Efter att ha varit världsstjärna i ett par timmar under gårdagen drabbades jag av hybris. När tidningar från Togo, Malawi och något arabland länkade till mitt fyllesnackande, kändes det som att; Tjo ho, i'm the king of the world! Allt sådant världsligt som att bry sig om bloggen i någon större utsträckning föll i skymundan, och Kalmars 5-1 seger borta mot Gefle var småpotatis i jämförelse med den stjärnglans som jag själv utstrålade.

Men när jag vaknade imorse och kollade telefonen, samt min mail insåg jag att det varken kommit någon inbjudan till kändisfester eller TV-program. Just nu står mitt enda hopp till att det kommer brevledes, kanske imorgon. Nobelfesten hade varit helt underbar, bara föreställ dig mig lika full på en sådan tillställning. De hade inte ångrat sig, för det kalaset hade nog aldrig varit mer händelserik. Så jag kan ju offentliggöra mitt intresse av att gå på festen. Ifall någon ledamot av nobelkommittén läser detta. Heter det nobelkommittén, heller hittade jag bara på det ordet nu för att det låter bra? Stavade jag ens rätt? Tveksamt.

Men som synes har denna hybris börjat lägga sig. Även om jag nyss lagade mat, spaggeti och köttfärssås. För det är mat för vilken stjärna som helst. Jag får väl helt enkelt nämna att Kalmar FF helt enkelt är sjukt bra just nu, och det förefaller helt omöjligt att stoppa dem. Jag menar, 16 mål på tre matcher, s e x t o n jävla mål. Tråkiga kalmar, my ass. Men inte ens halva serien är spelad, och det är många månader till november. Men räkna med att det kommer badas då också.

"so cute" var förövrigt malaysiskans kommentar till vidoen. Det är tur att de inte förstår svenska där nere i sydostasien. ha ha. :)