Vansinne tänkte han, då han med en grov trasa torkade bort resterna av gårdagens utekväll, som i en sorglig pöl låg brevid sängen. Hans huvud sprängde, och allt kring honom snurrade då han stod på knä och såg resterna av en kebabrulle, som han uppenbarligen hade tryckt i sig någon gång under kvällen. Han kände hur kväljningarna kom allt tätare när den fräna stanken av magsyra trängde sig in i hans näsa. Dock blev han lite lugnare, när har insåg att det med största sannolikhet inte fanns mycket mer att kasta upp, av nattens resultat att döma. Hans hjärna försökte desperat att reda ut vad det var som hade hänt under gårdagkvällen, förvirringen var total. Han stannade upp, och försökte kväva en kväljning som var på väg att resultera i ännu mer arbete.

Vad han kunde komma ihåg, var att en polare ringt tämligen sent, full som en alika, och ville komma förbi. Ett trevligt avbrott i hans normalt rätt tråkiga liv, tänkte han och accepterade omedelbart. Nu var det bråttom, då han måste försöka komma upp i samma promillehalt som de övriga, på så kort tid som möjligt. Han hade lite av sitt hemgjorda vin, som helt klart var drickbart om man lät bli att lukta på det. Han hällde således upp ett större ölglas med sin runt 17 procentiga hembrygd. Snart skulle de komma, så nu gällde det att snabba sig på!

Efter en kvart, så kommer de efterlängtade gästerna, och det första glaset var urdrucket, vilket hade börjat resultera i en lätt berusning. En underbar känsla, som alltid. Han drog igång Nationalteaterns samlingsalbum, och stämningen steg hos honom ju mer av vinet han fick i sig. Ett annat resultat av att han fick i sig mer, var att han kunde dricka allt snabbare, för han måste ju komma ikapp, tiden var hans stora fiende just nu. En timme efter första glaset är han riktigt bra i gasen och peppad av tanken på att få bege sig ut på stan och härja på gammalt hederligt vis.

Hans 5-liters dunk med nybryggt vin var till hälften urdrucket efter en och en halv timme. Klockan hade väl snart passerat halv elva. Nu började diskussionerna om politik, religion och sport bli allt mer hätska, och väldigt djupa enligt de inblandade. Slutresultatet var att alla förmodligen var facister, det bästa med fotboll var hulliganer,  och samtliga övervägde att konvertera till asatron. När samtliga kände att de klarat ut dessa livsviktiga frågor, så var det dags att bege sig neråt stan. Någonstans här började minnena bli allt svagare, och fyllan mycket påtaglig. De hade tagit med sig en och en halv liter av det vin som fanns kvar i dunken, som om de inte trodde att de skulle bli tillräckligt fulla på krogen. När de nu hade kommit ner till stan, så fanns där en ansenlig mängd med vin kvar, som de genialiskt gömde i en papperskorg kring det krogtäta torget.

Nu återstod frågan om vart de skulle ta vägen. Eller frågan var snarare vilken krog som skulle släppa in det här monsteriöst packade gänget. De försökte se så nyktra ut som möjligt i krogkön, men det var ett hopplöst fall helt enkelt, vakterna på de två första krogarna bara skakade på huvudet när de vinglande försökte ta sig in. Men på det tredje stället gick det av någon oförklarlig anledning lättare, en nattklubb, trångt och hög musik. Inte direkt ett favoritställe, men fick duga i brist på annat. Efter att han beställer sin första öl, finns bara fragment kvar av resten av kvällen.

Han tog skurhinken, och begav sig mot badrummet. Det var dags att tömma hinken, och byta vatten. Aldrig mera sprit, tänkte han för sig själv mer än en gång den här dagen, och i synnehet när han nu tömde hinken på dess innehåll ner i toalettstolen. Lägligt nog kom nu en kväljning som resulterade i en mindre kräkning. Fy fan tänkte han, och försökte skölja bort den vedervärdiga smak han fick i munnen.

Nu såg han också ett långt rivsår längs hans vänstra underarm, och försökte komma till minnes hur detta nu kunde gått till. Några blåmärken och diverse andra skavanker fanns också på lite olika ställen på hans kropp, men det gick inte allt härleda det till någon specifik händelse i hans minne. Som vanligt tänkte han, och fyllde ännu en hink med frisk vatten, och en överdos med skurmedel, för att försöka få bort det sista av stanken i rummet. Sen när det var skurat och klart, en större mängd deoderant på det utsatta området, allt för att dölja odören så långt det gick.

Nu satte han sig tillrätta vid datorn, och all dagen-efter-ångest började infinna sig. Vad hade han gjort? Hade han gjort bort sig totalt? Svaret på den sista frågan var med största sannolikhet ett ringande "ja!". Han lyckades alltid göra bort sig på ett eller annat sätt, hans tendens att bli för full yttrade sig nog på grund av egen osäkerhet, som givetvis förstärktes varje gång en sån här dunderfylla inträffade. Sådana här dagar höll han sig alltid borta ifrån all kontakt med omvärlden, för skammen han kände, och bakfyllan hindrade honom från varje kontakt med omvärlden. Att logga in på msn kom inte på fråga, telefonen fick ligga på ljudlös, och skulle någon mot förmodan ringa, så vägrade han svara.

Denna isolering gjorde ju honom om inte än mer nervös, och fundersam kring vad som i hela friden hade hänt. Men det man inte vet, har man inget ont av, försökte han intala sig själv. Som ett mantra upprepade han det för sig själv, och slog bort alla pinsamma minnen som började titta fram när hjärnan började reda ut, och sortera alla minnesbilder. Som en spya på dansgolvet på nattklubben dök upp gång på gång, och hur han tämligen brutalt kastats ut därifrån, vilket skulle förklara blåmärken och alla andra underliga skador han upptäckt.

Ångesten blir total, när hans alkoholskadade hjärna  arbetar mot hans vilja, och en kamp mellan att förtränga och hjärnans försök att reda ut alla oklarheter pågick för fullt. Han försöker nu med alla stående medel stoppa minnena från att plåga honom, så han försöker se på filmer, serier, spela datorspel, allt som han kan tänkas komma på för att förtränga gårdagen. Men hela tiden kommer det ett tryck över bröstet, en klump i magen, en vilja att få krypa ur skinnet och försvinna. Ångesten är total, och oåterkallerlig.

Det finns bara ett bot mot den här ångesten, och det är en ny fylla. Så att man får någonting nytt att ha ångest över, och förhoppningsvis något mindre allvarligt, tänker han för sig själv. Vansinne tänker han för sig själv, återigen. Men ändå jävligt logiskt.

Det dröjer en vecka, sen har han återhämtat sig, och han har fått allting om kvällen förklarat för sig. Det var självklart en monsterfylla, och det fanns en hel del att berätta om den kvällen, men nu med lite distans till det, så gick allting mycket lättare. Sen var det dags för en ny utekväll, helgen efter den förra, nya idiotiska påhitt, alldeles för full återigen. Förra helgens ångest är som bortblåst, då han är fullt upptagen med att känna sig misärabel över det som skett den här helgen. Han tänker återigen, "Aldrig mera sprit", även om han vet att det är glömt lagom till nästa helg.  

The cycle of life