bättre än här. En lite mer exotisk och spännande klang på det hela. Skulle man dessutom hitta ett jobb med svensk lön, ja, då är man ju snuskigt tät där nere. Men jag är ju en vinnare, så varför inte.

Det ser riktigt hemskt ut här hemma idag. Nu när jag jobbat så har jag inte haft någon som helst energi till att städa, så nu inför den femte natten så ser det hemskt ut. Lite kläder här och var, papper, en och annan ölburk. En tallrik - en kaffekopp och dammråttor som lever sina egna små liv. Sängen är obäddad och tvätthögen har nu vuxit så till den milda grad att det snart är dags att tvätta igen. Men jag känner verkligen inte alls för att börja dona med det nu. Som vanligt när jag jobbar så är jag fullkomligt oinspirerad och energilös. Att det tar på sig höjd en timme att röja, tycks inte få mig på andra tankar.

Att laga något speciellt att äta känns inte heller särskilt roligt just nu. Jag kan inte komma på något som jag är sugen på, i alla fall inte dagar som denna då jag trots allt inte gick upp ur sängen förrän efter 18 någon gång. (Jag gick inte och la mig förrän halv 10 i morse) Vad ska man orka laga till? Jag är inte ett dugg sugen på nudlar. Jag har inget till övers för något av pasta. Ris och potatis inbilldar jag mig tar för lång tid. Jag har verkligen ingen lust att laga till något alls. Är det därför pizzeriorna går så bra kanske? För nu finns det inte mycket annat att välja på för min del. Så inför sista natten det här passet, så är det nog just pizza jag får ta mig an. För naturligtvis orkade jag inte knalla ner till pekås idag heller, då de ska vara så tråkiga och stänga vid 20.

Men jag är inte bitter - För pizza är gott!

Inatt hade jag faktiskt besök på jobbet, det var väldigt trevligt. Vi satt och tittade på VM-finalen för hockey-fjunisar, Kanada mot Sverige. Domaren var köpt och kanadickerna dumma i huvudet. Det slutade alltså med att de där förbaskade nordamerikanerna vann.  Med 5-1 efter två mål i öppen kasse. Men som tur är så har jag svårt att bli så engagerad i hockey numera. OS och avgörande slutspelsmatcher i elitserien med Färjestad är så långt jag kan sträcka mig. Men det var en bra match trots allt, så jag ska kanske omvärdera mig syn på fjunis-VM trots allt. Men nattens behållning var trots allt sällskapet!

Har precis sett den nu. Jisses vilken film! Förmodligen den bästa jag sett på bra länge. Kolla trailern. Se sen filmen, det är absolut värt tiden. Läs mer på imdb.com



Snart dags att gå till jobbet.

Nu är jag nästan klar med nattens bravader. Drygt 15 minuter kvar av natten, och det enda jag har kvar att gör är att städa vår vackra reception. Det är rätt härligt såhär första natten på, när man har varit hemma ett tag. När man fått vila upp sig lite. Det är märkligt hur sliten man känner sig redan efter tre nätter. Det är märkligt i synnerhet då jag inte gör annat än att sova när jag kommer hem. Nu ska jag göra fem nätter och jag förmodar att ögonen står i kors på onsdag morgon. I synnerhet då jag ska försöka jobba några extra timmar på morgonen, för att få roa mig med lite mer ut-check och annat trevligt. Som det inte blir så mycket av på nätterna.

Frågan är också när jag kommer att somna idag, ifall det blir i vettig tid eller inte. Förmodligen inte. Jag har märkligt svårt för att varva ner när jag kommer hem, och tvingas ligga en stund på soffan och slösurfa innan jag klarar av att knyta mig. Men när jag väl somnat, då jäklar sover jag nästan tills dess att det är dags att gå till jobbet igen. Fast med tanke på hur social jag inte är i vanliga fall, spelar det ju trots allt mindre roll. Egentligen. Men jag kan inte förstå hur andra nattarbetare klarar av att vara människor på dagarna, även då de jobbat.

Inatt blir det jobb igen efter en veckas ledighet. Men när jag kom på att tänka på att de visar Sagan om konungens återkomst tappade jag lite av arbetslustan som jag byggt upp. När jag dessutom insåg att jag inte hade någon mjölk hemma, för att kunna laga till lite pasta carbonara blev jag ännu mindre taggad. Istället blev det nudlar. Det var inte alls lika gott som jag hoppats på, men det beror nog på att jag förätit mig å det grövsta på denna lättlagade och enormt billiga rätt.

Jag tror bestämt att det blir 5 nätter i rad nu och i vanlig ordning kommer jag förmodligen gå in i en jobba - sova - jobba -sova -period igen. Där det säkerligen kommer bli sparsamt med inlägg på denna stackars blogg. Det ska bli spännande att se vad denna helgen bjuder på. Det kan som bekant bli precis hur som helst. Särskilt intressant ska det bli att se hur många gäster vi har på söndag. 

