Vissa dagar är man så märkligt uttråkad, och försöker desperat hitta någon form av sysselsättning. Idag är en sådan dag, där frustrationen över brist på saker att göra når oanade proportioner. För allt är diskat, och lägenheten är i princip så välstädad som det går. Vad gör man då?

• Jo, man kan ju till exempel prova sina nya byxor, stryka en skjorta, samt damma av en gammal slips. För att sedan ta bilder av sig själv välklädd och jätteglad.
• Eller så kan man ju måla fula gubbar på ett papper.

Men vad gör man sedan när allt det är gjort, och arbetslösheten åter ligger skaver själen. Jo, man kan ju skriva ett blogginlägg om sina kval, och givetvis bjuda på resultatet av de kreativa sätten att roa sig själv en tisdagförmiddag. Så, titta och njut!

 

Efter Kalmars magnifika seger mot Ellos igår, så är jag på ett ypperligt humör. Att vi dessutom kommer få möta Feyenoord igen om ett par dagar är ju helt underbart. Denna enormt viktiga del av säsongen har varit lite upp och ner, seger mot Feyenoord och Elfsborg, samtidigt som vi torskat i Cup-finalen och sedan i allsvenskan mot Henkeborg. Visst, det var inte full pott och en seger i cup-finalen hade ju helt klart varit väldigt skönt. Men å andra sidan så kan vi ju räkna med en plats i nästa års UEFA cup i vilket fall som helst. Därför känns de andra matcherna naturligt nog mer högprioriterade. 

Inte heller idag har jag författat inlägg i samma takt som ni blivit bortskämda med. Istället så har jag roat mig med att försöka roa David den korta, som av en händelse vaknade i min soffa, och begav sig hem först för en timme sedan. Det har varit en helt galet slapp dag, med TV tittande och - hör och häpna - Risk-spelande. Min kombatant hade någon gång i tidernas begynnelse spelat Risk, men var i princip en nybörjare. I första omgången fick jag bita i gräset, och se mig obönhörligt utrotad från planetens yta, och mina svarta arméer föll som furor inför Davids massiva Grön-Gula anfall.

Först i andra matchen oss emellan lyckades jag återställa maktbalansen i universum, och fullkomligt krossade den skäggiga mannen. Mina arméer svepte först från Australien uppåt centralasien samtidigt som Davids vildsinta anfall i de norra delarna av Afrika och sydamerika nådde sitt klimax. Detta uppenbara brott mot folkrätten och de lila neutrala staterna kunde jag inte som en svart armé acceptera, utan rustade en armé baserad på den Iberiska halvön, som i ett enda svep krossade de grön-gula bestarna i Nordafrika. Där startade ett mycket blodigt krig som kostade många grön-gula och svarta arméers liv, men som till slut började falla i händerna på de Svarta.

När då de Grön-gula börjat inse att slaget om afrika var förlorat, och de dessutom fick utså envist hamrande amfibiska anfall från Nordafrika till Brasilien, började de omgruppera och rusta i det Asien som jag tidigare lämnat åt sitt öde då det afrikanska folket frihet stod på spel. Mina ställningar i sydostasien fick utså ett rent maniskt utnötningskrig från det Grön-gula Kina, utan att det egentligen skedde några dramatiska förändringar.

Samtidigt avancerade David på alla fronter i Asien, och hade efter sina offensiver flera gånger herravälde över kontinenten, men lämnade Afrika och Sydamerika i det närmaste oförsvarade. Då jag fick kraftiga och oväntade förstärkningar två gånger i rad, lyckades jag i ett svep befria de två kontinenterna i syd, och kontrollerade nu i princip hela södra halvklotet. Maktbalansen rubbades i de svartas favör, och de gröngula fick se sig besegrade på alla fronter och flydde sedan i ett sista desperat försök till det i det närmaste orörda Nordamerika. David den korta lyckades snabbt inta hela den i princip oförsvarade kontinenten, men misslyckades med sin landstigning på det Svart-kontrollerade Island. Något som skulle visa sig vara fatalt.

Då de grön-gula återigen flydde från sina tidigare basområden som en svärm gräshoppor, omorganiserade jag min stratergi och riktade ett hårt angrepp på Europa som föll omedelbart, och från Island ett angrepp på Grönland - som förhindrade David från att inkassera välbehövliga förstärkningar. Även i centralasien avancerade jag snabbt genom de krigströtta länderna, samtidigt som de grön-gula arméerna försvann snabbare än ett socialbidrag en fredagkväll.

Med enbart några få områden i Asien och ett tämligen tomt Nordamerika, tog till slut David den korta sitt förnuft till fånga och kapitulerade ovillkorligen. En skön revansch från den tidigare förnedringen.

---

2-1 24 17 3 4 57 26

Kalmar FF - Elfsborg 2-1

Kalmar FF
24 spelade matcher
17 segrar
3 oavgjorda
4 förluster
57 gjorda mål
26 insläppta.

Så jävla skönt, och livet känns så mycket lättare än efter den bittra förlusten mot Henkeborg.

Efter många år slog jag äntligen igenom med min självbiografiska roman, som handlar om mitt spännande liv som knarkare. Romanen är i fem delar. Knarka på landet. Knarka i stan. Knarka utomlands. Knark och djur. Knark och sex. Knark har blivit mer och mer ovanligt och jag är en av de sista som fortfarande håller liv i kulturen, som ser mig själv som knarkare, även om jag inte knarkar lika ofta. De flesta andra la av när de fick chansen, först med metadonbehandlingar och sedan med avancerad hjärnkirurgi, som staten betalar om man också låter sterilisera sig. Min kropp är förstörd men nu är jag rik, och ser det som min uppgift att sprida kunskap om knark, som en av de sista i livet. Just nu håller jag på med en festival som ska uppmärksamma berömda knarkare.

Ja, för att ni ska få en inblick i hur jag lever, så tog jag några bilder på min om-möblerade lägenhet. Håll till godo!

Vardagsrummet



Köket/sovrum


(klicka på bilderna för att förstora)

Jag vaknade senare än vad som varit vanligt på sistone, och klockan hade passerat halv tio när jag bestämde mig för att påbörja dagen. Det var en sån dag då allt plötsligt kändes bra, det är svårt att beskriva känslan, men det var som att allt äntligen började stämma. Alla problem och bekymmer kändes plötsligt väldigt avlägsna, och jag har en sällan skådad energi idag.

Jag bryggde en kanna kaffe, som vanligt, och innan jag ens druckit upp allt hade jag börjat smida planer över vad jag skulle ta mig för idag. Det första projektet som tog form under morgonens filosoferande var att jag skulle plocka ner det svarta vardagsrumsbordet som fått stå på vinden i två år pga att jag aldrig tagit mig för att skaffa nya skruvar, så att jag kunde montera ihop det. Men faktum är att det bordet är ljusår snyggare och mer praktiskt än den träfärgat lama ursäkten till bord som fått pryda vardagsrummet dessa år. Jag tittade lite på bordskivan och benen, tog ett ögonmått och svepte den sista slurken av kaffet i en enda manlig rörelse, för att sedan glatt cykla ner till stan. Där var det ju givetvis männens motsvarighet till quinnfolkets IKEA som jag förärade med mitt celebra närvaro. Clas Ohlson.

Jag kände hur min manlighet växte i takt med att jag kom närmare skruv-hyllan, och då jag efter visst funderande och ögonmåttande tog tag i en påse skruvar, kände jag testosteronet pumpa. Men för att dämpa denna nyvunna manlighet så köpte jag dessutom på mig två stycken brevkorgar att placera räkningar och andra viktigare papper i. Sen en penna på akademibokhandeln. Efter detta cyklade hemåt kvarnberget igen, med ett nöjt manligt flin som förmodligen täckte hela ansiktet.

När jag sedan kom hem och insåg att mitt ögonmått stämde på millimetern, så fanns det inte längre några gränser för hur nöjd jag var med mig själv. Efter den bedriften så forstatte det naturligt nog med att jag började möblera om lite igen, och till slut fick jag acceptera att det helt enkelt inte gick att ha sängen i vardagsrummet längre, utan den fick snällt förpassa sig tillbaka till sitt lilla hörn i köket. Men nu börjar jag faktiskt känna mig nöjd, och det är bara hålet för min TV som ska fyllas för att det ska bli perfekt. Sen givetvis att min bärbara dator kommer tillbaka från sin service, så att jag kan se på film innan jag somnar om kvällarna - Vilket var själva syftet till att jag flyttade min säng till vardagsrummet nu när laptopen var sönder.

Så nu sitter jag och njuter av en välförtjänt folköl, och ser på matchen mellan äckliga Bajen och Trelleborg. Sedan ska jag nog slå en signal till David den korta och höra hurvida han var sugen på att dricka lite öl i mitt sällskap.

Jag vaknade imorse, och klockan var kring halv nio på förmiddagen, och mina planer på sovmorgon gick upp i rök då jag var ovanligt pigg när jag öppnade ögonen. Men jag hade en gnagande känsla av att det var något jag skulle göra idag, så jag funderade en stund till på det då det plötsligt slog mig. Jag skulle väl till psykologen idag? Men när? Jag fick kasta mig ur sängen och leta reda på lappen där jag skrivit  det hela. Jag hade på känn att det inte var innan 10 i alla fall. Men jag insåg ganska snart att den lappen hade förlorats i något av mina städ-race.

Så jag kastar mig på telefonen, och ringer mottagningen men möts av en telefonsvarare som ger mig två alternativ - Antingen avboka eller förnya recept, sen att det är telefontid från klockan nio. Jag hoppades innerligt att min första instinkt, om att det inte var innan 10, var korrekt. Några minuter efter att klockan slagit nio slår jag ännu en signal, och får ställa mig i telefonkö. Men till min stora glädje hade jag plats 1 i kön, så det skulle inte ta så lång tid alltså. Efter fem minuters lång dryg väntan så säger rösten att jag har nummer 2 i kön. Nr 2?! Hur fan kan man halka ner ett steg i kön om man väntat i 5 minuter?! Min första impuls var att lägga på, för att sedan cykla ner och skita i deras brevlåda. Men då jag har varit ganska hård i magen lyckades jag kontrollera denna impuls.

Hur som helst, efter 10 minuter fick jag reda på att det var klockan 10 jag skulle dit. Så jag drack en avsevärd mängd kaffe och rullade ner mot mottagningen. Väl där fick jag utstå en massa tester, som verkade lika bessynerliga som de var långa och komplicerade. Det var lite huvudräkning, ordförståelse, minne, logiskt tänkande. Ja, allt möjligt! Redan efter en timme kändes det som att någon stoppat mitt huvud i en mixer.

Efter detta rullade jag ner mot Kjell & Company för att hämta deras bibel, så att jag kan plugga på deras sortiment inför intervjun. Sedan raka vägen hem igen, och lagade till mig lite av nudlarna som jag inhandlat som nödföda inför den fattiga helgen jag befarade skulle komma. För det var så att jag först kunde lämna in min ansökan om socialbidrag först igår, och jag räknade således med att det skulle ta åtminstone tills på måndag innan det dök upp några pengar på kontot. Men ack så glad jag var över att ha fel! För några timmar sedan fylldes äntligen mitt konto med nya färska penningar. Det tog dem alltså mindre än 2 dygn den här gången, och nu kan de väl knappast gå mycket snabbare?

Ros till min handläggare idag alltså!

Jag ska nog se till att fira det inträffade med an Pizza ikväll. Det är dags nu.

Gårdagen bjöd som bekant på en bussresa till Skövde, för ett seminarium om utlandsjobb. Jag kommer 5 minuter innan bussen ska gå, och glider försiktigt fram till den första och enda bussen jag kan se.
När jag skulle gå på bussen var jag lite osäker på om det var rätt buss, så jag frågar vänligt:
"är det här spermabussen till tallin?"
de tittar osäkert på mig och svarar. "nej, till skövde." 
"spermabuss till skövde...?" tänkte jag högt.
"ja, det får duga." fortsatte jag och klev helt sonika på bussen, och de utanför tittade tyst och storögt på mig.

Men väl i skövde så blev jag ganska gruvligt besviken, det var ett par bord med lite folk och några seminarier. Det var fullkomligt ointressant, och jag fick inte veta något som jag inte redan visste. På det hela taget så kändes det bara allmänt oorganiserat på något sätt, och inspirerade mig inte alls. Men jag fick in en intresseanmälan till Adecco i alla fall. Men det var inte ens i närheten av att vara värt 4 timmar i en obekväm bussjävel.

