Sådär...
Design
Dom är klipska på NWT
"Det ska röra sig om en eller flera gärningsmän."
1X2
Sen var det ju ett annat gäng klipska värmlänningar som försökte råna ett tomt bankkontor. Som tur var för dem hade inte Nordea flyttat i alla fall.
Dags att krypa till kojs
Grupp A
Tjeckien
Portugal
Grupp B
Tyskland
Kroatien
Grupp C
Frankrike
Holland
Grupp D
Sverige
Spanien
De två första grupperna behöver man knappt motivera. I grupp C måste ju ett riktigt bra lag åka ur i gruppen, och något säger mig att det är Italien. I Grupp D vinner Sverige, som genom ett mindre mirakel, båda sina första matchen och kryssar mot Ryssland. Spanien vinner mot både Ryssar och Greker, och Ryssland ser dessutom till att de regerande Mästarna går ur EM slutspelet utan en enda poäng.
Kvart
Tjeckien - Kroatien
Tyskland - Portugal
Frankrike - Spanien
Sverige - Holland
Sverige tar gruvlig revansch ifrån förra straffdramat, genom att genomföra en historiskt bra match.
Semi
Tjeckien - Tyskland
Spanien - Sverige
Spanien revanscherar sig för gruppspelsmatchen, med råge. Sverige klappar igenom totalt.
Bronsmatchen
Tjeckien - Sverige
Sverige lyckas inte resa sig efter förlusten mot Spanien, och förlorar.
Finalen
Spanien - Tyskland
Spanien vinner för en gångs skull i förlängning, efter en klassisk final!
En deppig dag
Jag förstår inte varför det fortfarande ska behöva kännas så tungt att tänka på. Det borde ju få gå över någon gång. Det var ju trots allt under det förra årtusendet som hon försvann. När hon stals ifrån oss. Idag är det som om ett par jobbiga veckor kulminerar.
Jag har velat befria den här bloggen ifrån sådana här skitinlägg, som förmodligen är lika jobbiga att läsa, som att skriva. Men lite måste jag ventilera det nu, lätta lite på trycket inom mig, för att jag inte ska explodera. Oftast känns det ändå en aning bättre efter att man tryckt på "Publicera" knappen, och så undrar man vad allt det där bittra kommer ifrån. Det känns som att det har varit ett par veckor nu när jag gått flera steg tillbaka. Jag har återigen blivit helt initiativlös, slö och allmänt deppig. Matlusten är helt borta, och 2-3 äpplen är väl vad jag lyckas trycka i mig på en dag. (Vilket förövrigt verkar göra susen på magen. Tyvärr gick vågen sönder förra veckan, men då hade jag bara 2 kilo kvar till min "före-dårhuset-vikt". )
Sen inser jag att det inte är en bra idé att dricka i mitt nuvarande skick. Alltså utan att ha ätit tillräckligt, och när man är allmänt oglad. Då man liksom omedvetet försöker kompensera sin olycka genom att dricka sig glad. Det slutar sällan med att man är särdeles lycklig efteråt. Ett lysande exempel var i fredags. Jag passar på att offentligt be David den korta, och hans sovsäck, om ursäkt.
Jag vet inte vad jag ska göra just nu. Men det är väl bara att bita ihop och knyta näven i fickan. Ska snart bli återbesök hos en läkare, och en stor psykologundersökning. Det ska bli intressant att höra vad de kommer fram till för något spännande. Att jag är galen vet nog alla redan, frågan är bara hur galen?
Aldrig mera sprit
Folköl
Men jag blev irriterad idag. För den här nymodigheten om att Nationaldagen ska vara en röd dag, försvann helt ur mitt medvetande. Jag visste nämligen att det skulle drickas öl idag, redan igår. Men tänkte att jag skulle ta mig en tur förbi ett av mina favoritlag idag, ett systembolag. Sen när jag började mentalt förbereda mig inför den angenäma resan, insåg jag det. De har ju stängt på helgdagar. De förbannade jävla sadisterna. Därför får IzZzY dricka folköl idag. Men det är säkert nyttigt.
Så, nu är det dags att bege sig. Adios!
Grattis Cim!