2008 började inte på bästa sätt. Som många av er som läser förmodligen känner till. Jag satt inlåst i 4 månader, och ska jag sammanfatta tiden där så blir det nog i punktform.

• Sexuella fantasier om att dricka öl, efter att ha tvingats avstå alkhol.
• Jag kostade samhället runt 330 000 kronor bara i vårdkostnader.
• Jag blev inlagd på sjukhus med någon väldigt kraftig inflammation någonstan i kroppen. Vart förblev en gåta. 40 graders feber i en vecka. 
• Jag fick dessutom genomgå en alldeles underbar colonscopi-undersökning. För att undersöka något märkligt de hade hittat när de skiktröntgade mig. Det där med underbar var naturligtvis grov ironi.
• Medicinerna jag fick äta lyckades göra att livet som munk inte alls kändes så avskräckande som tidigare. Jag väntade nästan på att snoppen skulle trilla av. Kemisk kastrering.
• Jag planerade en Ölandsflytt som rann ut i sanden.
• Jag pluggade lite, men även det sket sig.
• På alla hjärtans dag var jag för en gångs skulle singel! "Den lilla polskan verkar vara en aning uttråkad, en dag som denna. Nu var det fjärde gången hon knackar på, sticker in huvudet, och frågar den dummaste av alla frågor. "sover du?" det är väl klart som fan att jag inte gör det med hennes öststatansikte, ständigt intittandes. Börjar fundera på om det är min kropp hon är ute efter, jag är ju trots allt på dårhus, där kan allt hända. Eller så är hon bara en uttråkad galning. Det är kanske jackan hon är ute efter, då den uppenbarligen är populär hos patienterna." - Från lunarbloggen den 14:e februari. 
• En ölandspermission i början på April.
• Utskrivning den 8:e april. 

MIn tid i frihet började inte heller så bra. I och med att Inga-lill naturligtvis hade börjat snacka om saker hon inte begriper sig på under utskrivningsmötet, så fick jag inte de medicinerna jag behövde utskrivna. En av många gånger jag under den tiden blev så enormt frustrerad över att plötsligt vara omyndigförklarad. Det präglade nästan hela första halvåret. Men allt eftersom att jag i största möjliga mån börjat ignorera dem, så blev det bättre.

Kalmar FF börjar säsongen på ett alldeles ypperligt sätt! Man kunde inte göra annat än att njuta. Från omgång 4 så ledde vi Allsvenskan. Vi skulle aldrig släppa 1:a platsen efter det.

Ekonomiska bekymmer präglar väl egentligen hela 2008. Existensminumum hela året, förutom dessa dagar i slutet av december, då det blev några hundralappar extra. Men en envis frustration över ekonomin har funnits med hela tiden. I och med att man har haft socialbidrag så har man inte kunnat spara heller. (för det vore som att elda upp dem, då det skulle betyda att man fick mindre i bidrag månaden efter)

Natten till den 3:e maj drömde jag något av det värsta i mardrömsväg någonsin. Jag blev tvångs-konfirmerad.
Natten till den fjärde bräckte jag konfirmationsdrömmen, med den värsta någonsin. Jag hade missat att kalmar FF vann SM-Guld. Lyckligtvis var det bara en dröm.

Den 7:e maj ville jag leja någon att bryta båda benen på Wallerstedt. (Jag ångrade mig sedan, och kom fram till att det räcker med att bryta ett av benen...)

• Jag skrev en kontaktannons som jag dessvärre inte fick önskad respons på. Trist.
• Jag slog hål på Vikingschips-myten den 26:e Juni. "Hej! Tack för Ditt e-mail. Estrellas Vickningschips har alltid hetat Vickningschips sedan de lanserades 1967. Med vänlig hälsning Kraft Foods Sverige AB"
• "Vi på 118100 tror att IzZzY är en glad kille som gillar att blogga och älskar Kalmar FF"

• En inte alltför smickrande video sprids på youtube.
• Kalmar FF fortsätter att vinna, och allt är helt i sin ordning
• Jag blir knökfull på en dragspelstämma.
• Jag undervisade Malaysiskan i Svenska. Fick själv lära mig ett och annat på Malay.  

• En otroligt fattig månad.
• Hösten kom. 
• Jorden hade kunnat gå under då de skulle återskapa Big Bang. Men det gjorde den ju naturligtvis inte.
• Arenan som var så gott som klar överklagades naturligtvis. Lika naturligt avslogs alltihop, men det kostade otroligt mycket tid, och arenan försenas med ett år, minst. Nu är det en av de förbaskade pajasarna som inte har kvitterat att han fått domen. Därför vinner inte beslutet laga kraft trots allt. Arena-röran blir vansinnigare än någonsin. Det är inte märkligt att vissa vill skrota demokratin när sådana förbaskade tomtar agerar miniatyr-diktatorer genom att "utnyttja sina demokratiska rättigheter". 
• Jag åkte till Stockholm och såg kalmar spela skiten ur mögelränderna från Södermalm. 
• Jag började hos den privata arbetsförmedlingen KFG. 
• Kalmar FF BESEGRAR Feyenoord på De Kuip.
  
