Det känns praktiskt taget som att man har gått och blivit munk, eller i alla fall gått i celibat - mer eller mindre frivilligt till en början. Men nu börjar det faktiskt bli lite jobbigt, och märkliga drömmar alla möjliga och omöjliga personer retar mig om nätterna. I vissa fall vaknar man lättad över att det trots allt var en dröm, och i andra fall förbannar man det faktum att man vaknat. Men faktum kvarstår, att det skulle vara trevligare att kunna praktisera det hela utanför mitt röriga huvud.

Men det som retar mig är att jag tycks ha förlorat stinget, och jag har väl egentligen inte behövt anstränga mig för att få till det tidigare, utan det har helt enkelt kommit tillfällen lite då och då, som man bara behövde nappa på - och sedan vips, så var det bra med saken. Men nu tror jag att jag har glömt bort hur man får en quinna att falla som en fura. Istället sitter jag här i lägenheten alldeles för mig själv, och pillar bort navel-luddet, utan bygger ölburkspyramider under köksbordet, samtidigt som jag spekulerar i hurvida jag ska ägna kvällen åt att se på TV, eller sitta och stirra mig blind på en datorskärm.

Det kanske dags för mig att släppa på alla tyglar - och låta den Nensénska besten som jag hållt inom mig den senaste tiden löpa fritt, och se till att inte en enda myndig quinna går säker.

Nu får det vara nog!

Puss, kram och petting