Det är helg och jag har inte en tillstymmelse till plan. Med andra ord så ska jag nog se det som en mindre framgång om jag ens går ut med soporna. Jag är dessutom så vansinnigt pank att jag förmodligen får slakta dammråttor nästa vecka, för att fylla buken. Eller ja, nästan i alla fall. I och med att jag är ganska van vid att ha sådana här problem i slutet på månaderna, så har jag faktiskt nödproviant som i princip ska kunna hålla mig vid liv i två veckor. Främst bestående av ett rejält lager med snorbilliga burkar vita bönor från pekås. Men även en liten mängd nudlar och annat smått och gott. Sen har jag lite sparkapital i form av en hundring till som jag kan få ut ur kontot, då swedbank är så snälla att de låter en gå minus 100:- på kontot, sedan tre papperspåsar med tomburkar. Så runt 150:- i nödkapital finns det att ta av.

Hur som helst så kommer jag trots allt överleva även denna månad. Men jag kan inte annat än slås av det ironiska i att den första månaden jag arbetar på år och dar, blir en av de absolut fattigaste.

Förresten så fick jag ännu ett brev från Malaysia i måndags, alltid lika trevligt! Den här gången med en Malaysisk film och en "plansch" med massa bra saker man ska sikta på att uppnå varje dag. Man blundar och pekar, och den rutan man pekar på innehåller en text om något bra man ska försöka göra under dagen. T.ex. "Make someones day a little brighter"
Idag så roade vi oss dessutom med att se en film "tillsammans". I och med att det är 20 000 km dit, eller nått sånt, så får man ju vara lite kreativ. Med andra ord så tittade vi på samma film, samtidigt. Fast på varsin sida av jordklotet. Men ändå så såg vi den tillsammans, bara det att man satt i varsin soffa, i varsitt land, på varsin kontinent.