Modebloggar
Tjuvlyssnat.se var den bloggen som slagit sig in bland de i toppen, på en hedrande 3:e plats i skrivandets stund. Den är ju i alla fall klart läsvärd. Själv ligger jag på en mindre hedrande 4092:a plats. Ha!
Snillet spekulerar
Fast å andra sidan. Om jag nu mot all rimlig förmodan skulle lyckas bra på det testet, vad ska jag då skylla allt korkat jag gör på? Tyvärr räcker det nog inte att skylla på alkoholen i alla lägen. Även om den ofta hjälper mina idiotiska tilltag på traven. Så det är kanske bäst att låta bli, och genom det kunna skylla på att man inte fattar bättre?
Ja, jag kör nog på det, tillsvidare i alla fall.
Jobbgaranti för ungdomar.
Jag tänker inte överanstränga min stackars lilla hjärna med att begripa mig på varför det är som det är. Utan istället tacka och ta emot detta helt överraskande sommarlov. Lagom till EM-slutspelet!
För att förtydliga mig lite, då det kan låta som att jag är glad över att jag är arbetsbefriad. Faktum är att jag söker jobb för fullt just nu. Jag vill ha ett arbete, jag skulle inte ens tacka nej till en praktikplats om den kan tänkas leda till ett arbete. Däremot är jag jävligt nöjd över att slippa tryckas in i en meningslös arbetsmarknadspolitisk åtgärd, som solareturen eller myrorna, som inte skulle ge mig ett skit. Förutom ångest.
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag inte uppdaterat bloggen så mycket de senaste dagarna. Men jag tror jag drabbats av skrivkramp. Jag har försökt skriva, men det har inte alls blivit bra. Det är så otroligt härligt att få ur sig ett inlägg som man kan vara nöjd över. Tyvärr tenderar sådana inlägg komma helt spontant, utan någon som helst plan. Utan jag skriver första meningen, sen bara svävar det iväg och kreativiteten flödar. Ibland blir det bra, ibland blir det bara dumt. Men jag roas alltid.
Jag önskar ibland att jag kunde skriva på beställning, och att jag kunde skriva något längre än ett par sidor. Jag har faktiskt gjort några tappra försök att författa något längre, men efter 20-talet sidor tar det bara stopp. Tålamodet tar slut, jag tappar tråden och får återigen inse att det definitivt inte kommer bli någon författare av mig.
Så istället för att dagdrömma om sådant, så ska jag öppna en folköl, luta mig tillbaka i stolen och ta ett djupt andetag. Sen inse att jag hade kunnat vara på solareturen och demontera en brödrost. Då kommer jag att må bra!
Besviken
Men vad tusan, jag är inte den som är den. Jag inser ju givetvis att det har blivit något fel i mail-fördelnings-maskineriet, och att alla svar har fastnat någonstans på vägen, eller skickats till den Vietnamesiska ambassaden i Sydkorea. Så för att vara på den säkra sidan, så ber jag så hemskt mycket om ursäkt till den Vietnamesiska ambassadören, då jag troligen överbelastat dennes mailkonto.
För att tala om något helt annat, så var jag hos David den korta igår och såg till att sommaren ska bli räddad. EM-Ölen sattes på jäsning. Vi smorde planer, såg på film och drack folköl. En väldigt trevlig kväll, även om jag i mitt trötta och lite spiceade sinne hallucinerade lite när jag cyklade hem i mörkret. Det var lite som i lumpen, då man gått ett par timmar i mörket, fram och tillbaka på samma ensliga skogsväg i tystnad, och man såg både det ena och de andra bland buskar och träd.
Slut.
RSS
Idag är det lördag. Vädret är lika upphetsande som en sovjet-tillverkad brödrost. Mulet, regnigt och råkallt. Jag känner mig inte alls inspirerad till någonting idag, har lust att lägga mig igen och vakna halv 12 imorgon. Lagom till svenska cupmatchen mellan Kalmar och Brommapojkarna, som sjukt nog spelas i Gävle. Förmodligen det dummaste svenska fotbollsförbundet gjort på länge, i synnerhet då Gefle åkte ut mot Carlstad United förra omgången.
