Plötsligt händer det.
Som i de där trissreklamerna. Plötsligt händer det som man aldrig hade förväntat sig egentligen. Plötsligt kommer det fram någon som liksom försvunnit ur ens liv för länge sedan, bara sådär. Chocken är fullkomlig.
Det var nämligen så att min gamla styvfar precis slog en signal. Den senaste gången jag såg eller pratade med honom, tror jag var utanför korvkiosken, vid busstationen i Torsås för 8 år sedan. Då jag gick mitt första år på gymnasiet i det lilla samhället. För efter det att mor gick bort, så hördes vi i princip inte mer. Korvkioskmötet sist var nämligen bara en ren slump. Tills idag. Du kan ju föreställa dig hur förvånad jag blev. Men trots att det var åtta år sedan sist, så hörde jag omedelbart vem det var. Det förvånar mig lite.
En annan märklig sak är att jag tänkte på honom för någon dag sedan, och funderarade på vad han kunde tänkas syssla med nuförtiden. Men vad som är ännu märkligare är ju tajmingen, då jag faktiskt ska neråt landet redan nu i helgen. Så kanske ska man passa på att hälsa på den numera gamla gubben när man ändå är där. Han är ju trots allt något av en fornlämning, från den tiden innan allt började gå åt helvete. Från den tiden då man bodde i en friggebod på Revgatan i Mörbylånga, och var tämligen bekymmersfri. Från den tiden då man visste att man alltid kunde hitta morsan rökandes under köksfläkten.
Han ringde dessutom under mitt författande av ett bittert inlägg angående min morfars telefonsamtal tidigare idag, som gav mig grav ångest. Men tack och lov så ringde han, och gav mig något annat att rikta alla mina virriga tankar på.
Det kan inte vara meningen att jag ska städa idag. För direkt när jag drog igång, så ringde Juckpuck. När vi hade talat klart dröjde det mindre än en minut innan morfar ringde och gnällde över att jag var arbetslös, och 5 minuter efter att jag sluppit höra mer av det, så ringde den gamla styvfarsan. I vanliga fall ringer det aldrig i den där jäkla telefonen, eller ja, Christina ringer lite titt som tätt i och för sig, men hon är undantaget som bekräftar regeln. Men nu har jag i alla fall dammsugit, och sprungit upp på vinden med diverse ting som inte har i lägenheten att göra.
-Bra, Johan!
-Tack, Johan.
Det var nämligen så att min gamla styvfar precis slog en signal. Den senaste gången jag såg eller pratade med honom, tror jag var utanför korvkiosken, vid busstationen i Torsås för 8 år sedan. Då jag gick mitt första år på gymnasiet i det lilla samhället. För efter det att mor gick bort, så hördes vi i princip inte mer. Korvkioskmötet sist var nämligen bara en ren slump. Tills idag. Du kan ju föreställa dig hur förvånad jag blev. Men trots att det var åtta år sedan sist, så hörde jag omedelbart vem det var. Det förvånar mig lite.
En annan märklig sak är att jag tänkte på honom för någon dag sedan, och funderarade på vad han kunde tänkas syssla med nuförtiden. Men vad som är ännu märkligare är ju tajmingen, då jag faktiskt ska neråt landet redan nu i helgen. Så kanske ska man passa på att hälsa på den numera gamla gubben när man ändå är där. Han är ju trots allt något av en fornlämning, från den tiden innan allt började gå åt helvete. Från den tiden då man bodde i en friggebod på Revgatan i Mörbylånga, och var tämligen bekymmersfri. Från den tiden då man visste att man alltid kunde hitta morsan rökandes under köksfläkten.
Han ringde dessutom under mitt författande av ett bittert inlägg angående min morfars telefonsamtal tidigare idag, som gav mig grav ångest. Men tack och lov så ringde han, och gav mig något annat att rikta alla mina virriga tankar på.
Det kan inte vara meningen att jag ska städa idag. För direkt när jag drog igång, så ringde Juckpuck. När vi hade talat klart dröjde det mindre än en minut innan morfar ringde och gnällde över att jag var arbetslös, och 5 minuter efter att jag sluppit höra mer av det, så ringde den gamla styvfarsan. I vanliga fall ringer det aldrig i den där jäkla telefonen, eller ja, Christina ringer lite titt som tätt i och för sig, men hon är undantaget som bekräftar regeln. Men nu har jag i alla fall dammsugit, och sprungit upp på vinden med diverse ting som inte har i lägenheten att göra.
-Bra, Johan!
-Tack, Johan.
Kommentarer
Postat av: sandra
har clas ringt? :O
det va som fan.
va gör han nu förtiden då?
Postat av: IzZzY
Ja, snacka om att man blev förvånad!
Han har nyss blivit arbetslös, så han gör inte så mycket för tillfället, om jag förstod det hela rätt. :P
Postat av: sandra
hehe kan förstå det.
vad fick honom att ringa till dig då?
aha oki hehe.
Trackback
