Jag ska ta Sverige till EM-Guld
Okej, mina lite smått apokalyptiska profetior, om hur Sverige trots allt skulle missa slutspelet, slog som tur var inte in. Det blev egentligen aldrig riktigt spännande. Tack för det Lagerbäck och co! 5:e raka mästerskapet, härligt. Tänk vad bortskämda vi blivit på sådana framgångar.
Men jag satt här nu på morgonen, och reflekterade kring vart jag befunnit mig under de tidigare EM-slutspelen, då uppenbarade det sig! Båda gångerna var jag ute och luffade runt på kontinenten, på ett eller annat sätt.
2000 Holland och Belgien, så bilade jag och min morfar genom Europa. Frankrike var ett av länderna där vi befann oss under längst tid. Dock kunde jag inte följa EM, där vi var, då jag antar att morfar var föga intresserad, och jag tror inte jag hade en tanke på det. Vilka vinner då EM? Jo, det gör ju givetvis Frankrike.
2004 Portugal stod som värd. Läääänge fanns planerna på att vi skulle ta oss till den Iberiska halvön, för att avnjuta någon av matcher på plats. Men några biljetter kom vi aldrig över tyvärr. Det blev istället att bl.a. båtluffa i Grekland den sommaren, med min dåvarande flickvän Emma. Vi flög via London, till Brindisi i södra Italien, vid stövelns klack ungefär. Då hade vi hunnit avnjuta Sveriges 5-0 match mot Bulgarien, dagen innan vi reste. Efter två dagar i den trevliga småstaden, tog vi båten över adriatiska havet, till Patras på Greklands västkust.
En kvart är vi i Patras, vi hoppade snabbt på en sketen buss till Aten, vi är framme på eftermiddagen den 16 Juni. Vi behövde komma ner till färjehamnen i Pireus, men det var till en början lättare sagt än gjort, då vi måste använda oss av lokaltrafiken i Den grekiska huvudstaden, och efter mycket om och men lyckas vi finna en busshållplats, som tydligen ska ta oss till hamnen. Fullkomligt knökfull var den, så jäkligt att de hade svårt att stänga dörrarna då vi stigit på med all packning. Ingen tycktes behärska det engelska språket i den staden, och försöka tyda skyltarna var lönlöst, då de har ett alldeles eget alfabet.
Till slut når vi hamnen! Jag var ju givetvis en aning stressad, Sverige skulle möta Italien om två dagar. Vi försökte leta upp en färja till Syros, den ön som skulle bli den första på vår tripp. Till mitt förtret inser jag att att denna inte går förrän på morgonen dagen efter. Som den snåla smålänning jag är, har jag ingen lust alls att bo på hotell. Utan vi slår upp tältet på första bästa torg, så att åtminstone Emma får sova lite. Själv sitter jag med Trangia köket och kokar kaffe, till några passerande norrmäns stora glädje. Vi sällskapar en stund, innan de måste bege sig igen. Emma sussar sött, och jag intar kopiösa mängder kaffe och tittar på alla fyllon som också använder torget som övernattningsplats.
Äntligen börjar morgonen gry, snart ska den "riktiga" resan börja! Det är den 17:e, och jag måste hinna hitta något ställe som visar Sveriges match match mot Italien dagen efter. Vi kommer till slut på båten, och jag kan ju berätta att det inte direkt var någon gotlandsfärja, utan mer likt de som trafikerade Kalmar och färjestaden innan ölandsbron kom till. Men det var en mysig färd, och jag slog Emma på kortspelet Chicago, gång på gång.
När vi väl kommit till Syros försöker vi snabbt hitta en camping, där vi kan slå upp vårt tält, för att senare söka efter en TV, där vi kan se matchen. Vi lyckas få tag i en Taxi, och kommer omgående till en fin campingplats, vid en liten turistby. Dock blev jag varse, att sveriges EM-Matcher inte hade någon högre prioritet där det fanns TV. Till min enorma besvikels missar jag Zlatans dröm-mål, och hela matchen. Men blev ständigt påmind av alla greker som sett målet många gånger i TV, då de hörde att vi var Svenskar.
Vi stannade inte så länge på Syros, för jag var TVUNGEN att se matchen mot Danmark åtminstone. Mykonos, eller bögön som den också kallas, blev vårt nästa mål. Ett riktigt tursithål, där det måste finnas möjlighet att se EM. Grekland hade börjat EM på ett makalöst sätt, så intresset började stegras för turneringen, då hade de besegrat Portugal i premiären, och kryssat mot Spanien. Vi hittar en riktigt mysig camping, en längre bit utanför staden, med med drömlika stränder, och tillgång till TV!
