Nu när jag bara har en kotlettbit kvar i frysen, så återstår i princip enbart nödföda. Jag kollade snabbt igenom mina ätbara tillgångar, och kom att tänka på att jag hade en massa couscous som jag inhandlat i ett tillstånd av äventyrslystnad. Dock tror jag bara att jag åt det en gång, och efter det har den där förpackningen bara stått i skafferiet och skrattat åt min dumhet varje gång jag öppnat luckorna. Men jag har ignorerat den så till den milda grad att den fullkomligt försvann ur mitt medvetande. Tills nu.

Jag kände att jag var tvungen att använda det. Nöden har ingen lag, tänkte jag och ordnade en skål med denna couscousen. Jag tittade vidare efter annat skojigt i skafferiet. En burk majs och två med kikärtor stod där och bönade och bad om att äntligen få bi befriade från skafferiets tyranni. Jag är ju givetvis inte den som är den, utan fogade mig inför deras böner. Så i med lite kikärtor och lite majs. Nu såg det något roligare ut. Jag visste sedan tidigare att jag hade lite vanliga ätor och tärnade morötter i frysen - självklart kokade jag även upp dessa och hävde ner i röran. Vips! Så var det klart.

Själv var jag tämligen nöjd. Snabbmat är ju alltid gott. Detta var skitsnabb mat. Det måste ju smaka guuuuudomligt.

Jag har precis ätit lite av mitt kulinariska mästerverk. Dock så fick jag inse att skitsnabb-mat inte är så gott, utan lagom är nog, som vanligt, bäst. Men visst gick det att äta och mätt blir jag även idag. Som det ser ut nu så har jag nog till och med tills imorgon. Men å andra sidan så sparar jag ju ett gott mål mat till framtiden, för bara gud vet när jag får mina pengar den här månaden. Men jag reder mig! Jag är mer än väl förberedd och inte kräsen för fem öre.