Jag har haft så mycket som jag tänkt skriva i bloggen, att jag inte kännt att jag har haft varken tid eller ork att ta tag i saken. Jag har istället skjutit detta på framtiden - "Jag gör det sen..."
Som vanligt så kommer aldrig det där "sen" utan plötsligt sitter man där flera dagar efteråt, med ytterst föråldrade nyheter. Men sånt är livet och jag både tror och hoppas att ni läsare överlever trots allt. Väldigt lojala är ni också, och tittar plikttroget in trots att det inte skrivits någonting. Något som gör att undertecknad får lite dåligt samvete.

Först och främst tänkte jag rikta ett ENORMT tack till världens bästa faster, Mona. Som efter att ha läst min beklagan över fattigdom och nödfödointag, skickat en hel kasse med mat tillsammans, samt ett litet ekonomiskt bidrag, som är till stor glädje här. Detta gör att jag faktiskt inte kommer ha några som helst problem att klara av resten av den fattiga perioden. Igår kikade jag förbi socialen och lämnade in min ansökan för förmodligen sista gången, så jag hoppas att min kära handläggare fortsätter vara lika snabb som han varit på sistone, då det bara tagit en eller två arbetsdagar att fylla på mitt tomma bankkonto.

Jag befann mig dessutom på Cinderella söndag till måndag. Du vet, "Färjan"-färjan. Det skulle bli en personalfest/konferens på båten. Detta i samband med snö och vindbyar på 39 sekundmeter ute på ålandshav, gjorde resan extra spännande. Som tur var så stannande båten kvar i hamn under kvällen, inte förrän strax innan 12 begav vi oss ut på det vindpinade havet.
Dagen började med att vi tog bussen till stockholm vid 09:50, jag hade slutat jobba vid 06:30 samma morgon. Så jag var väl inte sådär underbart pigg och alert när förfestandet på bussen gick igång. Men resan gick snabbt och smidigt, dock så somnade jag aldrig på bussen, utan fick bara stänga ögonen lite under några minuter. Väl framme på båten så blev det lite besök på deras spa. Så bubbelpool-badande och bastu-badande blev det, och en öl i plastmugg som avnjöts i relaxen. (!?)

När vi hade vilat och lyxat till oss tillräckligt så var det dags att äta JULBORD! Jag trodde nästan att jag liksom förra året skulle missa möjligheten att få ta del av det enda riktigt positiva med julen. Men icke, utan det bjöds på allt som tänkas kunde. Till och med lite snaps till maten. Dock så "klagade" kökspersonalen på mitt sätt att äta julbordet, det var inte rätt ordning på det hela, utan jag gjorde som jag alltid gjort och tog lite av allt helt enkelt. Så skulle man inte göra. I egenskap av svältfödd ignorerade jag allt som sades, och njöt av den saliga blandningen som jag lagt upp på tallriken. Ölen till maten var helt och fullkomligt gratis, något som chockade mig så till den milda grad att jag faktiskt inte drack så mycket som jag borde ha gjort. Det var ju trots allt gratis.

När alla var mätta och belåtna, och vissa fullare än andra, så var det dags för att roa sig på egen hand. Nästan alla tog sig till kareoke-baren på däck 7. Lagom mycket folk, och recepionisterna underhöll oss med skönsång. Jag ska absolut inte påstå att jag släppte loss på båten, utan kämpade för att behålla min sans och inte göra bort inför mina nya kollegor. Det är ju, som många kanske vet, så att jag bara har två lägen - Nykter och skitfull. Gränsenlandet där emellan är obefintligt, utan jag kliver bara in och ut ur dimman. Jag ville alltså inte kliva in i dimman, där jag inte minns eller riktigt kan kontrollera vad jag säger eller gör. Ett smart val skulle jag tro. Jag ansågs nog lite tråkig skulle jag tro, men hellre det än att inte våga gå till jobbet igen. Haha. Men roligt hade jag ändå, eftersom att jag fick skåda mina kollegor bli fullare och fullare. De roligaste att skåda var väl främst flickorna från Receptionen och baren, de bjöd på sig själva ordentligt.

När kareokebaren stängde så kände jag att det var dags att krypa till kojs, jag var för trött och kände att det var bäst om jag såg till att få lite sömn innan konferensen vid 09:00 morgonen efter. Dock så lurade frukost-tanten in mig och min rumskamrat i hennes hytt för lite vin och mintuu. (heter det va?) Men det var tämligen snabbt avklarat.
Dagen efter för min del var inga problem, jag vaknade pigg och utvilad. Trots att jag vaknat några gånger under natten av att jag nästan rullat ur sängen på grund av det överjävliga vädret. Töserna som roat sig som mest under kvällen var inte lika utvilade och bakfylla, sömnbrist och sjösjuka i en alldeles underbar kombination gjorde dem mindre upphetsade, och var förmodligen mer sugna på att besöka närmaste toalett än att ha en konferens. Dock verkade de piggna till när vi kom in i lugnare vatten, och konferensen kom igång på allvar.

Efter konferensen var det lunch och hemresa. Julbordsmat igen. Dock så hade det ju kommit mer än några centimeter snö i Stockholm. EN KATASTROF, det var KAOS!!! Det är klart att 08:orna inte vill köra på vägen när det är halt. De kör helt enkelt av vägen, och gör att det är en 1,5 timmes kö för att lämna huvudstaden. Det måste ju rimligtvis vara för att skydda andra stockholmare från att köra fort på motorvägen, då de uppenbarligen inte kan hålla sig på densamma. Vi blev alltså väldigt försenade. Hemma i Karlstad strax efter 22:10.

Kort och gott, jag hade kul.