Alkohol är farligt, dels gör man knasiga saker och man mår mindre väl på morgonen efter och börjar fundera på vad man egentligen sagt och gjort på kvällen innan. Jag vaknade till av ett sms ifrån Kusinen, som ska hit och se på foboll om en stund. Medans jag låg där i sängen med ett glas vatten, så ringde David den korta, och jag hade tydligen sagt att vi skulle ta oss ett snack idag. Om vad eller varför, eller vad det var för snack vi skulle ha har jag inte den blekaste om! Men som det lät på honom så handlade det om ett allvarligt snack.

I övrigt ska det tilläggas att jag fick ett "ragg" på krogen. Det var till och med en av det motsatta könet, någon tös ifrån arvika. Dock så sket det sig när det skulle till att dansas. Alla som känner mig vet att jag inte dansar, det spelar ingen roll om jag är närmare medvetslöshet, och vet med mig om att alkoholen kommer bränna bort alla minnen av mina eventuella "moves". Jag följde med ut på dansgolvet, gjorde ett tapper och välmenat försök. Men jag kände mig så otroligt larvig! Sen slog det mig att Nattbuss Anna skulle följa med och slagga hos mig, så jag fick för mig att jag skulle få fatt i dem och reda ut hur vi skulle göra. Så jag knallade iväg, och hittade dem faktiskt. Men då fick jag reda på att hon skulle sova över hos David den korta. Förmodligen var det väl här jag kom på att jag skulle ta mig ett snack. Men jag anar att det förmodligen handlade mest om ren nyfikenhet. Detta ställde ju också till det i huvudet, nu var det ju fritt fram att köra hårt ikväll. Men nu hade jag ju gått ifrån arvikaquinnan.

Jag hittar aldrig på nöjesfabriken, 414 jävla barer och dansgolv, och även om de alla heter olika saker så lägger jag inte det på minnet. Jag hade inte en aning om vart jag befann mig, eller vart jag var när jag lämnade arvikaquinnan. Jag sprang runt och letade, och sen kom jag på att jag hade glömt bort hur hon såg ut. (Ja, lätt överkonsumtion av alkohol). Efter att ha sprungit runt och letat ett tag, så insåg jag att det var hopplöst. Jag blev helt enkelt så irriterad att jag valde att knalla (Läs; vingla) hem i ren frustration! Än värre är att jag har för mig att jag skickat sms på vägen hem. Men jag hade raderat alla någon gång på väg hem också, så nu är frågan vem jag skickat till och vad jag skickat. Det är ett mysterium tills dess att jag får en örfil antar jag.

Men, turen tycks ju trots allt hålla i sig. Men liksom de 7 rätten på travet, så blev vinsten under gårdagen inte så mycket att orda om. Lite som om någon allsmäktig herre tycker att jag ska hålla saker och ting på en rimlig nivå. Men lite sur på mig själv blev jag när David den korta berättade att Arvikaquinnan var snygg. Men man ska inte gråta över spilld mjölk, och eftersom att jag trots allt gick ifrån henne, så kan ju inte intresset trots allt varit så stort.