Jag har egentligen inte mycket vettigt att fylla min blogg med idag. Just därför har jag bestämt mig för att fylla den med gamla inlägg ifrån min blogg på lunarstorm. Plockar russinen ur kakan så att säga. Så håll till godo!

Ons 14 mar 10:43

Nej, det är inget nytt ämne jag hoppar på för att läsa på komvux. Utan jag satt och kikade i Illustrerad vetenskap vid mitt senaste toalettenbesök. Där fann jag helt klart början på årets raggningsreplik!

Så man går fram till lämplig kvinna på krogen, och säger.
"Hej snygging, visste du att Farten på ett litet objekt i cirkulär bana runt en himlakropp är lika med kvadratroten av gravitationskonstanten gånger himlakroppen massa delad med avståndet mellan objektet och himlakroppens centrum. Med andra ord, du följer med mig hem nu"

Vad säger mina quinnliga bloggläserskor om den ? ;P
Den MÅSTE bara funka.. Annars vet jag inte vad jag ska ta mig till.. :) Jag får se till att komma ihåg den tills den dagen då man orkar ge sig ut och ragga igen..

Eller så är jag helt enkelt bara en Nörd >_<

Rubriken är kanske lite missvisande på ett sätt, då jag inte i detta nu lagt ut några pengar på religionen, utan den ska väl tolkas som att det är religion som kommer sysselsätta mig under dagen. Men det tror jag nog att du förstod. Så denna början på bloggen är ju i sig lika onödig som allt det jag brukar skriva.

Hur som helts, började dagen, som den alltid gör. Jag vaknade.
Klockan var runt 7 på morgonen då jag slog upp ögonen för andra gången denna tråkiga och grå morgon. Första gången så var klockan 03:23, och jag kände att det var läge att sova lite längre än så. Speciellt med tanke på att jag la ifrån mig datorn, först vid halv 2 inatt.

Det första jag gjorde då jag faktiskt insett att jag varit vaken i ett flertal sekunder, var att jag sträckte ut armen, öppnade upp min bärbara och försökte skriva in mitt lösenord. 3 försök krävdes bara denna morgon, det börjar ta sig tänkte jag samtidigt som jag lyckades få upp lunarstorm på skärmen. Ett nytt gästboksinlägg, ja, det är ju alltid något, med tanke på att få människor ägnar sina lördagnätter, alternativ söndagmornar åt att skriva gästboksinlägg till mig, även om jag skulle uppskatta en sån gest!
Jag gör mitt bästa för att svara på detta, för att sedan lägga datorn åt sidan.

Nu var det dags för mitt berömda kaffe, 8 koppar har jag skurit ned morgonransonen till. Vilket faktiskt bör anses vara en bedrift utöver det vanliga! Då det de senaste åren varit minst en hel kanna kaffe varje morgon. Jag känner verkligen hur jag flyger upp ur sängen, pigg som en mört, trots att sömnen torde högst blivit 5,5 timmar lång. Men jämfört med gårdagmorgonens huvudvärk, och smått otroliga bakfylla, så kan jag vara helt tillfreds med att kroppen faktiskt fungerar som den ska, och att huvudet kopplar lite lättare en morgon som denna.

Under tiden som det varma vattnet rinner igenom en större mängd malda och rostade kaffebönor, så gick jag bort till mitt fönster för att ta dagens första bloss. Det är som en liten stund för att reflektare över livet, och vad som skett under gårdagen. Ja, lite som en utvärdering. Tankarna kretsade mest kring, en kvinna vid namn Helena, i vanlig ordning. Trots det att jag vet att det är någonting jag bara vill lägga bakom mig, så ploppar det upp sådana, "tänk om-tankar" regelbundet. Men denna morgon tänkte jag för mig själv, att nu har den quinnan fått alla möjligheter som går, flera gånger om, och hon har nu bränt sitt sista skepp. Nu är det för all framtid, någonting som varit, och som aldrig kan bli.

Sön 18 mar 12:32

Jag fimpar ciggaretten, och hör att kaffet inte riktigt är klart. Stänger fönstret, och gnuggar mig i ögonen lite grann, som för att verkligen vakna till denna regninga och grå morgon. Jag sätter igång TV, för att kolla om nyhetsmorgon eller något går nu, men inser att det är barnprogram på varenda kanal-jävel, bitter som jag blev, stängde jag åter av TV. För nu ska jag göra det, som jag tänkt redan ifrån början. Ta tag i min Religion, så, sagt och gjort, satte mig och började läsa klart kapitlet om naturfolk, för att sedan gå vidare till hinduismen. Det är fruktansvärt drygt ibland, men antar att man får ta och genomlida detta. Efter ett par timmar, och hinduism-frågorna avklarade, valde jag att sätta mig vid lunar igen. Mycket stimulerande, eller kanske inte.

Så här har jag mer eller mindre suttit sen 9 tiden, men nu är det bara ett kapitel med buddhism kvar, vilket jag tror kommer gå ganska fort sen.
Hungrig blev jag ju dessutom, för inte så länge sen, så det blev ett paket nudlar. Vilket var det första jag lyckats få i mig sen äggmackorna i fredags förmiddag. Den satt inte fint dessvärre, utan nu ligger jag här och är tämligen illamående, men det skulle ju kännas tämligen meningslöst om det skulle komma upp igen. Så rik är jag inte.

Nu kära vänner, så ska jag ta mig ett bloss igen, sen efter det, så kommer det säkerligen bli någon form av studier. Förmodligen ingen mer uppdatering av denna blogg denna dag i alla fall. Men ha en bra dag, simma lungt och kasta inte bajs på prästen, då det kan medföra att du hamnar i helvetet, alternativt återföds som en dyngbagge.

Lör 17 mar 13:29

Klockan stod på cirka 11:22:13, när jag lyckades föra armen så långt som till mina ögon denna morgon. Efter en tids undersökning av alla mina vitala kroppsdelar, så lyckades jag resa mig upp på sängen, världen snurrade så härligt runt omkring mig, samtidigt som jag försökte sortera alla suddiga minnen ifrån gårdagens bravader. Efter en tids eftertanke lyckades jag i alla fall komma på att jag tyvärr minns hela händelsförloppet igår.

Efter att ha rest på mig, skådade jag, med mina blodspränga ögon och en sjuk huvudvärk, ut över köksgolvet.. Popcorn och pommes överallt, ölburkar och inget spår av det golv jag blottade för världen så sent som för 2 dagar sen. Livet är bra hårt ibland, tänkte jag. Reste mig upp, med ett desperat försök att stå stadigt på mina darriga ben. Misslyckandet var ett faktum, jag föll omedelbart tillbaka på sängen, och såg hur världen snurrade än fortare än den gjort innan. Men, jaja, tänkte jag, och lade mig på rygg och tittade upp i taket. Livet kan vara värre. Men när jag reflekterat över de ord jag nyss tänkt, och kände illamåendet stiga i takt med att taket snurrade fortare och fortare, så insåg jag att det fan inte blir värre helt enkelt. Men varför mitt liv känns så oerhört tragiskt ville jag inte fortsätta tänka på, så i ett försöka att antingen helt glömma bort det, eller se till att jag föll ihop i djup medvetslöshet, kastade jag mig upp ur sängen, vinglade till, men höll mig upprätt. Steg ett är avklarat, tänkte jag med en viss belåtenhet.

Steg två, var att få kontakt med omvärlden, och ha lite tidsfördriv. Så det var min bärbara dator som undertecknad var på jakt efter. I vanliga fall står den precis brevid min säng, så att jag kan ligga och titta på alf eller arkiv x innan jag faller i djup sömn, men då den användes till att spela musik på igårkväll, så stod den i vardagsrummet. Mina första steg var tämligen klumpiga, så jag skynda mig bort till datorn, satte mig ned, men insåg fort att det var alldeles för jobbigt att sitta upp. Så jag tog med datorn till sängen, lade mig tillrätta, och började återigen tycka synd om mig själv samtidigt som jag försökte tyda den snurrande texten i gästboken. Jag lyckades läsa alla nya inlägg, men då jag skulle till att svara, så insåg jag att det var fullkomligt lönlöst. Istället låg jag på sängen i säkert 10 minuter och ägnade tiden åt att titta runt på lunar, som t.ex. 87 klick på guru, för varje gång jag hade kollat hur jag låg till, så lyckades jag lika snabbt glömma bort det. Huvudets enda syfte denna morgon var att plåga mig med dess bankande, så då insåg jag vad som skulle bli steg 3.

Steg 3, var det som jag alltid börjar morgonen med i vanliga fall. Brygga kaffe. Men eftersom att detta inte var en vanlig morgon, så hade detta fått vänta på sig, vilket i sin tur förmodligen medförde att min huvudvärk var ännu värre. Så det är lika bra att ta tjuren vid hornen, och brygga det jävla kaffet, tänkte jag. Upp for jag igen, betydligt lättare den här gången. Med bestämda steg bar jag kannan och det gamla kaffesumpet de knappa två metrarna till diskhon, fyllde vattnet, kastade sumpen och lika bestämt for jag tillbaka till bryggaren, för att se till att jag kunde överleve även denna dag.

Steg 4, var ju kanske ganska något som de flesta skulle tippa på kom ganska högt upp på prioriteringlistan en bakfull morgon. Det var panodilen, en tablett blev det, då jag insåg att inte ens kaffet kommer kurera mig idag. I vanliga fall ska det till en avhuggen hand för att jag ska överväga att ta ett piller, men morgonens huvudvärk vär än värre än att mista en lem, i alla fall inbilldade jag mig det. Då det faktiskt aldrig hänt att jag förlorat någon lem, vad jag vet. Nu var i alla fall morgonen räddad, nu fattades bara ciggaretten. Jag mår fortfarande piss, så utan kläder sitter jag med mina bara ben ut ifrån fönstret, alldeles för bakis för att komma ihåg att jag är höjdrädd, och alldeles för avklädd för att folk på vägen utanför skulle finna det särskilt aptitligt. En annan morgon skulle jag kanske varit sanslöst sexig i mina oranga boxer, men inte idag, då håret står åt alla håll, blodsprängda ögon och allmänt sliten helt enkelt.