---

Idag har jag istället roat mig med att bege mig till KFG och lyckades hamna på en träff med Jobzone, där jag fick chansen att växla några ord med chefen för värmland. Jag fick nog ut dubbelt så mycket av de minutrarna än vad jag fick av hela gårdagen. Så det var alldeles lysande. Sen i deras Datasal träffar jag på David den korta, och vi överväger att dricka lite öl till helgen. Sen träffade jag min coach på KFG, och vi gick igenom mitt CV och mitt senaste personliga brev till Kjell o Company. Hon hade förvånansvärt lite att anmärka på, men lite feedback fick jag på mitt personliga brev som jag helt klart ska ta med mig i fortsättningen.

Men den roligaste feedbacken fick jag för mindre än en timme sen, då telefonen meddelade mig om att jag hade fått ett sms. Jag läste meddelandet och höll på att trilla av stolen! Det var från just Kjell o Company, som ville meddela att jag var kallad till intervju, och mer information hade jag fått i ett mejl. Det är helt otroligt! Enbart en gång tidigare i mitt liv har jag blivit kallad till intervju, och det var till en video-butik i skåne. Så fredagen den 3:e så ska jag alltså bege mig på intervju där, och nu behöver jag all tur jag kan få. Så håll tummarna!

Jag är redan nervös...

Jag ber om ursäkt för bristen på blogginlägg, men efter cup-förlusten har jag inte alls varit sugen på att skriva någonting. Lusten liksom försvann. Idag blir det nog inte bättre då jag ska åka med ams-bussen till Skövde om en liten stund, för att leta jobb i Norge. Just nu sitter jag alltså hemma och dricker kaffe, och förfäras över ännu en skolmassaker i Finland. Vansinnigt...

Jag låg nu på morgonen och försökte stanna kvar i sängen så länge jag bara orkade. Jag tvingade mig själv att somna om flera gånger om, tills det för en dryg timme sen kändes tämligen hopplöst, och jag fick helt enkelt se till att gå upp och inse att jag var tvungen att vänta in Final-matchen. Så nu är det som vanligt, jag dricker kaffe och slökollar på TV. Det är faktiskt SVT den här morgonen, först Svensson svensson och nu Video-kväll med luuk, eller vad tusan det heter. Men ganska underhållande måste jag ju säga att det är.

Då var det dags för Kalmar att ta säongens första Titel! Men på något sätt känns det inte riktigt att jag kommer upp i min normala nivå efter att jag såg Kalmar besegra Feyenoord på De Kuip häromkvällen. Då känns Svenska cupen inte alls så enorm som den gjorde förra året, då vi var på väg att ta vår första titel sedan 80-talet. Samt att garantera oss en plats i Uefa-Cupen. Nu hamnar finalen i ett stim av matcher som känns så otroligt mycket viktigare, dvs Feyenoord, Helsingborg, Elfsborg och feyenoord igen. SM-Guld och Gruppspel i Uefa-cupen vs Svenska cupen final. Cupen kommer lätt i skuggan av det andra, till skillnad ifrån förra året.

Men hur som helst så ska jag nog kunna tagga mig själv, det är ju ett par timmar kvar till avspark och jag ska nog iväg och inhandla lite folköl inom kort. Men lite öl på läpparna så brukar det hela gå av sig självt.

Intressant är ju också att det är en exakt repris av förra årets final, Göteborg får åka till Kalmar och spela på Fredriksskans. Vilket gör att jag känner positivt inför den här matchen, det är klart vi vinner. Precis som förra året. Det kanske också är en anledning till att jag inte får just den där peppen som jag saknar just nu, att jag är alldeles för övertygad om att de kommer reda ut det idag. Så jag säger helt enkelt att det blir 4-2 till Kalmar ikväll, och Göteborg är egentligen aldrig riktigt nära. Men det återstår att se.

Men jag känner att jag tvingas bjuda på mig själv lite en dag som denna. Crille passade på att filma mig under mitt firande av förra årets Cup-Guld i Karlstad, och man kan väl lungt säga att man var en aning överförfriskad kvällen till ära. Vänta bara tills man ska fira SM-Guldet.  Håll till godo!

Nu har jag precist kastat mig ur sängen, men jag vaknade redan halv 5 och låg i sängen och slösurfade, till dess att jag somnade med musen i handen. Vilket ledde till att jag vaknade igen av att jag lyckades kasta den i golvet, lyckligtvis klarade den sig utan några besående men.

Så idag ska jag roa mig med att bland annat skicka iväg ett brev till min Malaysiska, hon ska få den första Arn filmen nu hade jag tänkt. Sen ska hon skicka hit hennes absoluta favorit serie, så det ska bli spännande. Mitt lilla sätta att sprida svensk kultur här i världen. Sen är det bara att ladda sig själv inför cupfinalen imorgon! Riktigt härligt, hemma på skansken ska inga Göteborgare ta några segrar, så är det bara.

Igår trodde jag att Datorn sista stund var kommen. Jag försökte desperat få igång min CD-brännare för att kunna bränna ut Arn-filmen, dock helt utan resultat. Jag började bli desperat, och förbannade det typsiska i att den inte ska fungera nu när jag väl använder det gamla liket. Så jag sliter bort sidan på burken och börjar att försöka dra ut nätsladden till brännaren. Men den fan satt som gjutet, så jag drog och juckade den fram och tillbaka. Sen plötsligt hände det något... Det börjar att blixtra till i kontakten, och datorn tystnar. Jag hann gå igenom varenda svordom på alla språk jag känner till innan jag fick modet att trycka på on-knappen. Men som om det var ett av Nannes mirakel, så ser jag plötsligt hur hela datorn går igång i gammal god ordning, och CD-brännare lyser med sin närvaro.

Så trots vissa komplikationer under min inledande del av "Operation-Skicka Arn till asien" så ser det ut att gå vägen till slut. Förövrigt, jag hatar min dator. Det är verkligen på väg att falla ihop i små små bitar nu. Den är trots allt 9 år gammal lite drygt nu. Datorer är som hundar, 9 år motsvarar väl att denna vilken dag som helst ska läggas in i garderoben som pensionär, eller andra enklare sysslor.

Vilken underbar kväll det var igår, och vilken stolthet jag känner just nu. Igår klarade jag knappt av att skriva något utan att det mest såg ut som tramsigt ordbajseri, och frågan är om jag kommer klara av det idag. Jag kikade in på Svenskafans kalmar forum och njöt av hyllningarna som strömmade in från alla håll och kanter. Det var en fröjd för ögat. Det är uppenbarligen fler än jag som glädjs åt när det går bra för svenska lag i Europa, oavsett vilken färg de har på tröjorna. Jag skulle förmodligen till och med hålla en tumme för Hammarby om nöden så kräver. 

Men faktum är att Sverige behöver framgångar i Europa, oavsett vilket lag det är som lyckas. För det gör att Sverige kan klättra i rankingen, och således få fler lag med i Europa cuperna och få gå in senare i turneringen än vad som är fallet idag. Jag satt och tittade lite i Uefas "regelbok" för att ta reda på hur mycket kalmar bör vinna för att dra Sverige högre upp i rankingen, sen tog jag fram lite placeringar som medför någon form av förbättring av svenska lags förutsättningar.

Uefas rakning går ut på att man räknar koefficienter, dvs ett poängsystem.

Seger ger 2 poäng.
Oavgjort 1 poäng.
I kvalomgångarna halveras poängen, och Intertoto-cupen räknas inte alls.

Så just nu har de svenska lagen samlat ihop sammanlagt 10 poäng.
Kalmar 5 (3 segrar i kval och 1 i Uefa-cupen)
Göteborg 2,5 (2 segrar och 1 oavgjord i kval)
Djurgården 2 ( 1 seger och 2 oavgjorda i kval)
Elsborg 0,5 (1 oavgjord i kval)

För att räkna ut landets koefficient för säsongen tar man den sammanlagda summan som alla lagen samlat ihop, och delar det med antalet lag som har deltagit. I Sveriges fall fyra.
Alltså, 10 poäng delat på 4 lag - ger en koefficient på 2,5 i dagsläget. Sedan räknar man ihop de fem senaste säsongerna i sammanställningen.

Inför den här säsongen låg Sverige på 23:e plats, efter Helsingborgs och i viss mån Elfsborgs framfart. Men om vi avancerar på den här rankingen ger det.

• 22:a plats gör att Champions league laget går in i 2:a kvalomgången istället för i första.
• 21:a plats gör att vi får ytterligare ett lag i Uefa Cupen.
• 18:e plats gör att Cupvinnaren och det andra placerade laget i ligan, får gå in i Uefacupens andra omgång istället för i den första.

Tittar vi uppåt så ser vi att Tjeckien på 18:e plats har ett försprång som rimligtvis inte går att hämta in i år, då de har 4,809 poäng mer än Sverige idag. Men upp till 21:a plats och en extra Uefa cup plats och att få gå in i andra kvalomgången till Champions League är det enbart 0,559 poäng, vilket motsvarar 1 seger och 1 oavgjord match för Kalmar i fortsättningen. (givetvis förutsatt att Serbien och Israel ovanför oss inte tar mer poäng, och att inget bakomliggande lag går förbi oss) Här finner du en sida som räknar ut den aktuella ställningen.

Kalmar har alltså alla förutsättningar för att hjälpa Sverige avancera på rakningen, och varje seger ger Sverige 0,5 poäng extra, och varje kryss 0,25. Så Kalmar kämpar inte bara för sin egen skull, utan även för det laget som kommer på 3:e, 4:e, eller rent av 5:e plats i Allsvenskan (om Göteborg placerar sig topp-4) som kan få en biljett ut i någon form av Europa spel. Så det är klart att du ska heja fram Kalmar i årets Uefa-Cup! Sen får jag väl passa på att inflika att jag reserverar mig för att jag kan ha smugglat in vissa felaktigheter, då det är relativt tidigt på morgonen för min del, och sömnen inatt var bristfällig.

---

Läs mer om Kalmars underbara seger på Aftonbladet, där Nanne sågar fredriksskans också, med all rätt. Borde inte även de ivrigast överklagarna förstå att det behös en ny arena nu?
Expressens Mats Olsson skriver om en Svensk klassiker. Patrick Ekwall hyllar i vanlig ordning. Jag skulle kunna fortsätta länka till det underbara som skrivs överallt, men det känns meningslöst. Jag kommer ägna dagen åt att surfa runt och njuta av alla underbara rader som skrivs om mitt älskade Kalmar FF, och etsa fast bilderna från gårdagen så att de inte försvinner från min näthinna förrän nästa triumf. Kanske redan på Söndag...

Det är en sån här kväll man överväger att bli religös. När världen utanför mitt fönster är rå, mörk och kall, samtidigt som TV-bilderna visat ett Kalmar FF fullkomligt knäcka Feyenoord på De Kuip, det är då som man inser att det måste finnas något gudomligt här i världen. Om nu är Gud, Allah - eller mer sannolikt - Nanne som är den som utför mirakel här på jorden låter jag vara osagt. Men ett mirakel är det vi har bevittnat ikväll. Jag syftar ju givetvis inte bara på matchen i sig, utan allt som är kalmar idag kontra det som det var för bara 11 år sedan. Det är bara så galet jävla skönt att få ha bevittnat detta.

Jag talade om min dröm tidigare idag, men ikväll överträffades den av verkligheten.

Jag orkar inte skriva mer, för jag känner mig fullkomligt mållös. 0-1 med mersmak. Så magiskt Kalmar, så jävla magiskt!

Peter Jihde vill uppenbarligen vill spränga SVT, i alla fall om man litar på rubriksättarna på Aftonbladet. Men tyvärr kunde jag inte smaska mig i att han skulle vara lagd åt det mer pyrotekniska hållet, utan han verkar vara precis lika sympatisk som alltid när man faktiskt läser artikeln. Det citatet som det skapat rubrken av är alltså:
"– SVT är ett fantastiskt företag om man bara sprängde de delar som är från 1752."

Alltså egentligen lite av en hyllning till SVT, men en sågning av deras lokaler. Det är märkligt hur Aftonbladet lyckas förändra allt genom att sätta en sådan rubrik, och man kan ju fundera på hur de tänker egentligen. Vad är det de vill förmedla? Men man kan väl inte påstå att man bli förvånad längre. Allt för att locka läsare.

Så Jihde är alltså ingen terrorist. 

Jag är så jävla taggad. Ge mig 19:00 nu!!!

Läs mer i - Dröm om 2:a oktober!

Efter insikten att Malmö inte alls var sugna på att återupprätta sin heder igår, och att de lät Elfsborg köra över dem med 4-0, så hoppas jag på att saker och ting går Kalmars väg ikväll. Men man kan ju inte annat än förundras över hur usla Malmö är just nu, hur går det till egentligen? För nog har de både potential och resurser i den föreningen, men ändå lyckas de inte omvandla det i framgång. De ska väl nästan vara glada över att det faktiskt är 16 lag i Allsvenskan nu, och lite längre till nedflyttningssträcket.

