Jag kokade nästan över igår. Riktigt förbannad, och enormt uppgiven, är bara förnamnen. Jag är ju beroende av att att allt fungerar, på alla håll, i synnerhet nu när jag sitter där jag sitter. Det är ingen normal situation. Jag märker också hur skör jag fortfarande är, hur lätt det är att vända upp och ned på flera veckors förbättring av mitt tillstånd. Igår kändes det som att jag var tillbaka på ruta ett igen.
Det kanske är en löjlig grej som jag hakar upp mig på, för dig. Men den 31:a januari lämnade jag in min ansökan för socialbidrag, mina kontakmän pratade också med socialsekreteraren i fråga om flytten. Detta skulle han kolla upp, och höra av sig om i början på veckan efter, alltså den här veckan som gått. Men dagarna gick, jag ringde min Internetbank säkert 10 gånger om dagen, för att kolla om pengarna hade kommit in, så att jag kan betala min hyra, och köpa lite tobak.
Inga pengar kom, och igår morse ringde jag socialsekreteraren. Jag ville ha besked om när pengarna skulle komma in, och hur det skulle bli med ölandsresan. När jag pratade med honom, så skulle ju givetvis pengarna komma in innan lunch, och han skulle få reda på hur det blev med det andra tills dess, också. Perfekt tänkte jag, och tog den näst sista prillan ur dosan!
Jag ringde internetbanken minst ett tjugotal gånger den dagen. Inga pengar. Kollade banken via Internet, ingenting. Vid 3 tiden ringde jag dem, för att kolla hur det låg till. Men visst ja, de har ju bara telefontid mellan 9 och 10 på förmiddagarna, och jag kom inte ens fram till en telefonsvarare. De är Satans jävla hantlangare. Nu får jag snällt vänta hela helgen, utan att ha några pengar, som om det inte vore nog att jag väntat hela jävla veckan.
Frågan är ju vad jag ska säga till min Morfar, som har betalat hyran, och inte kan betala sina räkningar. Det finns inget jag kan göra åt det. Men jag tvingas ta på mig det. Jag tvingas stå till svars för att de förbannade krypen inte kan göra sitt jobb. Jag tvingas låna pengar till tobak. Bara för att jag ligger inlagd, tycks jag inte ha något behov av pengar. Men jag kan leva utan tobak, jag kan leva utan några extra saker, jag överlever utan pengarna. Men när de säger att jag ska få pengar, räknar jag med det också. När jag då står med en tom pengapung, när klockan blivit 17 en fredageftermiddag, och vet att det lilla krypet har krälat hem till sitt hål, för att komma hem och må gott, och klia sig i röven av välbehag. Då är det inte särskilt kul att behöva vänta på att det ska bli måndag, och jag åter ska behöva ringa den där jävla intenetbanken 65 minuter i timmen, för att kanske, eventuellt, om ett mindre mirakel sker, ha mer än minus 33 kronor på kontot.
Jag skiter fullkomligt i att detta inte på något sätt är välskrivet, utan ett rent jävla ordbajseri ifrån min sidan. Men jag är bara så vansinnigt irriterad, och istället för stå och banka huvudet i väggen, så får jag spy galla över er alla som har oturen att ta del av detta inlägget. Jag tänker inte ens läsa igenom denna skitbloggen innan jag publicerar det. Nu tänker jag istället lägga min dyrbara tid på att tröstäta min köttfärsås, som jag tillagade igår. Sen tänker jag ha så jävla mycket cayenpeppar och dylikt på, att det svider när jag skiter hela helgen. Så det så.
|
