Jag såg direkt att telefonsamtalen var från arbetsförmedligen, och att det knappast skulle kunna tänkas komma någon exhalterande ur den diskussionen. Dersa nummer börjar nämligen alltid 01 - nånting, och är inte hemliga för ovanlighetens skull. Hur som helst låg jag där i valet och kvalet, försätta sova - Eller faktiskt svara. Jag valde det senare.

Han presenterade sig som min nya handläggare, vilket jag redan visste då min gamla handläggare ringt och väckt mig igår. Trevligt tänkte jag tyst för mig själv, mer än måttligt ironisk. För snart har jag haft varenda handläggare på det där kontoret, det är i alla fall uppe i över 6 st.. Men vi börjar prata på, handläggaren och jag, och så säger han plötsligt att-
Jag ser att i papprena att du inte verkar allt för intresserad av att komma till oss"
Jag: Öhm, jo, men. öh Morgontrött som tusan
Han: Ja, jag ser också att du verkar få pengar från socialen
Jag: Ja? Med panik som sprider sig i min arma kropp
Han: Okej, men jag ser att du haft en hel del arbeten, så det känns mer som att du är mer mellan jobb, än arbetslös
Han: fortsätter då jag är stum:  Ja, så jag ser ingen anledning att tvinga hit dig på möten som du inte känner ger dig något

Jag inser just nu att min sista tid är kommen, och att till och med arbetsförmedlingen ska sparka ut mig.
Jag: Men jag vill ju ta del av de möjligheter ni kan ge mig, fortsätter jag desperat.
Han: Ja, men det får du också, och det är inga problem med Socialen heller.
Jag: Jaha? Det låter ju rätt bra?
Han: Jag kontaktar dig i höst med en ny tid, om det är aktuellt då.

I detta läget är jag fullkomligt förvirrad. Sen ska det tilläggas att jag direkt efter samtalet började brygga kaffe, och sen satte mig vid datorn, för att kunna komma ihåg delar av vår konversation. Vi fortsatte prata en stund till efter detta, och han verkade vara ovanligt begåvad för att vara en människa som jobbar som handläggare på Arbetsförmedlingen. Eller förlåt mig alla ams:are, han är nog ovanligt begåvad över huvudtaget. Fortsätter han i den här stilen så ska jag anordna en parad i hans ära, mellan Burger King och den där Irländska puben jag aldrig kan stava till.