Jag ligger i soffan med min laptop i knät, och funderar på vad jag ska göra med resten av kvällen som kommer. Dagen började inte på ett alldeles lysande sätt, utan jag vaknade strax efter 12 idag, efter att jag tagit mig lite sömnmedicin igårkväll, helt utan att tänka på att jag hade en läkartid vid nio idag. Jag var inte ens i närheten av att komma i tid, utan jag låg och sov sååå gott och såå länge. Mycket längre än på länge faktiskt, vilket var skönt.

Jag kan ju helt enkelt avslöja vad många förmodligen är lite nyfikna på, hur det gick med jobbet. jag fick faktiskt reda på det i måndags eftermiddag, men har inte haft orken att skriva ner det på bloggen förrän nu. Som du kanske redan har gissat, så blev det inget med det den här gången. Men jag är faktiskt inte så deppig över det egentligen, utan ser det bara som en bra erfarenhet och trots allt ett steg närmare mitt nästa arbete. Jag var ju trots allt en av de få som kallades till intervju, och jag vet nu att det går att bli kallad! Det är verkligen inte så omöjligt som jag i mina mörkaste stunder inbildat mig. Det går!

Sen var det kul att jag fick så positiv respons på texten jag skrev sist! Jag blev väldigt överraskad över de fina orden, och det gör helt klart att jag vill fortsätta skriva. Men problemet är att jag måste befinna mig i ett speciellt sinnestillstånd för att kunna få ihop något som är hyfsat, och jag vet inte riktigt än hur jag ska göra för att hamna i det när jag vill. Så allt som oftast blir mina texter ungefär så långa som det sista, för det känns så krystat när jag försöker fortsätta skriva om jag inte är på rätt humör. Jag vet inte hur många ofullständiga texter jag har liggandes på min dator, men det är väldigt många! Ofta blir de också väldigt personliga, och får en speciell betydelse för mig. Som den här som jag skrev samma kväll som jag hamnade på dårhuset. För när jag skriver så drömmer jag mig antingen bort, eller ventilerar det jag har inom mig , och ofta är det bara jag som begriper vad det handlar om. Men det är alltid så befriande!

Så ikväll ska jag ta det lugnt, och försöka fortsätta på den senaste berättelsen. För att se om det kan bli något av det helt enkelt, men det återstår att se. Så ha tålamod! Om jag är hyfsat nöjd med det så lovar jag att visa upp det på bloggen.

Catta skrev ett fint inlägg om mig i sin blogg tidigare idag, och det värmde verkligen! Tack!