Min blogg blir kanske inte av någon större kvalitet denna morgon, men jag skulle ju tro att ni har överseende med detta. Efter vad jag nyss har beskrivit för er, att denna dagen är huvudet tämligen bortkopplat, och livet känns ganska tungt. Av ett flertal anledningar, men som sagt, inget jag ska tynga er med, då underhållningsvärdet på bloggen får sig en rejäl törn. Bäst är att skriva massor av ingenting, utan någon som helst tanke bakom det hela. Heja mig !

Jag fick förövrigt min religionsbok i brevlådan igår, så nu kan jag börja plugga. uscha, men vad gör man. Så dagen får väl gå åt till det, då inte Helena accepterade min generösa inbjudan idag.

Tack för mig !

Tors 15 mar 13:42

Ja, inte nog för att dammsugaren knappt är brukbar, den förorsakar allvarliga skador.

Jag tänkte att, idag ska det ske..
Efter dryga veckan utan att göra något åt den ökade populationen av dammråttor, så bestämde jag mig för att slå slag i saken. Detta var dagen då städning skulle ske på allvar. jag började lite lätt med att tvätta handfaten, som såg rent ut sagt fördjävligt ut, inga problem, än hade städgudarna inte vänt mig ryggen.
Efter att badrummet blivit fräscht, och den 4 veckor gamla högen med fuktskadad reklam hade avlägsnats, så var det kökets tur att få sig en omgång den sent ska glömma. Började med att se till att få den lilla disk jag hade i diskhon, fyllde med varmt vatten, i med lite diskmedel, och lät det stå. Ty det var en större utmaning jag hade framför mig dessförinnan !

Jag gick återigen med bestämda steg in i badrummet, stannade upp och beskådade det skinande rena handfaten, med ett nöjdt leende på läpparna. Men det var inte därför jag tagit mig dit, och lika bestämt som jag en gång vandrat in där, så fyllde jag en hink med varmt vatten, ty här skola det även skuras! Tänkte jag. Med hink, mopp och varmt vatten startade än en gång den långa vandringen mot köket. Efter cirka 11 sekunder nådde jag mitt mål, Ajax skurmedel. En kork av detta mirakelmedel, med en fräsch doft av Fête-des-fleurs, (vilket jag antog betydde, överviktigt mjöl, på något underligt språk, då ingen översättning fanns att hitta på förpackningen) gjorde det varma vattnet i min hink brukbart för rengöring av golv. Med ett finurligt leende på läpparna tittade jag ut över golvet, "-nu jäklar ska du få, ditt himlans elaka golv som inte kan hålla dig rent".

Men innan jag brukar mopp och kemikalier, så ska jag hitta golvet. Därav avgick jag cirka 2,28 meter i syd-sydvästlig rikting, där min röda fiende stod och lurade.
"-Än en gång skola vi mötas gamle vän" tänkte jag, tog tag i Den stora röda dammsugare av årsmodell 88, ställde den på golvet. Det här med vän, var en sanning med modifikation, jag avskyr honom egentligen, och snart skulle också jag se att hatet var ömsesidigt. Med med tanke på att min fiendes fiende är min vän, och lagret av ovälkommen smuts var min nuvarande fiende, startade jag upp den. En mäktig allians tänkte jag, och förbisåg tanken om att det röda åbäket skulle kunna tänkas förråda mig.

Inte många sekunder efter det att jag startat den, och den vrålade av all sin kraft, styrde jag den mot ett litet kugghjul, som en gång för en dryg vecka sen suttit i den CD-Rom-enheten jag slaktade för skojs skull. Men självklart sögs inte denna upp längre än till kröken efter dammsugarens munstycke, vilken jag nästan kunde se hånflina åt mig, när jag undersökte var det lilla kugghjulet kunde tänkas sitta.
Efter ett större ingrepp där jag lyckades få dammsugaren i 4-5 delar, så fick jag loss kugghjulet, och jag hjälpte dammsugaren att återfå sina delar, så dess funktionsduglighet säkrades. Men själva slakten fann den uppenbarligen obehaglig, och kanske rent av kränkande. Alliansen skulle nu brytas, då den vägrade finna sig i att bli ordentligt ihopsatt, men bara i smyg.

Jag fortsatte dammsugningen, glad över att veta att jag var såpass tekniskt lagd att jag kan sätta ihop det jag en gång tagit isär, inte alltid jag lyckas med det vill jag lova.
Nu lyfte jag försiktigt upp munstycket, efter ca: 27,2 sekunders lyckad dammsugning, för det var tröskeln till vardagsrummet som åter skulle få se dagsljus efter en vecka under dammråttornas herravälde. Då högg det till! Munstycke med tillhörande stålrör, lämnade slangen hastigt, och då jag skulle trycka tillbaka den, av hårdplast tillverkade, främre delen av slangen missade jag. Handen for mot stålet, och slaktade mitt högra ringfinger. Med ens insåg jag att smärtan idag skulle bli fruktansvärd, då handen skulle komma i kontakt med vatten. Enorma bitar av skinn på fingret fläktes bort, av en ursinnig röd dammsugare. 1-0 till dammsugaren. striden tätnade, dags för en kontring!
Jag släpper dammsugare, tar ett steg bakåt, hör hur åbäket vrålar ut sin ilska mot mig, innan den vet ordet av, så har jag givit den en välriktad spark. Dock utan annan verkan än att jag fick genomlida en oerhörd smärta i min högra stortå. 2-0 till Helvetesmaskinen. Men vad den inte tänkte på, där den vrålade ut något jag tolkade som ett vrål av seger, det var att jag fortfarande hade en fullt fungerande vänsterfot. Innan den hunnit tänka längre än till hur den skall fira sin triumf, stampade jag den över dess rygg. Mitt på den stora knappen med ett O och ett streck igenom, som ser ut som en stjärt. Knock out, vrålet dog ut, en tystad som vittnade om människans slutgiltiga seger över maskinen lade sig över världen.

En seger som denna kommer inte utan att uppoffringar. Städningen har fått låta vänta på sig, då man med ett finger som saknar 5-10% hud kan ej användas att skura med, inte ens diska. Så den stor vinnaren efter dagens begivenheter är de mäktiga Dammråttorna, som ännu står obevekliga och starka, i alla lägenhetens hörn. Men en dag, skall de slutgiltigt besegras ! Då återkommer jag !

Eller så hade jag enbart kunnat skriva följande:
Idag tänkte jag städa, men då jag dammsög råkade jag riva mig på dammsugaren, och använder det som ursäkt för att fortsätta sitta vid datorn..

Men hur intressant låter det ? ;) Samt, ni behöver ju uppenbarligen tidsfördriv, annars skulle ni inte läsa denna blogg.

ha det gött alla !

Lör 3 feb 11:53

Hej bloggen.

Idag är en hemsk dag, jag vaknade vid 7 imorse, pigg och alert, vet inte varför. Dock så kändes det så tomt. Jag förstod ganska snabbt vad det kunde bero på, då det är det enda jag tänkt på de senaste dagarna, att Helena har begett sig till Gotland. I 3 veckor. Det är ju en halv evighet* för en som är nykär. Men vad kan man göra, förutom att sakna min Helena. Kändes jättejobbigt att se henne gå på bussen igår, uscha. Allt blev liksom grått på något sätt. Gick förbi affären, och köpte mat för de sista pengarna, så att jag inte skulle kunna köpa några cigg. Sen blev det sängen för mig med en gång, jag låg där i runt 7 timmar, då telefonen väcker mig, då är det David som vill att jag ska komma förbi och dricka lite pils, så det gjorde jag ju givetvis. Dock kändes kvällen inte så skoj. Slutade även med en tur till Akuten. (inte jag som åkte dit alltså)
Idag så sitter jag ju här och funderar över saker och ting, saknar min Helena. Precis nu i skrivandets stund så kommer jag ihåg vad jag drömde också. Drömde om henne, underligt. lite läskigt. öhm. Dock inget jag skriver här i !
Vad dagen har att erbjuda kan jag inte svara på, jag ska nog enbart sitta och dega ihop. Orkar inte hitta på något vettigt. Så det får nog ta och bli Arkiv X igen. Kanske sätta på lite mer kaffe. För kaffe är gott ! Dock gör kaffet mig röksugen, men vad gör det. Jag har ju inga pengar att köpa cigg för, och inga cigg att tillgå. Så jag kan ju vara hur röksugen jag vill. Dock är det kraftiga suget borta nu, det är enbart ett litet sug kvar, som mer försöker övertyga mig om hur skönt det skulle vara att ta ett bloss, inte som innan, då det verkligen gjorde ont i mina lungor när suget var så påtagligt.

Jo, kaffe får det bli. Kanske piper telefonen till, och ett sms kommer. Man kan ju alltid hoppas. Var ett tag sen nu. Nedan följer även lite morgon filosoferingar som jag haft. Håll till godo !

