Inga bananer, INGA BANANER! Skrek han, när han sprang längs med den soldränkta esplanaden på väg österut. Vart han skulle visste ingen, och i synnerhet inte han själv. Det enda som var klart som vatten, var att han inte ville ha några bananer, han ville inte ens se en banan igen. Vilket faktiskt är en mycket svårare uppgift än vad man kan tro. Göte, som den galne antibananmannen gärna kallade sig, hade fått erfara att bananer finns överallt. I varenda liten butik, och hemma hos de flesta svenska medborgare.

Göte, som han egentligen inte hette utan bara vill kalla sig, nådde slutet av esplanaden. Vilket genast gjorde honom orolig, då det värsta han visste var att behöva ta beslut, hur triviala de en kan tyckas vara. Höger eller Vänster, tänkte han. Pulsen skenade, i och för sig mest på grund av att han sprungit en längre sträcka utan att trampa på några löv. Men också eftersom att han har tryckt i sig en ganska hög dos med amfetamin, för att hålla sig vaken för att dygnet runt kunna fly undan bananerna. Dessa jävla bananer. Höger eller vänster. Nu var det jobbigt för herren vi kan kalla Göte.

Nu var det 48 minuter sedan hans traumatiska banan-upplevelse som tvingat honom att lämna hus och hem. Efter 5 minuter hukandes bakom en soptunna vid esplanadens slut hade han äntligen fattat sitt beslut. Det blev vänster, ett självklart val i och med att han var kommunist. Vägen är nästan säker till ert rabarbergryt. Det är ju naturligtvis vad ordet vänster står för. Höger däremot är värre. Hotfulla öbor ger en rabies. Rabies var ju givetvis det sista han ville ha, och öbor hade ju efter sekel av inavel blivit mycket märkliga, och bör till varje pris undvikas.

Nu handlar inte historien om Göte, utan om hans kusins kompis pojkväns systerdotters farfars något yngre kusin, Berit. Men i och med att hon inte har gjort något uppseendeväckande under hennes tid på jorden, mer än att hon kan spåras vidare till mannen vi kallar för göte, så kommer jag inte tala mer om den saken.

Men hur gick det då för Göte, undrar ni? Jo, det ska jag tala om. Han nyktrade till slut till halvvägs till grannkommunen, och förstod att det kanske var en något överilad reaktion. Då det enda som egentligen hände var att han råkade få fel pizza, med bl.a. banan och annanas på. Han kunde inte begripa att någon ens kan få för sig att beställa en sådan. Vedervärdigt helt enkelt. När han senare var på väg hem, kom polis och plockade upp honom. För han hade helt glömt bort att han faktiskt hade gått ner till pizzarian och satt fyr på stället, för att lära dem veta hut, innan han skrikandes sprungit ned längs med esplanaden.