Detta är förövrigt inte vilken dag som helst! Utan idag är det faktiskt 6 månader sedan jag började prata med Malaysiskan. Det är mycket sällan det går en dag utan att vi på något sätt hörs av, antingen via sms eller YM*. Riktigt kul, och riktigt spännande. Man har något att se fram emot om dagarna och nätterna.

Det är lite synd om henne nu faktiskt, hon har haft en helt galet oturlig vecka. Hon hade köpt en helt ny och dyr mobiltelefon, som hon lyckades bli av med efter bara en dryg vecka. Sen häromdagen lyckades hon dessutom krocka, (blev påkörd) och kvadda sin bil rejält. Lyckligtvis så gick det bra för alla inblandade. Men detta ,tillsammans med lite annat smått och gott, på samma vecka är ju helt otroligt. Men de säger ju att; "en olycka kommer sällan ensam."

Det är dessutom synd om mig. Kanske inte riktigt lika illa. Men nästan. För imorgon så ska hon iväg till Borneo med jobbet, och kolla hur det står till med bönderna där, i en vecka. Som om inte det vore nog, så ska hon dessutom till sin hemstad i ytterligare en vecka så fort hon kommer hem ifrån arbetsresan. Varför är det då synd om mig, undrar du kanske. Jo därför att hon inte kommer att kunna komma ut på YM på två veckor. Vad ska jag roa mig med om nätterna då? Precis. Ingenting. Det är tur att jag får jobba mycket från och med fredag, så tiden går lite fortare. Sova - jobba - Sova.

(* - YM är alltså en motsvarighet till msn, alltså Yahoo Messenger. Som märkligt nog är större i de trakterna än msn.)