Jag flörtar givetvis in mig hos de som har hand om campingens lilla lunchställe, och ser till att de visar Sverige - Danmark. Vilken lättnad! Vilken match det skulle bli också! Ett problem var ju att matchen kommenterades på någon som lät som rena grekiskan. (ja, nu var jag rolig, eller hur?) Sen hade de ingen sån resultattavla. Så då jag efter en hel del öl, inför och under matchen blev en aning pinkenödig efter sådär 25 minuter. Jag sa till Emma att jag måste springa på dass, och att hon skulle ropa om något minsta lilla hände. Jag är där i max 1,5 minuter, och inte ett pip ifrån tjejen. Då kläcker hon ur sig att Danskarna gjort 1-0. Självklart börjar jag tro att hon enbart driver med mig. Det var väl först i Paus som jag faktiskt inser att det står 1-1, då Henke gjort ett straffmål precis innan halvtid.
Matchen går vidare, och det är sanslöst spännande. Italien har bara oavgjort mot Bulgarien , så just nu är vi i Kvartsfinal. Sen kommer den där jävla Tomasson och gör sitt andra mål, nu sitter man med hjärtat i halsgropen, och bara hoppas på att det ska trilla in ett mål för sverige. Spänningen är olidlig fram till den 89:e minuten, då jag fullkomligen exploderar, när Jonsson av alla trycker in 2-2, ett resultat som tar både Danmark och Sverige till Kvartsfinal, trots att Italien mäktade med att göra 2-1 mot bulgarerna i 94:e minuten.
3 dagar senare möter Grekland de regerande mästarna Frankrike, och lyckas vinna med 1-0. Satt med grekerna som drev campingen och njöt av den matchen, sen begav vi oss till stan och deltog i firandet! Hur kul som helst, och Dagen efter skulle Sverige spela sin kvart, mot Holland. Vilken pärs det skulle bli. Så frustrerande det var, kändes som Senegalmatchen återigen, då vi är såååå nära. Efter detta klarar jag inte av straffläggningar i fotboll längre. Hollands målvakt tog mellbergs straff, och Robben satte den. Slut.
Vi åker iväg till Tinos, en grannö ganska omgående. Vi bor på en camping ganska centralt i staden, där sköldpaddor, gäss, katter, hundar, ja allt sprang lösa och härjade runt i största allmänhet, som att bo mitt i en djurpark. Vi missar Grekernas match mot Tjeckien, men resultaten gick inte att ta miste på. Vi låg i tältet, när det plötsligt lät som att kriget kom. Ärligt talat trodde jag i ett par sekunder att turkarna bombade de stackars grekerna. Men det var helt enkelt bara bomber, smällare fyrverkerier och lyriska greker som skrek av glädje. De hade tagit sig till Final. Jäkla kul, och tankarna gick till de greker som vi lärt känna väldigt väl på Bögön mykonos, och Tinos var så utomordentligt tråkig, att vi lämnade vårt Zoo, och åkte tillbaka, för att tillsammans med dem se Finalen.
Som bekant slutade den 1-0 till Grekland, och festen gick inte att ta miste på. När slutsignalen ljöd, ställde sig Farfar grek upp, och spelade Nationalsången på trumpet samtidigt som vi deltog i det enorma kramkalas som utbröt. I fjärran hörde man dova explosioner, då firandet tog fart i stan någon mil bort. En enorm upplevelse! Resten av vår tid där var en enda stor fest, som aldrig tycktes dö. Men vi var tvungna att resa vidare, mot först Zakynthos sen Italien tillslut London.
Det var inte kul att komma till Italien, då jag var svensk. Efter 2-2 hatades danskar och svenskar av Italienarna, som var övertygade om att matchen var uppgjord. Det märktes väl, och jag höll knappt på att ta mig på planet till London. Först var väskan alldeles för tung, och de vägrade ta den på planet. Efter en timmes donande med att plocka ut det som inte var absolut nödvändigt. Men det var inte klart än, sen när väskan väl blivit incheckad, stoppades den i en kontroll, där jag bara några minuter innan man skulle gå ombord, fick tömma väskan. Då de ville att jag skulle plocka ut alla batterier, som tydligen inte fick komma ombord på planet. Man blev mer eller mindre hela tiden trackad, då man avslöjade sin nationalitet i det landet.
