Tis 17 okt 2006 07:45

har du hört den om kamelen och de två isbjörnarna ?
Inte ? kanske inte så konstigt, har ju faktiskt inte jag heller.. Men är ju alltid bäst att fråga. hm..

Men om jag skulle göra en historia om en kamel och två isbjörnar så hade den säkerligen blivit god som någon. För jag menar, vad vore världen utan en sån ? För visst måste det vara fler som känner, hur någonting saknas i era liv ?

I flera minuter hade Isbjörner Peter legat på lur. Där framme, under den vindpiskade ensamma busken, låg något, något fullkomligt oemotståndligt! Peter kunde knappt bärga sig förräns han hade fått hoppa den oskyldiga lilla varelse som låg där, helt utan någon som helst aning om vad som väntade. Peter tänkte först använda sin explosivitet och snabbhet, som dessa djur är kända för, men inte idag, tänkte han, nu ska de få se på annat !
En långsmal snödriva låg perfekt utplacerat, på hans högra sidan, som gick nästan enda fram till den busken. Med sin vaniljglassvita päls, var det mycket svårt att se honom, och att det ymniga snöandet och blåste, gjorde det i princip omöjligt. Peter skrattade lite för sig själv, då det nästan var pinsamt lätt detta, men svalde snabbt skrattet, då det lät som att offret under busken eventuellt hade hört honom. Nedrans tänkte Peter, men hoppades på det bästa.
Nästan helt ljudlöst smög han sig längs drivans högra sida, mot den inte ont ananande krabaten. det enda som hördes var hur snön föll på marken, allt var tyst, vinden hade plötsligt som genom ett trollslag mojnat. Nu stod Peter still, för på andra sidan drivan hade han räknat ut att, där fanns busken med dess byte. Ett par långsamma och tysta, men väldigt djupa andetag.
Plötsligt, precis innan han tänkt göra utfallet som skulle sätta en lamslående skräck i offret, ser han något flyga fram emot honom, okontrollerat, och i den vildaste vrede!

Peter må vara en björn med snabba reflexer, och helt klart stark för sin ringa ålder, men nu hade han mött sin överhona. Historiens andra isbjörn, Lisa, hade legat och tagit sig en lur under busken efter att ha satt i sig en härligt fet liten sälunge, när hon hört något skratta nöjt för sig själv. Hon skulle känna igen det skrattet på flera mil, för det fanns ingen som kunna låta lika nöjd, som hennes granne Peter.
Hon hade genast förstått att Peter tänkt skrämma henne halvt från vettet, men bestämde sig för att inte låta detta ske, utan ge igen med hans egen medicin.



Nä, fan, nu ska ju jag till jobbet.. Blev ingen Kamel ! känn er blåsta.. hahah ! :D