Fre 20 okt 2006 07:51

Eller jo kanske ;D

Hej, och välkomne till haaiijk !

Nja, det fick räcka där kände jag, alldeles för tidigt på morgonen.
Nå, hur såg då min gårdag ut ? jo, jag satt hemma, och gjorde mest ingenting. Eller jo, högertummen fick sin workout, genom flitigt sms:ande ett tag. har skrivit knappt 500 under mindre än en månad, det måste vara nytt personbästa.. :)
På tal om personbästa, så ska jag nog se till att slå mitt Molkom - lindforskiosk - molkom rekord i helgen.. bara kuta på som ett skållat olla så bör det väl gå vägen ? :) kanske höja tempot tidigare också..
Fast det värsta är att folk kommer fram och ska prata med en när man sprungit sådär en mil eller nått, så det är ju tur att jag inte tar ut mig så att jag är oförmögen att tala.. :) Men det är sanslöst störande, för rytmen blir fel, och oftast måste man ju trots allt stanna till och gå en bit.. Då blir benen som betongklumpar under nästa kilometer, räcker med att knyta skorna för att det ska uppstå.. hmm..

Intressant ? näe, trodde nästan det.. hmm, vad ska vi åkalla för samtalsämne denna morgon då ?

Kan berätta om "Den gamle tanten och Prinskorven" ? (eller ja, säkert bara en liten bit, sen får ni betala för slutet, endast 3 paket nudla och en burk med vita bönor)

En ljum kväll i slutet av Augusti, i hjärtat av vårt vackra land, sitter det en tant och funderar. Samtidigt som solen börjar lägga sig tillrätta bakom horistonten, för att lysa med sin frånvaro under nattens bistra timmar, sitter hon i sitt faluröda lilla hus, med vita knutar och en svensk vimpel i flaggstången, och vid Entrén till stugan, en liten svensk flagga. Hon värnar om sitt fosterland, det land som fött henne, gett henne trygghet under alla sina dagar, i med och motgång.
På den lilla TV:n i det textil-utsmyckade vardagsrummet går 19 nyheterna. Där kan man bl.a. höra om hur de svenska företagen vill att man sänker elpris, så att de inte ska flytta industrin österut, samt om en katt som lyckades försvinna från sin famlij från helsingborg, på semester i haparande. Denna katt dök precis upp, lite lätt mager, men annars vid god vigör.
Men det som Hilda, ja hon heter så, reagerade på, det var när ännu en nyhet om hur muslimer kommer hit och begår brott. Ja, hon säger egentligen invandrare, men menar muslimer, då hon knappast drar Norrmän och Irakier över samma kant. "-Otacksamma djävlar" muttrar hon för sig själv. Hon byter kanal till 1:an, och där får se ett barnprogram, som handlar om en ung hästtjej. Problemet var bara att hon var neger, och det hade Nyhetsankaret på tv4 också varit, nu rann det över för Hilda. För nu insåg hon ju att de utländska hade tagit över vårt land på alla fronter, det ska till drastiska åtgärder.
Hilda förbereder Raskrig.
Hilda ringer upprört runt till alla hon känner, och förklarar hur det ligger till, och den ena vill ju inte vara sämre än den andra. Så nu samlas hären av gamla och luggslitna utanför Vårdhemmet "ängen". Ett Sällsam grupp människor stod nu och spejade ut över horisonten, blickarna sökte efter någon mörk person att ta ut sina aggressioner på. Men efter en halvtimme stod hela mobben kvar utanför ängen, och insåg att ja, vi lever ju faktiskt i en liten mellansvensk by, och här finns inga invandrare. Men faktum är att det finns invandrare, men dessa hade bott här i runt 30 år, och väl anpassat sig till den svenska samhället.. Men Hilda tänkte då inte ge upp så lätt, hon bestämde sig för att statuera ett exempel, reningskriget skulle ju börja någonstans.. Hilda ledde Mobben mot byns enda Pizzeria. Beväpnade med rullatorer, käppar och djupfrysta bullar närmade de sig Svenskbyn's pizzeria och kebab. Slobodan tittade ut ifrån sitt fönster i pizzerian och såg det stora gänget, och skrek åt sin bagare att se till att förbereda ugnen, för nu kommer allt ett helt gäng från "ängen". Vad slobodan inte visste, var att idag, skulle hans liv förändras för all framtid.
Hilda och Galne Gunnar tog täten, nu inför den sista striden om Svenskbyn. Nu skulle rättvisa skipas, de som byggde Sverige, ska nu ta tillbaka det som rättmätigen tillhör dem och deras barn. Slobodan som står och tinar upp så mycket pizza degar han bara kan inför den förväntade anstormningen, rycker till, och känner i ilande smärt i armen, Berit och Märta hade då kastat in en frusen lax genom fönstret, och glassplittret hade oturligt träffat slobodans arm illa. Men detta var bara början, nu kom började de riva och slita i väggarna, de äldre herrarna med hjärtbesvär samlade ihop allt nitroglycerin de har, och bygger en mycket kraftig sprängladdning. Som de tejpar fast runt Hasses mage.
Slobadan och hans bagare Bojan, inser att dessa är nog inte här för att äta pizza, så de skyndar sig och hinner precis låsa dörren, innan Berit tagit sig in med ännu en frusen lax i näven.
Gamlingarna vet inte riktigt hur de ska ta sig in nu, men kommer snabbt på att Åke och hans permobil är med, så hasse, som varit elektriker innan, trimmar upp permobilen avsevärt. Åke tar sats, och med full fart kommer han farandes mot ytterdörren, i en sista desperat handling, i runt 80 km/h krossar han dörren, flyger in, permobilen och Åke hittas i betydligt mycket mindre beståndsdelar, och batterissyra stänker över hela lokalen. Nu väller gamlingarna in Hasse och Hilda tar tätet denna gång, men hasse snublar oturligt. Hilda slåss med näbbar och klor mot slobodad med en skadad arm, och en allt mindre respekt för den äldre generationen..
*PANG*
Nu dog byns alla gamlingar, och alla invandrare.

Det var nämligen så att Hasse, som snubblade i batterisyran, som fick det att reagera med nitroglycerinet han hade fast tejpat på kroppen.

Det är nu Prinskorven kommer in, eller rättare sagt Prins Korvén, från förenade arabmaharadjorna. Han kommer in och säger fyyyyy, inte vara dumma mot varandra.. Vi ska vara snälla och ta hand om varandra. Äta massa pizza. för pizza är gott. Men inte äta djur, djur är söta, inte mat. sa prins korvén, och skuttade fnittrande iväg mot nya äventyr.