Fan vad långt detta blev.. Skulle ju egentligen bara komma fram till att jag alltid varit i landet som vinner som vinner EM, och i sommar ska jag stanna hemma, för att garantera en svensk seger. :)
Nu har jag egentligen bara skrivit lite om just det som mer eller mindre har med själva EM att göra. Skulle jag redogöra för allt annat sjukt som hände på den resan, räcker inte bloggen till. ;)
Men jag satt här nu på morgonen, och reflekterade kring vart jag befunnit mig under de tidigare EM-slutspelen, då uppenbarade det sig! Båda gångerna var jag ute och luffade runt på kontinenten, på ett eller annat sätt.
2000 Holland och Belgien, så bilade jag och min morfar genom Europa. Frankrike var ett av länderna där vi befann oss under längst tid. Dock kunde jag inte följa EM, där vi var, då jag antar att morfar var föga intresserad, och jag tror inte jag hade en tanke på det. Vilka vinner då EM? Jo, det gör ju givetvis Frankrike.
2004 Portugal stod som värd. Läääänge fanns planerna på att vi skulle ta oss till den Iberiska halvön, för att avnjuta någon av matcher på plats. Men några biljetter kom vi aldrig över tyvärr. Det blev istället att bl.a. båtluffa i Grekland den sommaren, med min dåvarande flickvän Emma. Vi flög via London, till Brindisi i södra Italien, vid stövelns klack ungefär. Då hade vi hunnit avnjuta Sveriges 5-0 match mot Bulgarien, dagen innan vi reste. Efter två dagar i den trevliga småstaden, tog vi båten över adriatiska havet, till Patras på Greklands västkust.
En kvart är vi i Patras, vi hoppade snabbt på en sketen buss till Aten, vi är framme på eftermiddagen den 16 Juni. Vi behövde komma ner till färjehamnen i Pireus, men det var till en början lättare sagt än gjort, då vi måste använda oss av lokaltrafiken i Den grekiska huvudstaden, och efter mycket om och men lyckas vi finna en busshållplats, som tydligen ska ta oss till hamnen. Fullkomligt knökfull var den, så jäkligt att de hade svårt att stänga dörrarna då vi stigit på med all packning. Ingen tycktes behärska det engelska språket i den staden, och försöka tyda skyltarna var lönlöst, då de har ett alldeles eget alfabet.
Till slut når vi hamnen! Jag var ju givetvis en aning stressad, Sverige skulle möta Italien om två dagar. Vi försökte leta upp en färja till Syros, den ön som skulle bli den första på vår tripp. Till mitt förtret inser jag att att denna inte går förrän på morgonen dagen efter. Som den snåla smålänning jag är, har jag ingen lust alls att bo på hotell. Utan vi slår upp tältet på första bästa torg, så att åtminstone Emma får sova lite. Själv sitter jag med Trangia köket och kokar kaffe, till några passerande norrmäns stora glädje. Vi sällskapar en stund, innan de måste bege sig igen. Emma sussar sött, och jag intar kopiösa mängder kaffe och tittar på alla fyllon som också använder torget som övernattningsplats.
Äntligen börjar morgonen gry, snart ska den "riktiga" resan börja! Det är den 17:e, och jag måste hinna hitta något ställe som visar Sveriges match match mot Italien dagen efter. Vi kommer till slut på båten, och jag kan ju berätta att det inte direkt var någon gotlandsfärja, utan mer likt de som trafikerade Kalmar och färjestaden innan ölandsbron kom till. Men det var en mysig färd, och jag slog Emma på kortspelet Chicago, gång på gång.
När vi väl kommit till Syros försöker vi snabbt hitta en camping, där vi kan slå upp vårt tält, för att senare söka efter en TV, där vi kan se matchen. Vi lyckas få tag i en Taxi, och kommer omgående till en fin campingplats, vid en liten turistby. Dock blev jag varse, att sveriges EM-Matcher inte hade någon högre prioritet där det fanns TV. Till min enorma besvikels missar jag Zlatans dröm-mål, och hela matchen. Men blev ständigt påmind av alla greker som sett målet många gånger i TV, då de hörde att vi var Svenskar.
Vi stannade inte så länge på Syros, för jag var TVUNGEN att se matchen mot Danmark åtminstone. Mykonos, eller bögön som den också kallas, blev vårt nästa mål. Ett riktigt tursithål, där det måste finnas möjlighet att se EM. Grekland hade börjat EM på ett makalöst sätt, så intresset började stegras för turneringen, då hade de besegrat Portugal i premiären, och kryssat mot Spanien. Vi hittar en riktigt mysig camping, en längre bit utanför staden, med med drömlika stränder, och tillgång till TV!