Dagens begivenheter blir som följer:
1. Försöka ta mig ur halvdvalan jag befinner mig i.
2. Gå ut med soporna.
3. Försöka få inspiration att laga någon riktig mat. Har handlat en massa, men inte gjort något vettigt med det. Typiskt mig?
4. Handla folköl, eller eventuellt riktig öl för omväxlings skull.
Eventuellt.
5. Hitta någon som har lust att dricka lite öl ikväll. (ställer du upp?)
6. Dricka öl - helst i kombination med Nr 5.
Haha. Förra helgen var det väl sådär 25 grader varmt. Nu snöar det. Jag behöver onekligen flytta söderut!
Fiske och överlevnad
Anledningen till att jag gick upp såpass tidigt var helt enkelt att jag skulle tvingas bege mig till jobbcenter, nu när jag inte är sjukskriven längre. Det kändes precis lika meningslöst som alltid, även om jag lyckades undvika praktik på solareturen direkt. Istället ska jag gå någon flummig motivationskurs i två veckor. Det ska bli jävligt spännande att se om de kan motivera mig såpass att jag ens orkar åka dit.
Själva jobbcenter besöket tog inte så lång tid, utan var klar efter 45 minuter. Snabbt sprang jag därifrån så fort de släppte mig, mot pekås! Där inhandlades ett 6-pack folköl. Då jag suttit i mötet på jobbcenter så ägnade jag inte en tanke på något annat än vad jag skulle göra när jag kom ut. Ganska snabbt beslutade jag mig för att ta mig en tur till älven och fiska lite, nu när det var så otroligt vackert väder. Vad vore inte då bättre än att ha en folköl vid sin sida, på en brygga i solan längs med älven.
Efter pekås besöket, passade jag på att besöka vidars fiske, som lägligt nog ligger på vägen hem. Problemet var att jag jag inte riktigt visste vad jag skulle ha när jag gick in där. Så det blev två jiggar, en burk mask och ett gäddmetekit. Full av förväntan begav jag mig således hem, läste på allt jag kunde om gäddmete och knallade ner till sommaro!
Väl där så avtog entusiasmen allt eftersom att fisken vägrade nappa. Metade mört och löja, och kastade samtidigt, utan att det fanns minsta tecken på liv i den där förbaskade älven. En förutsättning för att kunna meta gädda eller stora aborrar är att man kan plocka upp en betesfisk, typ mört. Efter två timmar i solskenet så gav jag till slut upp, och knallade hem. Utan att ens ha fått prova mitt nya kit. Sånt är livet ibland.
Hemma igen, och tämligen missnöjd med min befintliga tillvaro så bestämmer jag mig för att dra igång en film, Into the wild. Som genom ett mindre mirakel glömmer jag allt vad misslyckat fiske heter, och jag hinner inte titta så länge förrän jag måste kasta mig över en överlevnadshandbok, och drömma mig bort en stund. Så jag läste igenom Försvarets överlevnadshandbok, och fick ett så sanslöst sug att få bege mig ut i skogen sisådär 2 veckor och bara överleva. Eller kanske vandra till öland? Många olika planer har börjat ta form i mitt lilla huvud. Jag vill!
Sen återupptog jag filmtittandet. Det var en av de bästa filmer jag sett tror jag, ruskigt bra. Baserad på en verklig händelse dessutom. Så den kan jag verkligen rekomendera. Into the wild alltså, kan iofs heta något annat på svenska.
Nu ska jag nog spela lite poker, ta en folköl och avnjuta kvällen. klockan 9 ska jag på den där kursen. Suck.
Ha dé!
En fruktansvärd mardröm!
Igår natt var jag på väg att bli konfirmerad. Något av det värsta jag varit med, kanske det värsta någonsin tills det överträffades av nattens hemskheter. Hur som helst skulle jag iväg till Göteborg, då syrran ska konfirmeras i helgen. Men väl där så har släkten kokat ihop att jag också skulle få konfirmeras, då jag vägrat göra det när jag var i den åldern. Samtliga släktingar flyger på mig, och tvingar på mig en vit särk av något slag, håller fast mig och för ut mig till bilen som står med motorn på. Paniken sprids i min kropp, och jag slår och skriker på vägen ut till bilen. Som väl är lyckas jag till slut slita mig loss, och springer så fort jag bara orkar ut i skogen i min vita särk. Jag kommer dock inte så långt, för till slut kommer polisen och släpper lös hundarna på mig. Efter en kort strid med dessa bestar, så kan de infånga mig, och jag förs till kyrkan i en pikébuss. Tack och lov vaknar jag innan förudmjukelsen blir total, precis innan jag förs in i själva kyrkan.