Pussar i all oändligthet* till min Helena :)

---

Svenskar vill gärna missbruka ordet lagom, liksom för att kompensera att det inte används i något annat språk, och därför använda det så mycket som möjligt, för att ordet "lagom" inte ska bli ledsen. För visst kan ett ord bli lite lätt deprimerat, det är jag fullkomligt övertygad om.
Men frågan är nu om inte ordet "lagom" har lurat oss lite. Då jag faktiskt tror att lagom är väldigt, väldigt nära släkt med ordet "perfekt". Perfekt finns nog i princip alla språk kan jag tänka mig. Perfekt är det då det inte behövs göras någonting mer med något, då det är fullkomligt, utan behov av förändring till det bättre, då det bör vara omöjligt.
Men vad är då lagom ? hur skall man definera det på ett bra sätt. Lagom är det tillståndet, då det inte är för mycket eller för lite. Som mängden Salt i maten. Har man för lite, så smakar det inte något, har man däremot för mycket så kommer maten vara i princip oätlig, och i värsta fall dödlig. Vilket är mindre bra. Men om man nu hittar mellantinget, där det inte är för lite, eller för mycket, så kommer mängden salt vara tillräcklig, och inte otillräcklig. Alltså lagom. Vi kan också tänka såhär;
När det är lagom saltat, så är det som sagt varken för lite eller för mycket. Lagom är tillståndet då det smakar som bäst, då det är fullkomligt, utan behov av förändring till det bättre.
ojsan, vart läste vi det innan ? jo, definationen av Perfekt lite högre upp.

Varför har vi då lagt till ordet lagom i vårt vokabulär egentligen ? Gammmal rest ifrån vårt vikinga-förflutna helt enkelt. Då lagom, var att man skulle ha tillräckligt i glaset, för att det skulle räcka laget runt.

Men inte sagt att lagom är ett dåligt ord i sig, jag kommer fortsätta använda det, det låter ju så mycket bättre än att säga, "tillsätt lagom mycket salt" än "tillstätt 1 tesked salt". eller för den delen, "en perfekt mängd salt" det skulle ju inte funka.
Men Lagom är alltså inte så himla speciellt egentligen, och bör kunna översättas till perfekt, då det är samma sak. Bara det att det används/missbrukas i det svenska språket.

---

* En halv evighet är ju egentligen en evighet, då en evighet är oändligt, så kommer en halv evighet också bli oändlig. Så det är ganska lång tid. Även om oändligheten inte kan existera, eller ja, inget kan finnas i oändlighet, då något som är oändligt inte kan få plats i sig självt och skulle tillslut bli så stort att det kollapsar till ingeting till slut. Vilket gör att mitt användande av ordet "halv evighet" skall tas med viss reservation.

Lör 6 jan 21:02



Fortsättning ifrån gårdagen.

Men vem var då denna Kurt egentligen, och hur hamnar man i en rymdfarkost som åker igenom universum i den smått otroliga hastigeheten av 6 134 489 681 164 390 m/s?
Jo, det råkar ju faktiskt vara så att Kurt är en av de många piloter som ständigt glider runt i vår galax. Dessa piloter är lite av det som vi idag känner som lastbilschafförer, lite feta och sliskiga, och allmänt ogillade. Så med andra ord ska ni inte sitta här och lura i er själva att Kurt på något sätt är någon egentligen, utan i själva verket den enda som faktiskt är dum nog att utföra dessa experimenten. Men han kunde leva tämligen gott, en tid framöver, i relativitet till övriga Piloter, då stora risker innebär stora bonusar.

Kurt kunde verkligen se sig själv omgiven av lunariska fnask på något av de många skabbiga hotell som finns vid kolonin Lunar Frontier. Där kunde han få vara kung för en vecka på dessa pengar som snart strömmade in till hans konto. Ja, förutsatt att han skulle överleva färden tillbaka, som är precis lika riskfylld som den som han nyss företagit sig.

Kurt växte upp på Månen, då hans släktingar var bland de absolut första nybyggarna. Inget roligt ställa att bo på egentligen, även om hans föräldrar hade turen att få vara bönder, så var livet ganska fattigt i nybygget. Månen var i princip en bruksort, där utvinning av olika mineraler och metaller samt som en stor rymdhamn, tack vare dess låga gravitaion. Denna låga gravitation har lett till att Kurt aldrig kommer att kunna bo på t.ex. jorden, då hans muskler är i princip obefintliga. Så inte nog med att han är fet, han är klen också.

Men nu när han satt där ute, mitt i ingenstans, med otroliga avstånd till närmaste himlakropp, så funderade han på att göra något vettigt, för han får ju trots allt betalt. Så han ställer in teleskopet, och ser till att knappa in ett par förutbestämda koordinater som han tagit reda på innan avresan. Teleskopet riktade in sig, och en suddig bild på skärmen blev allt tydligare. Vore det inte för att Kurt var så tjock, så hade han säkerligen börjat pilla sig själv på könet, för på skärmen visades en hel strand med nakna kvinnor upp. Kurt njöt av bilden på vackra slanka jordkvinnor! Men nu är det dags att brukar lite allvar, så Kurt ser till att rikta om teleskopet igen, till det mål som skulle undersökas. Skrev ut och spara resultatet, så han kunde visa upp det för sig chef när/om han kom tillbaka till rymdhamnen.

Nu skulle han bara se till att ställa in skeppets dator, för återfärden. Detta är det viktigaste av allt, för minsta lilla fel, skulle se till att han förmodligen skulle hamna mitt i en stjärna, kollidera med en planet eller annan himla kropp, och det hade kunnat bli en mycket obehaglig upplevelse för honom. Eller ja, det låter obehagligt när han tänker på det, så han ser till att skaka bort tankarna på fasta, fina, nakna bröst, och ser till att vara så nogrann som han bara kunde bli. Det gäller ju att rikta lasermagnet-motorn rätt, så den ställer in sig på rätt sätt, och släpper vid rätt tid. Men de beräkningar sköter som tur var datorn.

Det var just denna Lasermagnet-motorn som revolutionerade rymdfarandet. Den fungerar som så att, den riktar en enormt stark magnet, mot en viss himlakropp, och drar skeppet mot den. Problemet med tidigare tankar om en form av magnet har varit att den sprider dragningskraften åt alla håll, men lika stor kraft, vilket innebär att ett skepp till exempel skulle dras mot den närmaste himlakroppen, vilket enbart skulle kunna tänkas fungera på mycket korta avstånd. Men även då skulle problem för besättningen uppstå. Men sen kom en genialisk man på hur man kunde gå till väga för att kunna rikta magnetismen, med samma precision som laser, varav namnet. Detta gör att man kan rikta strålen mot en stjärna, och sanslöst snabbt närma sig, och när man börjar komma för nära, så byter strålen himlakropp, och på så sätt färdas den genom universum snabbare än någonsin tidigare. Om man jämför med jonmotorn, som tidigt 2000-tal i sin tur var revolutionerande, så blir det som att jämföra en trehjuling och en rymdfärja ifrån 1900-talet.

Han startar upp systemet, nu ska det alldeles strax bli 87,84635 sekunders resa hem igen. Lite nervös är han nu, för nu har han månens fnask inom räckhåll, det vore ju fan om det tvunget skulle skita sig nu. Men han har knappt hunnit tänka klart, då han känner att hela skeppet rycker till, och enligt datorn har skeppet satts i rörelse. Men vad kan ha hänt, Kurt känner hur paniken sprids i hans kropp, och så tjock som han är, så är det mycket panik!

Fortsättning följer !

Fre 5 jan 13:45

Det borde man nog kunna kalla denna dagen tror jag, det känns som en sådan dag. Jag har rökt upp mina sista cigg, och ska försöka låta bli att köpa nya. Jag har inte heller något ärende på stan, och denna helgen ska bli en vit helg. Det kommer med andra ord inte ske så mycket denna dag, utan Johan kommer säkert befinna sig i sin blå bäddsoffa, ihopkurad i någon form av halv fosterställning, Tittandes på TV på vänster sida, spela Football manager i mitten, och sitta här på lunar/msn på den högra sidan av bordet. Dock bör man tillägga att den 3:e datorn har fått tillbringa sin tid i garderoben sen igår, eller var det i förrgår ? ja, i förrgår var det faktiskt.
Jag är lite sugen på att gå ut och springa sen, men jag ska bara skaffa mig orken. Sen är frågan om jag pallar en tur till skoghall igen, eller om jag ska ta en annan, kanske kortare tur ? Fast å andra sidan, så borde man ju faktiskt ta i ordentligt om man nu ska göra nått. Men det märks ju i alla fall.



Kurt stirrade ner mellan sina likbleka ben, vart tog byxorna vägen, tänkte han, med en påtaglig känsla av panik som spred sig i hans nakna kropp. Det enda som skyler hans nakna kropp är den 57 år gamla glassen, eller nej, gammal var den inte, det skulle alltså dröja 57 år innan den egentligen finns, i förhållande till jorden, som ligger utsmetad och rinnandes längs med hans vänstra innerlår. Kurt inser då han smakar på glassen, att tidsmaskinen faktiskt fungerar, glassen smakade vedervärdigt. Eller berodde glassens smak på det faktum att den inte är gammal? tänkte Kurt. Han smakar ännu en gång, på den chokladglassen som han trott sig ha spillt under sin långa resa genom tid och rum. Samtidigt som han slickar av sitt pekfinger, som var täckt av denna chokladbruna massa, så ser han hur sin glass ligga där brevid honom. Vad stoppade han då i sin mun ? Kurt kände hur han omedelbart ville kräkas, med i och med att hann befann sig i viktlöst tillstånd, så skulle det kunna bli en ytterst obehaglig upplevelse, om en stor spya svävade runt i den lilla kapsel han levde i. Han lyckades hålla sig ifrån att vomera.

Det är ju egentligen inte så konstigt att denna olycka hade skett, då han nyss åkt genom universum i en hastighet som vi födda på 1900-talet knappast ens kan förställa sig. Men jag kan försöka förklara för er hur snabbt man måste färdas då man som Kurt färdas 57 år framåt i tiden, på så lite som 87,84635 sekunder. Det är nästan 1,5 minuter, alltså kortare tid än det tar att värma en Billys Pan-Pizza.

