Tors 15 mar 13:42

Ja, inte nog för att dammsugaren knappt är brukbar, den förorsakar allvarliga skador.

Jag tänkte att, idag ska det ske..
Efter dryga veckan utan att göra något åt den ökade populationen av dammråttor, så bestämde jag mig för att slå slag i saken. Detta var dagen då städning skulle ske på allvar. jag började lite lätt med att tvätta handfaten, som såg rent ut sagt fördjävligt ut, inga problem, än hade städgudarna inte vänt mig ryggen.
Efter att badrummet blivit fräscht, och den 4 veckor gamla högen med fuktskadad reklam hade avlägsnats, så var det kökets tur att få sig en omgång den sent ska glömma. Började med att se till att få den lilla disk jag hade i diskhon, fyllde med varmt vatten, i med lite diskmedel, och lät det stå. Ty det var en större utmaning jag hade framför mig dessförinnan !

Jag gick återigen med bestämda steg in i badrummet, stannade upp och beskådade det skinande rena handfaten, med ett nöjdt leende på läpparna. Men det var inte därför jag tagit mig dit, och lika bestämt som jag en gång vandrat in där, så fyllde jag en hink med varmt vatten, ty här skola det även skuras! Tänkte jag. Med hink, mopp och varmt vatten startade än en gång den långa vandringen mot köket. Efter cirka 11 sekunder nådde jag mitt mål, Ajax skurmedel. En kork av detta mirakelmedel, med en fräsch doft av Fête-des-fleurs, (vilket jag antog betydde, överviktigt mjöl, på något underligt språk, då ingen översättning fanns att hitta på förpackningen) gjorde det varma vattnet i min hink brukbart för rengöring av golv. Med ett finurligt leende på läpparna tittade jag ut över golvet, "-nu jäklar ska du få, ditt himlans elaka golv som inte kan hålla dig rent".

Men innan jag brukar mopp och kemikalier, så ska jag hitta golvet. Därav avgick jag cirka 2,28 meter i syd-sydvästlig rikting, där min röda fiende stod och lurade.
"-Än en gång skola vi mötas gamle vän" tänkte jag, tog tag i Den stora röda dammsugare av årsmodell 88, ställde den på golvet. Det här med vän, var en sanning med modifikation, jag avskyr honom egentligen, och snart skulle också jag se att hatet var ömsesidigt. Med med tanke på att min fiendes fiende är min vän, och lagret av ovälkommen smuts var min nuvarande fiende, startade jag upp den. En mäktig allians tänkte jag, och förbisåg tanken om att det röda åbäket skulle kunna tänkas förråda mig.

Inte många sekunder efter det att jag startat den, och den vrålade av all sin kraft, styrde jag den mot ett litet kugghjul, som en gång för en dryg vecka sen suttit i den CD-Rom-enheten jag slaktade för skojs skull. Men självklart sögs inte denna upp längre än till kröken efter dammsugarens munstycke, vilken jag nästan kunde se hånflina åt mig, när jag undersökte var det lilla kugghjulet kunde tänkas sitta.
Efter ett större ingrepp där jag lyckades få dammsugaren i 4-5 delar, så fick jag loss kugghjulet, och jag hjälpte dammsugaren att återfå sina delar, så dess funktionsduglighet säkrades. Men själva slakten fann den uppenbarligen obehaglig, och kanske rent av kränkande. Alliansen skulle nu brytas, då den vägrade finna sig i att bli ordentligt ihopsatt, men bara i smyg.

Jag fortsatte dammsugningen, glad över att veta att jag var såpass tekniskt lagd att jag kan sätta ihop det jag en gång tagit isär, inte alltid jag lyckas med det vill jag lova.
Nu lyfte jag försiktigt upp munstycket, efter ca: 27,2 sekunders lyckad dammsugning, för det var tröskeln till vardagsrummet som åter skulle få se dagsljus efter en vecka under dammråttornas herravälde. Då högg det till! Munstycke med tillhörande stålrör, lämnade slangen hastigt, och då jag skulle trycka tillbaka den, av hårdplast tillverkade, främre delen av slangen missade jag. Handen for mot stålet, och slaktade mitt högra ringfinger. Med ens insåg jag att smärtan idag skulle bli fruktansvärd, då handen skulle komma i kontakt med vatten. Enorma bitar av skinn på fingret fläktes bort, av en ursinnig röd dammsugare. 1-0 till dammsugaren. striden tätnade, dags för en kontring!
Jag släpper dammsugare, tar ett steg bakåt, hör hur åbäket vrålar ut sin ilska mot mig, innan den vet ordet av, så har jag givit den en välriktad spark. Dock utan annan verkan än att jag fick genomlida en oerhörd smärta i min högra stortå. 2-0 till Helvetesmaskinen. Men vad den inte tänkte på, där den vrålade ut något jag tolkade som ett vrål av seger, det var att jag fortfarande hade en fullt fungerande vänsterfot. Innan den hunnit tänka längre än till hur den skall fira sin triumf, stampade jag den över dess rygg. Mitt på den stora knappen med ett O och ett streck igenom, som ser ut som en stjärt. Knock out, vrålet dog ut, en tystad som vittnade om människans slutgiltiga seger över maskinen lade sig över världen.

En seger som denna kommer inte utan att uppoffringar. Städningen har fått låta vänta på sig, då man med ett finger som saknar 5-10% hud kan ej användas att skura med, inte ens diska. Så den stor vinnaren efter dagens begivenheter är de mäktiga Dammråttorna, som ännu står obevekliga och starka, i alla lägenhetens hörn. Men en dag, skall de slutgiltigt besegras ! Då återkommer jag !

Eller så hade jag enbart kunnat skriva följande:
Idag tänkte jag städa, men då jag dammsög råkade jag riva mig på dammsugaren, och använder det som ursäkt för att fortsätta sitta vid datorn..

Men hur intressant låter det ? ;) Samt, ni behöver ju uppenbarligen tidsfördriv, annars skulle ni inte läsa denna blogg.

ha det gött alla !