Flashback
Nu när jag åt mina pannkakor så förstod jag varför jag inte har kommit på idén att laga till det tidigare. Jag är helt enkelt jäkligt trött på dem, dessvärre så hade det inte rikigt gått över än. Detta efter att ha ätit ärtsoppa och pannkakor varje torsdag, i tio månader. Jag försvann mentalt till ett dike vid nya skjutbanan på F17, ute i blekinges inte så djupa skogar. Där man stressade i sig pannkakor och ärtsoppa, innan det var dags för uppställning igen. Idag slapp jag i alla fall snuskburken.
Kommentarer
Postat av: E-S
Haha! Du är inte ensam om att ha traumatiska upplevelser kopplade till pannkakor. Min mamma pluggade i Skellefteå ett år när jag gick i högstadiet, vilket är ca 40 mil bort från var vi bodde då. Pappa fick stå för matlagningen.. vi åt växlingsvis panpizza och det enda pappa kunde laga = pannkakor. Panpizza kan jag inte ens lukta på längre, pannkaka har jag bara väldigt svårt med. Brrr.
Postat av: IzZzY
Haha, jag kan förstå att du blev trött på det! Sen måste jag medge att panpizza också är något jag föråt mig på under mina första år då jag bodde ensam. Det var panpizza, och vanlig pizza som gällde hela tiden. :)
Trackback