För att resa tillbaka i tiden, så åker man ju så fort att att ljuset inte längre hinner med, då man kommer dit där ljuset var tidigare, så ser man ju det som var tidigare. Då det vi ser faktiskt enbart är ljus som reflekteras mot massa. Det innebär helt enkelt att man färdas tillbaka tiden, och kan se det som hände innan. Står du helt stilla så tar en sekund, så mycket som en sekund. Fast egentligen står du aldrig helt stilla, utan du färdas med en tämligen hög hastigehet, runt i en bana kring vår stjärna solen. Så våra sekunder är egentligen inte riktigt så långa som de skall vara ens nu. Men då du närmar dig ljusets hastigen, så minskar sekunden konstant, tills dess att du når ljusets hastigehet. Då kommer du befinna dig i ett evigt nu, där samma ljus ifrån till exempel jorden, ständigt når dig. Så om vi leker med tanken, att du har en tillräckligt stark kikare, så skulle du kunna se allt på jorden stå helt, och fullkomligt stilla. Då samma ljus når dina ögon hela tiden. Skulle lvi däremot gasa på lite grand, säg till ljusetshastighet gånger 2, då skulle vi se livet på jorden spolas tillbaka, i samma hastighet som den för oss just nu går framåt.
Detta innebär helt enkelt att Kurt har varit tvungen att färdas i en hastighet, som motsvarar 1'797'552'000/87,84635 sekunder, den första summan motsvarar 57 år, den andra motsvarar tiden Kurts kropps åldrats fysiskt under den tiden. resultatet blir 20462455,184535270958895844847282 sek, vilket vi för att göra det lätt avrundar till 20462455. Nu har vi fått fram hur många gånger ljusets hastighet kurt färdades, alltså 20462455! För att räkna ut hastigenheten i m/s så tar man det bara gånger 299 792 458, vilket är ljusets hastighet i vakum. Detta ger oss den hisnande hastigeheten på 6 134 489 681 164 390 m/s alltså drygt 6 Biljarder (6000 biljoner) meter per sekund. Tänk dig då vilket katastrof det är då det blåset drygt 40 meter per sekund.

Då kan ni ju förmodligen förstå varför kurt råkade skita ner sig under sin tidsmässigt, relativt korta förd ut mot kosmos.

Det Kurt har som uppgift nu, är att se till att titta på jorden, och se hur dan den såg ut för just 57 år sedan, och med sig har han ju givetvis ett enormt avancerat teleskop, dess egenskaper är i relativitet med hur hisnande fort han åkte, i förhållande till hur fort vi kan färdas idag. Så han kunde se tämligen långt, och väl med det teleskopet. Han kunde till exempel se vad hans granne läste i tidningen på den tiden. Men han skulle ju egentligen inte pyssla med sådana triviala saker, utan främst undersöka om det var möjligt att göra detta överhuvudtaget, han var lite som laika, en testpilot.

Tors 4 jan 22:13

Denna dagen började i vanlig ordning med att jag steg upp vid 11 tiden, kokade mig kaffe och satte mig vid datorn. Hade inga större planer för dagen, och förväntade mig en heldag med datorn och TV:n. Men så, mitt uppe i FM-spelandet börjar telefonen vibrera, då var det minsann Anna som hade skrivit. Hon tyckte att jag skulle bege mig den ofantligt långa vägen in till stan och fika lite. Som den vänliga och uttråkade själ jag är, så tackade jag utan att blinka "ja!", till detta oemotståndliga erbjudande.
Så följdaktligen begav jag mig, efter ännu en stunds spelande in i duschen, gjorde mig i ordning och satta mig en stund till vid burken. Då jag faktiskt inte skulle möta henne förrän 14:30. Så 14:14 lämnar jag lägenheten, för det långa färd som stod framför mig!
14:23 går jag förbi nöjesbutiken, närmar mig torget med stormsteg, och känner att jag ligger väl till i tidplanen, så jag saktar ned. Dock lite väl mycket skulle det visa sig. Då jag glider in på den sista ligga gatan, som är kantad av Mitt-i-city, gallerix och bulleward, (med reservation för stavfel på sistnämda butiksnamnet) så tittar jag på klockan, nu hade hon hunnit bli 14:28:24, nu kommer jag nog försent, om jag inte pinnar på de sista hundratalen meter som återstod av färden. Jag ser ingen Anna när jag glider upp på torgets kullesten, vart kan flickan vara, fast innan jag hunnit tänka den tanken såg jag henne, hon stod vid scenen, men hon hade ju inte den vita halsduken på sig, som i andra fall brukar lysa upp henne så väl.

Så, vi hälsade snabbt på varandra, och började gå, men vart ? Jo, det hade ju Anna redan tänkt ut, denna gång skulle det bli systrar. Skönt tänkte jag, då slipper vi kanske springa runt halva stan i jakt på det, för dagen, perfekta fikastället. Dock var jag ju lite skeptisk emot denna förhoppning av en ovanligt snabb och smidig lösning på det berömda "fik-problemet". När vi kom fram till systrar skulle det visa sig att mina förhoppningar skulle grusas och min skepsis skulle vinna en tung seger, återigen. Det var för fullt, och färden gick mot Mat och Muffins, gamla atlantis. Där brukar man ju få plats i alla fall, och kaffe-latten är Anna-approved (om den gjörs av den rödhåriga kvinnan).
Jag slår, dagen till ära, på stort. Vilket innebar en Skagen baguette och en kaffe latte. Det var inte helt fel måste jag säga, mätt blev jag i alla fall :) För Annas del blev det till en början en kaffe latte och en enorm tallrik kyckling-sallad/pasta, som jag direkt insåg att hon aldrig skulle lyckas få i sig. Ja, återigen så skulle min skepsis få rätt, då mer än halva tallriken var kvar då hon var mätt och nästan belåten. Jag hjälpte henne med rödlöken och oliverna, då det kändes som min moraliska skyldighet.
Där satt vi bra länge, misstänker att vi kom dit vid 14:45 nån gång, och lämnade inte förrän 17:15 tiden. Vi hann avhandla en del intressant i alla fall, alltid lika trevligt. Anna hann dessutom beställa en kaffe latte till, en biscquie och en stor chokladmuffins. Dock kände jag att det inte ens var värt att titta på något dylikt, då det skulle innebära att jag får rulla hem, och det är jobbigt i uppförsbacken.
Så vi begav oss till slut, och färden gick så långt som till åhlens, cirka 50 m i nordlig rikting. Där irrade vi runt en stund, anna köpte en tröja (klänning?) en kudde, samt en klocka. När vi till slut hade kommit ut ifrån varuhuset, så var klockan 18:23, och jag höll på att lura henne in på en buss som bara gick till molkom. Vad bitter hon hade blivit om det inte upptäcktes av hennes falkögon inför påstigningen. Så, med en halvtimme kvar tills dess att hennes egentliga buss skulle avgå, så gick vi till hemköp. Där jag köpte så mycket som 12 paket nudlar, krossade tomater, pulvermos och 2 paket glass. Detta kalaset gick på så mycket som 101:-, och då kan jag leva på det i många dagar framöver. Bra köp, helt klart. Kilopriset på nudlar är förövrigt 22:23:-/kg när det gäller Eldorados nudlar. Vilket kan vara intressant att veta, om man till exempel ska göra en doktorsavhandlig om nudlarnas prishistoria.
Efter det att vi tillbringat några minuter på hemköp, så begav vi oss ned mot busstationen, som står där halvfärdig. Snart skulle Annas buss avgå, och man kunde nästan ana hennes rastlöshet, då hon slängde och snurrade med en kasse i ena näven, och en väska i den andra. Det var ingen annan än just jag som vågade stå inom en 10 m radie om henne. Vilket kan vara förståeligt, då hon även valde att tala om att hon var folkilsken. Men jag vet ju att hon inte är så farlig som hon ser ut, och dessutom hade jag en kasse full av nudlar som jag kunde ge igen med, om de roterande bihangen på anna träffade mig.
Efter ha ställt sig i startblocken, för att Anna skulle hinna först in på bussen, så väntade vi med spänning på att bussen skulle dyka upp. Då buss 400 till slut välsignade Anna med sig närvaro, var hon inte sen att springa emot den, och lämna mig där ensam och övergiven.

Men jag var inte bitter, jag hade ju mina nudlar !

Fre 29 dec 2006 01:26

Det är ju egentligen lite tråkigt att vara en måne, får enbart vara full en gång i månaden, han får dessutom inte ens avgöra när han själv ska bli full. Sen kan det ju inte vara allt för kul att vara full alldeles ensam där uppe. Så mitt mål med livet bör ju vara att åka upp dit, och sympati-supa någon gång.
Sen kan man ju trots allt diskutera om Månen är lite av en periodare, för han är ju nästan full båda innan och efter att han är jättefull. Men hur blir då månen full ? Min teori är att det finns stora destillerier på månens baksida. Synd att det är så kallt där, annars hade det ju helt klart varit en dröm att få leva där.

På tal om full, varför heter det full ? är det för att man är full av alkohol ? Dock funkar det ju inte, då stadiet efter full är dyngrak, eller nitad osv. Full är ju mer lagom berusad, enligt mig, och då får man ju i sig lite till, så man är ju egentligen inte full, när man får höra att man är full. Men det kan ju vara så att, när man är full så är man alltså lagom, och det man får i sig utöver det gör att man är mer än full och rinner över ? det har ju hänt ett par gånger. Men om man är full när man är berusad, borde man ju trots alltså vara tom, då man är nykter ? varför heter det nykter då ? vem kom på ordet nykter egentligen ? underlogt ord. Nykter. Fast ska man dividera om skumma ord, så tycker jag rabarber är något av det underligaste orden. Jag menar, hur kommer man på att det ska heta just rabarber ? Fast i och för sig utvecklade jag i detta nu en teori om just detta.
Barbarer är ju ena sura typer, likaså rabarber, och faktum är att man bara behöver flytta två bokstäver i barbarer för att få fram rabarber. Så för att få världen till en bättre plats, och undvika barbarer, så bör man undvika att äta rabarber, då det troligen är roten till allt ont här i världen. På tal om dumma ord, så kan jag komma med en dum mening, som visar att islamfientligheten är djupt rotad i vår kultur. Se bara på orden; "smart arab" sen läser du det som en arab gör, från höger till vänster. Så ser du att den som skapade vårt språk vill jävlas med de stackarna. Då det bildar orden, "bara trams". Sicka dummingar de är. Bör ju vara svenska akademins fel. Ska skriva och be dem ändra stavningen på något av orden, så vi kan sluta vara såhär främlingsfientliga i detta land. Så istället för för att stava Smart med "S" så kan man ju byta ut s:et mot ett "Z" så det blir Zmart. Fast Zmart låter lite som ett emerikanskt köpcenter. :/ så man kanske kan låtsas att man är lite full, och säga schmart ? det ser ju mycket häftigare ut dessutom.

