Natten till idag var fruktansvärd.

Vid ca 04:20-04:30 vaknade jag av att jag hade en obehaglig känsla, av att någon var inne i rummet, som iaktog mig. När jag sedan ska vrida på huvudet för att undersöka vad det är, så är det någonting som trycker ner mig över mina skuldror, och jag blir helt förlamad.

Jag kämpar med alla krafter jag har, för att röra mig, men det går inte, och paniken växer för varje sekund. Jag är livrädd, och det enda jag vill är att försöka komma åt min bärbara, så att jag får lite ljus i rummet. Men jag når den inte. Jag har ingen som helst kontroll över min kropp. Men tillslut är det som att jag kan försöka röra lite på mina fingrar, men det hjälper föga.

Jag börjar försöka gunga mig fram och tillbaka i sidled, för att kunna vända mig om, och se vad det är som händer. Men kroppen svarar inte. Jag kämpar för allt jag är värd i kanske 5-6 minuter, med att återta kontrollen av min kropp. Tillslut kan jag få armen att fungera, och jag kan få datorn tillbaka ur sitt viloläge, och den började lysa upp rummet lite i alla fall.

Jag lägger datorn i knät, och börjar skriva av mig lite på lunarstorm. Fortfarande med paniken nära. Även om det värsta börjar lägga sig då, när jag fått mina krafter tillbaka. Men jag vågar inte stiga upp ur sängen, även om jag verkligen vill. Efter kanske 20 minuters kämpande för att åtminstone våga gå på toaletten så kommer jag upp, tänder varenda lampa i hela lägenheten. Gör det jag ska. Drar igång en film, som kan ligga och spela i bakgrunden, så försöker jag sova en stund.

Men det går ju inte allt för bra, i och med att jag är alldeles för vettskrämd för att sova. Så jag är fullt vaken när Helena ringer, eftersom att hon läst min lunar-blogg om min upplevelse. Hon har väl också märkt av lite av det kusliga, i min lägenhet tidigare.

Nu försöker jag ta mig samman. Men problemet är att jag tyvärr inte kan intala mig själv att det var en mardröm. För jag har ännu inte vaknat ifrån den.
Jag kan inte intala mig att det kunde vara någon eventuell fylle-dilerium, eftersom att jag var fullkomligt nykter.

Jag bara hoppas på att det inte har hänt någon någonting, att det skulle vara något form av tecken.

Näe, nu ska jag dricka upp det sista av kaffet, och försöka förbereda mig för dagen. Tack och hej..