Kalle stod vid den enorma rosa partyhatten, utan att på något sätt notera att det nyss flög förbi 3 bevingade kossor. Då detta, hur vansinnigt det än kan låta, var en vanlig syn i 2230-talets Uganda. Fast det han inte tänkte på var att han faktiskt inte befann sig i 2230-talets Uganda, utan i Sverige då det tredje milleniumet fortfarande var ungt. Vilket man kunde se på de vansinnigt fula kläderna, som folk inte hade på sig, vilket de haft både innan och efter. Dessa vackert klädda svenskarna blev dock desto mer förbryllade, och aningen rädda för de flygande nötkreaturen som tog sig fram till domkyrkan i Kalmar.

Faktum var dock att några av de äldre kalmariterna inte var like imponerade över denna synen, och började beklaga sig högt och tydligt över det orimliga i att kossor flyger. Kossor kan inte flyga, det gaur inte! Kossorna som hovrade strax framför den klassiska barockbyggnaden på stortorget i Kalmar, och talade minst 100 språk och dialekter, blev genast konfunderade. Ju längre de befann sig i Kalmar, ju mer skeptiska till allt nytt blev de, och insåg till slut det befängda i att
de flög. Det gaur ju inte, kom de överens om och passade på att landa. De försökte råma lite till varandra, men det lät ungefär lika löjligt som när en stockholmare ska imitera en skåning. De tittade besviket på varandra, och vandrade sedan ner till Fredriksskans A-plan och betade av det höga gräset.

Den ugandiska tidsresenären Kalle hade fortfarande inte noterat att de flygande kossorna både flygit dit och gått därifrån, under tiden som han istället fascinerat tittat på den gigantiska rosa partyhatten som stod uppställd i den södra änden av torget. Det var en magnifik syn, i synnerhet då han verkligen inte kunde, hur mycket han än försökte, komma på ett syfte till att den stod där. Men även för honom fanns en gräns för hur länge man kunde stirra sig blind på en rosa partyhatt, så istället började han glida runt på sin blå-randiga anitgravitationsbräda för att se om han kunde hitta mer underliga saker i denna tidsålder.

Han tyckte att staden påminde om den där amerikanska religösa sekten i USA, som vägrade acceptera att man lyckats tygla gravitationen, och åkte runt i landgående och långsamma fordon och drevs av någon form av fossila bränslen. Samt höll sig med alla omoderna icke-genmanipulerade och ineffektiva djur, som t.ex. hästar som inte begåvats med någon form av flygförmåga, eller intelligens. Otroligt dumma djur, som inte tycktes göra annat än att äta och skita. När de mer moderna hästarna faktiskt hade en förkärlek till att lösa korsord, och att arbeta inom mode-industrin. (vilket kan förklara varför kläderna var särskilt estetiskt tilltalande under 2230-talet)

Men mest förvånad blev han över att se 2000-talets hundar, som förvisso kunde visa upp viss form av intelligens då de fattar att de ska springa efter en utkastad pinne, och hämta den tillbaka till hundens ägare. För redan 2215 hade en Tax blivit president i Amerikas förenta staterna, och en gång för alla stoppat den apartheid som hundar utsatts för under hela den moderna historien. Som t.ex. att de inte får komma in på vissa resturanger och butiker, samt tvingas sitta på bestämda platser på bussarna. Det hade dock tagit ett tag innan man fått kineserna att upphöra med barbarin att äta hund, även om de innan slakten kunnat diskutera det absurda i att dagens kollektiv fortfarande inte nått en hastighet av mer än Mach 8, och att det tog så vansinnigt lång tid att ta sig till de fina resturangerna i Paris, om man befann sig i Peking. För kineserna hävdade bestämt att det var deras rätt att äta hund, så som de alltid hade gjort.

Kalle trivdes inte riktigt i denna ociviliserade tidsålder, och enda anledningen till att han gjort inbrott på "The international timetravel research-laboratory" i Kampala, var för att han skulle få äta något riktigt sött, och något väldigt fett. Då både fett och socker var belagda med specialskatter som räknades hundratusentals procent, för att stävja fetman i världen. Så han hade aldrig haft råd att äta något sötare än ett sockerfritt äpple, eller något fetare än lättmjölk. (Dock fick han i sig en individ-anpassad mängd kosttillskott, varje kväll baserat på vad han ätit om dagen) Så han begav sig till något som han läst kallats för Pizzeria, och beställde en kebabpizza med extra pommes på toppen, istället för isbergssallad, och två liter Coca-cola. Han satt och njöt av varje tugga, det var en smakexplosion som till och med fick paprikan att blekna i jämförelse. När han sedan drack av Colan, kände han hur hur kroppen började gå i högvarv. Det hade varit ett halvt sekel sedan någon människa fått i sig så här mycket socker och fett på en och samma gång. Han tog den sista slicen av pizzan, och bäljade i sig resten av sin dryck. Han slöt sina ögon och log.

När ambulanspersonalen kom till platsen, så kunde de bara konstatera att de aldrig hade sett ett gladare lik.