Om jag har en bäver i handen, hur ska jag då se till att han inte kissar på min hand ? Jo, det ska jag svara på nu! I handen ska du ha en brödrost, som är på. Det innebär att om Bävern skulle kissa, så kommer den kissa i brödrosten. Det kommer vara mycket obehagligt för honom/henne, vilket medför att den aldrig kommer göra om det.

Om det knackar på dörren, och två björnar står där ute med varsin partyhatt och en halvt urdrucken dunk hembränt ifrån Sunne, så ska du inte sträcka fram handen. De kan bitas.

Om du nu skulle sträcka fram handen till björnarna, så ska du slita ut en liten del av din levern och stoppa ner i munnen på dem. För har de skaffat sig lite hembränt, så har de ju i alla fall lite smak, och har man smak, så kommer man inte kunna äta på flera dagar då lever är så hiskeligt äckligt.
Jag tar inte ansvar för eventuella leverskador som kan uppkomma

Jag är idag alldeles för nykter, jag har varit alldeles för nykter alldeles för länge. Har inte druckit någonting sen, öhm, i söndags tror jag. Detta beror inte heller på att jag saknar något att dricka, då jag faktiskt har whiskey i kylen. Det kan enbart förklaras med att någon sitter och försöker kasta kottar på mig, fastän bara mitt undermedvetna känner av deras avsikter, och ser till att jag inte tar mig tid att avnjuta en whiskey, då det vet att jag skulle bli fullkomligt förkrossad om jag fick en kotte i min whiskey.

Nu ska jag snart lägga mig och titta lite på Arkiv X. men bara snart ! Sen får jag ta och tillägga, GRATTIS SANDRA!!! 18 ÅR !!!
för nu är klockan efter tolv i alla fall.. Det är alltså fredag idag, det är ju aldrig fel må jag säga.. Heja fredagar ! Dock spelar det mig ingen större roll vad det är för veckodag, då jag gör ungefär samma sak alla dagar.
Dock insåg jag till min förvåning, att det var 4 dygn sen jag skrev blogg sist. Senast det var ett upphåll på mer en två dagar, var i september. Så jag förstår att människor har väntat länge på detta. Därför så får ni avnjuta en blogg längre, och utöver det vanliga idag.. Grattis !

Pôrr på eder alla !

Tis 19 dec 2006 20:26

Hej, idag har jag mycket tråkigt. jag har inte heller uträttat någonting vettigt alls.

*PEEEEEEEEEEEEEEEEEET*

---

En stark odör av jordgubb spreds sig i lokalen, då hon steg in. En ful, skabbig tant på runt 60 år. Hon gick bestämt genom rummet, men vart var hon på vag ? Det var ingen där som kunde känna igen kvinnan i pälsen. Ett stegrande tyst mummel spreds sig ibland fest-deltagarna. Det var då hon gjorde sin egentligen entré, hon slet av sig pälsen som hängde över hennes axlar, och där stod hon, naken som dagen då hon föddes. Tystnaden var tolat.
Kvinnan tog upp sin päls, tackade för sig och gick återigen ut, det enda hon lämnade efter sig vad tystnad och jordgubbsdoft.
Efter att chocken hade lagt sig, och kvinnan var borta utbröt att ett skratt av sällan skådat slag, då förmodligen samtliga av de över 100 gästerna samtidigt höll på att avlida av syrebrist, p.g.a. det ihärdiga garvandet. Detta berodde säkert inte bara på att det var en så bisarr händelse som precis utspelat sig framför dem, utan även därför att det var en helt annan typ av svamp än champinjoner som fått krydda såsen. Då kocken kände sig både underbetald och uttråkad. Föreningen som hyrt in hans catering-företag var just IOGT NTO:s lokalförening i Säffle. Att han senare ringde efter polis, för att sätta dit förening för olaga narkotika innehav, ska det inte handla om idag.

Utan denna historien ska kanske handla om hans yngre syssling Bengt, som i samma stund stod i duschen, dragandes en handtralla med en söt väderflicka i tankarna. Väderflicka var kanske fel ordval, väderpojk är mer korrekt, då det handlade om Per Stenberg. Väderpojk på SVT. Men i och med Pers långa hår, så kanske väderflicka inte var så missvisande som jag först trott.
Bengt irrar ut ur dushen, alldeles röd över hela kroppen, då upphetsning och det varma vattnet fått honom att ta färgen av en kokt kräfta. Telefonen ringer, det är hans granne Hjördis, som vill att han ska sluta stöna efter Per, eftersom hon har sin 8 åriga dotterdotter hos sig.
Hjördis var en exeptionellt ful gammal tant, så då hon hade ringt kunde inte ens tanken på Per naken i studion hjälpa honom till utlösning. Bengt gav upp, torkade sig om fötterna och placerade sina bara skinkor på kopiatorn, då han tänkte skicka några julkort, i form av kedjebrev. Han tryckte på den stora gröna knappen, och drog ut 99 kopior av hans mer eller mindre nyrakade stjärt.
Kedjebrevet han hade tänkt sig var som följer.
?DU HAR BLIVIT RÖVAD!!!!!!!!!!
Sänd din röv till minst 7 personer, annars kommer tomten personligen göra ett hembesök, för att ge dig en omgång du sent ska glömma.
Kom ihåg, du kan inte röva den som redan rövat dig?

Detta tyckte Bengt var jävligt roligt, och såg till att dra ut ytterligare 67 kopior, sen tog pappret slut. Efter att ha skrivit alla dessa 166 kedjebrev/julkort, och lagt dem i postlådan, valde han att kila bort till Kerstins hem och pyssel, som låg på andra sidan stan. Ja, han bodde i Bengtsfors förövrigt. Kerstin var ju en av de som Bengt tyckte mycket om, inte minst därför att hon var blind, och inte kunde se hur otroligt ful han faktiskt var. Kerstin var ju egentligen avskyvärt oattraktiv hon med, men detta bekom inte Bengt alls, då han levde efter filosofin, ?Bara för att de är fula, ska de inte komma undan? Eller så var det mer av en ursäkt för att kunna sätta på Kerstin, då han knappast kunde få något annat. Dock var Hjördis lite fulare.

Mån 11 dec 2006 12:10

Kan jag ju inte berätta så mycket om, då min kunskap kring dessa djur är tämligen begränsad.

Däremot kan jag avslöja att jag ska ut på stan med Anna idag, och handla lite julklappar.. trevligt :) För jag misstänker att man inte lär se henne på ett tag sen, då hon ska bege sig till mor sin åde. Men men, nu ska jag ta mig en slurk av kaffet. gött åde..

Satt och funderade kring mina 2 senaste födelsedagar, de var inget man skulle vilja komma ihåg direkt.
När jag fyllde 20, så satt jag ensam i skåne och drack en explorer och tio millenium. Sen var det inte mycket mer. *wiie* eller inte..
När jag blev 21, då firade jag det genom att befälen tvingade ut mig, en hel dag och natt, och kolla på ett hål i staketet till Hangar 36. på F17. SKOJ ! det pissade regn, och min grupp hade inte tätat ordentligt, inte nog med att det bara var några plusgrader, man var plaskvåt också.. :/ fy fan..

Men, egentligen spelar det mig ingen roll längre, jag har faktiskt ingen större lust att bli firad. :/ känns så dumt på något vis. Julen har jag än mindre lust att fira.. Förrförra, var fin, då slutade det med att jag gick från molkom till karlstad, med en jacka som inte gick att stänga, full som en alika, i 15 minusgrader. Gjorde inbrott på scala teatern, så att jag kunde lägga mig där och hålla värmen till McD öppnade. Gött mos :)

Så december månad kan ju helt klart avskaffas fullständigt.. Det är kallt, stressigt, regnigt, dyrt, tråkigt, ångestframkallande, ja skit helt enkelt.. :/ nyår är förvisso kul, men det är ju precis i början på januari som man kan spränga saker ^^

aja, dricka kaffe var det ja.. Adjö

Tors 23 nov 2006 11:14

Sådana torsdagar är härliga.
Ja, vad ska jag ta mig för idag då ? Sitter här med mitt kaffe, och känner att jag börjar bli sjuk. Sådär lagom roligt, ont i halsen, snuvig och värk i hela kroppen.. uscha.. Ska in och hjälpa morfar att flytta grejer, vet dock inte när, hur eller var .. väntar på att han ska ringa åde. Men, men.. Under tiden så får jag väl sitta här och softa antar jag.. inte fy skam det heller.
Helgen lär säkert bli rätt lugn också misstänker jag, men det är ju sånt som märks skulle jag tro. usch, när man sitter och är lätt däven så försvinner all vilja att hitta på något mer konstruktivt än att sitta hemma och pilla naveln i höger och vänstervarv. Synd om mig.. :P

Det kändes lite tomt när man inte får några gonatt-sms längre. Men man är nog lite bortskämd skulle jag tro. :P

Man kanske ska lägga sig på soffan, eftersom jag sitter och gör en Malware sökning på datorn just nu, och den tycks ju aldrog bli klar.. :/ 5% efter sådär 10 minuter låter ju otroligt lovande måste jag säga :)

ha det gött!

