Om ett nyårslöfte
Tis 1 jan 11:44
"Gott nytt år på er alla. Själv upplevde jag en nyårsafton utöver det vanliga. Istället för våldsamt supande, blev det werthers orginal och pommac, och fyrverkerier beskådades genom pansarglas. Men jag fick en nyårskram iaf. Tjejen ifrån england, och jag satt uppe ett tag efter tolvslaget och väntade på att nattmedicinen skulle verka, och tittade på rush hour. En konstig nyårsafton faktiskt. Helt enkelt ett konstigt slut på en konstig månad, och på ett jobbigt år.
2007 var året då jag tappade mig själv i marken, och gick i tusen bitar. December har varit månaden då jag tvingats lappa ihop mig själv, ett pussel som jag inte klarar ensam. Ett enormt pussel, där man inte ens vet vart man ska börja. Men jag måste försöka. Mitt nyårslöfte i år blir att jag ska må bra när det är dags för 2009. Att mitt pussel ska vara till större delen löst tills dess. I övrigt önskar jag inget annat av mig själv. Nu ska jag dock äta. Gott nytt år, än en gång!"
Det måste vara ett av de få nyårslöftena som jag i efterhand kan känna att jag är på väg att lyckas med. Kanske också det svåraste, på sätt och vis. Att må bra är kanske en luddig formulering för många, men sett ur mina ögon just då var det en enorm utmaning. Det var ett berg av ångest jag var tvungen att bestiga. Det kändes länge som att jag bara klättrade och klättrade, för att hela tiden falla tillbaka, sedan fick jag klättra lite till. Det var egentligen inte förrän två månader sedan, då vinden svepte bort molnen och jag plötsligt såg toppen för första gången, med den klarblåa himmeln ovan. Nu ska jag bara ta de sista stegen, sen är jag uppe.
Det regnar aldrig ovan molnen, men det gäller att hålla i sig så att man inte blåser ner.
Jag skummade igenom inläggen jag hade skrivit. Detta är kanske det som kommer närmast till att beskriva hur jag kände mig just då. En knapp vecka innan jul förra året. Inlåst med min egen hopplöshet. Sätt detta i perspektiv till hur jag skrivit den senaste tiden, så kan man väl nästan säga att jag har infriat mitt nyårslöfte?
Tis 18 dec 2007 15:08
"I 21 dagar har jag suttit här nu. 3 veckor. Tre Jävla veckor. Tiden börjar gå fortare nu, det är lite underligt att man kan, på något vis, vänja sig vid denna otroliga tristess. Det börjar nästan bli någon form av likgiltighet. Det känns som att det kvittar. Jag vet inte längre om jag är glad eller ledsen, jag följer bara apatiskt med strömmen. Frukost-förmiddagskaffe-lunch -eftermiddagskaffe -middag -kvällsfika. Lite pingis emellan. Det är min tröst, jag har blivit jävligt bra på pingis nu.
Det är jävligt irriterande att man inte kan skriva en begränsad mängd text, när man uppdaterar bloggen via wap. På fredag är man ett år äldre. Hemska tanke. Någon som kan hjälpa mig att vrida tillbaka tiden 5 år? Tänk vad mycket jag hade kunnat göra annorlunda. Tänk om jag hade kunnat stanna kvar i kalmar, och fixat skolan åtminstone. Jag har sån ångest över de val jag gjort längs vägen, som lett mig till ett ljusgult rum, på en låst psykiatrisk avdelning. Jag känner mig så otroligt ensam. Fruktansvärt ensam
För 21 dagar sen hoppades jag, att jag skulle lyckas med en sak åtminstone. Är det då inte en aning ironiskt att jag misslyckades. Allting var liksom klart. Men icke. Någonting Jävlas med mig. Jag skäms inte över att jag ligger här. Men jag skäms så fruktansvärt över att jag misslyckats. Igen. Jag skäms över att folk vet om att jag misslyckats. Igen.
Det jobbigaste som finns är när andra säger att det var bra att klarade mig. Då vill jag bara krypa ut ur min kropp och gömma mig. För om de bara ser vad jag ser, så hade de inte sagt så. Om de kände mig, så som jag känner mig själv, hade de med glädje kastat ut mig ifrån 10:e våningen. För om inte jag själv står ut med mig, hur ska då andra kunna göra det? Solen skiner ifrån en klarblå himmel, och rimfrosten glittrar där ute. Men det är likväl ännu en grådaskig dag. Blää. Ta en dag i taget, johan."
Nu måste jag fila på nyårslöftet tills nästa år!
