Nu är jag uppe, alldeles för tidigt för mitt eget bästa. Om lite drygt en timme så ska jag vara på arbetsförmedlingen, något som egentligen inte tilltalar mig särskilt mycket. Men å andra sidan har jag ännu inte provat på den här jobbgarantin tidigare, så vem vet, det kanske sker något mirakel där borta. Kanske, kanske, kanske kan de förmedla ett arbete. Eller näe, förlåt, det var en absurd tanke, det tar jag tillbaka. Klart att de inte kommer förmedla ett jobb!

Kaffet gör inte så mycket nytta den här morgonen. Istället känner jag mig väldigt slö, och mycket oengagerad. Jag får hoppas på att det händer grejer snart.