UPPDATERING! 20:01

Jag sätter mig alltså på 13 bussen in till stan idag, lagom bitter över det faktum att halsen värker, nacken värker, ryggen värker, ja allt är bara jobbigt. Går på bussen, och är sånär på väg att betala för skolungdom, alltså 22:- istället för 33:-, men ärlig och snäll som jag är, så väljer jag att avslöja att jag är 21 år.
Så jag sätter mig nästan längst bak på bussen, stirrar ut genom fönstret när molkom försvinner ur min åsyn. Reagerar på att en gubbe i 40-50 års ålder haltar in på toaletten. Men utan att tänka mer på det forsätter jag titta ut genom fönstret på alla träd som far förbi.
Då hör jag hur toalettdörren (som ligger längst bak i bussen, någon meter ifrån där jag valt att sätta mig) öppnas. Sen hör man någon, lite svamlande, be om att någon ringer efter ambulans, då hans kroppspulsåder brustit. jag slänger snabbt en blick bakom mig och ser mannen stå där, men inga tecken på att det sprutar blod ifrån halsen. Så min första tanke var att den lite lätt sletna och förvirrade mannen hade någon noja som orsakats av något form av missbruk.
Jag skulle bli varse att svamlet och det lätt sluddriga talet förmodligen berodde på chock och blodförlust. För när han stapplar ut ur toaletten och sätter sig i sätet snett bakom mig, så ser jag hur det pissar blod ifrån höften. Det finns ju en kroppspulsåder där med kom jag på. En kvinna är snabbt framme och lägger lite tryck på höften. Jag springer då fram till Busschaffören, och frågar efter första förband, samtidigt som jag ringer efter en ambulans. Men busschaffören verkar lite chockad han med, och vet först inget om något första hjälpen. Vilket borde vara det första man skulle lära en busschafför enligt mitt tycke. För visst fanns det en första hjälpen väska. Så jag irrar fram och tillbaka i den bussen och försöker mig på lite simultanförmåga, då jag i ena örat pratar med kvinnan på larmcentralen, och försöker få fram lite förband åt stackarn som sitter och blöder där bak. Det var tydligen så att han nyligen gjort en höftledoperation, och det på något sätt brast nu på bussen.
Sen så fick jag reda på att ambulans ifrån karlstad och räddningstjänst ifrån molkom var på väg. Så då fick man ställa sog där ute och ta en nypa frisk luft, och vinka rätt ambulansen. efter 5-10 minuer var de framme, även om det kändes som 20. Så då var det bara att sätta sig i ett säte längre fram och låta de göra vad de skulle. Det är tur att man inte hade blod-fobi i alla fall, då hade synen bak i bussen varit en mardröm.

Sen efter att mannen fått åka iväg till sjukhuset, så fortsatte bussturen, 20-30 miuter försenad. Så det var en ovanligt händelserik bussresa mellan molkom och karlstad ! Dock inte så kul.

Det är läskigt att se hur handlingsförlamade människor blir i en sådan situation.

jaja.. nu ska jag dricka whiskey och bota min förkylning !

Mån 6 nov 2006 11:35

Nu sitter jag här och ska, hm, koka lite mer kaffe kanske ? ja, det ska jag..
kommer strax!

Sådär, nu tycker jag att vi välkomnar mig tillbaka med en varm applåd !!
*bugar och bockar*

Nå, vad kan jag skriva här då, ska man skildra gårdagen ? blir egentligen inte mycket att säga då tror jag. Jag var enbart sjukt bakfull, gick upp vid 14 tiden, lyssnade på avslutningen på fotbollsallsvenskan. Återgick till ett mer eller mindre komalikt tillstånd vid datorn.
Upptäckte till mitt förtret, att halebop bryter ett samtal efter 2 timmar ! jävla sätt ! Men jag kan ju tillägga att jag pratat i telefonen igår kväll i hela 2 timmar och 15 minuter, jag är himlans duktig. I vanlig ordning lyckades inte mycket avhandlas. Eller jo, i och för sig kom vi fram till hur jag skulle göra för att få gifta mig med Sofie.. Tyvärr räckte inte ett frieri via sms.. :( Dyra i drift ska quinnfolket vara.. ner på knä och diamantringar.. När man kan göra det med ett enkelt knapptryck på telefon, och skicka ner en fantomenring ! Det är väl tanken som räknas ? ;)
Sen var det ju att jag skulle dyka upp efter ett annat brölopp.. Det kommer jag inte glömma nu, bara så att du vet ! muhaha ! :D

Idag, ja, vad händer en dag som denna.. Jag ska ringa till polisen! kolla om mitt pass har hunnit komma.. :P Om det nu har det, så ska jag bege mig in till stan, hämta det, sen borde jag försöka köpa mig ett par löpar-pjux.. För de jag har nu håller väl inte riktigt "springa mellan lindforskiosken och tillbaka"-standard. Trots att Anna var så snäll och lånade ut lite silver-tejp (som faktiskt gjorde avsevärd skillnad! (eller så var det att det var så sanlöst kallt, så att jag sprang snabbare bara därför, hmm..))

Never the less.. hm, tyckte bara att det var kul att skriva "Never the less".. För det var det faktiskt.. tihi, Never the less.. muhaha... skojsigt.. bara en gång till, Never the less.. :D

Ny kaffet är klart, det bådar gott inför denna nya dag ! göttans åde.
Jag får inte säga bynn och rötna längre, förövrigt.. Tycker jag är lite elekt.. Så jag skriver ÅDE jättemånga gånger istället.. ÅDE ÅDE ÅDE ÅDE ÅDE ÅDE ÅDEÅDÅEDÅEÅDÅEÅEÅDÅEÅÅEÅEDÅDÅÅD... Okej, det spårade ut lite där kanske.. Bla ha, bla ha, ge mig varm chokla.. Eller nä tack, behöver inte det. tyckte bara om det faktum att det rimmade.. Rimmelirimm.. (?) ohh ! en kaktus !

Dagens visdomsord!
En kaktus i stjärten, är som en moderat vid makten.

Egentligen så såg jag ingen kaktus, vi har nog ingen kaktus här hemma.. Varför har vi inte det ? fy fan va bitter jag blev nu. jag vill ha en KAKTUS ! som jag kan sticka mig på, långt upp i det blåååååå *sjunger högt och falskt, som bara jag kan!*
tur att jag är ensam hemma.. hmm.. :)

Nä, innan diverse läkare kommer och hämta hem mig igen, så vill jag jag bara önska er alla en mycket bra dag !

Hej hopp, IzZzY har en snopp

Tors 26 okt 2006 07:08

Någonstans bör det väl vara lite kalabalik tycker jag. Annars är det ju enbart tråkigt.

haha, inatt drömde jag om att jag åt skinka! Men det bästa var att jag tyckte att det var så vedervärdigt att jag spottade ut det, och med ens är allt sug efter kött borta. bra va ? :)

En eloge till Anna som bevisligen satt uppe vid 03:30 tiden inatt, Grattis ! ;)

En eloge till mig också, jag satt och pratade i telefon i näästan 1 och en halv timme med Sofie igår, grattis till mig.. Länge sen något sådant hände. :P Bäst av allt måste ju vara att inget vidare viktigt överhuvudtaget avhandlades. hmm.

Wiie ! Kaffet smakade bra *grymtar som en gris och hoppar som en kängeru*

-Åh, pappa, Kan jag inte få den söta lilla geten där i skyltfönstret ?
-Nej, min son, inga getar i vårt kök, så länge de inte ligger på en tallrik.
-Men pappa, det heter inte getar, det heter getter. Och om inte du ger mig en get, så ska jag skära loss din pungkulor och meta kräftor med dem !


o_O

Sön 22 okt 2006 08:37

Är något min Faster inte rekomenderar i alla fall.. Vet inte hur det kom sig att hon hade det från första början. Men vi har liniment på roll-on flaska, så det ser ju ut som deodorant. Så hon fick allt lite smått panik, när det inte ens gick att duscha bort det.. hmm.. :P Så det får jag varna för. Inget liniment under armarna..
Däremot ska jag ta det på min vänsterfot som inte vill vara smärtfri idag, dumma den.

Testa förövrigt att göra högskoleprovet från i våras.. Blev rätt chockad faktiskt, 90/122 det hade inneburit 1.5 i normerad poäng. Tyvärr sket sig allt på den där jävla engeska texten, och till viss del även den svenska.. tycker inte om läsförståelse. :( men det var ju bara på låtsas som tur är :D Men nu till våren kanske man skulle göra ett försök då. Har dock inte riktigt fattat vad det är bra för, men vad gör väl det :)

Kanske undrar ni allesammans vad an denna nisse gör upp vid denna tiden på dygnet en söndag. Men han kan tyvärr inte ge er ett bra svar, annat än tillfälling sinnesförvirring Vaknade vid någon minut över 6 som vanligt, men klarade inte att somna om. Dock lite kul är det att jag tror jag vaknade med samma fåniga leende som jag somnade ;P Är kanske också en av anledningarna att jag inte kunde somna om.. hmm.. aja. Borde ringa anticimex och be dem ta bort alla fjärilar i magen. hmm. Nä, NOG om detta..

Jag hoppades på att jag skulle få inspiration ifrån Sofie, till nästkommande bloggs bravader, men hon antydde till att jag inte höll mig till temat. Har ni hört något knasigare ? Så jag får helt enkelt försöka komma på detta alldeles själv, mina två hjärnceller kurt och Agda jobbar för fullt, dock med föga resultat..

Expedition Konsum 2006!

