Tors 4 jan 22:13

Denna dagen började i vanlig ordning med att jag steg upp vid 11 tiden, kokade mig kaffe och satte mig vid datorn. Hade inga större planer för dagen, och förväntade mig en heldag med datorn och TV:n. Men så, mitt uppe i FM-spelandet börjar telefonen vibrera, då var det minsann Anna som hade skrivit. Hon tyckte att jag skulle bege mig den ofantligt långa vägen in till stan och fika lite. Som den vänliga och uttråkade själ jag är, så tackade jag utan att blinka "ja!", till detta oemotståndliga erbjudande.
Så följdaktligen begav jag mig, efter ännu en stunds spelande in i duschen, gjorde mig i ordning och satta mig en stund till vid burken. Då jag faktiskt inte skulle möta henne förrän 14:30. Så 14:14 lämnar jag lägenheten, för det långa färd som stod framför mig!
14:23 går jag förbi nöjesbutiken, närmar mig torget med stormsteg, och känner att jag ligger väl till i tidplanen, så jag saktar ned. Dock lite väl mycket skulle det visa sig. Då jag glider in på den sista ligga gatan, som är kantad av Mitt-i-city, gallerix och bulleward, (med reservation för stavfel på sistnämda butiksnamnet) så tittar jag på klockan, nu hade hon hunnit bli 14:28:24, nu kommer jag nog försent, om jag inte pinnar på de sista hundratalen meter som återstod av färden. Jag ser ingen Anna när jag glider upp på torgets kullesten, vart kan flickan vara, fast innan jag hunnit tänka den tanken såg jag henne, hon stod vid scenen, men hon hade ju inte den vita halsduken på sig, som i andra fall brukar lysa upp henne så väl.

Så, vi hälsade snabbt på varandra, och började gå, men vart ? Jo, det hade ju Anna redan tänkt ut, denna gång skulle det bli systrar. Skönt tänkte jag, då slipper vi kanske springa runt halva stan i jakt på det, för dagen, perfekta fikastället. Dock var jag ju lite skeptisk emot denna förhoppning av en ovanligt snabb och smidig lösning på det berömda "fik-problemet". När vi kom fram till systrar skulle det visa sig att mina förhoppningar skulle grusas och min skepsis skulle vinna en tung seger, återigen. Det var för fullt, och färden gick mot Mat och Muffins, gamla atlantis. Där brukar man ju få plats i alla fall, och kaffe-latten är Anna-approved (om den gjörs av den rödhåriga kvinnan).
Jag slår, dagen till ära, på stort. Vilket innebar en Skagen baguette och en kaffe latte. Det var inte helt fel måste jag säga, mätt blev jag i alla fall :) För Annas del blev det till en början en kaffe latte och en enorm tallrik kyckling-sallad/pasta, som jag direkt insåg att hon aldrig skulle lyckas få i sig. Ja, återigen så skulle min skepsis få rätt, då mer än halva tallriken var kvar då hon var mätt och nästan belåten. Jag hjälpte henne med rödlöken och oliverna, då det kändes som min moraliska skyldighet.
Där satt vi bra länge, misstänker att vi kom dit vid 14:45 nån gång, och lämnade inte förrän 17:15 tiden. Vi hann avhandla en del intressant i alla fall, alltid lika trevligt. Anna hann dessutom beställa en kaffe latte till, en biscquie och en stor chokladmuffins. Dock kände jag att det inte ens var värt att titta på något dylikt, då det skulle innebära att jag får rulla hem, och det är jobbigt i uppförsbacken.
Så vi begav oss till slut, och färden gick så långt som till åhlens, cirka 50 m i nordlig rikting. Där irrade vi runt en stund, anna köpte en tröja (klänning?) en kudde, samt en klocka. När vi till slut hade kommit ut ifrån varuhuset, så var klockan 18:23, och jag höll på att lura henne in på en buss som bara gick till molkom. Vad bitter hon hade blivit om det inte upptäcktes av hennes falkögon inför påstigningen. Så, med en halvtimme kvar tills dess att hennes egentliga buss skulle avgå, så gick vi till hemköp. Där jag köpte så mycket som 12 paket nudlar, krossade tomater, pulvermos och 2 paket glass. Detta kalaset gick på så mycket som 101:-, och då kan jag leva på det i många dagar framöver. Bra köp, helt klart. Kilopriset på nudlar är förövrigt 22:23:-/kg när det gäller Eldorados nudlar. Vilket kan vara intressant att veta, om man till exempel ska göra en doktorsavhandlig om nudlarnas prishistoria.
Efter det att vi tillbringat några minuter på hemköp, så begav vi oss ned mot busstationen, som står där halvfärdig. Snart skulle Annas buss avgå, och man kunde nästan ana hennes rastlöshet, då hon slängde och snurrade med en kasse i ena näven, och en väska i den andra. Det var ingen annan än just jag som vågade stå inom en 10 m radie om henne. Vilket kan vara förståeligt, då hon även valde att tala om att hon var folkilsken. Men jag vet ju att hon inte är så farlig som hon ser ut, och dessutom hade jag en kasse full av nudlar som jag kunde ge igen med, om de roterande bihangen på anna träffade mig.
Efter ha ställt sig i startblocken, för att Anna skulle hinna först in på bussen, så väntade vi med spänning på att bussen skulle dyka upp. Då buss 400 till slut välsignade Anna med sig närvaro, var hon inte sen att springa emot den, och lämna mig där ensam och övergiven.

Men jag var inte bitter, jag hade ju mina nudlar !