Jag sitter och dricker en stor mugg kaffe, och det lär bli fler framöver. Igår ringde prich, som inte hade hört de stora nyheterna om arbetet. Givetvis så såg jag ju till att nämna det på smidigt sätt. Hon blev nog mer chockad än jag själv, och berättade hur hennes världsbild rasade samman! Jag ska ju vara arbetslös och bidragstagare. Det är ju jag. Någon där nere som liksom harvade sig fram bland bidragsansökningar, och aldrig skulle få för sig att betala en krona i skatt. Jag tyckte lite synd om henne för en sekund, och övervägde om jag skulle rätta till hennes förvridna världsbild, genom att supa mig full i hotellbaren första natten på egen hand.

Sen slog det mig att hon är AIK:are. En sån typ får man ju ge det nöjet! Istället ska jag se till att bli otroligt framgångrik framöver, så att hon inte vet vad som är upp eller ner igen. Krossa hennes världsbild fullständigt.
Eller nåja. Det räcker med att jag dyker upp idag.

Frågan är om jag klarar av att resa mig upp ur soffan sen. Eller om nervositeten helt enkelt gör mina knän obrukbara. Men nej! Jag får ta mig i kragen, och gå ut och visa dem att de gjorde helt rätt som tog in mig. Men det blir en lång dag idag, ska dit vid 13 och ha brandutbildning i ett par timmar. Samtidigt som jag får ta en ordentligt titt omkring mig, skriva på lite papper mm. Sen börjar jag nattpasset 22:30 till 06:30. Ironiskt nog försökte jag stanna uppe ganska länge igår kväll. Men när man vill vara vaken så kan man ju räkna ut med arslet att man blir trött. Jättetrött. Till halv 4 var jag väl vaken i alla fall, och somnade till Invandrarna av Vilhelm Moberg på ljudbok.
KFG ringde halv tio på morgonen, precis när jag börjat vakna till lite grann. Så det var väl lite tur i oturen att jag somnade relativt tidigt inatt.

Nu får jag fortsätta ladda. Ha dé!