*riiiing riiiiiing riiiiiing* *bank* *stonk* *stön* *morr*
Tittar på klockan, 06:20. *suck* "-Vänta du bara, det är snart möra igen" sa en av konsumtankerna igår. Återigen skulle det visa sig att hon hade rätt. Nedrans. Efter kort genomgång av kroppens funktioner, genom ligga och vrida sig i dryga minuten, och fundera på vad man ska göra med morgonbången på väg in till duschen, så kliver jag upp. Ser mig förvirrat omkring, och letar efter strömbrytaren till lampan. Ja, just det ja, jag lånade syrrans rum, så man är något piggare än om man leget i soffan trots allt. Tänker, att det är ju väldigt bra att ha syrran i alla fall, är hon inte här och är trevligt sällskap, så får jag ju låna hennes säng, hur smidigt som helst! Nåväl, stiga upp var det ja. Samlar ihop kläderna i en lite boll, och bär ut dem i duschrummet. Sedan styr jag kosan mot köket, tänder två lampor ovanför vasken, och tar fram kaffebryggaren. Allt detta sker utan att jag ens behöver tänka, det är en helt vanlig morgon för mig, Rutin är vad allt handlar om. Jag börjar ladda vår fina oberäkneliga perkulator, dagen första vettiga tankar bruka komma här, och det är; hmm, undrar hur dant kaffe det blir idag ?
Sådär nu är den laddad och klar, sätter den på "plattan" och håller tummarna för att det ska smaka någonting idag. Nu är nästa mål Duschen, är sååå skönt att ta en dusch på morgonen, så man verkligen vaknar till. Utan den duschen blir morgonen till ett enda stort förvirrat tillstånd. Ja, jag gör ju vad man brukar göra i en dusch, typ tvättar mig, sen är jag klar efter ca: 7 minuter, klär på mig de kläder jag placerat i en boll precis där den gamla vågen stod.
Nu går jag direkt till kaffekokaren, sanningens ögonblick, minsann ! Man vet ju aldrig hur det ska bli. Men man ser det direkt, när man häller upp kaffet.
SATANS FÖRBENADE DRET!
Änglapiss...
givetvis, morgonen är mer eller mindre förstörd på grund av denna förbaskade kaffebryggare.

Nu blev jag så ledsen av tanken, och det faktum att mitt kaffe just nu är just änglapiss.. :( så jag kan inte fortsätta skriva, utan bör istället koka mig lite riktigt kaffe....

Farväl !

Fre 20 okt 2006 07:51

Eller jo kanske ;D

Hej, och välkomne till haaiijk !

Nja, det fick räcka där kände jag, alldeles för tidigt på morgonen.
Nå, hur såg då min gårdag ut ? jo, jag satt hemma, och gjorde mest ingenting. Eller jo, högertummen fick sin workout, genom flitigt sms:ande ett tag. har skrivit knappt 500 under mindre än en månad, det måste vara nytt personbästa.. :)
På tal om personbästa, så ska jag nog se till att slå mitt Molkom - lindforskiosk - molkom rekord i helgen.. bara kuta på som ett skållat olla så bör det väl gå vägen ? :) kanske höja tempot tidigare också..
Fast det värsta är att folk kommer fram och ska prata med en när man sprungit sådär en mil eller nått, så det är ju tur att jag inte tar ut mig så att jag är oförmögen att tala.. :) Men det är sanslöst störande, för rytmen blir fel, och oftast måste man ju trots allt stanna till och gå en bit.. Då blir benen som betongklumpar under nästa kilometer, räcker med att knyta skorna för att det ska uppstå.. hmm..

Intressant ? näe, trodde nästan det.. hmm, vad ska vi åkalla för samtalsämne denna morgon då ?

Kan berätta om "Den gamle tanten och Prinskorven" ? (eller ja, säkert bara en liten bit, sen får ni betala för slutet, endast 3 paket nudla och en burk med vita bönor)

En ljum kväll i slutet av Augusti, i hjärtat av vårt vackra land, sitter det en tant och funderar. Samtidigt som solen börjar lägga sig tillrätta bakom horistonten, för att lysa med sin frånvaro under nattens bistra timmar, sitter hon i sitt faluröda lilla hus, med vita knutar och en svensk vimpel i flaggstången, och vid Entrén till stugan, en liten svensk flagga. Hon värnar om sitt fosterland, det land som fött henne, gett henne trygghet under alla sina dagar, i med och motgång.
På den lilla TV:n i det textil-utsmyckade vardagsrummet går 19 nyheterna. Där kan man bl.a. höra om hur de svenska företagen vill att man sänker elpris, så att de inte ska flytta industrin österut, samt om en katt som lyckades försvinna från sin famlij från helsingborg, på semester i haparande. Denna katt dök precis upp, lite lätt mager, men annars vid god vigör.
Men det som Hilda, ja hon heter så, reagerade på, det var när ännu en nyhet om hur muslimer kommer hit och begår brott. Ja, hon säger egentligen invandrare, men menar muslimer, då hon knappast drar Norrmän och Irakier över samma kant. "-Otacksamma djävlar" muttrar hon för sig själv. Hon byter kanal till 1:an, och där får se ett barnprogram, som handlar om en ung hästtjej. Problemet var bara att hon var neger, och det hade Nyhetsankaret på tv4 också varit, nu rann det över för Hilda. För nu insåg hon ju att de utländska hade tagit över vårt land på alla fronter, det ska till drastiska åtgärder.
Hilda förbereder Raskrig.
Hilda ringer upprört runt till alla hon känner, och förklarar hur det ligger till, och den ena vill ju inte vara sämre än den andra. Så nu samlas hären av gamla och luggslitna utanför Vårdhemmet "ängen". Ett Sällsam grupp människor stod nu och spejade ut över horisonten, blickarna sökte efter någon mörk person att ta ut sina aggressioner på. Men efter en halvtimme stod hela mobben kvar utanför ängen, och insåg att ja, vi lever ju faktiskt i en liten mellansvensk by, och här finns inga invandrare. Men faktum är att det finns invandrare, men dessa hade bott här i runt 30 år, och väl anpassat sig till den svenska samhället.. Men Hilda tänkte då inte ge upp så lätt, hon bestämde sig för att statuera ett exempel, reningskriget skulle ju börja någonstans.. Hilda ledde Mobben mot byns enda Pizzeria. Beväpnade med rullatorer, käppar och djupfrysta bullar närmade de sig Svenskbyn's pizzeria och kebab. Slobodan tittade ut ifrån sitt fönster i pizzerian och såg det stora gänget, och skrek åt sin bagare att se till att förbereda ugnen, för nu kommer allt ett helt gäng från "ängen". Vad slobodan inte visste, var att idag, skulle hans liv förändras för all framtid.
Hilda och Galne Gunnar tog täten, nu inför den sista striden om Svenskbyn. Nu skulle rättvisa skipas, de som byggde Sverige, ska nu ta tillbaka det som rättmätigen tillhör dem och deras barn. Slobodan som står och tinar upp så mycket pizza degar han bara kan inför den förväntade anstormningen, rycker till, och känner i ilande smärt i armen, Berit och Märta hade då kastat in en frusen lax genom fönstret, och glassplittret hade oturligt träffat slobodans arm illa. Men detta var bara början, nu kom började de riva och slita i väggarna, de äldre herrarna med hjärtbesvär samlade ihop allt nitroglycerin de har, och bygger en mycket kraftig sprängladdning. Som de tejpar fast runt Hasses mage.
Slobadan och hans bagare Bojan, inser att dessa är nog inte här för att äta pizza, så de skyndar sig och hinner precis låsa dörren, innan Berit tagit sig in med ännu en frusen lax i näven.
Gamlingarna vet inte riktigt hur de ska ta sig in nu, men kommer snabbt på att Åke och hans permobil är med, så hasse, som varit elektriker innan, trimmar upp permobilen avsevärt. Åke tar sats, och med full fart kommer han farandes mot ytterdörren, i en sista desperat handling, i runt 80 km/h krossar han dörren, flyger in, permobilen och Åke hittas i betydligt mycket mindre beståndsdelar, och batterissyra stänker över hela lokalen. Nu väller gamlingarna in Hasse och Hilda tar tätet denna gång, men hasse snublar oturligt. Hilda slåss med näbbar och klor mot slobodad med en skadad arm, och en allt mindre respekt för den äldre generationen..
*PANG*
Nu dog byns alla gamlingar, och alla invandrare.

Det var nämligen så att Hasse, som snubblade i batterisyran, som fick det att reagera med nitroglycerinet han hade fast tejpat på kroppen.

Det är nu Prinskorven kommer in, eller rättare sagt Prins Korvén, från förenade arabmaharadjorna. Han kommer in och säger fyyyyy, inte vara dumma mot varandra.. Vi ska vara snälla och ta hand om varandra. Äta massa pizza. för pizza är gott. Men inte äta djur, djur är söta, inte mat. sa prins korvén, och skuttade fnittrande iväg mot nya äventyr.

Tis 17 okt 2006 07:45

har du hört den om kamelen och de två isbjörnarna ?
Inte ? kanske inte så konstigt, har ju faktiskt inte jag heller.. Men är ju alltid bäst att fråga. hm..

Men om jag skulle göra en historia om en kamel och två isbjörnar så hade den säkerligen blivit god som någon. För jag menar, vad vore världen utan en sån ? För visst måste det vara fler som känner, hur någonting saknas i era liv ?