Så jag vet inte om jag vågar följa med morfar ner till Älvängen när syrran ska konfirmeras i helgen. Jag tror att jag lider av någon form av kyrkofobi helt enkelt. Ryser av blotta tanken just nu. Men inatt skedde något som var värre, en så hemsk sak att jag aldrig ens vågat tänka tanken på att det kunde ske. Så vansinnigt fruktansvärt.
Kalmar FF vinner allsvenskan! Vilket i sig vore något så underbart, att jag egentligen skulle sakna ord. Men inte inatt. Jag är någonstans, men minns inte riktigt var, dock inte hemma. Jag spatserar runt och filosoferar i vanlig ordning, helt uppe i mig själv. Det är ganska sent på kvällen, jag har känslan av att jag har glömt något, men kan inte komma på vad. Sen går jag förbi någon, som plötsligt säger Grattis! Jag blir helt ställd, och frågar vad i hela friden han talar om.
-"Ja, Kalmar vann ju allsvenskan nyss! Det vet du väl?"
Hela världen rasar samman. Jag inser att jag har glömt att den avgörande matchen var ikväll. Jag har missat Kalmar FF:s första SM-Guld. Ångesten är total, och jag springer till närmsta TV, och får se de sista meningarna på sändningen, där de talar om att detta sannerligen var årtusendets match, och gratulerar än en gång Kalmar till sitt första SM-Guld. Sen ringer Crille, och undrar vart fan jag var idag, direkt ifrån tidernas fest i Kalmar.
Den ångesten jag kände där går inte att beskriva. Jag grät som ett barn, och när jag vaknade så var kudde fuktig. Ett tag på morgonen så var jag övertygad om att detta hade hänt kvällen innan, och ångesten var total. Men tack och lov började jag komma till insikt, att kalmar knappast kunde ha vunnit allsvenskan efter 9 omgångar, men för säkerhets skull så kollade jag Text-TV:n. Gud vilken härlig syn, Kalmar hade inte vunnit allsvenskan!
Nu har jag hämtat mig ifrån detta, och ska snart säga adjö till Sippan, som ska tillbaka till Urskogen och roa pensionärer istället. Sen blir det en tur för mig till Farmor, och middag där. Förhoppningsvis är hon en aning nyktrare än när hon ringt och skrivit till mig på msn. Jag har förresten roat mig med självhypnos idag, lite skoj faktiskt. Eller avslappnande rättare sagt, får se om jag fått någonting underligt inprogrammerat i hjärnan under tiden som jag var halvborta. Så om jag nu går och mördar någon i eftermiddag, så skyller jag på Youtube.
Tack och hej!
Pengar och Poker
Jag ser att jag inte uppdaterat bloggen sen i Tisdags, dåligt av mig. Men å andra sidan så har inte så mycket av vikt hänt, mer än att jag suttit hemma och förbannat det faktum att pengarna inte kom in på kontot, förrän igår eftermiddag. Jag har istället suttit och spelat poker mest hela tiden. Självklart inte med pengar, som jag inte haft, utan på facebook. Skitkul, då det går alldeles lysande för mig just nu. Utmana mig vettja! :)
Hunden ligger och sover just nu. Hon har två lägen, antingen sover hon, eller så är hon fullkomligt galen. Det är en rolig liten fjant måste jag erkänna, och det känns lite vemodigt att hon ska åka härifrån imorgon. Det är jäkligt trevligt att ha lite sällskap här hemma, och jag är helt sanslöst sugen på att skaffa mig ett litet husdjur själv. Men. Det finns ju alltid ett "men" med. Min situation lämpar sig just nu inte till att skaffa någon permanent kompis. Då jag inte har ekonomin, och jag vet inte vart jag kommer att bo framöver, och det är fullkomligt fel att skaffa ett husdjur om man inte vet att man kan ta hand om den. Men sugen är jag!
