Det är ordet för dagen.

Det handlar om min lilla exflickvän Helena. Hon som var så svartsjuk, att det i princip kvävde allt. Samma tös som hela tiden letade igenom min mobil, min mail och dylikt, efter ens något som hon kunde bli svartsjuk över. Jag har sällan skådat någon med lika många hjärnspöken som hon hade, då till och med det faktum att jag var alldeles för uppenbart ointresserad av andra tjejer under vårt förhållande, gjorde henne misstänksam.

Hon var ute på Bio med en kompis i förra veckan, som efter det sov över hos henne. Jag begrep ju vad det handlade om, och ska väl inte påstå att jag lade någon större energi på att bry mig särdeles mycket om det heller för den delen. Jag frågade hur det gick med det, och hon slår ifrån sig våldsamt, och säger det att hon aldrig skulle ge sig in i något med honom, med tanke på att han har flickvän. Hon är ingen sån tjej, sade hon.

Allt eftersom att vi dividerar om det, blir det mer än en aning tröttsamt. Hon är världens sämsta lögnerska, alla kategorier, och hon är lika lätt att genomskåda som ett nytvättat fönster. När hon börjar på att agera svartsjuk på de som skriver till mig på lunar, tar jag och helt enkelt blockerar henne. Hon gör detsamma på både msn och lunar, rätt skönt faktiskt. En sak mindre att reta sig på helt enkelt.

På facebook ser jag min bekräftelse på teorierna, och hennes lättgenomskådliga förklaringar. Hon har blivit tillsammans med den här killen Per, får jag reda på när jag skickar ett nyfiket sms till henne. Men det som är så tragikomiskt är att han inte gjort slut med sin andra flickvän än. Hur i hela friden ska flickan, som i princip finns med på bild under ordet svartsjuk, kunna klara ut en sådan situation? Det borde ju bara kunna sluta på ett sätt. Att den här Per sätter sig i en sådan delikat situation begriper jag inte heller. Men visst finns det folk till allt.

Det sitter en liten djävul på min axel just nu, som verkligen garvar sig fördärvad. Han bara väntar på att krutdurken ska explodera, och att Helena ska gå på den mina som ligger framför hennes fötter.

På den andra axeln ska det egentligen sitta en liten gloria-prydd figur, men denna har jag supit ned och har därför ingen talan just nu. Själv tycker jag bara att det är befriande att hela denna invecklade "kärlekshistorien", i och med detta kan stängas in i garderoben, för all framtid. Blockering på den här sidan, telefonnummret är nu raderat för att man ska förbli helt säker på att man inte ens ska få för sig att kontakta henne under något svagt mentalt tillstånd i framtiden. Det skulle jag egentligen gjort ifrån allra första början. Trots ett uppenbart högt IQ, har jag inte varit så smart tidigare.

Frågan är ju vad det är jag är rädd för. För ensamheten fanns trots allt där, även med henne. Nu är den bara mer uttalad, och kanske viktigast, frivillig. Anledningen till att jag skriver av mig här, helt öppet på bloggen, handlar inte om någon form av hämd eller sympatisökande. Det är nog enbart en fråga av självterapi, där jag kan kasta ur mig allt det jag sitter hemma och stör mig på, som jag inte kan ge uttryck för på något annat sätt. Ofta är det också ett sätt att på ett mer diskret sätt öppna upp mig, även om verkligen inte alls mycket hamnar på denna bloggen trots allt.

Nu ska jag slå mig ned och vänta på att någonting annat spännande ska ske idag. Vilket förmodligen är mindre troligt. Heroes S02E08 väntar ju fortfarande på att jag ska se den, så man får väl kanske roa sig med det.

Löööööööööööööööööök åde

"Life is like a box of chocolates. A cheap, thoughtless, perfunctory gift that nobody ever asks for."
-Cigarette Smoking Man