---

Tillbaka till Kalmar. Nu är det inte många timmar kvar till den största matchen i föreningens historia, borta på mäktiga De Kuip mot storlaget Feyenoord. Nu gäller det att vi verkligen kan komma därifrån med en riktig bragd, inför de rödvita hjältar som tagit sig till Rotterdam för att se matchen på plats. Det är nog ändå lätt att på något sätt inte se hur stort detta egentligen är, att lilla Kalmar nu är ute i Europa och faktiskt börjar ge sig på giganterna i Europeisk fotboll. Från en bortamatch mot Sylvia på bollspelaren i Norrköping, i superettan, till Feyenoord borta på De Kuip i Rotterdam. Samtidigt som vi leder allsvenskan och om tre dagar spelar ännu en Cup-final hemma på fredriksskans. Jag blir mållös inför denna förvandling.

Härom kvällen hade jag en dröm. Då var det sen kväll den 2:a oktober och jag hade precis bevittnat Kalmar slå Feyenoord med 2-0 på konstgräset i Borås. En bragd som bara blev större av att Kalmar 2 veckor tidigare mäktat med att spela 0-0 på bortaplan. Vi var vidare! Vi hade under tiden också vunnit svenska cupen. Igen. Vi var hade dessutom i princip säkrat guldet efter att ha besegrat de andra guldjagande lagen, i form av Elfsborg och Helsingborg. Den 2:a oktober satt jag med glädjetårar i ögonen och kunde inte riktigt tro på vad som hade hänt under dessa två veckor. De absolut viktigaste två veckorna i Föreningens historia. 

En sådan dröm kan jag inte bara avfärda, även om det kanske bara kommer att förbli just en dröm. Det finns en chans att detta kan bli 2 veckor som skrivs in i historieböckerna, och det ska vi inte glömma bort. Det är lätt att inte se skogen för alla träd, och det är lätt att i hela den här röran av viktiga matcher glömma bort hur stort detta ögonblick egentligen är. Det kanske aldrig kommer igen.

Så kom igen nu, njut av den här dagen och dröm liksom jag om miraklet den 2:a oktober.

Vad gör jag uppe nu kanske ni undrar. Jo, det hela började igårkväll, då jag satt i godan ro och försökte få igång matchen mellan Elfsborg och Malmö. Givetvis misslyckades jag med detta, och tvingades lyssna på en webradio sändning som till och från dog. Jag hade innan detta kastat in en färdigpizza i ugnen och ätit halva tidigare på kvällen. Vilket ledde till att jag var ovanligt mätt och följdaktligen dåsig. Så en bit in i första halvlek så flyttade jag på datorskärmen och lade mig i sängen, för att kunna vila min tjocka mage lite.

Innan andra halvlek hade börjat så somnade jag, och vaknade först för ett par timmar sen och kände väldigt förvånad då lampor och allt var tända, och allt var tyst som i graven - Förutom det sövande suset från datorns fläktar. Klockan var då halv fem, och jag kände inte alls för att börja dagen så tidigt, utan försökte desperat somna om. Men jag vaknade hela tiden, en stund senare och blev alltid lika besviken när jag såg att det var mörkt utomhus. Så nu strax innan 8 var jag tvungen att resa mig ur sängen, slå på en kanna kaffe, hämta ett glas vatten och ta mitt morgonpiller.

Så det är därför jag är uppe just nu, pigg som en mört!

Ibland så är fiendens fiende min vän, som i detta fallet. Ikväll spelas hängmatchen mellan Elfsborg och Malmö på Borås arena. Jag hoppas innerligt att malmö kommer utkräva revansch från den senaste matchen, och att Elfsborg fortsätter tappa viktiga poäng i Kampen om guldet. Men faktum är att jag inte litar ett skit på att Malmö kan ta några poäng. Jag hade nog varit mer upphetsad om det vore Norrköping som de skulle möta. För det är de "sämre" lagen som Elfsborg tycks ha svårast för. Men å andra sidan, malmö tog en seger mot Kalmar i dubbelmötet. Malmö kan ju inte heller räknas som något av de bättre lagen. Så visst finns det ett fjärran ljus i malmö-mörkret.

Så snälla Malmö, försök återupprätta er heder! Visa att ni kan.

Wegerup?

Ari?

Det är väl ändå en hel del som känner sig väldigt trötta dagarna i ända, som trots det inte behöver ha någon kronisk och obotlig sjukdom - eller rent av cancer. Det enda det förmodligen är ett symptom av är dagens stressiga samhälle. Det är så typiskt kvällstidningar att blåsa upp något sånt här för att locka läsare.

Ibland känns det som att jag är ständigt trött, hur mycket jag än sover. Men det beror nog snarare på att jag sover för mycket i så fall, än på att jag "kan vara drabbad av en mystisk sjukdom som läkarna inte kan förklara." Detta är ju verkligen att måla fan på väggen och godis för alla hypokondriker där ute.

Snart så kommer det väl en rubrik som lyder; "Om du alltid är trött på kvällarna så kommer du att dö!" Sen kommer man in  och läser i artikeln så är det bara att konstatera, att det är lika mycket trams som vanligt. Självklart kommer du att dö! Det gör ju alla! Men troligen inte på grund av någon sjukdom som läkarna inte begriper sig på i alla fall, men du har den säkert då du trillar av pinn. Men jävlar vad det skulle locka läsare. För jag hade ju blivit fundersam och tänkt; "ja, jag är ju faktiskt jättetrött om kvällarna. Jag somnar ju varje gång!!" Sedan snabbt funderat över vem som ska ärva min förmögenhet - bestående av två kassar med tomburkar och två paket snabbnudlar.

Efter en tur till den privata arbetsförmedlingen. Mitt första intryck är ju att det är så oändligt mycket mer "Go!" i dem, jämfört med de trötta arbetsförmedlarna man är van vid. Men det kan ju vara en fasad också, så jag avvaktar helt enkelt resultaten, men med viss entusiasm. För faktum är att jag vill ha ett arbete. That's it! Så simpelt, men ändå så uppenbart oöverkomligt. Än så länge.

Det blev 12 svenska medaljer i paralympics. Även om det inte blev några fler medaljer den sista dagen, så är det skönt att de faktiskt räddar vår olympiska heder, då vi misslyckats kapitalt i det "vanliga" OS.

Men å andra sidan så är det väl ingen större skräll att vi är bättre där än i den vanliga OS. Då på ett helt annat sätt är en ekonomisk fråga att kunna vara aktiv inom handikappidrotten. Det kan inte finns mycket pengar att tjäna och det lär krävas att man har pengar för att köpa utrustingen som krävs. Därför är det lättare för ett relativt rikt land som Sverige att skörda framgångar i detta OS. Det är ju till exempel inte bara att springa, hoppa eller kasta, vilket man kan göra överallt i världen utan några dyra hjälpmedel.

Nu tycks priserna på bostadsrätter falla, och bubblan är på väg att spricka. Jag är i sanning ingen expert på ekonomi, inte ens i närheten. Men jag har tyckt att det har varit en alldeles för våldsam prisökning på någonting som faktiskt är precis samma objekt som tidigare. En lägenhet kan ha ökat i pris trots att det under tiden bara blivit mer sliten och logiskt sett borde falla lite i pris. Det är alltså själva bostadsbristen som har triggat priserna till absurda summor, och som alltid när sådana bubblor spricker så kommer ju allt annat följa efter. För plötsligt har folk lån på pengar som har gått upp i rök. Hoppsan!

Jag tycker givetvis fruktansvärt synd om de som har förlorat eller kommer förlora stora pengar på det här. Det är sorgligt, men ändå får jag känslan av att det inte drabbar någon som är direkt fattig.

Jag som är en ung man utan varken besparingar eller bostadsrätt välkomnar dock detta, förutsatt att man nu ser till att börja bygga billigare hyresrätter. För tidigare har det ju sagt sig självt att om man skulle bygga en massa hyresrätter - så skulle priserna på bostadsrätter förmodligen falla då efterfrågan blir mindre och tillgången större. Men om den här bubblan äntligen spricker så finns det ju ingen ursäkt att inte göra något åt den här bostadsbristen som finns i nästan varje större stad.

För jag är bara jävligt fattig, och jävligt arbetslös. Det kan väl inte bli värre för min del. Men sen så begriper jag ju inget om detta heller, då jag inte ens gått ur gymnasiet!

Det är namnet på den privata arbetsförmedlingen jag börjat hos, och om en liten stund ska jag dit och prata med min "coach". Jag är försiktigt optimistisk till det stället, trots att jag i regel är väldigt skeptisk till att föra över statliga verksamheter till privata företag. Men faktum är att arbetsförmedlingen är så pinsamt dålig att det knappast kan bli sämre av att en privat aktör kommer in i bilden, som dessutom får betalt för varje arbete de förmedlar. Det ger dem en drivkraft att faktiskt förmedla arbeten - Till skillnad från arbetsförmedlingen.

Men jag förstår inte varför just arbetsförmedlingen är så dålig. Det är ju ganska märkligt att de är som de är, det är några informationsmötet i infisna lokaler och en mängd meningslösa möten, som man måste gå på för att få pengar varje månad. Totalt meningslöst egentligen, och jag har svårt att se vilken funktion den fyller om de inte förmedlar arbete. Det är bara ett sätt att kontrollera olika typer av bidragstagare och se till att de inte sitter hemma och inte gör någonting. Men man borde ju kunna förvandla arbetsförmedlingen till något bättre, låt oss säga att arbetsförmedlarna får provision på varje arbete de förmedlar, en provision som dessutom höjs i förhållande till hur länge den arbetssökande varit arbetslös.

Då jävlar tror jag att det hade börjat fömedlas arbeten i de där infisna kontoren, och att de gör skäl för sitt namn.

Jag har ju en sån där widget, som visar vart mina besökare är ifrån och vilken länk de tryckt på för att komma hit. Det är otroligt intressant att titta på faktiskt, och nu märkte jag att det var en jäkla massa olika länder bland de senaste besökarna. Dock vet jag inte vad som räknas som de senaste, men jag kan tänka mig att det är sisådär 2-300 tillbaka i tiden. 17 länder är representerade, inklusive sverige då. Det är en rätt häftig siffra, och alla kontinenter förutom afrika (och antarktis givetvis) är representerade. Ta en titt vettja!

Jag sitter här och funderar över diverse saker och ting. Eller näe, det gör jag faktiskt inte, utan jag letade febrilt i mitt huvud efter något smart som jag kunde säga att jag tänkte på, men misslyckades kapitalt. Istället skyller jag på att jag är trött. Jag är faktiskt jättetrött. Jag är dessutom jävligt torr om händerna efter att jag har gjort min vanliga kvälls-diskning, och jag avskyr det! Att vara torr om händerna alltså. Sen är det för långt att sträcka sig de 27,1 cm till min tub med salva, som jag i vanliga fall utnyttjar vid sådana här lägen.

Dagen har egentligen inte bjudit på så mycket, jag har inte varit utanför lägenheten en enda gång om jag ska vara helt ärlig. Utan jag har istället suttit på exakt samma ställa sen dess att jag vaknat. Med undantag för några toalettbesök, tillagning av grekisk sallad och dessutom vissa turer fram och tillbaka till köket - Då jag trott att jag varit hungring och tvingats motbevisa mig själv innan jag huggit tag i något onyttigt. Men det börjar bli svårt att hitta något snabbt som är direkt onyttigt just nu, utan det jag har är frukt, morötter, knäckbröd och bönor.

Fast nu kom jag på något smart att fundera på. Blir det något EM-slutspel i Polen och Ukraina 2012? Det ser ju inte alldeles lysande ut för dem då varken arenorna eller infrastrukturen ser ut att bli klara i tid. Jag blir lite fundersam till hur det går till, är det ren snålhet eller beror det på dålig planering? För de bör ju ändå begripa att de måste ha allting klart i tid, och de har väl inte råd att förlora mästerskapet nu. Sen kan det väl inte skylla på att de har några som överklagar arenorna - då alla sådana människor förmodligen bor i Kalmar, eller är på väg att skriva sig här.

Ääh, bara för att vara sån och låtsas vara duktig så ska jag gå ut till köket och hämta en Banan.

Adjö!

Uppenbarligen är Kate Moss sugen på att göra en parfym som luktar bensin. Nog för att jag kan hålla med om att det finns något speciellt med bensindoften, som är ganska tilltalande. Men jag är tveksam till om jag skulle uppskatta om en quinna kommer fram och doftar drivmedel, utan skulle nog fort avfärda henne som bonde - eller värre. Annars så finns det ju vissa dofter som kan fungera som bra varningsklockor, som till exempel om en tös luktar 2-takt så är hon troligen för ung.

Men bensin får tummen ner! Etanol-doft är bättre i så fall, för då vet jag att man är snyggare i deras ögon.

