Jag började ladda vid 2 minuter i åtta idag. Då ringde väckarklockan, och jag steg upp med stora förväntningar och förhoppningar om att detta skulle vara dagen då allt vänder. En full kanna kaffe sattes igång, jag tog en lång dusch och till skillnad från vissa som väljer att sjunga, så intervjuvade jag mig själv där jag stod och vaknade till. Jag hoppade ut ur duschen, började stryka min skjorta, klädde upp mig och såg till att jag fick i mig lite frukost, i form av rågfras med A-fil och banan, och en liten klick jordgubbssylt. Jag satte mig framför datorn, och surfade in på ams hemsida och tränade upp mina svar, på de vanliga intervjufrågorna. Jag skrev ned det jag ville ha svar på, och fortsatte öva. Samtidigt loggade Malaysiskan in, och peppade mig ytterligare.

Klockan gick inte allt för fort. Vid halv elva så började jag så smått känna mig redo, och försökte få ordning på håret. Dock så måste jag medge att jag misslyckades kapitalt på den fronten, och fick helt enkelt låta det vara precis som vanligt. Det är ett helsike att inte ha någon frisyr! 10:40 lämnade jag lägenhet, och cyklade lungt bort till hotellet, laddade ett par minuter utanför, och steg in när klockan var 10:55. Av gammal vana ska man stå uppställd 5 minuter innan uppsatt tid. Inget får lämnas åt slumpen en dag som denna. Jag blev anvisad att sätta mig ned och vänta. Han som intervjuvade mig kom 11:05, och det var riktigt långa tio minuter som jag spenderade i receptionen, och väntade. Jag fick jobba hårt för att ventilera högerhanden, så att inte min nervositet skulle resultera i handsvett när det var dags för det fasta handslaget, som är en stor del av det första intrycket. Men det gick bra!

Vi gick bort och den vice VD:n bjöd mig på en kopp kaffe, innan vi påbörjade intervjun. Den tog nästan 45 minuter. Han pratade mest, och ställde många av de klassiska frågorna, där jag svarade så bra jag bara kunde, även om jag inte lyckades utveckla mina svar så mycket som jag hoppades. Men jag höll mig lugn och avslappnad hela tiden, och när vi väl satt där så fanns det inget spår av den nervositet som jag hade haft på morgonen, och i synnerhet igår kväll. Jag insåg nog undermedvetet att det bara fanns möjligheter just nu, och inget annat. Inget att förlora. Jag försökte få honom att se att trots att jag aldrig jobbat med detta tidigare, så hade jag erfarenheter som passade som handen i handsken för detta arbetet. Service och intensiv kundkontakt från arbetet som knalle, erfarenhet ifrån nattarbete, och stresstålighet ifrån värnplikten, nogrannheten och städvana från mina jobb som städare, jag är utbildad väktare vilket gör att jag inte har några problem att handskas med stökiga människor. Jag hade allt som behövdes. Det tycker jag framgick på ett bra sätt. Men även min stora datorvana, och att jag klarar av photoshop tycktes fängsla honom mer än jag hade kunnat förvänta mig.

Hur som helst sa han efteråt att det lät mycket bra och att det kändes bra. De skulle prata med några fler förstod jag det som, och han bad mig att se till att hålla måndag eftermiddag fri, då det skulle bli brandövning för personalen. Jag hoppas att det var ett gott tecken. Hur som helst skulle han ringa och meddela domen den här veckan, på torsdag eller fredan. Sen var det dags att sätta igång redan nästa vecka, med lite introduktion på dagtid. För att lära sig bokningssystem och dylikt.

Nu kommer dessa dagarna vara i det närmaste olidliga. Men inte kan det väl finnas någon annan som är bättre lämpad än mig, och det måste han ju förstått nu. Frågan är om jag har några naglar kvar på fredag. Men han lät väldigt positiv. Men man vet aldrig. Det var fler än bara jag och den tjejen som var aktuella i alla fall, men de hade inte utannonserat tjänsten. Men visst är jobbet mitt, helt oavsett om det är 500 sökande, eller bara 2.

Tack och hej!