Jag vaknade i hyfsat god tid idag, och klockan var runt nio när jag slog upp ögonen och per automatik sträckte armen mot laptopen och undersökte om det hade trillat in några kommentarer på bloggen, eller om någon hade hört av sig på något annat sätt. Sen reste jag mig ur sängen och tog sikte på kaffebryggaren, för att som vanligt se till att mitt dagliga behov av koffein blev tillgodosett. Sen en tur till min dator, där jag loggade in på Yahoo Messenger för att växla några ord med Malaysiskan innan hon gick hem för dagen. Mornarna går lite på rutin egentligen, och jag har mina riualer som jag har svårt att klara mig utan.

Jag hämtade en kopp kaffe, i muggen som Diana hade skickat till mig. Men ännu har inte mitt brev och Arn-filmen kommit fram till henne, vilket är lite märkligt faktiskt. Det börjar snart närma sig två veckor sedan jag lade den på lådan. Men de har ju firat Hari Raya där nu, så det kanske har varit många röda dagar som försenat det hela markant. Man vet ju hur det är här hemma i juletider!

När hon slutat för dagen så satte jag mig ner och började skriva lite igen, och jag har kommit en bit in i det hela nu. Jag har också smitt planer för vad som ska hända stackeren så småningom där han sitter ensam i sin koja, för tänk vad mycket som egentligen kan gå fel. Det kan ju faktiskt bli riktigt spännande så småning om, när man ser hur detta utvecklas. För jag har inte en ringaste aning om hur det kommer att sluta själv, och jag hoppas på att jag inte tröttnar på vägen, så att stackarn inte behöver sitta där och frysa för all framtid.

Nu ska jag nog sätta igång TVn och se om de bahagar visa något annat än skräp. Föga troligt i och för sig.