I flera minuter hade Isbjörner Peter legat på lur. Där framme, under den vindpiskade ensamma busken, låg något, något fullkomligt oemotståndligt! Peter kunde knappt bärga sig förräns han hade fått hoppa den oskyldiga lilla varelse som låg där, helt utan någon som helst aning om vad som väntade. Peter tänkte först använda sin explosivitet och snabbhet, som dessa djur är kända för, men inte idag, tänkte han, nu ska de få se på annat !
En långsmal snödriva låg perfekt utplacerat, på hans högra sidan, som gick nästan enda fram till den busken. Med sin vaniljglassvita päls, var det mycket svårt att se honom, och att det ymniga snöandet och blåste, gjorde det i princip omöjligt. Peter skrattade lite för sig själv, då det nästan var pinsamt lätt detta, men svalde snabbt skrattet, då det lät som att offret under busken eventuellt hade hört honom. Nedrans tänkte Peter, men hoppades på det bästa.
Nästan helt ljudlöst smög han sig längs drivans högra sida, mot den inte ont ananande krabaten. det enda som hördes var hur snön föll på marken, allt var tyst, vinden hade plötsligt som genom ett trollslag mojnat. Nu stod Peter still, för på andra sidan drivan hade han räknat ut att, där fanns busken med dess byte. Ett par långsamma och tysta, men väldigt djupa andetag.
Plötsligt, precis innan han tänkt göra utfallet som skulle sätta en lamslående skräck i offret, ser han något flyga fram emot honom, okontrollerat, och i den vildaste vrede!

Peter må vara en björn med snabba reflexer, och helt klart stark för sin ringa ålder, men nu hade han mött sin överhona. Historiens andra isbjörn, Lisa, hade legat och tagit sig en lur under busken efter att ha satt i sig en härligt fet liten sälunge, när hon hört något skratta nöjt för sig själv. Hon skulle känna igen det skrattet på flera mil, för det fanns ingen som kunna låta lika nöjd, som hennes granne Peter.
Hon hade genast förstått att Peter tänkt skrämma henne halvt från vettet, men bestämde sig för att inte låta detta ske, utan ge igen med hans egen medicin.



Nä, fan, nu ska ju jag till jobbet.. Blev ingen Kamel ! känn er blåsta.. hahah ! :D

Jag tänkte att jag skulle bifoga inlägg ur min blogg på lunarstorm. För skojs skull, och för att fylla ut min tomma blogg.

Ons 20 sep 2006

Ibland händer de underligaste saker. Som igår kväll. Jag var ute på min vanliga joggingrunda vid halv sju snåret. Mörkret började så sakteliga krypa på, lugnet spred sig på mossen, när tanten som också var ute och motionerade valde att dra sig hemåt. Jag sprang djupt försjunken i tankar om rosa potatismos och vem som uppfann brevlådan, endast avbruten av att snubbla till på de otaliga rötter, som verkar strategiskt utplacerade för att skapa största möjliga irritation.
Efter att ha mäktat med drygt 4 km, och ett ännu större antal fall för rötter, hörde jag något underligt i buskarna bakom mig, nyfiken som jag var stannade jag upp och tittade in i den bäcksvarta skogen. Blicken sökte sig till den plats där jag uppfattat att ljudet kom ifrån. Fortsättning följer!

Vid ett flertal tillfällen hade olika prassel och pinnar som knäckts, väckt mitt intresse. Vad kan det vara? Allt från sabeltandade tigrar till en strejkande myrstack för genom mitt huvud, tills dess att jag kom till sans, och insåg att det vore ju trots allt tämligen orealistiskt. Med ganska hög puls och lätt flåsandes, sökte jag terrängen med blicken. Ingenting, inte ett ljud. Började lungt återgå till tankar om att en kaffeautomat med "random-knapp" visst skulle ha potential att bli en av vår tids .....
....Största uppfinningar. Då rasslar det plötsligt till en bit bort, och jag skymtar något springa över motionsspåret! HerreJävlar, tänkte jag. Fan vad det katten skrämde mig. Jag sätter igång med joggandet igen, med tankarna på den katten, som uppenbarligen verkade skrämd av något. Men vad? Ja, det var nog helt enkelt jag som hade satt fart på den stackaren. Benen började domna nu efter 6 varv och lika många kilometrar, skönt tänkte jag, kan man kanske ta milen igen. Då frös hela jag till, där står en...

Ja, där står något förvånansvärt stort fjäderfä, det grå varelsen stod och stirrade på mig med märkligt ilskna ögon. Detta måste vara en svan från tjernobyl tänkte jag för mig själv, den korta stund jag hann reflektera över den bissarra sits jag befann mig i. Vi står där och stirrar stumt på varandra, båda förmodligen lika förvånade över att träffa på någon ute på mossen efter det att mörkret lagt sig. Nu insåg jag att något måste göras, inte kan vi stå här och stirra på varandra.

Så jag insåg att det skulle krävas något utöver det vanliga för att skrämma bort denna pippi. Men vad ska man göra för att lyckas skrämma bort en 2 meters radioaktiv svan, sent på kvällen? Efter mycket om och men, och efter att ha gått funderat på de vanliga alternativen, så som se stor och löskig ut, göra fula grimaser eller att kissa en jättefallos i snön. (det sistnämda gick dock inte, då det var runt 16 grader varmt och tämligen långt till vinterns intåg) Jag såg mig om i skogen, som för att se om det fanns någon i närheten. För nu hade jag kommit på hur jag skulle vinna striden, innan den ens börjat. Jag tog ton, högt och falskt sjöng jag "Evighet" av "sektmormor". De falska tonerna ekade i skogen, man kunde känna lidandet hos alla skogens djur, träden nästan vek sig av smärta, en ångest över att inte kunna fly de osaliga tonerna. Allt som kunde, utom svanen lämnade hals över huvud mossen, så långt de någonsin kunde, alla utom Svanen, som endast stod där och blev märkbart bitter. Efter halva Carolas reportoar kom "främling", nu hade tiden gått, så klockan var en bra bit över 21 på kvällen, man såg inte många meter, men den askgrå svanen var fortfarande tydlig, som en silluett framför månens ljumma sken. Jag hann inte komma långt i min fantastiska falsksång då det brast för fågeln, i ett öron bedövande skri, for djuret fram, likt en stormvind. Så jag visste ju vad jag skulle sjung när han hann ifatt mig i varje fall. Med långa bestämda steg närmade han sig, närmre och närmre. Från det att jag noterade fågelns utbrott, och dess långa steg, insåg jag att detta handlade nog inte om en någonting från Tjernobyl, inte heller någon svan, utan hans hemtrakter låg långt söderöver. Det var en struts som jag retat upp i min envishet.
Jag vet att jag kommer få frågan; "Varför gick du inte din väg bara?" Svaret på frågan är lika löjligt enkelt, som hela frågeformuleringen. Jag var där först!
Tankarna som for runt i mitt huvud nu, förutom de som gick ut på att artbestämma pippin, handlade om hur jag bäst skulle klara mig ur denna sits. Då jag visste att Svanar inte var särskilt snabba på land, och synnerligen dåliga på terränglöpning, hade jag helt enkelt tänkt springa in i skogen och ta mig hemåt. Men då det visade sig att detta var ett av de snabbaste djuren, och de mest ilskna dessutom, så fick jag förändra mina planer, och det snabbt !
I och med den hyfsade styrka jag besitter, samt min kurs i greppteknik, så borde jag ju kunna ta hand om detta höns modell större. Det jag inte riktigt hann tänka på innan jag störtade fram mot denna skrikande best i något som kan liknas vid ett Chicken-race, i ordets rätta bemärkelse.
Nu var jag alltså med högsta fart på väg att ryka ihop med en struts. Detta hade jag nog aldrig i min vildaste fantasi kunnat inbillda mig när jag sprang förbi den gamla tanten i början av kvällen. Men nu var det läge att ta förväl av alla hämningar, det skulle bli en duell, mellan natur och människa, mellan hjärna och ben, näbb och falsksång. Jag började inse att jag förmodligen inte skulle ha så stor chans som jag i all hast bedömde från början, och förbannade min envishet. Men nu var jag helt enkelt tvungen att göra det bästa av situationen. En stratergi började ta form, jag kom på det att jag kunde förena nytta med nöje, hungern började sätta in, och att bitas föll liksom naturligt, och skulle vara högst oväntat för herr struts. Därmed tog jag sast och siktade mot det som var godast först, alltså vingarna. Jag kan tänka mig dem i en god marinad, på en stor grill med en öl i vänster hand. Han nöp, jag bet, i ursinne. Striden hade inte varat länge innan jag insåg att jag hamnat i ett underläge, för jag kom ju på att vingarna på en struts inte fyller någon funktion, annat än rent estetisk. Strutsen sparkar ursinnigt på mig, då mina bett trots allt måste gjort ont. Nyp och sparka till förbannelse fick jag ta emot. Låren, ja, givetvis, vad är godare en en rejäl kyckling klubba ? kämpade och slogs för att få tag i låret, samtidigt som jag skulle hålla dess långa hals i styr med ena näven, och nå det sparkande låret. Nu skulle det visa sig ha större effekt..
Strutsen skrek och tjöt i förtvivlan, och upphörde med sin offensiv, och gjorde allt för att skydda sina dyrbara lår, med fjädrar mellan tänderna lyckades jag vinna denna strid mot en fysiskt överlägsen fiende. Bättre illa fäkta än fly, det var min slutsats när strutsen hade upphört med sitt motstånd och jag slutat med mitt frenetiska bitande. Vi stod stilla och begrunda varandra under en kort stund, tills dess att strutsen vände sig om och gick bort längs spåret. Han hade nästan försvunnit i mörkret när jag, som hade stått kvar förstummad och stolt över denna oväntade och lyckosamma strid, när jag såg honom stanna upp och se på mig. Det han sa fick mig att verkligen rysa till. "Jag tycker faktiskt om Carola"
Med en ryck vaknade jag till en ny dag, och nya utmaningar!

Ja, då min kära söta flickvän nyss skaffat sig en blogg på den här sidan, så kan ju inte heller jag vara sämre. Hurvida jag kommer att använda den längre än i 2-3 dagar, återstår att se. Hennes Blogg hittar du förövrigt här.

Nu ska jag återgå till pulandet, och eventuellt kel med hund och flickvän.