Det var ju ingen skräll att det skulle komma in ett nytt överklagande, efter hela historien om att den förra privatpersonen som överklagat utsattes för hot. För plötsligt förvandlades en sakfråga till en fråga om demokrati, och var och ens rätt att överklaga. Men det absurda i hela historien är ju att det inte går att kritisera personen som först lämnade in överklagan, och den här Stefan Siverud som tagit över stafett-pinnen. För det vore ju detsamma som att kritisera demokratin som styrelskick. Linus Hellman är den som plötsligt blivit syndabock - och således demokratins stora fiende - utan att ha gjort annat än utnyttjat yttrandefriheten och demokratin på samma sätt som Mats Gunnarsson gjorde när han först överklagade.

Men det man kan fråga sig är vem som egentligen är mest demokratisk i detta fallet. Den som agerar opinionsbildare, i det här fallet Hellman, eller den ensamma medborgare som med sitt "veto" stjälper ett majoritetsbeslut. Eller den som i nästa led stjälper samma demokratiskt fattade majoritetsbeslut, med motiveringen som barometern skriver -
"att han vill få saken prövad är att han vill stödja den demokratiska processen, han vill med detta stödja den enskilda medborgarens rätt att överklaga."

Så i själva verket överklagar han egentligen för att på något sätt bevisa att vi lever i en demokrati, och i en protest mot att det går att hota någon till att dra tillbaka sin överklagan. Men en överklagan mot arenan är väl i så fall inte rätt forum att visa sitt missnöje. För mest upprörd och förvånad blev jag när jag läste i slutet av barometerns artikel -
"Överklaganden har hittills inte stoppat prestigeprojekten och kommer säkert inte göra det den här gången heller, det kommer att fördyra projektet men det är en del av den demokratiska processen"

Där framkommer det ju igen att han är tämligen övertygad om att det inte kommer att gå igenom, och dessutom väl medveten om att det kommer fördyra projektet. Vilket gör att jag blir så otroligt upprörd. Då han i egenskap av ensam medborgare kan gå in och överklaga - I princip lägga sitt veto -  ett demokratiskt taget beslut, och fördröja samt fördyra ett såpass viktigt projekt, trots att han själv vet med sig att det inte finns tillräcklig grund för det. Bara för att försvara en demokrati som man kan fråga sig ifall han verkligen stödjer, med tanke på vad han själv har gjort nu.

Frågan är vad som är mest odemokratiskt. Egentligen...

Jag kan bara hoppas på att även detta hinder kommer att klaras av, och att vår så nödvändiga arena kommer stå klar inför säsongen 2010. För som jag skrivit tidigare måste arena-frågan lösas, annars är allt det unika arbetet med Kalmar FF förgäves.

... över hur Hammarbyare inte bara har otur när de möter Kalmar, de har otur när de tänker också. Bajen fans går ut och uppmanar sina egna att köpa upp att köpa upp alla biljetter där Djurgården hade tänkt att stå. Jag försöker föreställa mig en ståplatsläktare med både djurgårdare och Hammarbyare, och det är inga uppmuntrande bilder jag får fram. För det kan väl bara sluta på ett sätt om de gör allvar av sina hot? Vilket leder till att jag frågar mig själv varför i hela friden de ens tänker tanken. Räcker det inte med skit på stockholmderbyn?

Men förhoppningsvis är det inte så farligt som det låter, utan bara ett sätt att skrämma förbundet. För finns det risk att de beblandar sig på samma läktare, så kan det ju bli tveksamt om de kan hålla den sektionen öppen. Då har ju Hammarbyarna i alla fall vunnit en halv seger. Men i förlängningen skjuter de sig själv i foten, vilka intentioner de än har.
Men va tusan, det är inte mitt problem.

Egentligen skulle jag nog le lite i smyg om de står på samma läktare och slår lite vett i varandra under derbyt. 

Man kan handla mat via internet på flera platser just nu, och jag kan tänka mig hur bra det kan vara i vissa fall. Om man är gammal eller sjuk, och så vidare. Men nu blir jag lite rädd ändå, tänk den dagen jag ligger hemma och är bakfull som som fan och mår illa av tanken på att ens resa mig ur sängen. Tänk om jag då - förutsatt att det går - beställer hem lite guldfågelns kycklingvingar och ett 6-pack folköl för att kurera mig, då jag inser att jag inte har mer än en utgången burk skivade champinjoner i skafferiet. Risken är då överhängande att jag tycker att det är såpass bekvämt att jag inte kommer att gå ut ur längheten över huvudtaget till slut. För en sak är ju att få pizza hemkörd, dels är det ju tråkigt att äta Pizza varje dag och dels behöver man nog vara miljonär för att det ska gå ihop sig i längden. Därför är inte det ett problem i samma utsträckning som att få vad man vill hem till dörren. Jag vet hur lat jag kan vara.

Därför bävar jag inför den dagen de inför det i Karlstad...

Det är ju en jäkla soppa nu, där allt fortfarande är mer eller mindre oklart. Överklagan som lämnades in har dragits tillbaka, pga hot. Men frågan är ju vad som kommer att hända nu, kommer det fram en annan tomte och kastar in ett överklagande, eller kommer vi undan nu bara för att någon har hotat mannen i fråga? Det är ju lite sorgligt att det skulle komma till detta, men inte helt oväntat med tanke på hur viktig den här arenan verkligen är. Nanne Bergstrande understryker till exempel sina avsikter att lämna föreningen om inte arenan blir av.

Det vore en katastrof, värre än att dras med Fredriksskans i 20 år till.

Lolo Chanko är bitter och spär på bilden om att Hammarby-spelare är pajasar, genom att antyda till att Kalmar har tur. För när Kalmar besegrar ett Stockholmslag så är det i alla fall inte för att vi är ett bättre lag, utan det beror på tur, högt gräs eller att vi helt enkelt är så tråkiga att nollåttorna somnar, och andra vansinniga ursäkter. Man kan ju inte bli annat än trött på det där. Men å andra sidan, om det nu är otur så behöver de ju inte göra några förändringar, och de får leva med att befinna sig i Kalmars skugga i fortsättningen också. Det är ju något som jag inte har något emot!

Jag kom hem igen vid halv ett idag, trött och med total brist på fantasi när det kom till att författa ett blogginlägg. Istället har jag roat mig med att chatta med Malaysiskan och lagat lite mat. Det blev något så avancerat som spaghetti och köttfärsås a'la IzZzY. Men sen har timmarna gått, och jag har nog inte riktigt återfått någon större inspiration att skriva, men känner mig manad att visa att jag lever åtminstone. Sen hoppas jag på att lusten faller på som vanligt, bara jag är av med dagens blogg-oskuld.

Jag sitter i en lägenhet på söder och myser efter Kalmars underbara seger. 2-1 borta mot Hammarby, samtidigt som Elfsborg bara spelar 0-0 mot Sundsvall. En söndagkväll kan knappast bli mycket bättre. Nu är det sju poäng ner till Elfsborg, som i och för sig har en match mindre spelad, och guldet känns så mycket närmare. Även om det som Nanne så klokt påpekar, är 8 omgångar kvar. Men om det blir en seger mot Elfsborg den 28:e inhandlar jag en flaska champange! Men nu hinner jag inte skriva så mycket mer, så ha det gött ikväll och gör som jag - Njut!

Det kan bli en helt underbar september-månad. VI ÄR SÅÅÅ MYCKET BÄTTRE!!

Jag får faktiskt erkänna att jag ätit frukost idag, för omväxlings skull. Men jag har en lång dag framför mig, och då behövs nog energin, så att jag kan skrika mig hes på domare och dumma bajare. Det blev två ciabatas med randig kaviar, och till det givetvis kaffe. Mängder med kaffe. Jag åker förövrigt bil till Stockholm idag, då min kusin Eriks far ska jobbar i huvudstaden, därför passar vi dessutom på att sova över och åker istället hem imorgon bitti. Så att vi slipper stressen med att försöka hinna med en buss på kvällen igen.

Fan vad jag börjar bli taggad nu! Det kommer dessutom att vara en hel del KFF:are på plats idag, och på söderstadion där det alltid är härligt drag. Idag ska Erik få känna på både uppladdning på puben i gamla stan och Sveriges mest stämningsfulla arena. Han kommer invigas - och hade han tvivel om vilket lag som gäller, så kommer de vara som borblåsta ikväll.

Nu blir det inga mer inlägg förrän imorgon tror jag, om jag inte listar ut hur man mms:ar bilder till bloggen.

Jag hörde hur det enorm störande alarmet ringde, och min första tanke var "Nej! - Inte än." Jag famlade efter min telefon, och det kändes som om jag hade superlim i ögonen, tillslut får jag fatt i den och gläntar lite på mitt vänstra öga och letade efter Snooze-knappen på telefonen. Jag fann det jag sökte, och började åter falla i sömn. Men säg den lycka som vara för evigt, alarmet tjöt igen efter något som inte kändes som mer än en minut. Men den här gången var jag vid mina sinnens fulla bruk, och insåg att om jag inte går upp nu så försover jag mig förmodligen ordentligt. Jag fick fick slita mot min kropp för att återfå kontrollen och försöka resa mig ur sängen. Efter en kort strid, så blev resultatet att jag vinglade bort till kaffebryggaren och försökte snabbt och smidigt få fatt i det svart guldet, som min kropp skrek efter - Innan jag hoppade i duschen.

Nu sitter jag alltså här och dricker mitt kaffe, och jag känner mig inte riktigt sådär zombi-lik som jag gjorde då jag steg upp nu på morgonen. Nu börjar insikten om den stundande Stockholms-resan göra sig påmind, och puslen stiger så fort jag tänker på det. Jag får ett svårkontrollerat sug att besjunga att vi har Sveriges bästa mittfält! Men då jag faktiskt respekterar mina grannar, så låter jag bli.

7 timmar och 30 minuter kvar till avspark på Söderstadion. Idag tar vi ännu ett steg mot SM-Guld. 6-0 till Kalmar! Snart avfärd...

---

Jag slösurfade lite och hittade aftonbladets artikel om "Holms vilda fest!". En blodig biff med pommes, och sedan vaniljglass och chokladsås. Men nog hade jag väl unnat honom att festa till det lite hårdare än så - Men vi kanske inte fick höra hur kvällen slutade. Men hur som helst är ju allt relativt, för en elitidrottare så är kanske den kvällen ovanligt vild. Frågan är ju hur man hanterar ett vanligt liv när man hela tiden haft något att kämpa för. Att tillhöra den absoluta världseliten i en så stor sport. Men om inte annat så får han väl helt enkelt kämpa för att vinna "På spåret" år efter år. Men hur som helst så unnar jag honom verkligen allt som tänkas kan efter alla hans bragder - till och med glass och chokladsås.

Jag roar mig med att slökolla på Hostel just nu, i väntan på att jag ska bli trött. För jag vill att det ska bli morgon så fort som möjligt, då det innebär en resa till stockholm - och närmare bestämt söderstadion. Hammarby - Kalmar FF tillsammans med min lille kusin Erik.

Nu tog filmen slut, och frågan är ju vad man ska roa sig med de sista timmarna av det vakna dygnet. Jag tog mig lite Theralen för en stund sedan, så den lär ju slå mig till marken tämligen snart hoppas jag. Jag brukar ta det vid 22-tiden, och strax efter midnatt så är det otroligt svårt att hålla sig vaken. Men under tiden som jag funderar på vad jag ska ta mig för, så kan jag ju helt enkelt skriva en jäkla massa strunt, ett område där jag är synnerligen talangfull.

Du ska här få en topp-10 lista med saker du inte vill ha i örat.

• 10. En bålgeting
• 9. Klamydia
• 8. Superlim
• 7. Smält tenn
• 6. Svavelsyra
• 5. Utbränt kärnbränsle
• 4. En högspänningskabel
• 3. Din grannes stjärtskägg
• 2. Hip hop
• 1. Fredrik Reinfeldts tunga

0-0 mellan AIK och Göteborg var ju inte helt fel, svackan för båda lagen fortsätter alltså. Samtidigt som de är ännu längre ifrån ett eventuellt guld, och snart är det väl bara möjligt i teorin. Sen så förlorar Malmö hemma med 3-0 mot halmstad, helt otroligt trevligt. Just nu hoppas jag att omgången forsätter leverera sådana trevliga resultat. Som att t.ex. Sundsvall tar sig i kragen och besegrar Elfsborg. Så hör du det nu Catta, jag håller på Sundsvall imorgon! Givetvis samtidigt som jag får stå på söderstadion och bevittna hur Hammarby blir överkörda av ett guldjagande Kalmar.