Jag flörtar givetvis in mig hos de som har hand om campingens lilla lunchställe, och ser till att de visar Sverige - Danmark. Vilken lättnad! Vilken match det skulle bli också! Ett problem var ju att matchen kommenterades på någon som lät som rena grekiskan. (ja, nu var jag rolig, eller hur?) Sen hade de ingen sån resultattavla. Så då jag efter en hel del öl, inför och under matchen blev en aning pinkenödig efter sådär 25 minuter. Jag sa till Emma att jag måste springa på dass, och att hon skulle ropa om något minsta lilla hände. Jag är där i max 1,5 minuter, och inte ett pip ifrån tjejen. Då kläcker hon ur sig att Danskarna gjort 1-0. Självklart börjar jag tro att hon enbart driver med mig. Det var väl först i Paus som jag faktiskt inser att det står 1-1, då Henke gjort ett straffmål precis innan halvtid.
Matchen går vidare, och det är sanslöst spännande. Italien har bara oavgjort mot Bulgarien , så just nu är vi i Kvartsfinal. Sen kommer den där jävla Tomasson och gör sitt andra mål, nu sitter man med hjärtat i halsgropen, och bara hoppas på att det ska trilla in ett mål för sverige. Spänningen är olidlig fram till den 89:e minuten, då jag fullkomligen exploderar, när Jonsson av alla trycker in 2-2, ett resultat som tar både Danmark och Sverige till Kvartsfinal, trots att Italien mäktade med att göra 2-1 mot bulgarerna i 94:e minuten.
3 dagar senare möter Grekland de regerande mästarna Frankrike, och lyckas vinna med 1-0. Satt med grekerna som drev campingen och njöt av den matchen, sen begav vi oss till stan och deltog i firandet! Hur kul som helst, och Dagen efter skulle Sverige spela sin kvart, mot Holland. Vilken pärs det skulle bli. Så frustrerande det var, kändes som Senegalmatchen återigen, då vi är såååå nära. Efter detta klarar jag inte av straffläggningar i fotboll längre. Hollands målvakt tog mellbergs straff, och Robben satte den. Slut.
Vi åker iväg till Tinos, en grannö ganska omgående. Vi bor på en camping ganska centralt i staden, där sköldpaddor, gäss, katter, hundar, ja allt sprang lösa och härjade runt i största allmänhet, som att bo mitt i en djurpark. Vi missar Grekernas match mot Tjeckien, men resultaten gick inte att ta miste på. Vi låg i tältet, när det plötsligt lät som att kriget kom. Ärligt talat trodde jag i ett par sekunder att turkarna bombade de stackars grekerna. Men det var helt enkelt bara bomber, smällare fyrverkerier och lyriska greker som skrek av glädje. De hade tagit sig till Final. Jäkla kul, och tankarna gick till de greker som vi lärt känna väldigt väl på Bögön mykonos, och Tinos var så utomordentligt tråkig, att vi lämnade vårt Zoo, och åkte tillbaka, för att tillsammans med dem se Finalen.
Som bekant slutade den 1-0 till Grekland, och festen gick inte att ta miste på. När slutsignalen ljöd, ställde sig Farfar grek upp, och spelade Nationalsången på trumpet samtidigt som vi deltog i det enorma kramkalas som utbröt. I fjärran hörde man dova explosioner, då firandet tog fart i stan någon mil bort. En enorm upplevelse! Resten av vår tid där var en enda stor fest, som aldrig tycktes dö. Men vi var tvungna att resa vidare, mot först Zakynthos sen Italien tillslut London.
Det var inte kul att komma till Italien, då jag var svensk. Efter 2-2 hatades danskar och svenskar av Italienarna, som var övertygade om att matchen var uppgjord. Det märktes väl, och jag höll knappt på att ta mig på planet till London. Först var väskan alldeles för tung, och de vägrade ta den på planet. Efter en timmes donande med att plocka ut det som inte var absolut nödvändigt. Men det var inte klart än, sen när väskan väl blivit incheckad, stoppades den i en kontroll, där jag bara några minuter innan man skulle gå ombord, fick tömma väskan. Då de ville att jag skulle plocka ut alla batterier, som tydligen inte fick komma ombord på planet. Man blev mer eller mindre hela tiden trackad, då man avslöjade sin nationalitet i det landet.
Fan vad långt detta blev.. Skulle ju egentligen bara komma fram till att jag alltid varit i landet som vinner som vinner EM, och i sommar ska jag stanna hemma, för att garantera en svensk seger. :)
Nu har jag egentligen bara skrivit lite om just det som mer eller mindre har med själva EM att göra. Skulle jag redogöra för allt annat sjukt som hände på den resan, räcker inte bloggen till. ;)
Kommentarer
Trackback
