Nu sitter jag som vanligt här på morgonkvisten och ugglar. Det är nu jag kan luta mig tillbaka lite och slappna av, slösurfa och eventuellt äta lite frukost. Det händer inte särskilt mycket just nu, inte ens SJ personalen har vaknat, eftersom att det råkar vara söndag. Det är inte heller vilken söndag som helst. Det är den 21:a december, då vi har årets längsta natt och Stalin firade sin födelsedag. Det är också 20 år sedan lockerbie-katastrofen. Sist men inte minst var det på dagen 24 år sedan jag började terrorisera planeten jorden. Det börjar bli länge sedan nu, om ett år har jag härjat i ett kvarts sekel och är halvvägs till femtio. Jag börjar bli gammal.

Fast å andra sidan så kan jag fortfarande känna mig ganska ung, om man betänker att jag ännu inte kan odla mustasch. Jag får visa leg när jag köper nikotintuggummin, samt det faktum att jag ännu inte är myndig nog att själv bestämma om jag vill sterilisera mig. Men i den här takten dröjer det inte länge förrän jag kan göra allt sammans, även om det inte är särskilt lockande med varken sterilisering eller mustasch.

20 minuter lite drygt tills jag får gå hem. Då jag ska sova och sedan upp och jobba igen. Okej då, jag kommer väl ligga på soffan och pilla navel en stund där i mellan. Men något firande blir det sannerligen inte. 

Adios!