Jag snubblade över denna artikeln, och inser att detta eventuellt skulle kunna vara lösningen på min lilla sexuella formsvacka. Att kunna vandra runt i en virituell värld och ragga quinnor som man sedan kan få med sig hem till sin "Sex Gen" - som är namnet på den sängen man får köpa till sin avatar. För att sedan ha sex på alla möjliga och omöjliga vis. Sedan finns dessutom möjligheten att helt själv välja storleken på sitt, ja, organ... Problemet ligger väl i priset, 45 dollar för att ha sex på låtsas?

Det hade jag inte ens betalat för att ha sex på riktigt.

Det kommer inte läggas ner något militärt förband. Det är ju onekligen ett lugnande besked, att de inte fortsätter den grymma slakten av vårt försvar. Det är ju också intressant att se vad aftonbladets läsare tycker; just nu tycker 78% att vi ska rusta upp. Det är inte läge att lyssna till vad folket vill? Jag tolkar den siffran som att vi vill ha den grundläggande tryggheten som ett starkt försvar skänker oss. I dagsläget skulle vi inte ha mycket att sätta emot, om någon nu skulle vilja genomföra ett engrepp mot oss.

Det ligger mycket i det som ordföranden i försvarsutskotten, Anders Karlsson säger. Att svängningarna i regeringen försvarspolitik är förödande. För det är ju klart att det inte går att upprätthålla ett effektivt försvar när man inte har en susning om vad som kommer att ske nästa gång ekonomin ses över. Men å andra sidan har väl knappast socialdemokraterna varit bättre på den punkten.

Som jag har nämnt tidigare är det dags att bestämma oss för vad vi vill egentligen. Antingen är vi alliansfria och har vi ett starkt förvar, eller så går vi med i NATO med allt som det kräver av oss. Det tredje alternativet är att fortsätta som vi göra nu, i ett läge där vi har varken eller, vi lägger miljarder på något som varken gör till eller ifrån. Vi kan ju också välja ett fjärde, att vi skrotar försvaret helt och hållet och förlitar oss på omvärldens goda vilja.

Jag förpassade mitt feta arsle ur sängen nu, efter att ha legat och latat mig sedan halv åtta då jag vaknade. Ömsom halvsovit, ömsom kikat om det hänt något spännande på datorn. Men inga nya kommentarer eller något annat roligt har inträffat under dessa tidiga morgontimmar. Eller tidiga och tidiga, allt är ju som bekant relativt. Jag har ju varit van vid att vakna väldigt mycket senare, och det är först de senaste veckorna som min dygnsrytm börjat närma sig den hos vanliga dödliga.

Nu har jag under själva bloggskrivandet hämtat en kopp kaffe, men innan dess blev det en "frukost" bestående av ett äpple, ett piller och ett stort glas vatten. Men innan du börjar gnälla över min i det närmaste obefintliga ätande på morgonen, så ska du veta att det trots allt en förbättring av morgonens födo-intag, då jag tidigare fnös åt blotta tanken av att äta på innan 16:00, och åt något först under den sena eftermiddagen eller kvällen.

Nu undrar du säkert inte alls vad jag hade planerat att göra idag, men jag kommer berätta det ändå. För det kommer inte bli särskilt avancerat, utan livet kommer få ha sin lugna gång. Eventuellt ska jag knalla ner till pekås och köpa mig en folköl eller två, då det faktiskt är två allsvenska fotbollsmatcher på fyran under dagen. De kommer jag ju självfallet att se på, även om de inte är allt för intressanta ur Kalmar-synvinkel. Det är ju egentligen bara Elfsborgs matcher som är det nu. Men först ut är AIK - IFK Göteborg, och det är ju ett klassiskt hatmöte av någon anledning. Men det märkligaste idag är att den matchen börjar 12:30, hur fan har de lyckats komma på den bisarra idén? Men efteråt kommer den iskalla mittenmatchen mellan Malmö och Halmstad.

Men i övrigt vet jag inte vad jag ska roa mig med. Men jag är sugen på att beställa en pizza ikväll, men jag vet inte om ekonomin tillåter sådana tilltag. Sen läste jag att kebabpizzan var den mest sålda pizzan, så just därför kommer jag ju knappast att köpa någon sån nästa gång. Utan det kommer bli en Venedig här på kvarnens, som innehåller följande:

• Tomatsås och ost (så klart)
• Oxfilé
• Kantareller
• Skivade tomater
• Lök
• Bearnaisesås

Kan det bli mycket bättre? Den är riktigt jävla god, men givetvis så kostar det lite mer när man får sig sådana godsaker på pizzan, 70 kronor.  Men det absolut bästa är att man kan beställa på internet! Man slipper alltså prata med dem i telefon, för där vet vi väl alla att det lätt kan bli missförstånd. Sen har jag ju en telefonfobi som i princip får räknas handikapp, då det ska mycket till för att jag ringer någonstans. Jag kan ju förvisso få den hemkörd också, men med tanke på att det är 30 meter till Pizzerian så skulle jag väl bli stämplad som idiot.

Nu är det dags för mig att avrunda och slösurfa ett tag. Vi hörs!

Ja, det var det som var själva planen med mina grönsaksinköp. Sen skickade jag i lite kyckling också, lite för skojs skull. Så nu är det dags för utfodring! Mums...

Då har jag kommit hem från en tur till Bergvik för att lämna in datorn för reperation. Så om tre veckor har jag kanske en fungerande laptop igen. Vilken härlig tanke! Jag passade dessutom på att pumpa däcken på min cykel, då jag i princip cyklat på fälgarna de senaste veckorna. Vilken skillnad det blev! Istället för att till och med behöva trampa i nedförsbacke, så får jag istället bromsa fullt så fort det blir lite lutning. Ja, för bromsarna har jag ju inte behövt fixa nu när det inte kunnat gå så fort.

Sen när jag var klar med det ovan nämnda, så tog jag mig en tur till Pekås. Jag kände mig nästan lite dum när jag kom till kassan, och det i princip bara var nyttigheter där. Se själv vad min kasse innehöll!

• Isbergssallad
• Tomater
• Rödlök
• Bananer
• Äpplen (royal gala)
• Fetaost
• Randig kaviar (Det vet jag faktiskt inte om det är onyttigt eller ej)
• Morötter
• Gurka
• Paprik

Det är väl bara fetaosten och kaviaren som kan diskuteras, men ändå inte sådär vansinnigt farligt va?
Men kan ni lista ut vad det är jag tänkt äta idag?

Nu tror jag inte att jag vågar mig till biltema igen, där man riskerar att möta Kinesiska attack-spindlar. Som bara väntar på att bita mig på smalbenet, vilket obönhörligen leder till att det svullnar upp till storleken av en ballong. Som om det inte vore nog, så ska de tydligen kunna förändra storleken på sig själv - från att vara stor som en handflata till att bli liten som en femtioöring. Men enligt skansen så finns det inga giftiga spindlar i Kina, så den kan alltså dessutom göra sig själv osynlig - Eller så är det bara att den gör sig så liten att den inte syns.

Så för att vara på den säkra sidan så håller jag mig borta från biltema i fortsättningen, och bara sitta här och dricka kaffe istället. Vilket kan resultera i att jag blir hyperaktiv och paranoid.

Men jag är först och främst lat. Jag har stört mig en del på den där besöksloggen jag har på förstasidan på bloggen. Den visar ju bara de som besöker just index-sidan, dvs att den missar alla som besöker ett specifikt inlägg. Som de som trycker på en länk, eller bevakar bloggen vis rss eller bloggkoll. Men jag har inte haft orken att lägga ner någon energi på att fixa det, så att den tar med även de andra besökarna. Så ta gårdagen till exempel, då hade jag 110 unika besökare. Men bara 17 besökte första-sidan. Men nu ska det se bättre ut även på den där statistikmätaren.

Jag blev nästan lite ledsen i ögat när jag såg den här artikeln, då de formodligen kommer avliva dessa små söta kissemissarna om de inte hittar något nytt hem till dem. Men vad tusan, det är ju bara att skicka hit åtminstone en av dem! Jag har ju under en period funderarat på att skaffa katt, och dessa är ju dessutom ganska stora och tämligen manliga, vilket inte alls är någon nackdel. För visst hade det varit trevligt att gå runt på kvarnberget med ett fullvuxet Lejon i koppel. Jag skulle ju helt klart känna mig som herren på täppan. Eller rättare sagt, berget.

Problemet skulle väl kanske bli att kattlådan bör vara ganska stor, och att de lär äta en hel del. Vilket skulle kunna gräva ganska stora hål i min budget, då jag som bekant lever på existensminum. Men det är ju sådant man alltid kan lösa! Jag kan ju till exempel lära honom att äta potatis.

Jag slog upp ögonen och hörde trafiken utanför min lägenhet, samtidigt som huvudet värkte en aning. KAFFE! Var som som vanligt min första tanke, och jag försäkte återfå kontrollen över mina förslappade kroppsdelar, och mentalt göra mig redo för en ny dag. Det var lättare sagt än gjort, och jag gav efter några sekunder tillsvidare upp mina försök, och började kika på datorn som jag så smidigt hade ställt brevid sängen innan jag gick och la mig. Måttligt fårvånad var jag väl över att det inte hade hänt särskilt mycket i världen, och lite mer förvånad var jag när jag tittade på besöksloggen till bloggen, 110 unika igår och 44 redan idag.

Med denna nya insikt kom krafterna tillbaka till kropp, och jag studsade upp ur sängen. Jag högg kaffekannan och gårddagens kaffesump i en smidig rörelse som jag tränat på varje morgon sedan urminnes tider. Fyllde på min kanna med kaffe-vatten och vandrade iväg till den medelstora kaffebryggaren, som är ganska stilig i silver och svart. Jag laddade 8 koppar, för det behövs ingen full kanna på 10 nu när jag är på så gott humör. Men ändå var jag tvingad att hämta ett glas vatten, och pilla ut ett lyckopiller ur kartan - även om den kändes tämligen överflödig en dag som denna.

Så här sitter jag nu och tittar på Åsa-Nisse - i total brist på annat vettigt att ha i bakgrunden då jag författar morgonens blogginlägg. Nå, vad ska den gode herr IzZzY roa sig med en fredag som denna, undrar ni kanske. Det ska jag svara på! Jag har planer på att knalla ner till Bergvik och lämna in min bärbara dator, då jag hittade mina drulle-försäkringspapper under min senaste utrensning, och insåg att den gäller fram till den 3 Januari 2009. Alldeles lysande! För är det något som jag börjat sakna nu, så är det att ha den där datorn vid sidan av sängen precis innan jag sluter mina ögon för att sova. Men i övrigt vore det dumt att påstå att jag har några andra lysande planer, utan ser nog helt enkelt till att ta dagen som den kommer. Vilket lär betyda att jag sitter här framför datorn.

Sen får jag ju passa på att hälsa God Morgon till min nya Quinno-förmedlare, Catta. Hon var ju så snäll att skicka en godnatt-hälsning igår kväll som jag helt missade.

Nu - kaffe och allmänt surfande!

Någon understimulerad tomte i Kalmar kummun har valt att överklaga arenan, förmodligen är denna i största allmänhet missnöjd med sitt liv. Så trött på det att han tvingar sig själv till att få alla med Kalmar FF-sympatier att känna precis samma ångest. Men visst, det var ju ingen överraskning att det skulle komma ett överklagande, men hoppet fanns ju trots allt att ingen faktiskt skulle orka fatta pennan och skriva ihop det hela. Men vad jag har förstått så borde han inte ha någon större chans att få öveklagandet att gå igenom, utan bara dra ut på det hela.

Äh, jag är bara så irriterad och besviken just nu att jag inte orkar tänka mer på det. Men hell-man skriver ett - i vanlig ordning - fullkomligt lysande inlägg detta, som jag varmt kan rekomendera.

Jag var förbi till arbetsförmedlingen idag, på inskrivningsmöte till jobbgarantin för ungdomar som det så fint heter. Jag begriper faktiskt inte vad som är så speciellt med det egentligen, mer än att man ska söka jobb på heltid, alltså 40 timmar i veckan. Jo tjena! Klart att jag kommer att göra det. Men under tiden jag och min nya arbetsförmedlare talade med varandra, så föreslog hon en ny privat arbetsförmedling åt mig. Som helt enkelt skulle ge mig lite bättre förutsättningar att få ett arbete, då de har mer resurser. Efter att ha varit en aning tveksam till det hela från början, så började jag sakta förlika mig med tanken. Förmodligen för att jag visste att jag skulle slippa gå till arbetsförmedlingen!

Så jag knallade iväg till det nya stället, som jag faktiskt inte ens kommer ihåg namnet på. Det var i alla fall tre bokstäver. hmm. Men det såg fräscht och trevligt ut, betydligt mycket mer inbjudande än arbetsförmedlingens lokaler. Där träffade jag på en kille som gav mig en kort introduktion om vad de höll på med, och så fick jag en ny tid. På onsdag nästa vecka. Jag fattar fortfarande inte allt för mycket om vad det är som kommer att hända, men jag blir väl varse det snart.

