Jag har insett en sak. Jag vill använda ordet "ju" precis hela tiden. Eller ja, det är väl egentligen inte ens ett ord. Utan bara ett sätt att försvaga sitt påstående, att visa att man inte är helt säker på det man skriver, eller säger. Egentligen totalt meningslöst dessutom. Då är ju ett annat skräpord som "typ" mer användbart, eftersom att det innebär att man vill peka på ett exempel. Även om det missbrukar å det grövsta också. Men "ju" är bara en försvagning av ett påstående. Som:
Men jag vill ju inte
Jämfört med:
Men jag vill inte.

Själv tycker jag att det låter som att man garderar sig med det där förbaskade "ju". Jag vet inte hur många gånger jag kommer på mig själv med att ha använt det i varannan mening. Varje gång blir jag lika förbaskat irriterad på mig själv. För jag tycker trovärdigheten försvinner fullständigt så fort jag flikar in det där onödiga lilla låtsasordet. Men likförbannat skriver jag det hela tiden. Jag vill inte ens veta hur ofta jag använder det i dagligt tal. Det lär vara minst lika mycket. Är det måhända ett verbalt handikapp? Så snälla slå mig på näsan varje gång jag ens är i närheten av att yttra det, så kanske jag lär mig.

Nu - ICA Viken. Adjö