Men oj! Fy fasen, för mig var det bara en vecka sen bestämde jag att jag skulle åka hem och ALDRIG komma tillbaka... kunde lika gärna köpt mig en förvaring på ett sånt där lager! FY FAAN!
Det är superbra nu när man bara kan trycka på "nästa", så missar man ingenting. Så jag är en av de prenumeranterna. ;)
Skrivet av IzZzY 2008-12-28 kl 20:45
Nattis svarade 2008-12-28 kl 21:05:
Åh så det är inte bara så att jag MISSAT det, utan det har inte funnits innan? Men dåså! :) Älskar det man får ju inläggen i rätt ordning och man missar inget, enkelt att kommentera också! PERFEKT!
Ibland undrar jag om inte borgarnas nedskärningar av försvaret bara är till för att ge Sverige en ursäkt att gå med i NATO. Med ursäkten att vi inte kan försvara oss själva.
Jag tycker absolut att vi ska fortsätta som tidigare, att vara neutrala. Skulle ryssen hoppa på oss, så lär ju inte våra NATO-grannar kunna stå och titta på ändå. Men vi slipper bli amerikanska marionetter.
Men för att detta ska fungera så måste vi ha ett starkt försvar. Så starkt att det inte är värt att försöka sig på att kränka vår neutralitet. I dagsläget är det förtvivlat dåligt ställt, och vi kan enbart förlita oss på turen. Vill någon traska in i vårt land så kan de göra det utan några större bekymmer.
Skrivet av IzZzY 2008-12-28 kl 21:04
Nattis svarade 2008-12-28 kl 21:08:
Ärligt talat tror jag inte att vi måste ha ett starkt försvar, har vi stark integritet och neutralitet så är det försvar nog. Men sån är jag.. inte alls sergeant.. ;P
Och kolla så är det faktiskt 5 nu!!!!!!!!!!!
Ja, en vecka är fullt tillräckligt! Jag satt där i nästan 4 och en halv månad. Det läskiga är att man faktiskt började vänja sig vid att sitta där efter ett tag! Men aldrig, aldrig, aldrig igen.
Jag ser försvaret som en försäkring. Ett skydd ifall det skulle börja brinna på kontinenten igen. Vi är i en liknande situation som på 30-talet. Det kommer aldrig mera bli krig i Europa talas det om, precis som då. Nu har vi en finanskris som vi inte vet vart den slutar, precis den tändvätska som kan sätta världen i brand igen. I ett sådant desperat läge så gäller inga regler längre, då måste man krypa ihop med taggarna utåt. Det är svårare än någonsin att skåda in i framtiden. Som ett så litet land, så kan vi inte påverka så mycket mer än vår egen situation och i detta fallet gäller det att ha framförhållning.
Vi kan aldrig mäta oss med några supermakter, men vi kan göra ett intåg i Sverige så o-attraktivt som möjligt.
Men det är ju naturligtvis det värsta tänkbara scenariot. Men man skaffar inte en försäkring för att man tror att huset ska börja brinna, utan ifall det trots alla säkerhetsåtgärder skulle göra det.
Men det är min syn på det hela. ;)
Skrivet av IzZzY 2008-12-28 kl 21:47
Nattis svarade 2008-12-28 kl 21:58:
Nej när det är ett sådant desperat läge det är då vi räcker ut och tar hjälp av våra kompisar; de andra länderna i EU. DET tror jag :) Jag förstår din synpunkt helt och hållet, men jag håller inte med. Om vi tar till grannarna så kan vi bättre förhindra en brand OM det skulle börja brinna. Har vi taggarna utåt så skiter väl grannarna i oss, eller hur :) För att inte tala om hur enkelt det är att sticka någon som blir förbannad och också har taggarna utåt och sen smäller det! Försvar föder bara krigsindustrin, ett öppet och neutralt Sverige är lösningen :) (faan nu börjar det bli roligt!!!!!)
Jag såg din enorma kommentar och jag lovar att jag ska ge den proper tanke och respons imorgon. NU är jag inte helt nykter och supertrött. Så jag återkommer. ok? :)
Natti! (önskar Nattis) fniss
Haha, det låter bra. Sov så gott!
Gör ont när jag läser dina gamla inlägg. Samtidigt känner jag en enorm glädje över att veta hur det har gått. Hur du har kämpat dej upp och att du idag ser ut att må som en prins. En av de bästa prinsar som finns.
Jag känner igen mig i känslorna du beskriver.. det är hemskt att befinna sig där, men jag är oerhört glad att veta att du är på väg upp! Jag hoppas verkligen att 2009 blir ett bra år.