Idag ska jag:
1. Dricka upp kaffet
2. Ut med fjanten
3. Till apoteket
4. Köpa öl?
5. Vinna massor av låtsaspengar på poker. :)
Tack och hej!
The cycle of life
Vansinne tänkte han, då han med en grov trasa torkade bort resterna av gårdagens utekväll, som i en sorglig pöl låg brevid sängen. Hans huvud sprängde, och allt kring honom snurrade då han stod på knä och såg resterna av en kebabrulle, som han uppenbarligen hade tryckt i sig någon gång under kvällen. Han kände hur kväljningarna kom allt tätare när den fräna stanken av magsyra trängde sig in i hans näsa. Dock blev han lite lugnare, när har insåg att det med största sannolikhet inte fanns mycket mer att kasta upp, av nattens resultat att döma. Hans hjärna försökte desperat att reda ut vad det var som hade hänt under gårdagkvällen, förvirringen var total. Han stannade upp, och försökte kväva en kväljning som var på väg att resultera i ännu mer arbete.
Vad han kunde komma ihåg, var att en polare ringt tämligen sent, full som en alika, och ville komma förbi. Ett trevligt avbrott i hans normalt rätt tråkiga liv, tänkte han och accepterade omedelbart. Nu var det bråttom, då han måste försöka komma upp i samma promillehalt som de övriga, på så kort tid som möjligt. Han hade lite av sitt hemgjorda vin, som helt klart var drickbart om man lät bli att lukta på det. Han hällde således upp ett större ölglas med sin runt 17 procentiga hembrygd. Snart skulle de komma, så nu gällde det att snabba sig på!
Efter en kvart, så kommer de efterlängtade gästerna, och det första glaset var urdrucket, vilket hade börjat resultera i en lätt berusning. En underbar känsla, som alltid. Han drog igång Nationalteaterns samlingsalbum, och stämningen steg hos honom ju mer av vinet han fick i sig. Ett annat resultat av att han fick i sig mer, var att han kunde dricka allt snabbare, för han måste ju komma ikapp, tiden var hans stora fiende just nu. En timme efter första glaset är han riktigt bra i gasen och peppad av tanken på att få bege sig ut på stan och härja på gammalt hederligt vis.
Hans 5-liters dunk med nybryggt vin var till hälften urdrucket efter en och en halv timme. Klockan hade väl snart passerat halv elva. Nu började diskussionerna om politik, religion och sport bli allt mer hätska, och väldigt djupa enligt de inblandade. Slutresultatet var att alla förmodligen var facister, det bästa med fotboll var hulliganer, och samtliga övervägde att konvertera till asatron. När samtliga kände att de klarat ut dessa livsviktiga frågor, så var det dags att bege sig neråt stan. Någonstans här började minnena bli allt svagare, och fyllan mycket påtaglig. De hade tagit med sig en och en halv liter av det vin som fanns kvar i dunken, som om de inte trodde att de skulle bli tillräckligt fulla på krogen. När de nu hade kommit ner till stan, så fanns där en ansenlig mängd med vin kvar, som de genialiskt gömde i en papperskorg kring det krogtäta torget.
Nu återstod frågan om vart de skulle ta vägen. Eller frågan var snarare vilken krog som skulle släppa in det här monsteriöst packade gänget. De försökte se så nyktra ut som möjligt i krogkön, men det var ett hopplöst fall helt enkelt, vakterna på de två första krogarna bara skakade på huvudet när de vinglande försökte ta sig in. Men på det tredje stället gick det av någon oförklarlig anledning lättare, en nattklubb, trångt och hög musik. Inte direkt ett favoritställe, men fick duga i brist på annat. Efter att han beställer sin första öl, finns bara fragment kvar av resten av kvällen.
Han tog skurhinken, och begav sig mot badrummet. Det var dags att tömma hinken, och byta vatten. Aldrig mera sprit, tänkte han för sig själv mer än en gång den här dagen, och i synnehet när han nu tömde hinken på dess innehåll ner i toalettstolen. Lägligt nog kom nu en kväljning som resulterade i en mindre kräkning. Fy fan tänkte han, och försökte skölja bort den vedervärdiga smak han fick i munnen.
