Nu är det tomt, innehållslöst och tråkigt igen. Jag avverkade nyss det sista avsnittet av Eureka säsong två. Vad ska man göra nu? Är lite le på det mesta just i detta nu, varför vet jag inte riktigt. Det är svårt att sätta fingret på vad det är som inte känns riktigt bra, ofta mycket av lite. Små saker. Även större ting. Jag vill mycket, men gör lite.

Vad vill jag då? Jag vill väl det som många andra vill, ha en slags frihet. Men frågan är hur man uppnår den friheten. Själv är jag inne på, och har varit länge, att göra mig av med allt jag har. Stoppa ner det jag behöver i en ryggsäck och sedan bara gå, kanske hitta platsen där regnbågen slutar. Jag vill ut och leva. Jag vill ut och bli oberoende av allt som är materiellt, kunna göra det jag vill, och rata det jag inte vill utan att någon staltig eller kommunal myndighetsperson stoppar mig.

Jag blev väldigt inspirerad av en film jag såg för inte så länge sedan, Into the wild. Precis så vill jag göra. Bara bege mig ut och lära känna mig själv på ett sätt som inte går när jag trycks in i ett litet fack i samhällets botten. Jag vill inte vara en siffra i statistiken över arma stackare. Även om personen i filmen knappast tillhörde underklassen. Men jag vill att jag ska kunna räkna med mig själv. Jag vill inte vara beroende av andra, då det blir destruktivt i längden. Jag vill äta när jag är hungrig, sova när jag är trött, skita när jag behöver det.

Jag tittar på min ryggsäck varje gång jag går förbi den, och tänker på hur jävla skönt det vore att ta på sig den och lämna lägenheten, och bara gå. Men lika ofta som jag den tanken kommer, så dyker alla "men" upp. Men vad gör jag med lägenheten. Men vad gör jag med mina grejer. Men, men, men och men. Tyvärr så kan jag ju inte bara sticka, för då är det helt enkelt någon annan som får plocka upp efter mig. Så det är kanske läge att börja göra sig redo nu, och planera för att sticka. Säga upp lägenheten till en början kanske.

Är detta realistiskt? Kanske inte. Men det är något som har gnagt mig väldigt länge, en önskan som jag inte kan komma på egna argument för att inte genomföra. För kan det vara så att anledningen till att jag tidigare inte har velat leva, är att jag inte har levt? Jag börjar tro det.

Jag är inte helt säker på om jag orkar vänta mycket längre på en framtid jag inte känner till.