Det är vad som just nu har räddat sommaren. På grund av / Tack vare den så får jag ingen praktikplats den här sommaren, något som kan tyckas vara lite märkligt. Jag svängde nämligen förbi Jobbcenter igår, och förberedde mig på att tvingas till antingen solareturen eller myrorna, då jag själv inte hade hittat någon praktikplats. Men väl där, så kom plötsligt handläggaren där, efter ett tag,  på att jag borde omfattas av jobbgarantin för ungdomar. Vilket lite ironiskt nog betyder att jag måste vara arbetslös i 3 månader innan de får skicka mig på någon praktik, eller göra något speciellt åt min situation. Jag skulle egentligen inte ha varit på jobbcenter överhuvudtaget, då det är mot reglerna.

Jag tänker inte överanstränga min stackars lilla hjärna med att begripa mig på varför det är som det är. Utan istället tacka och ta emot detta helt överraskande sommarlov. Lagom till EM-slutspelet!

För att förtydliga mig lite, då det kan låta som att jag är glad över att jag är arbetsbefriad. Faktum är att jag söker jobb för fullt just nu. Jag vill ha ett arbete, jag skulle inte ens tacka nej till en praktikplats om den kan tänkas leda till ett arbete. Däremot är jag jävligt nöjd över att slippa tryckas in i en meningslös arbetsmarknadspolitisk åtgärd, som solareturen eller myrorna, som inte skulle ge mig ett skit. Förutom ångest.

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag inte uppdaterat bloggen så mycket de senaste dagarna. Men jag tror jag drabbats av skrivkramp. Jag har försökt skriva, men det har inte alls blivit bra. Det är så otroligt härligt att få ur sig ett inlägg som man kan vara nöjd över. Tyvärr tenderar sådana inlägg komma helt spontant, utan någon som helst plan. Utan jag skriver första meningen, sen bara svävar det iväg och kreativiteten flödar. Ibland blir det bra, ibland blir det bara dumt. Men jag roas alltid.
Jag önskar ibland att jag kunde skriva på beställning, och att jag kunde skriva något längre än ett par sidor. Jag har faktiskt gjort några tappra försök att författa något längre, men efter 20-talet sidor tar det bara stopp. Tålamodet tar slut, jag tappar tråden och får återigen inse att det definitivt inte kommer bli någon författare av mig.

Så istället för att dagdrömma om sådant, så ska jag öppna en folköl, luta mig tillbaka i stolen och ta ett djupt andetag. Sen inse att jag hade kunnat vara på solareturen och demontera en brödrost. Då kommer jag att må bra!