Nu såg han också ett långt rivsår längs hans vänstra underarm, och försökte komma till minnes hur detta nu kunde gått till. Några blåmärken och diverse andra skavanker fanns också på lite olika ställen på hans kropp, men det gick inte allt härleda det till någon specifik händelse i hans minne. Som vanligt tänkte han, och fyllde ännu en hink med frisk vatten, och en överdos med skurmedel, för att försöka få bort det sista av stanken i rummet. Sen när det var skurat och klart, en större mängd deoderant på det utsatta området, allt för att dölja odören så långt det gick.
Nu satte han sig tillrätta vid datorn, och all dagen-efter-ångest började infinna sig. Vad hade han gjort? Hade han gjort bort sig totalt? Svaret på den sista frågan var med största sannolikhet ett ringande "ja!". Han lyckades alltid göra bort sig på ett eller annat sätt, hans tendens att bli för full yttrade sig nog på grund av egen osäkerhet, som givetvis förstärktes varje gång en sån här dunderfylla inträffade. Sådana här dagar höll han sig alltid borta ifrån all kontakt med omvärlden, för skammen han kände, och bakfyllan hindrade honom från varje kontakt med omvärlden. Att logga in på msn kom inte på fråga, telefonen fick ligga på ljudlös, och skulle någon mot förmodan ringa, så vägrade han svara.
Denna isolering gjorde ju honom om inte än mer nervös, och fundersam kring vad som i hela friden hade hänt. Men det man inte vet, har man inget ont av, försökte han intala sig själv. Som ett mantra upprepade han det för sig själv, och slog bort alla pinsamma minnen som började titta fram när hjärnan började reda ut, och sortera alla minnesbilder. Som en spya på dansgolvet på nattklubben dök upp gång på gång, och hur han tämligen brutalt kastats ut därifrån, vilket skulle förklara blåmärken och alla andra underliga skador han upptäckt.
Ångesten blir total, när hans alkoholskadade hjärna arbetar mot hans vilja, och en kamp mellan att förtränga och hjärnans försök att reda ut alla oklarheter pågick för fullt. Han försöker nu med alla stående medel stoppa minnena från att plåga honom, så han försöker se på filmer, serier, spela datorspel, allt som han kan tänkas komma på för att förtränga gårdagen. Men hela tiden kommer det ett tryck över bröstet, en klump i magen, en vilja att få krypa ur skinnet och försvinna. Ångesten är total, och oåterkallerlig.
Det finns bara ett bot mot den här ångesten, och det är en ny fylla. Så att man får någonting nytt att ha ångest över, och förhoppningsvis något mindre allvarligt, tänker han för sig själv. Vansinne tänker han för sig själv, återigen. Men ändå jävligt logiskt.
Det dröjer en vecka, sen har han återhämtat sig, och han har fått allting om kvällen förklarat för sig. Det var självklart en monsterfylla, och det fanns en hel del att berätta om den kvällen, men nu med lite distans till det, så gick allting mycket lättare. Sen var det dags för en ny utekväll, helgen efter den förra, nya idiotiska påhitt, alldeles för full återigen. Förra helgens ångest är som bortblåst, då han är fullt upptagen med att känna sig misärabel över det som skett den här helgen. Han tänker återigen, "Aldrig mera sprit", även om han vet att det är glömt lagom till nästa helg.
The cycle of life
Blåst
Jag drabbades av något som kan liknas vid panik idag. Vid 15-tiden fick jag ett sms, där en viss skånska skrev att hon snart var i karlstad, för att överraska mig med ett besök. Tala om att man fick en chock, i synnerhet då jag tittade mig runt om kring i lägenheten, och insåg att jag defenitivt inte skulle släppa in en Quinna i denna röran. Jag anade att det var ett skämt, men det var svårt att riktigt få grepp om det hela. För tänk om det verkligen var sant, vad i hela friden skulle jag göra då?
Men hon spelade med, och försökte övertyga mig om att det faktiskt var så att hon satt på en buss hit. Först när jag frågade när hon skulle komma på telefon, förstod jag att det var rent jävelskap bakom. Då hon nämde en helt annan tid, än när hon först skrev. Jag torkade svetten ur pannan, och sen avslöjade hon att det bara var på skoj. Ett tag var jag nästan på väg att gå på det, hur osannolikt det än var. För hon kanske skulle hit på annat ärende, eller något annat märkligt. Jag blev i alla fall väldigt förvirrad, och lika lättad när jag insåg att jag inte skulle behöva panikstäda.