• Kalmar förlorar Cup-Finalen. Men vinner Seriefinalen mot Elfsbog. Blir sedan utslagana på bortamål efter att torskat mot Feyenoord med 2-1 på Borås arena. 

Min stora idol har gjort det igen! Mannens, dessvärre dåligt uppdaterade, blogg finnes här. Men när den väl uppdateras är det alltid äkta oslagbar kvalité.

Jag gick ut då klockan var runt tio i tolv. För att titta på fyrverkerierna, och för att insupa det nya året. Det hade smällt i flera timmar, i flera dagar till och med. Intensiteten ökade för varje minut jag var ute, jag frågade mig varför. Vi ska fyra av raketerna vid tolvslaget, men ändå hade det dundrat hela kvällen. Jag fortsatte gå. Ner mot en mack som jag visste var öppen mellan våxnäs och gruvlyckan här i Karlstad. Egentligen gick jag inte ner, jag gick västerut. Varför vill man säga neråt när man ska någonstans? Kanske för att det är lättare att gå i nedförsbacke. Märkligt är det i alla fall. Jag ville köpa ciggaretter.

Det är något i ölen som gör att man blir röksugen. Jag antar att det är alkoholen som gör att man tappar det vett man har kvar. Jag hade inte gått en minut innan mina kinder började bli alldeles rosiga, det var så kallt och rått inatt. Jag märkte också att det inte fanns några stjärnor, något märkligt faktiskt. Igår fanns det gott om dem, och venus, som förvisso inte är en stjärna, lyste starkt som aldrig förr. Men idag var det mörkt, dovt mörkt. Jag såg en och annan glödande, svävande prick på himmeln. Något lik från ett fyrverkeri som någon skjutit av för tidigt.

Jag fortsatte min stilla vandring, endast tillsammans med mig själv. Jag tog det lungt och söp in stämningen och känslan av att det nya året var på väg. 2009. Jag mindes år 2000, jag skulle sluta nian det året. Det var något lite lustigt i att man lyckades med konstycket att faktiskt sluta nian det året. Förmodligen liksom de som är födda under just det året lär känna. Men jag kommer ihåg att jag talade med mor min om det ironiska i att hon kanske skulle missa 2000-talet. Hur taskigt är det inte att gå bort sommaren 1998, och inte få uppleva milleniumskiftet. Det hade ju trots allt bara hänt en gång tidigare i världshistorien. Jag flummar bort nu, det vet jag. Men jag skyller på ölen.

Jag forstatte gå och det är nu det jag egentligen ville säga kommer. Det som är så märkligt. Jag kom till den nedfrostade bron som förenade kvarnberget, eller sommaro, med vad tusan det heter som ligger på andra sidan. Men innan jag kom till bron, så slogs jag av den märkliga impulsen att jag skulle hoppa i det svarta vattnet som sakta flöt ned mot vänern. Jag kom ut på bron, och jag såg 3 tungor av is sticka fram mot strömmen, framför pelarna där jag antar att vattnet var mer stilla än runt om. I mitten var det säker 50 meter av is rakt ut i älven.

Jag ställde mig vid räcket och tittade ner. Ned på den tunga av is som slickade det bäcksvarta vattnet. Varför ville jag hoppa ned där? Varför kunde jag ens få en sådan impuls en dag som denna? Idrottare hyllas när de slutar på topp. När de känner själva att de är så bra som de kan bli. De kan aldrig hoppa högre, längre, eller springa snabbare. Jag tror det var så jag tänkte när jag närmade mig bron. Jag tror att jag kände mig för nöjd med mig tillvaro, att jag själv ville sluta på topp. Allt har ju gått så fort, SM-Guldet och jobbet kom på samma gång. Två saker som jag i mina mörkaste stunder aldrig vågade fantisera om att det skulle ske. I synnerhet inte SM-Guldet. Det hade varit ett så brutalt bra slut på året, att jag inte kunde känna att något egentligen fattades mig, trots att jag gick där ensam på nyårsafton. För själva ensamheten var mitt eget val.
Kanske tänker någon, men lilla IzZzY har ju ingen kärring. Då måste det vara något som fattas. Men inte då. Det är nog också något som undet 2008 har varit själv-valt. Jag har inte känt något behov av det. Jag har inte lagt ner någon energi på att flirta loss seriöst och kortsiktigt. Däremot kan jag ha lagt grunden för något som komma skall. Det vet man aldrig.

Men jag är 24 år. Det är inte bråttom. Jag jobbar och jag tjänar pengar just nu. Jag trivs med min tillvaro, mer än så kommer jag inte begära av 2009 heller. Men kanske är jag mer öppen för eventuella förslag ett år som detta. Ja, för nu är det 2009, och jag önskar alla som läser detta fylle-inlägg ett sanslöst gott nytt, jävla år! För jag ska banne mej göra detta bättre än det förra. Det vill inte säga lite.

(stavfel och dylikt skiter jag fullkomligt i just nu. Då jag förmodligen är för full för att se dem.)