Sen satte jag dessutom upp mig själv på en bussresa till Skövde den 24:e, för en till träff med Norska arbetsgivare, utöver den som jag ska på den 17:e. Så nu jävlar ska det ta-mej-fan inte gå att misslyckas, eller?

Den här gamla bilden ska få nytt liv, i och med den här artikeln i Aftonbladet. 4 veckor är ju alldeles för långt tid, när det kan göras på mindre än en timme. Bara se på resultatet nedan! Det spelar inte roll hur mycket chips jag äter, eller hur mycket öl jag dricker.

Hjälten Nanne finns med på listan av tänkbara efterträdare till Lagerbäck, hos Unibet. Jag varken tror eller hoppas på att så är fallet. Nog för att han förmodligen är Sveriges bästa klubblagstränare, men att ta över ett landslag är en helt annan femma. Dels får han inte träna laget mer än under de få landslagssamlingarna, och då förlorar han nog mycket av det som som gör honom så bra. Han vill dessutom ha lugn och ro, och sakta bygga upp ett lag från grunden. Men efter Lagerbäck vill vi nog ha något helt annat än det, vi vill ha någon som kan röra om och förändra saker och ting direkt.  Annars kan vi ju lika gärna ha kvar Lagerbäck.

Om nu förbundet får för sig att fråga Nanne om han är villig att ta över, så känner jag på mig  att han skulle tack nej. Sen den som hört Nannes engelska begriper väl att landslaget skulle bli utskrattat på presskonferenserna efter varje landskamp. Men visst skulle jag unna honom chansen att byta upp sig en vacker dag, även om det förmodligen skulle svida i hjärtat. Det känns nästan som att man skulle kunna erbjuda den mannen ett livstidskontrakt!

Utanför min lilla, inte allt för välstädade lägenhet, skiner inte solen. Mulet och blött ser det ut att vara, precis som så många andra höstdagar. Jag tar en djup suck åt eländet och dricker lite kaffe, för att på mitt eget lilla sätt förtränga att det nästan är ett helt år till nästa sommar. Det finns de som tycker om hösten, något som jag har svårt att begripa. Men kanske beror det på att jag inte har någon att ligga under en filt tillsammans med, i skenet av levande ljus. Vilket i min värld skulle vara det enda med hösten som är något att hurra över. 

Jag har varit mer eller mindre singel hela året nu. När hände det senast? Man får nog gå tillbaka till tiden i högstadiet för att hitta en lika lång frihetsperiod. Men jag är inte säker på om det är vad jag vill längre, utan det hade varit så mysigt om man kunde hitta någon att tycka om. Någon som kunde ligga tillsammans med mig under en filt när höststormarna drar förbi. Men samtidigt har jag också vant mig vid att kunna gå runt och inte behöva rätta mig efter någon annan, utan jag har levt tämligen kravlöst den här tiden.

Men jag får väl göra så som jag har gjort hela det här året, bara passivt vänta på att någonting händer. För i och med att jag inte har bestämt mig för vad jag egentligen vill just nu, så finns det ingen anledning att jaga något som man egentligen inte vet om man vill ha. Men det är ju klart, om min drömquinna sitter och råkar läsa detta, så är det ju klart att du ska försöka övertyga mig om att det är dumt att vara singel.

Eller så kan jag ju alltid prova på detta, att bli en Casanova - På 30 dagar.

Nu ska det i alla fall drickas mer kaffe, och förbereda mig på att möta en ny arbetsförmedlare.

Jag känner hur ögonlocken blir tyngre och tyngre. Det känns så skönt att titta på klockan och se att man är grymt trött klockan 23:20. Som vanligt folk. Även om det är fusk-trötthet så är det bra, för den senaste månaden lite drygt hade jag vänt helt på dygnet, och jag sov överhuvudtaget väldigt dåligt igen. Även om förmiddagar som arbetslös är totalt ointressanta, och en ren plåga till och från, så är känns det ändå bättre att vakna vid 9-tiden, än att somna vid 8-9 och vakna 12-13. Men tack vare den ny-gamla sömnmedicinen så har det löst sig. Så skönt.

Nu blir det sängen - Vi hörs imorgon!

Jag satt hela nästan hela eftermiddagen igår, och försökte få ihop jobbansökningar. Det blev 5 stycken till slut, och den sista kan nog ha blivit lite väl knasig om man säger så. Du vet kanske hur jag blir när jag är trött och har druckit för mycket kaffe, jag kan skena iväg lite. Så jag fick sluta omgående när det började bli lite väl mycket. Det var en salig blandning av arbeten jag sökte.

• Maskinoperatör i Norge
• Hotellmedarbetare i Norge
• Däckmontör här i värmland
• Butikssäljare på Kjell och Company i Karlstad
• Livsmedelsarbetere i Färjestaden på Öland

Nu måste väl åtminstone arbetsförmedlingen vara nöjda, helt olika branscher, på olika platser i Sverige och dessutom några arbeten utomlands. Men hur många svar tror du att jag får? Jag är glad om de ens har orken att tacka nej.

Men för varje nej jag får, skrattar jag gott åt vad de går miste om. Mouhahahaha!

Det börjar nästan kännas lite larvigt att räkna dagarna nu. Men ändå är jag lite imponerad över att jag har lyckats hålla mig så här långt. Trots att jag vaknat upp ur en dröm, och varit helt övertygad om att jag har börjat röka igen. Men efter ett tag har jag insett att det faktiskt inte va riktigt sant. Jag är lika rökfri nu, som jag var då jag gick och la mig igårkväll.

Jag påbörjade detta inlägget i förmiddags, men kom inte särskilt långt förrän Prich ringde och samtalade med mig i en timme. Vad vi pratade om är jag inte helt säker på, för det tjattrades glatt i andra änden och jag körde lite "jasså?" "Jaha" "oh fasen" och "där ser man" om vartannat, samtidigt som jag sprang runt och småstädade i lägenheten, och åt knäckebröd. Ett bra sätt att öva upp sin simultanförmåga i alla fall.

Efter det enormt givande samtalet har jag städat bakom spisen, och även  gjort rent under spisplattorna. Förmodligen för fösta gången någonsin. Detta grundar jag på att det var något skumt skum som täckte skruvarna, som jag tvingades pilla bort innan jag påbörjade min uppgift. Det var inte så otroligt komplicerat faktiskt, men latmasken inom sig förtränger helst att det finns behov av att göra rent just där. Men sen kanske man bör ha i beaktande att det faktiskt är där man lagar maten, och visst vill man ha rent där? Eller i alla fall göra rent där mer än en gång vartannat år... Snart är det väl dags att göra en instats i kylskåpet också.

Nu är jag ganska sliten och allmänt trött och slö. Men det beror väl på att jag överansträngde mig i min ursinniga kamp fettfläckarna bakom spisen. Sen givetvis medicinens biverkningar som fortfarande inte riktigt gett med sig. Blääääää.

Detta var nog den bästa idén jag har hört på mycket länge. Hamburg SV har alltså öppnat en kyrkogård för sina trognaste fans, inom synhåll från deras arena. Själv hade jag ju haft planer på att bli olagligt utströdd över Kalmar FFs hemmaplan - vad tusan den nya arenan nu kommer heta - men jag kan ju faktiskt sträcka mig så långt som att ligga förevigt i närheten av den samma, så att man kan fortsätta att avnjuta Kalmariternas underbara glädjeskrik när våra röda bröder gör mål i vanlig ordning, trots att man kilat vidare. Jag hade garanterat sett till att boka mig en plats om de kommer med en lika lysande idé Kalmar.

Eller ja, varför inte göra fredriksskans till en sådan gravplats, nu när vi ändå får en ny arena!

Imorgon kanske jorden går under. De ska försöker återskapa Big Bang, i en gigantisk partikelaccelerator genom att låta små partiklar kollidera i en jäkla fart, för att skapa materia ur energi. Precis det som man tror hände i begynnelsen. Problemet är dock att vissa moderna domedagsprofeter menar att jorden kommer slukas av det svart hål som kommer uppstå. De som ska genomföra experimentet avfärdar ju detta naturligtvis som nonsens, men det säger ju sig självt, inte skulle de väl erkänna det om de riskerade jordens fullständiga undergång?

Men tänk om de där pessimisterna har rätt. Tänk vad snopet det skulle kännas om allt plötsligt tog slut imorgon eftermiddag, bara sådär. Sen kan man ju dessutom förställa sig vilken stressig dag Sankte Per skulle få vid den berömda pärleporten, då 6 miljarden människor plötsligt kräver inträde till himmelriket.

Jag har nyss kommit hem från informationsmötet på arbetsförmedlingen, angående jobbgarantin för ungdomar. Jag blev varken mycket klokare, eller mycket mer positiv till det hela. Men självklart får man väl se till att ge det en chans, och jag känner verkligen att jag vill ha ett arbete. Jag vill ha en anledning till att gå upp på morgonen. Jag vill känna att jag gör någon nytta här i världen. Så jag hoppas innerligt att det ska gå bra nu, att jag kan motivera mig själv att arbeta hårt för att kunna få ordning på min tillvaro. För jag vill inte längre tvingas säga att jag månad efter månad får gå till socialförvaltningen och tigga pengar för att överleva. För nu befinner jag mig i en ond cirkel där jag hela mår dåligt för att jag inte har något arbete, men jag får inget arbete för att jag mår dåligt, och inte orkar ta tag i saker och ting som jag borde. Den vetskapen gör det dessutom ännu värre. 

Så snälla arbetsförmedlingen, kan ni inte förmedla ett arbete för omväxlings skull?

Det sa romaren Vegetius någon gång på 400-talet. Det ligger väldigt mycket i det. Du går aldrig in i ett krig du inte tror att du kan vinna. Du går inte heller i krig om det kostar dig mer än det smakar, dvs att det inte är värt mödan. Det är själva syftet med att vi har ett försvar, så att ingen annan makt vandrar in här utan att möta något motstånd. Vi har tidigare haft ett relativt starkt försvar, inte starkt nog att besegra någon av stormakterna, men troligen starkt nog för att se till att det inte har varit mödan värt att traska in i vårt avlånga land.

Men efter att Sovjetunionen upplöstes så har våra folkvalda kommit fram till att det inte finns någon hotbild mot landet, och har rustat ned år efter år. Lite "aldrig mera krig!"-tänk - som går att spåra till tiden efter första världskriget - över det hela. Men alla kommer vi väl ihåg vad vi läst i historie-böckerna, Hitler blir demokratiskt vald, rustar upp och skickar världen in i det blodigaste kriget i historien. Där står Sverige med mössan i handen och undrar vad det var som hände. Det var inte förrän då kriget var slut som vi hade ett försvar värt att tala om. Vi hade tur den gången, och lyckades hålla oss utanför kriget. Men vi kan inte förlita oss på slumpen om vi vill försvara vår demokrati, och vårt sätt att leva.

Det går att hitta paraleller mellan mellankrigstidens Tyskland och dagens Ryssland. Båda var diktaturer, som blev demokratier som sedan mer eller mindre faller tillbaka i någon form av diktatur. Det är kanske svårt att se det nu när vi är mitt inne i den processen, och allt kan fortfarande hända. Det kan bli frid och fröjd, men det kan också bli det motsatta. Försvaret är som en försäkring, något du har iifall olyckan är framme, men som givetvis kommer kostar en massa pengar. Frågan är ju i så fall, skulle du personligen kunna tänka dig att leva utan att vara försäkrad?

Det är ju därför jag blir så rädd när jag läser om hur dåligt ställt det är med försvaret idag, och hur litet och trögt det egentligen är.

"Sverige har 30 000 soldater och officerare i reguljära förband. Däremot är mobiliseringsförråden skrotade vilket innebär att det i dag tar ett år att utrusta 10 000 man. Att få 30 000 man utrustade och på fötter skulle i dag ta tre år."

Det är verkligen inte mycket att hurra för. Men det som är det värsta, som jag ser det, är hur svårt vi skulle ha att mobilisera. Ett år för att utrusta 10 000 man. Det är ju en direkt pinsam siffra. Fyller den ens en funktion längre, annat än rent symboliskt?

Sverige står inför ett vägval. Antingen rustar vi upp igen och håller ett stark försvar, vilket kostar hiskeligt mycket pengar. Eller så går vi med i NATO, vilket också kommer kosta oss hiskeligt mycket pengar, och gör oss till USA:s marionetter. Sen finns det ju givetvis ett tredje alternativ, som vi redan är på väg mot - att fortsätta rusta ned, lägga pengarna på annat och hoppas på det bästa.

