Dagen då jag inte går ut!
Fre 5 jan 13:45
Det borde man nog kunna kalla denna dagen tror jag, det känns som en sådan dag. Jag har rökt upp mina sista cigg, och ska försöka låta bli att köpa nya. Jag har inte heller något ärende på stan, och denna helgen ska bli en vit helg. Det kommer med andra ord inte ske så mycket denna dag, utan Johan kommer säkert befinna sig i sin blå bäddsoffa, ihopkurad i någon form av halv fosterställning, Tittandes på TV på vänster sida, spela Football manager i mitten, och sitta här på lunar/msn på den högra sidan av bordet. Dock bör man tillägga att den 3:e datorn har fått tillbringa sin tid i garderoben sen igår, eller var det i förrgår ? ja, i förrgår var det faktiskt.
Jag är lite sugen på att gå ut och springa sen, men jag ska bara skaffa mig orken. Sen är frågan om jag pallar en tur till skoghall igen, eller om jag ska ta en annan, kanske kortare tur ? Fast å andra sidan, så borde man ju faktiskt ta i ordentligt om man nu ska göra nått. Men det märks ju i alla fall.
Kurt stirrade ner mellan sina likbleka ben, vart tog byxorna vägen, tänkte han, med en påtaglig känsla av panik som spred sig i hans nakna kropp. Det enda som skyler hans nakna kropp är den 57 år gamla glassen, eller nej, gammal var den inte, det skulle alltså dröja 57 år innan den egentligen finns, i förhållande till jorden, som ligger utsmetad och rinnandes längs med hans vänstra innerlår. Kurt inser då han smakar på glassen, att tidsmaskinen faktiskt fungerar, glassen smakade vedervärdigt. Eller berodde glassens smak på det faktum att den inte är gammal? tänkte Kurt. Han smakar ännu en gång, på den chokladglassen som han trott sig ha spillt under sin långa resa genom tid och rum. Samtidigt som han slickar av sitt pekfinger, som var täckt av denna chokladbruna massa, så ser han hur sin glass ligga där brevid honom. Vad stoppade han då i sin mun ? Kurt kände hur han omedelbart ville kräkas, med i och med att hann befann sig i viktlöst tillstånd, så skulle det kunna bli en ytterst obehaglig upplevelse, om en stor spya svävade runt i den lilla kapsel han levde i. Han lyckades hålla sig ifrån att vomera.
Det är ju egentligen inte så konstigt att denna olycka hade skett, då han nyss åkt genom universum i en hastighet som vi födda på 1900-talet knappast ens kan förställa sig. Men jag kan försöka förklara för er hur snabbt man måste färdas då man som Kurt färdas 57 år framåt i tiden, på så lite som 87,84635 sekunder. Det är nästan 1,5 minuter, alltså kortare tid än det tar att värma en Billys Pan-Pizza.
För att resa tillbaka i tiden, så åker man ju så fort att att ljuset inte längre hinner med, då man kommer dit där ljuset var tidigare, så ser man ju det som var tidigare. Då det vi ser faktiskt enbart är ljus som reflekteras mot massa. Det innebär helt enkelt att man färdas tillbaka tiden, och kan se det som hände innan. Står du helt stilla så tar en sekund, så mycket som en sekund. Fast egentligen står du aldrig helt stilla, utan du färdas med en tämligen hög hastigehet, runt i en bana kring vår stjärna solen. Så våra sekunder är egentligen inte riktigt så långa som de skall vara ens nu. Men då du närmar dig ljusets hastigen, så minskar sekunden konstant, tills dess att du når ljusets hastigehet. Då kommer du befinna dig i ett evigt nu, där samma ljus ifrån till exempel jorden, ständigt når dig. Så om vi leker med tanken, att du har en tillräckligt stark kikare, så skulle du kunna se allt på jorden stå helt, och fullkomligt stilla. Då samma ljus når dina ögon hela tiden. Skulle lvi däremot gasa på lite grand, säg till ljusetshastighet gånger 2, då skulle vi se livet på jorden spolas tillbaka, i samma hastighet som den för oss just nu går framåt.
Detta innebär helt enkelt att Kurt har varit tvungen att färdas i en hastighet, som motsvarar 1'797'552'000/87,84635 sekunder, den första summan motsvarar 57 år, den andra motsvarar tiden Kurts kropps åldrats fysiskt under den tiden. resultatet blir 20462455,184535270958895844847282 sek, vilket vi för att göra det lätt avrundar till 20462455. Nu har vi fått fram hur många gånger ljusets hastighet kurt färdades, alltså 20462455! För att räkna ut hastigenheten i m/s så tar man det bara gånger 299 792 458, vilket är ljusets hastighet i vakum. Detta ger oss den hisnande hastigeheten på 6 134 489 681 164 390 m/s alltså drygt 6 Biljarder (6000 biljoner) meter per sekund. Tänk dig då vilket katastrof det är då det blåset drygt 40 meter per sekund.
Då kan ni ju förmodligen förstå varför kurt råkade skita ner sig under sin tidsmässigt, relativt korta förd ut mot kosmos.
Det Kurt har som uppgift nu, är att se till att titta på jorden, och se hur dan den såg ut för just 57 år sedan, och med sig har han ju givetvis ett enormt avancerat teleskop, dess egenskaper är i relativitet med hur hisnande fort han åkte, i förhållande till hur fort vi kan färdas idag. Så han kunde se tämligen långt, och väl med det teleskopet. Han kunde till exempel se vad hans granne läste i tidningen på den tiden. Men han skulle ju egentligen inte pyssla med sådana triviala saker, utan främst undersöka om det var möjligt att göra detta överhuvudtaget, han var lite som laika, en testpilot.
