Blåst

Märkligt nog tycks jag ha svårare att sova länge på mornarna när jag är hemma, än när jag är på avdelningen. Huvudvärken smyger sig på ganska omgående, efter 8 på morgonen. Men bara när jag är hemma. Den enda boten mot det, är att kliva upp, brygga lite kaffe, och ruska liv i min halvdöda kropp. Ikväll ska jag dock hoppa över mitt Theralen, alltså en av de sömnmediciner jag trycker i mig. Kanske kan jag då ligga längre på morgonen, utan att ha känslan av att vara bakfull. Eller så ligger jag vaken hela natten och stirrar upp i taket.

Jag drabbades av något som kan liknas vid panik idag. Vid 15-tiden fick jag ett sms, där en viss skånska skrev att hon snart var i karlstad, för att överraska mig med ett besök. Tala om att man fick en chock, i synnerhet då jag tittade mig runt om kring i lägenheten, och insåg att jag defenitivt inte skulle släppa in en Quinna i denna röran. Jag anade att det var ett skämt, men det var svårt att riktigt få grepp om det hela. För tänk om det verkligen var sant, vad i hela friden skulle jag göra då?

Men hon spelade med, och försökte övertyga mig om att det faktiskt var så att hon satt på en buss hit. Först när jag frågade när hon skulle komma på telefon, förstod jag att det var rent jävelskap bakom. Då hon nämde en helt annan tid, än när hon först skrev. Jag torkade svetten ur pannan, och sen avslöjade hon att det bara var på skoj. Ett tag var jag nästan på väg att gå på det, hur osannolikt det än var. För hon kanske skulle hit på annat ärende, eller något annat märkligt. Jag blev i alla fall väldigt förvirrad, och lika lättad när jag insåg att jag inte skulle behöva panikstäda. 

 Efter detta, så tog jag mig en folköl, och fortsatte lyssna på Ljudbok. Tempelriddaren av Jan Guillou. Väldigt avkopplande att lyssna på. Sen har jag egentligen inte gjort så mycket mer av vikt. Jag lagade lite mat, öländsk kyckling, ris och min alldeles gudomliga sås. Okej, lite högmods-varning, men jag tycker min mat är bäst. För kan det bli annat, när man själv lagar den precis så som man vill ha det? 

Nu är det dags att ta mina mediciner, en timme försent, men det är ju trots allt lördag kväll. Party Light. Så godnatt alla lyckliga, och olyckliga, Galna, och mindre galna. Män, och Quinnfolk. Godnatt.  

Fördröjd Ölandsresa

Tanken var att jag skulle ta mig till öland idag, men givetvis får ju ingenting gå så som man tänkt sig. Överläkaren ville ha samtal med mig nu idag, på morgonen. Vilket innebar att jag inte skulle kunna ta bussen till Kalmar. Till min enorma frustration fick jag reda på att jag plötsligt inte behövde ha samtal. Så nu får jag sitta hemma och pilla navel fram till på söndag. Hade det inte varit för att jag inte har något hår, så hade jag slitit av det i ren galenskap.

Resan är nu bokad, och inget ska komma ivägen nu. På måndag, den 31 Mars 12:10 avgår resan till kalmar. Lyckades till min stora glädje hitta en resa via Jönköping, istället för Stockholm, till ett alldeles ypperligt pris. 150 kronor per resa, jag hade budgeterat för 300:-. Så jag sparar alltså trehundra kronor på att åka nu på måndag, så det bevisar tesen om att det inte finns något ont, som inte har något gott med sig.

Gårdagen var jobbig. Riktigt jobbigt till och med. Först satt jag och väntade på att få reda på hur Överläkaren ställde sig till resan, och hade tänkt att åka hem efter lunch, sova hemma och sedan åka till Öland. Innan dess skulle jag hinna hem och hämta recept, sen till apoteket och BM-Data för att hämta mitt min hopplöst döda Laptop. Rest In Peace. Jag satt och väntade, väntade och väntade. Jag blir inte klok på hur jävla lång lunch man får när man är överläkare, det känns knappt som att de arbetar överhuvudtaget, men ändå drar de in astronomiska pengar i lön. Jag ska nog ta och bli Överläkare inom Psykiatrin. 

När jag sedan fick reda på att jag inte kunde åka iväg, och att allt plötsligt körde ihop sig, så säckade jag ihop totalt, all ork försvann. En jättevåg av mer eller mindre befogad hopplöshet sköljde över mig, och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Det var som att göra en mental tidresa, till början av december. Satt i rökrummet, och dunkade huvudet i väggen, utan att egentligen tänka på det. Ville bara få ut alla felaktiga tankar. 

Allting gick så långsamt, varje rörelse var som i slow motion. Men jag tog tag i mig själv, och begav mig hemåt, uträttade mina ärenden, och det värsta gick över till slut. I synnerhet då jag kom till BM-Data, och de var så vänliga att de inte tog betalt för felsökningen på min dator.