Jag är orolig, och hoppas sannerligen att våra politiker tar rätt beslut. Vilket definitivt inte är att att förlita oss på att det inte blir något mer krig.

Nu är jag uppe, alldeles för tidigt för mitt eget bästa. Om lite drygt en timme så ska jag vara på arbetsförmedlingen, något som egentligen inte tilltalar mig särskilt mycket. Men å andra sidan har jag ännu inte provat på den här jobbgarantin tidigare, så vem vet, det kanske sker något mirakel där borta. Kanske, kanske, kanske kan de förmedla ett arbete. Eller näe, förlåt, det var en absurd tanke, det tar jag tillbaka. Klart att de inte kommer förmedla ett jobb!

Kaffet gör inte så mycket nytta den här morgonen. Istället känner jag mig väldigt slö, och mycket oengagerad. Jag får hoppas på att det händer grejer snart.

Även om det inte riktigt är höst rent meteorologiskt, så är det väl inget snack om att den redan börjat krama det vackra och gröna ur landet. Gula löv syns lite här och var, i både träden och på backen. Regniga och blåsiga dagar, och de dagar som solen tittar fram känns det trots allt rått och kallt.

Det finns ta-mej-fan inte någonting med hösten och vintern jag tycker om. Båda årstiderena är ju i princip bara död och dvala. Det är ju nästan bara vi människor och några andra mindre begåvade djur som inte fattat att vi antingen ska flytta, sova eller avlida nu när vintern kommer. Jag hade ju föredragit det här med att sova. Bara packa in sig i ett litet hål, sätta väckarklockan på 08:12 den 15:e april, sen bara drömma sig bort under dessa otroligt onödiga månaderna.

Men i och med att jag inte behärskar konsten att sova så länge, så får jag väl helt enkelt göra som fåglarna och fly söderut om jag vill slippa det här halvåret. Helst med flygplan så att jag bidrar till växhuseffekten, som verkar vara det enda som kan förlänga vår härliga svenska sommar.

Fasen, jag kom ju precis på att jag har klarat av att vara nikotin-fri i en hel vecka nu. Det värsta suget är över nu, men det kommer titt som tätt, och senast imorse var jag på väg att gå ner och handla på mig antingen cigg eller snus, måhända både och. Men jag lyckades även denna gången övertyga mig själv om att jag är alldeles för lat för att gå ner 4 trappor, fortsätta lite drygt hundra meter, sen gå hem igen. Nej fy, sånt kan man ju inte hålla på med. Man kan ju faktiskt riskera att få kondition.

Nu ska jag bara försöka hålla i detta. Men hur ska det gå nästa gång jag besöker det kedjerökande Öland?

Jag är en samlare. Jag samlar och sparar allt möjligt, i tron om att jag antingen kommer ha nytta av det någon gång i framtiden, eller för att det är något form av minne. Jag förstod hur illa ställt det var med mig egentligen, nu när jag skulle leta upp mitt samlade betygsdokument inför ett informationsmöte, angående jobbgaranti för ungdomar hos bidragsförmed... eller öhm, jag menar ju givetvis arbetsförmedligen.

Jävlar vad mycket papper det fanns över allt! Helt jävla absurt egentligen. Jag har redan fyllt 2 stora papperskassar med bara papper som jag haft i köket, som inte fyller någon som helst funktion. Sen håller jag på att fylla en svart sopsäck med saker jag inte behöver. Men till slut hittade jag det där förbaskade betyget som jag letat efter i säkert 3 månader, ofint nedknycklat i en banankartong tillsammans med en mängd annat skräp, efter något som jag kan tänka mig var en nödlösning när jag panik-städat någon gång.

Jag har inte kommit mer än en tredjedel in i månaden, och jag börjar redan känna att det kommer bli jäkligt tajt ekonomiskt. Detta på grund av några ganska oförutsedda utgifter. 

• ca 600 kronor för medicinen
• 500 kronor till Juckpuck
• ca 300 kronor på krogen i helgen
• Sen tillkommer resan med Erik till stockholm den 14:e, som lär gå loss på dryga 500 kr. 

Vilket i runda slängar blir 1900 kronor utöver det vanliga. Tufft! Men å andra sidan har jag ju slutat röka och snusa, så det blir ju en besparing. Sen var dessutom kylen relativt välfylld när jag fick mina pengar den här månaden. Så det kan gå! Men jäklar vad vad jag får kämpa, då det är ca 700 kvar att leva för sen. *torkar svetten ur pannan*

Efter att morfar och inga-lill varit här, så upptäckte jag att det var stopp någonstans i rören till diskhon. Efter mycket om och men så bestämde jag mig till slut för att ta tjuren vid hornen, och ge mig i kast med något av det äckligaste som finns. Nämligen att börja skruva loss och konrollera alla äckliga rör, där ruttna matrester och annat klägg sedan tidernas begynnelse låg och luktade skit. Jag orkar inte ens tänka på obehaget, då jag riskerar att kräkas av blotta tanken. Men efter en timmes slitande och funderande, mer slitande och till slut försöka montera ihop det som det satt från början, så blev det lite bättre i alla fall. 

Men jag begriper inte hur de har lyckats, för jag har ju bott här i två år nu, och har inte haft några problem med det tidigare. Men nu är det gjort i alla fall, så får vi se hur länge det håller.

Vilken roadtrip den här gamla gubben har gjort. Det är nästan så att man blir sugen på att göra samma sak. Först lyckas han alltså lura en bilförsäljare i Mora att han ska få provköra en ny Saab, trots att han inte hade några ID-Handlingar med sig. Sedan försvinner han spårlöst i tre dagar, tills dess att han blir ertappad med att tanka bilen utan att betala. I LUND! Så då har han alltså åkt från Mora till Lund av någon anledning. Ytterligare några dagar senare så gör han om samma sak, fast i Linköping. Det är ju helt galet!

Jag undrar om det verkligen är någon proffessionell bedragare som gjort detta. Eller om det bara är en gammal pensionär som ville leva lite innan han riskerar att spärras in på ett ålderdomshem. I synnerhet låter det som en impulshandling eftersom att bilhandlaren fick försöka övertala gamlingen att provköra bilen. Men visst kan det vara ett väl utstuderat sätt att sno bilar på. Men det vill jag ju inte riktigt tro på, för det vore så otroligt mycket roligare om det verkligen handlar om någon som bara får ett tillfälle att bara bege sig ut på vägen och leva. En impuls helt enkelt, när livet börjar närma sig sin ände. Så, jag är naiv och önskar gubben lycka till, samtidigt som jag undrar vart han dyker upp härnäst.

Jag önskar att jag gör något liknande när jag blir gammal och grå.

Ögnade igenom aftonbladet i vanlig ordning, när jag kom över den här artikeln. Så jag skriver om min önskelista inför jul, och önskar mig en jet-vinge-mojäng istället. Det är ju helt sanslöst smidigt när jag ska ta mig mellan Karlstad och Kalmar, och även om jag tvingas landa och tanka emellanåt så lär jag ju andå spara många timmar, och ha fan så mycket roligare än på en skabbig Swebus-buss. Med lite justeringar på denna flygande vinge, så ska det nog kunna bli riktigt trevligt där uppe i det blå.

Igårkväll blev det en spontanrunda på krogen, då nattbuss Anna plötsligt stod utan någon att gå ut med. Som den vänliga själ jag är, så kunde jag ju inte låta henne gå miste om en chans att få komma ut på krogen för första gången på år och dar. Att jag själv kände ett starkt behov av att komma hemifrån och dricka alldeles för mycket för mitt eget bästa, behöver jag inte ju inte nämna här. Först blev det en sväng in på Arena, men när det plötsligt klev upp något hip-hop band på scen där inne så kände åtminstone jag mig en aning illamående. Som tur var så delade de två tösererna - som jag var ute med - min  uppfattning av den våldtäkt på musik som genomfördes i lokalen.

Då begav vi oss vidare till glada ankan, där fyllan kunde fullbordas. Jag har nog aldrig blivit utsatt för några raggningsförsök på krogen tidigare. Men igårkväll hände det. Anna upplyste mig om att en kille hade stått och stirrat mot vårt bord ett bra tag. Jaha, tänkte jag. Det bästa man kan göra för att bli av sådana typer är att stirra tillbaka, och samtidigt se lite lätt hotfull ut. Trodde jag. Först såg det ut att fungera, han slutade titta och inledde ett samtal med sin kompis. Jag vänder mig om och återgår till mitt ivriga ölhävande tillsammans med flickorna. Då kommer plötsligt killens kompis fram till mig, och förklarar att han som stirrat mot bordet är intresserad av mig, och hör med mig om det intresset är ömsesidigt. Men det var det då rakt inte. Jag blir alltså uppraggad av en kille på krogen.  Även om jag måste erkänna att jag inte har fullständiga minnen av händelsen, då jag genast efter det ökat intensiteten i drickandet, och påbörjat förträngningsprocessen. Vilket har resulterat i vissa minnesluckor från gårdagens begivenheter.

Men när töserna var uppe och dansade, så passade jag på att spela lite Black Jack i brist på annat. För en sak är säker, det ska krävas enorma mängder alkohol för att jag ens överväger att göra bort mig på ett dansgolv. Ja, då talar vi alltså om så mycket sprit att jag förmodligen redan är medvetslös, död och begraven innan. Vilket gör att risken för mig att stå och ha frivilliga spasmer i takt med musik är lika med noll. Hur som helst så satsade jag en hundring, det kunde det vara värt tänkte jag, och hoppades på att jag skulle få vara med ett tag i alla fall. Men otroligt nog så gick det jäkligt bra, och efter ett bra tag så var jag fortfarande med, dessutom med en dubbelt så stor hög med spelmarker. När jag sedan löste in dem så hade jag gjort en ren vinst på ca 200:-, och krogbesöket var nästan betalt! Då påbörjade jag färden hem.

Men först företog jag mig en vandring genom hela stan, i jakt på min cykel som befann sig alldeles för långt bort. I ett skjul i sjöstad. Men full som jag var vid det laget, så behövde jag röra lite på mig för att bli av med det värsta i berusningsväg, då morfar med kärring låg och sov på en bäddsoffa hemma i min lägenhet.

Idag vaknade jag vid 10, med lätt huvudvärk och var allmänt förvirrad. Som vanligt. Efter att ha kört igång en kanna kaffe, och druckit en liter vatten så kryddade jag tillvaron med en ibumetin mot huvudvärken, och en sobril mot den obligatoriska dagen-efter-ångesten. Nu sitter jag här och undrar hur tusan jag ska orka röra mig till kylskåpet för att leta efter föda.

Följ min blogg med bloggkoll

Ett smidigt sätt att hålla koll på nya inlägg i bloggarna du följer!

Jag nämnde den här filmen i bloggen redan i början av Juli, i det här inlägget. Men nu är den aktuell igen då den går på bio, och då är det ju klart att du ska få tummen ur och se den! Du kommer inte ångra dig.

Jag håller på att bli knäpp. Har ju precis börjat käka en ny medicin, och biverkningarna är ju helt galna. Jag har de vanliga, jag är trött, har svettningar, muntorrhet med mera. Men det läskigaste är att jag är på helspänn på något märkligt vis, så att jag hoppar till för något så lite som att någon loggar in på msn. Som om någon skulle smygit sig på mig bakifrån, utan att jag märkt det.
Men det roligaste är ju att jag kan skrämma mig själv också, och jag blir nästan lika rädd som om det vore någon annan som gjort det. Men jag hoppas att dessa märkliga biverkningar snart går över, så att man kan känna sig normal igen.

Lite då och då börjar min mobil vibrera febrilt, för att få mig att förstå att jag har fått ett sms. Oftast blir jag lite glad, och skuttar iväg till telefonen för att läsa vad det står. Men tyvärr så grusas mina förhoppningar om en trevlig sms-korrespondens väldigt ofta av att det är något människa på andra sidan, som i total brist på fantasi skickar ett "Hej Läget ?".
En sak om det är en engångsföreteelse, då kan det ju förlåtas som ett olycksfall i arbetet. Men tyvärr finns det ett par människor i min telefonbok, som skickar dessa sms till förbannelse. Alltid precis samma sak.

Är jag inte ens värd ett acceptabelt  "Hej, hur är läget?" ??

Numera svarar jag bara på uppskattningsvis 1 av 10 sådana sms, för att de är så jävla tråkiga. Liksom för att få dem att fatta hur jävla ointressanta de är. Tyvärr finns det dock dagar, då jag faktiskt svarar. När jag har så tråkigt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Eller om jag är full. Men det tycks ju räcka för att "Hej läget ?" - förbannelsen ska fortsätta utan att minska i styrka. Men det är kanske dags att totalt ignorera dessa sms. 