Det borde man nog kunna kalla denna dagen tror jag, det känns som en sådan dag. Jag har rökt upp mina sista cigg, och ska försöka låta bli att köpa nya. Jag har inte heller något ärende på stan, och denna helgen ska bli en vit helg. Det kommer med andra ord inte ske så mycket denna dag, utan Johan kommer säkert befinna sig i sin blå bäddsoffa, ihopkurad i någon form av halv fosterställning, Tittandes på TV på vänster sida, spela Football manager i mitten, och sitta här på lunar/msn på den högra sidan av bordet. Dock bör man tillägga att den 3:e datorn har fått tillbringa sin tid i garderoben sen igår, eller var det i förrgår ? ja, i förrgår var det faktiskt.
Jag är lite sugen på att gå ut och springa sen, men jag ska bara skaffa mig orken. Sen är frågan om jag pallar en tur till skoghall igen, eller om jag ska ta en annan, kanske kortare tur ? Fast å andra sidan, så borde man ju faktiskt ta i ordentligt om man nu ska göra nått. Men det märks ju i alla fall.
Kurt stirrade ner mellan sina likbleka ben, vart tog byxorna vägen, tänkte han, med en påtaglig känsla av panik som spred sig i hans nakna kropp. Det enda som skyler hans nakna kropp är den 57 år gamla glassen, eller nej, gammal var den inte, det skulle alltså dröja 57 år innan den egentligen finns, i förhållande till jorden, som ligger utsmetad och rinnandes längs med hans vänstra innerlår. Kurt inser då han smakar på glassen, att tidsmaskinen faktiskt fungerar, glassen smakade vedervärdigt. Eller berodde glassens smak på det faktum att den inte är gammal? tänkte Kurt. Han smakar ännu en gång, på den chokladglassen som han trott sig ha spillt under sin långa resa genom tid och rum. Samtidigt som han slickar av sitt pekfinger, som var täckt av denna chokladbruna massa, så ser han hur sin glass ligga där brevid honom. Vad stoppade han då i sin mun ? Kurt kände hur han omedelbart ville kräkas, med i och med att hann befann sig i viktlöst tillstånd, så skulle det kunna bli en ytterst obehaglig upplevelse, om en stor spya svävade runt i den lilla kapsel han levde i. Han lyckades hålla sig ifrån att vomera.
Det är ju egentligen inte så konstigt att denna olycka hade skett, då han nyss åkt genom universum i en hastighet som vi födda på 1900-talet knappast ens kan förställa sig. Men jag kan försöka förklara för er hur snabbt man måste färdas då man som Kurt färdas 57 år framåt i tiden, på så lite som 87,84635 sekunder. Det är nästan 1,5 minuter, alltså kortare tid än det tar att värma en Billys Pan-Pizza.
För att resa tillbaka i tiden, så åker man ju så fort att att ljuset inte längre hinner med, då man kommer dit där ljuset var tidigare, så ser man ju det som var tidigare. Då det vi ser faktiskt enbart är ljus som reflekteras mot massa. Det innebär helt enkelt att man färdas tillbaka tiden, och kan se det som hände innan. Står du helt stilla så tar en sekund, så mycket som en sekund. Fast egentligen står du aldrig helt stilla, utan du färdas med en tämligen hög hastigehet, runt i en bana kring vår stjärna solen. Så våra sekunder är egentligen inte riktigt så långa som de skall vara ens nu. Men då du närmar dig ljusets hastigen, så minskar sekunden konstant, tills dess att du når ljusets hastigehet. Då kommer du befinna dig i ett evigt nu, där samma ljus ifrån till exempel jorden, ständigt når dig. Så om vi leker med tanken, att du har en tillräckligt stark kikare, så skulle du kunna se allt på jorden stå helt, och fullkomligt stilla. Då samma ljus når dina ögon hela tiden. Skulle lvi däremot gasa på lite grand, säg till ljusetshastighet gånger 2, då skulle vi se livet på jorden spolas tillbaka, i samma hastighet som den för oss just nu går framåt.
Detta innebär helt enkelt att Kurt har varit tvungen att färdas i en hastighet, som motsvarar 1'797'552'000/87,84635 sekunder, den första summan motsvarar 57 år, den andra motsvarar tiden Kurts kropps åldrats fysiskt under den tiden. resultatet blir 20462455,184535270958895844847282 sek, vilket vi för att göra det lätt avrundar till 20462455. Nu har vi fått fram hur många gånger ljusets hastighet kurt färdades, alltså 20462455! För att räkna ut hastigenheten i m/s så tar man det bara gånger 299 792 458, vilket är ljusets hastighet i vakum. Detta ger oss den hisnande hastigeheten på 6 134 489 681 164 390 m/s alltså drygt 6 Biljarder (6000 biljoner) meter per sekund. Tänk dig då vilket katastrof det är då det blåset drygt 40 meter per sekund.
Då kan ni ju förmodligen förstå varför kurt råkade skita ner sig under sin tidsmässigt, relativt korta förd ut mot kosmos.
Det Kurt har som uppgift nu, är att se till att titta på jorden, och se hur dan den såg ut för just 57 år sedan, och med sig har han ju givetvis ett enormt avancerat teleskop, dess egenskaper är i relativitet med hur hisnande fort han åkte, i förhållande till hur fort vi kan färdas idag. Så han kunde se tämligen långt, och väl med det teleskopet. Han kunde till exempel se vad hans granne läste i tidningen på den tiden. Men han skulle ju egentligen inte pyssla med sådana triviala saker, utan främst undersöka om det var möjligt att göra detta överhuvudtaget, han var lite som laika, en testpilot.
Kommentarer
Trackback