Men jag blev en aning förbittrad vid mitt senare besök på apoteket. Var tvungen att lägga ut 200 kronor på att köpa 4 liter laxermedel. Det var nog det mest ångestfyllda köpet jag gjort än så länge. Jag menar, det är ju det sista man vill lägga pengar på. Eller kanske näst sista, kastrering hade väl varit snäppet värre, men annars kan jag inte komma på något annat som kan tänkas vara värre, att lägga pengarna på.

Det blev ett ganska långt inlägg idag. Men man får ju ta igen för förlorat bloggande. Nu ska jag i alla fall vara hemma fram till på Söndag, då blir det en kort tur tillbaka till dårhuset, för att eventuellt sova, eller bara hämta medicinen. Har inte det helt klart för mig. Men jag får i alla fall sitta hemma och fisa in stolen ordentligt innan det är dags att ge sig i kast med en lååååång resa till Mörbylånga. 

Nu ska jag nog ta mig en tur till Pekås, och köpa lite förnödenheter. Lite Öländsk kyckling kanske? 

Adjöken

Samtal

Efter lunch på dårhuset, med en skäggig kvinna som bordsällskap, hoppade jag på cykeln och rullade ner till psykiatriska öppenvården. Det andra samtalet, då jag i mina feberyror missade mötet förra onsdagen. Lite krystat, mycket tystnad, som till och från kändes lite jobbig. Men det var ju trots allt bara andra gången vi sågs, och det ska nog bli lättare framöver. För hur i helsike ska man kunna spotta ur sig alla bekymmer hos någon man inte länner?

Det går helt enkelt inte, i alla fall inte för mig.

Jag ojade mig över den fotbollsabstinens jag har, och han förvånades över min fanatism kring just Kalmar FF. Det är liksom det jag lever för just nu, på något märkligt vis. 2 dagar kvar till Supercupen, hääärligt.

SuperCupen

Det är namnet på en lite obskyr tävlingsmatch, mellan segraren i Svenska Cupen och allsvenskan. På lördag smäller det, och så länge man inte kan kalla La Manga Cup för annat än träningsmatch, trots prischecken på 10 000 Euro, så kommer nu den första riktiga tävlingsmatchen. Säsongen 2008 är snart igång, och när den väl är igång så kommer det bli matcher hela tiden, fram till sommarens EM-Slutspel. 

Det är med skräckblandad förtjusning som jag tänker på kommande säsong. De kraven som plötsligt ställs på vårt kära Kalmar FF, nu är det inte längre så att vi ska etablera oss. Det är egentligen inte tillräckligt att bara få kvalificera oss för ett eventuellt Royal League spel, eller en Europa-Plats. Märkligt nog är det just nu bara det där efterlängtade SM-Guldet som hägrar. 

Kalmar är tippade som segrare på Allsvenskan säsongsupptakt, visserligen med liten marginal till fjolårssegrarna ifrån Göteborg, men ändå strået vassare. Det första som slår mig, är om något annat lag som aldrig vunnit SM-Guld tidigare, någonsin har blivit favorittippade på det där Jippot inför allsvenskan? 

Det är upp-och-ned vända världen. Alla älskar plötsligt Kalmar, eller ja, de hatar dem kanske inte lika mycket som övriga lag. Men vad ska hända nu när vi inte får jaga, utan blir jagade? Vad händer när alla lag är tämligen nöjda med en poäng mot oss? Det är så enormt mycket som kommer med ett favoritskap. Vi får väl hoppas på att Nanne & co klarar av det minst lika bra som förra året. Att vi har ett spel, som även kan hantera lag som agerar som kalmar anno 2004. 

Fan vad jag är nervös nu. Allsvenskan börjar dessutom i huvudstadens lilla råtthål, i solna. Kan vara en 6-poängsmatch redan då, och de lär ju ha revansch att utkräva efter att vi tog samtliga 6 poäng i fjol. Sen kommer en ännu värre match, hemmapremiär mot nykomligen Ljungskile. Nykomligar, liksom nyss uppdragen fisk sprattlar alltid som mest precis när de kommit ur vattnet. Sådana lag ska man möta under sommaren.

Aja, på Lördag smäller det. Istället för Nya Ullevi, så får jag med största sannolikhet sitta i urskogen utanför årjäng. Då är det hur bra som helst att matchen sänds i TV4.

En sorgens dag

Jag ville inte lämna henne där. Jag ville inte inse att någonting var fel, utan jag satt och hoppades på att allt skulle bli bra, att allt går att lösa. Jag vet att hon är i goda händer, och att det kan gå att fixa. Hon är inlagd, och ska göra några minnestester. Väntan på att telefonen ska ringa, och att jag ska få besked, är olidlig.

Jag sitter och hoppas på att det bara är kort-tids minnet det är fel på, och att det inte är något som är värre. Jag vill inte ens tänka tanken om att låta henne somna in, en sista gång, utan att jag har kunnat ta ett rikigt farväl. Jag får en klump i halsen när jag tittar på hennes ryggsäck som står vid fotöljen, så som den alltid gjort. Men nu är det tom.