Så, om ni nu vill skicka ett sms till mig, så får ni tänka på att skiva något mer fantasifullt än "Hej läget ?". Annars kommer jag med största sannolikhet bara att ignorera - radera - förtränga.

Inget nikotin idag heller. Egentligen har jag inte gjort mycket alls idag, förutom att vara helt galet trött av de nya medicinerna. Men trots en sup på 2 ml Theralen vid 23 tiden igårkväll och tidigt insomnande, så fick jag upp mitt feta arsle ur sängen klockan 5, bryggde lite kaffe och tinade två djupfrysta Ciabatas. För här skulle det fastas efter 6. Sagt och gjort, jag hällde i mig kaffet och åt tvingade i mig brödet samtidigt som jag försökte prata med Malaysiskan. Hon som förövrigt gav mig den konstiga idén. Jag klarade knappt av att se rakt, ögon ville hela tiden sluta sig. Jag kände igen det, en theralen bakfylla.

Sen vid efter 6 någon gång, så skulle Malaysiskan iväg på lunch. Det var ju en ypperlig ursäkt för mig att gå och lägga mig igen, för jag var mer död än levande just då. Så, jag förpassar min ovanligt stora kropp till sängen, och innan huvudet har nått kudden så befinner jag mig i djup sömn. Vid 11 tvingar jag mig själv upp, trots att det inte finns antydan till pigghet hos mig. Juckpuck hade nämligen skickat ett sms, som jag hade vaknat till av. Jävla sätt...

Väl uppe så händer inte så mycket mer, för jag är så förbaskat trött att hälften vore mer än nog. Ja, jag är det än till och med. Men fastan gick bra. Men kombinationen av att medicinen gör en torr i munnen och förbud mot att dricka, var ju inte direkt jätterolig. Men det var bra! Min faster kommenterade i bloggen, och förundrades över att jag slutade med nikotin, och provade att fasta på samma gång. Men det finns ju egentligen en liiiten tanke bakom det hela; Om jag plågar mig själv genom att inte äta eller dricka, så borde ju kroppen prioritera att skicka ut signaler till min hjärna att det är vatten, och inte snus eller cigg den vill ha och behöver. Således prioriteras nikotinsuget bort. Jag tyckte att det fungerade alldeles ypperligt i vilket fall som helst.

Men nej. Nu får det vara nog gott folk. Dags för IzZzY att krypa till kojs, och se på "Wanted".

Bilder från gårdagens abstinenspromenad. Hösten börjar så sakteliga smyga sig fram.

Då har jag varit hos läkaren och diskuterat, eller i alla fall försökt. Hans svenska var ganska svårbegriplig till och från, så det var lite jobbigt. Men jag fick fram det jag ville få fram till slut, så jag är ganska nöjd. Istället för en anti-depressiv som ökar vikten, så ska jag få en som oftast minskar vikten. Theralen istället för propavan, och starkare sobril. Så det låter onekligen spännande i alla fall. 

Fan då, skrev ett inlägg om den där gravida dottern till den kandiderande vice-presidenten. Men det var nog för tidigt på morgonen för mig, så jag fick det till att det var McCains dotter som var på smällen. Det var det ju givevis inte. Så nu sitter jag här alldeles röd i ansiktet, och skäms för fullt. Men självklart visste jag ju att det inte var hans dotter, när jag väl använder hjärnan till vad den är till för. Men skiten är väck nu i alla fall. Jävla mig. Jag avgår!
Tack till personen i fråga som var så vänlig och påpekade mitt pinsamma misstag.

Fortfarande inget intag av nikotin. Igår så fick jag ta en promenad på en halvmil för att göra av med lite av rastlösheten, men hurvida det hade någon större effekt är svårt att säga. Men det var ju åtminstone bättre än att springa fram och tillbaka i lägenheten och äta allt jag ser. Under promenade såg jag att någon bara hade kastat en halv cigg. Den låg där och jag kände liksom vilken ångest den utstrålade, stackaren hade kommit till världen av ett enda syfte, att rökas. Men nu låg den där, halvrökt. Den dög inte? Jag ville så gärna återupprätta dennes heder, inte låta den stackaren leva ett liv utan att ha uppfyllt dess enda egentliga syfte.

Men fan, jag hade ju slutat. Jag knöt händerna, blundade hårt och tog ett djupt rökfritt andetag, och forsatte längs ned vägen.

---

Vid 13:30 idag så ska jag på besök hos farbror doktorn. Efter att jag slutat med alla de skumma medicinerna jag käkat, så har världen blivit lite mörkare, lite kallare och mycket deppigare. Men det kan ju helt enkelt bero på att hösten är på väg, och hösten är ju ändå bara en light-variant av den ännu hemskare vintern. Det är en tanke som inte är allt för upplyftande.

Men hur som helst är tanken att de ska skriva ut lite ny medicin till mig. Men en sak ska de ha jävligt klart för sig, går jag upp mer än ett hekto av pillerna de skriver ut, så ska jag spola ned dem. Sen skiter jag fullkomligt i vad det blir för andra biverkningar, så länge jag slipper bli fet som en julgris bara för att man råkat vara lite deppig. För inte blir man väl gladare med 15 kilo extra i vardera skinka?
Sen så ska jag väl höra med dem om man kan få någon sömnmedicin som hjälper. För propavan är ju ett jäkla sockerpiller. Det samma gäller för de där ångestdämpande jag får, 5 mg sobril. Ja, tjena! Man får ju äta en hel karta för att känna av dem. Vilket lett till att jag inte äter ett skit av varken det ena eller det andra nu.

---

Efter det så ska jag väl antagligen bara sitta och vänta på att det eventuellt kommer in pengar på mitt konto. Eller invänta något brev från soc, där de kommer med något annat skumt som de vill att jag ska skicka in. För att ringa och berätta sådant kan man ju inte göra? Men visst, det har gått så smidigt ett par månader nu, att det var på tiden att de rörde ihop allt en aning.

---

Näe, nu är det dags att jag dricka ännu mer kaffe. Sjukt mycket kaffe behöver jag!
För sömnen var bristfällig inatt, gick och lade mig tidigt igår, och tittade på Seinfeld tills 2 nån gång. Men jag vaknade minst en gång i timmen, och vid 6-tiden pallade jag inte mer och gick upp. Andra natten som det är så nu... Jag måste alltså vara helt sjukt trött för att jag ska kunna sova som normalt folk. Annars är det hopplöst.

Jag satt och hoppade på att min Malaysiska skulle komma online på YM nu på morgonen, då hon precis kommit hem från en tur till sin familj, ute på landet. Men icke! Istället skulle hon till någon kusin och bryta fastan. Så det blir fortsatt sms-ande istället. Men det är ju gratis för mig i alla fall, alltid något! Men ikväll kommer hon nog tillbaka i alla fall.

Bådar detta för att VElm får speltid i kvalet?  Inte för att vara skadeglad, men visst vore det ju lite kul om Viktor får spela lite, och chansen blir ju inte mindre när mittfältare efter mittfältare faller bort. Fast å andra sidan finns det nog fortfarande en hel del spelare kvar som han måste tackla ordentligt på träningarna, för att vara helt säker. Fast bäst vore ju om Lasse kunde se Viktors storhet, även utan skador. Men hur som helst så blir det spännande att se vad som sker på lördag!

Då är jag alltså inne på min andra nikotinfria dag. Fortfarande grymt sugen, och vill i synnerhet ha något som bränner under överläppen, något starkt i munnen helt enkelt. Problemet är ju att det finns ju inget annat än snus, som smakar snus. Jag föll för trycket igår, och åkte till Pekås. Jag behövde stilla mina begär på något sätt, och jag visste inte hur. Men munnen behövde sysselsättat, då är alltså lösgodis en bra idé?

Så jag gick lös på godisavdelningen, på samma sätt som skattemasen flyger på deklarationer. Jag förstod själv det absurda med att stå där och plocka på mig något som jag egentligen inte tycker om, något som jag inte kan äta i någon större mängd utan att få lika mycket ångest som ont i magen efteråt. Men vad gör man inte för att stilla sina begär.

När jag väl hade fyllt påsen med lite smått och gott, insåg jag att detta inte skulle vara nog. Jag behövde något annat också, en annan sorts snacks. Chips övervägde jag ett tag, men ändrade mig snabbt till...... KÖTTBULLAR! Jag kastade ner en 800g-förpackning med färdiglagade köttbullar, från nästgårds eller något sånt. Det värsta var min ångest när jag vandrade förbi folköls hyllan, Odin 3,5 skrek -"Ta mig, ta mig! TA MIG!!!!" Jag böjde huvudet och småjoggade förbi pallen med billig folköl. Jag klarade det! Men då jag var på väg till kassan, sträcktes min hand helt oväntat ut och högg en Marabou Daim chocklad - 200g, mitt framför näsan på 4st högstadie töser. Jag högg den, likt en orm, och jag tror bestämt att jag såg flickornas imponerade blickar riktas mot den chokladkakan som snabbt närmade sig kassan.

Märkligt nog skämdes jag när jag närmade mig kassan. Jag kände mig som en super-tjockis när jag kom gåendes med en påse lösgodis, en chokladkaka och nästan ett kilo köttbullar. Jag liksom kände hur de runt i kring tänkte "frukost - Lunch - Middag, snyggt tjockisjävel!" Men jag bet ihop, och betalade för mig och smög ut ur butiken med nedsänkt huvud, tog cykeln och cyklade så snabbt jag bara kunde, så att jag skulle få låsa in mig i tryggheten igen.

Varken godis choklad eller köttbullar hjälpte mot abstinensen. Vilken skit.

---

Sen ringde min gruppchef senare på kvällen, och berättade lite om kompaniträffen de haft kvällen innan. Som jag övervägde att gå på, men helt glömde bort när det blev av. Sen nämde han något om att de hade varit ute och letat efter en kvinna som försvunnit under dagen. Så jag sa till honom att jag inte hade något annat för mig, så jag kunde hänga med imorgon (läs idag) om det blev något. Men det var inte säkert att det skulle bli något på kvällen, så jag fick gå och lägga mig tidigt igårkväll, redan vid 1 någon gång.

Men du kan ju ge dig fan på att min sömn var lite skruvad som alltid. Vaknade en gång i timmen hela natten. Det slog aldrig fel! Så vid 9 antog jag att det inte skulle bli något, men gick ändå upp, satte på en kopp Kanna kaffe och SMSade till Malaysia.

---

Inga pengar på kontot än. Fick lämna in en kopia av arbetsförmedlingens handlingsplan igår kväll. Sådär lagom upphetsande. Alltså, mina Molkoms planer för denna veckan går nog i stöpet. För imorgon har jag tid hos Farbror doktorn.

Nu ska jag roa mig med något annat än att skriva blogg i alla fall. Ha dé!

Gah! Vad jobbigt det är nu. Jag får panik, och önskar att klockan åtminstone ska bli 20, så att jag åtminstone vet att pekås och den där tobaksbutiken precis brevid har stängt. För då kan jag inte, hur mycket jag än skulle vilja, köpa snus eller ciggaretter. 45 minuter kvar...

Men egentligen, vad kan ett enda litet ciggarettpaket göra? Jag har ju rökt hundratals innan, så ett till kan ju knappast göra någon skillnad. Inte sant? För jag röker ju inte just nu, så det är ju ingen fara. Det är ju snuset jag måste vänja mig av med. hmm...

Jag kan ju föreställa mig hur kroppen bara slappnar av när det där nikotinet snabbt går ut i blodet. Så skönt. Så tillfredställande.

Det är sådant jag måste sluta tänka på! Så är du en snygg kvinna, och vill göra en insats? Kom då hit och få mig på andra tankar. Jag bjuder på ett äpple, eller ärtsoppa..

Jag sitter här hemma och har grava abstinensbesvär, då jag inte fått något nikotin på hela dagen. För igårkväll kom jag på den briljanta idén att jag ska sluta, helt och hållet. Igen. Även om jag var fruktansvärt nära att gå i fällan då jag var på Pekås för några minuter sedan, så höll jag fingrarna i styr. Jag lider som fan nu.

Men ni kan ju få ha en liten vadslagning här i bloggen. Hur länge klarar IzZzY att hålla upp?

• Då gäller det tills dess att jag köper ett paket ciggaretter, eller en dosa snus. En bjudsnus eller ett bloss av någon annan räknas således inte.
• Rätt svar, eller den som är närmast, vinner. 
• Om två har samma svar, så blir det utslagningsfråga - Vilken tid på dygnet, på minuten, som synden skedde.
• 1:a pris är att få boxa mig i magen så hårt ni orkar.

Så nu är det bara att sätta igång att lägga in era tips! Givetvis kan ni ju tippa på något så osannolikt, som att jag lyckas helt och hållet också.

Denna vill jag ha i julklapp. Så det så.