Efter detta, så tog jag mig en folköl, och fortsatte lyssna på Ljudbok. Tempelriddaren av Jan Guillou. Väldigt avkopplande att lyssna på. Sen har jag egentligen inte gjort så mycket mer av vikt. Jag lagade lite mat, öländsk kyckling, ris och min alldeles gudomliga sås. Okej, lite högmods-varning, men jag tycker min mat är bäst. För kan det bli annat, när man själv lagar den precis så som man vill ha det?
Nu är det dags att ta mina mediciner, en timme försent, men det är ju trots allt lördag kväll. Party Light. Så godnatt alla lyckliga, och olyckliga, Galna, och mindre galna. Män, och Quinnfolk. Godnatt.
Fördröjd Ölandsresa
Resan är nu bokad, och inget ska komma ivägen nu. På måndag, den 31 Mars 12:10 avgår resan till kalmar. Lyckades till min stora glädje hitta en resa via Jönköping, istället för Stockholm, till ett alldeles ypperligt pris. 150 kronor per resa, jag hade budgeterat för 300:-. Så jag sparar alltså trehundra kronor på att åka nu på måndag, så det bevisar tesen om att det inte finns något ont, som inte har något gott med sig.
Gårdagen var jobbig. Riktigt jobbigt till och med. Först satt jag och väntade på att få reda på hur Överläkaren ställde sig till resan, och hade tänkt att åka hem efter lunch, sova hemma och sedan åka till Öland. Innan dess skulle jag hinna hem och hämta recept, sen till apoteket och BM-Data för att hämta mitt min hopplöst döda Laptop. Rest In Peace. Jag satt och väntade, väntade och väntade. Jag blir inte klok på hur jävla lång lunch man får när man är överläkare, det känns knappt som att de arbetar överhuvudtaget, men ändå drar de in astronomiska pengar i lön. Jag ska nog ta och bli Överläkare inom Psykiatrin.
När jag sedan fick reda på att jag inte kunde åka iväg, och att allt plötsligt körde ihop sig, så säckade jag ihop totalt, all ork försvann. En jättevåg av mer eller mindre befogad hopplöshet sköljde över mig, och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Det var som att göra en mental tidresa, till början av december. Satt i rökrummet, och dunkade huvudet i väggen, utan att egentligen tänka på det. Ville bara få ut alla felaktiga tankar.
Allting gick så långsamt, varje rörelse var som i slow motion. Men jag tog tag i mig själv, och begav mig hemåt, uträttade mina ärenden, och det värsta gick över till slut. I synnerhet då jag kom till BM-Data, och de var så vänliga att de inte tog betalt för felsökningen på min dator.
Men jag blev en aning förbittrad vid mitt senare besök på apoteket. Var tvungen att lägga ut 200 kronor på att köpa 4 liter laxermedel. Det var nog det mest ångestfyllda köpet jag gjort än så länge. Jag menar, det är ju det sista man vill lägga pengar på. Eller kanske näst sista, kastrering hade väl varit snäppet värre, men annars kan jag inte komma på något annat som kan tänkas vara värre, att lägga pengarna på.
Det blev ett ganska långt inlägg idag. Men man får ju ta igen för förlorat bloggande. Nu ska jag i alla fall vara hemma fram till på Söndag, då blir det en kort tur tillbaka till dårhuset, för att eventuellt sova, eller bara hämta medicinen. Har inte det helt klart för mig. Men jag får i alla fall sitta hemma och fisa in stolen ordentligt innan det är dags att ge sig i kast med en lååååång resa till Mörbylånga.
Nu ska jag nog ta mig en tur till Pekås, och köpa lite förnödenheter. Lite Öländsk kyckling kanske?
Adjöken
Samtal
Det går helt enkelt inte, i alla fall inte för mig.
Jag ojade mig över den fotbollsabstinens jag har, och han förvånades över min fanatism kring just Kalmar FF. Det är liksom det jag lever för just nu, på något märkligt vis. 2 dagar kvar till Supercupen, hääärligt.
