Jag var ovanligt trött igårkväll, och låg på soffan och försökte hålla min ögon öppna. Mest för att jag skulle kunna få sova länge idag, så att allt går lite snabbare. För det ska gudarna veta, förmiddagar i total sysslolöshet är förtvivlat tråkiga. Det är ju bara att ta en titt på TV-tablån innan 15-16 tiden. Det är sannerligen inte mycket att hänga i granen. Det finns inte mycket att göra helt enkelt. Utan jag dricker mitt kaffe och slösurfar helt planlöst, och hoppas på att det ska hända något intressant. Men det gör det sällan.

Hur som helst somnade jag till någon gång mellan halv två och och tre. Men jag hade förmodligen somnat tidigare om det inte vore för att Malaysiskan loggade in på Yahoo Messenger. Sen så slog jag upp ögonen vid 10 någon gång, och kände mig väldigt utvilad. Jag tittade på telefonen, för att se om jag hade missat något samtal eller sms, mm. Men till min förvåning vägde telefonen väldigt lite nu på morgonen, och efter att ha uteslutit att jag blivit hulken under natten, tittade jag på telefonens baksida. Batteriet var inte där, utan låg tillsammans med batteriluckan på golvet. Hur de hamnat där förblir osagt. Som tur var, så räknade jag inte med något samtal om hurvida jag fått jobbet eller inte, förrän tidigaste imorgon.

Ikväll är det fotboll igen, Gefle hemma. En galet viktig match, för båda lagen. Kalmar slåss med näbbar och klor för att hålla Elfsborg bakom sig, medans Gelfe försöker hålla Ljungskile borta. Alltså förmodligen en svårare match än det kan se ut från början, och det krävs att den röda maskinen går ut och river och sliter som om det inte fanns någon morgondag. Då vinner vi. Men börjar de bli bekväma, och tror att de bara ska spela av skiten, då blir det fan inte lätt. Men fördel av hemmaplan och ett klart bättre lag och med en Nanne som utnyttjar all hans idrottspsykologi till max, så ska vi plocka tre pinnar. Rydström och "Så-bra-lense" är tillbaka från skada. 3-0 till Kalmar.

Hasta luego!