Jag har bott ensam väldigt länge nu. Men att jag inte insett hur jäkla gott det är med risgrynsgröt i sånna där 500g korvar. Att de dessutom bara kostar 7,90 styck gör detta till ett större mirakel, snål som jag faktiskt är. För faktum är att jag känner mig som en pensionär när jag vandrar av och an på pekås och försöker hitta det billigaste i matväg som finns. Som när jag köper köttfärs, så är det alltid när det är minst 25% rabatt på det. Jag glider förbi köttdisken som en hök, och letar efter de där röda klistermärkena. Hittar jag inga så får det helt enkelt vara. För jag har blivit alldeles för van vid de där 25%-iga rabatterna, att det vanliga priset blir lätt absurt. Problemet är att det smittar av sig på de andra köttvarorna, så jag kan inte förmå mig själv att inhandla något som jag inte tycker är ett skäligt pris. (Då är det förmodligen så billigt det kan bli i den lilla pekås-butiken, men oskäligt i min värld så länge de inte rear ut det)

Av just det där dumsnåla skälet kan jag inte heller köpa ost. Det är verkligen svindyrt! Sen är det inte så att jag har bröd hemma mer än någon gång i månaden, vilket leder till att min lilla gouda ost har en tendens att försöka bli ädel genom att klä sig i luddiga gröna filtar, som är tämligen oaptiliga. Vilket gör att om jag har halva ost-helvetet kvar, så bli priset för den osten jag köpt direkt det DUBBLA. Det är naturligtvis inget man kan leva med.

Sen har jag lite svårt för det här med att ha ett proppfyllt kylskåp bara för att det ska vara fyllt. För att sedan tvingas slänga häften. Jag anser själv att det borde vara med eller mindre straffbart att slänga mat idag. Vi i västvärlden slösar så ofantligt mycket, samtidigt som vi vet att det finns miljoner människor runt om i världen som inte har mat för dagen. För att inte tala om den ekonomiska förlusten för en själv. Det leder mig in på en helt annan absurd företeelse. Tobak.