Tänk alla minnen, som för alltid kommer att gå förlorade om det går fel. Allt som vi gjort tillsammans kommer att gå forlorat, och alla mina minnen som också en dag kommer att tyna bort. Vad finns då kvar?

Jag har desperat försökt att kurera henne, hela tiden försökt hålla henne kvar med alla knep som jag kan komma på. Men varje gång jag tror att jag har lyckats, så faller korthuset, om och om igen. Allt var så mycket bättre när hon var yngre, allt tycktes gå så mycket lättare då. Hon var rapp, och klarade galant de sakerna hon tog sig för. Men ju äldre hon blev, ju långsammare och svårare blev allt. Till slut blev det väl för mycket.

Morfar pratar om att det bara är att skaffa sig en ny.

Ack, tänk om det vore så enkelt att bara ersätta en gammal god vän på det sättet. Bara kasta ut den, och inhandla en ny. Men alla som har haft en, inser väl ändå vilken seperationsångest man får. Den har legat där och värmt ens knä, och följt med vart än man åkt, som en gammal god vän. Den har varit ens sällskap precis innan man somnar.

Jag har svårt att ens tänka tanken; att min lilla bärbara dator troligen är bortom all räddning. De ringer nog snart ifrån verkstaden. Men jag ska vara stark, och ta det som en man.


Fylla

Jag kan inte redogöra för särskilt mycket som hände efter det att vi lämnade min lägenhet. Jag trädde in i den klassiska dimman, och jag är nog inte helt ute ur den än. Vaknade nyss i herhagen, i ett av höghusen. Det finns inget spår av minne att jag ens gick dit. Precis som det ska vara!

Min kropp behövde nog den här genomköraren. Känner mig mer levande än någonsin, dock är det ingen fördel i mitt bakfulla tillstånd.

Hittade dessutom en ca 10 cm långt sår på min arm, vad kan ha skett?


Öl, öl och åter öl.

Det är fint som snus. Om nu snus är fint, vissa skulle nog påstå dess motsats.

Sitter och ölar nu, samtidigt som jag, hör och häpna, lyssnar på musik. Nationalteatern, ebba grön och Dia psalmas nya skiva. Oj oj vad gött det är, fötterna uppe på skrivbordet, och tangentbordet i knät. Ibland får man unna sig det där lilla extra. Oh, vad jag unnar mig det nu.

Inom en snar framtid kommer Mr Shorter förbi. (Enligt ihärdiga rykten är det namnet missvisande. Jag avböjer att utveckla det ytterligare...)

Så mer öl blir det, och mer göttigt blir det med all säkerhet. Första fyllan sen den där kanonfyllan den 27:e november blir det nog med all säkerhet. Förmodligen en bättre fylla dessutom.

Tack och hej, saknar inte dig. Ha ha. (stor humor, som förmodligen bara jag förstår mig på.)

Frustration

Igår satt jag, med 4 öl i blodet, och tänkte ta mig min nattmedicin. Vad ser jag då? Jo, istället för 90 mg remeron så har de bara skickat med 30 mg per kväll. Jag hade alltså bara 60 mg med mig ifrån avdelningen när jag skulle ta min medicin på kvällen, om jag skulle ta båda. Kanske inte är hela världen, men denna medicinen ger en del problem när man ändrar på dosen. Man får besvär när man höjer, och när man sänker. Den otrevligaste biverkningen är ironiskt nog självmord.

Det finns inte en möjlighet i världen att jag skulle ta och knata fram och tillbaka, genom hela stan vid 22 på kvällen, bara för att rätta till deras misstag.

Men för att lugna ner eder alla som mot förmodan läser det jag skriver här, så har jag ännu inga planer på att ända mina dagar just nu. Har jag klarat mig hela vintern utan allsvensk fotboll, så tänker jag för fan inte ha levt de kalla, blöta och vansinnigt mörka månaderna i onödan. Absolut logik, i dess mest absurda form.

Idag ska jag nog, eventuellt, städa lite grann i mitt lilla råtthål till lägenhet. Det är märkligt hur det börjar förfalla, så fort man blir lite dålig och inte orkar plocka undan all skit efter sig.

Värst var det dock efter det att jag hade varit sjuk, och kom hem första gången efter en knapp vecka. Jag hade varit så makalöst duktig att jag fyllt diskhon med vatten och diskmedel, för att såsmåningom ta hand om disken. Men jag blev sämre samma kväll, och glömde helt bort att jag hade fyllt upp det. Så det fick stå. När jag sen kom tillbaka, så visade det sig att vattnet, som fortfarande var lika genomskinligt som vanligt, var trögflytande. Det påminde om kontrastvätska som jag tvingas dricka innan man ska skiktröntga buken. Fy bubblan vad äckligt.

Jag ska väl tillägga, att trots bristande städning, så har jag faktiskt diskat efter mig. Det får ju finnas en gräns för hur sluskig man kan tillåta sig själv att vara. Ibland i alla fall.

Det som präglar lägenheten nu, är alla förpackningar som medicinen har legat i. Det är mycket som jag trycker i mig, och det märks väl nu.


Förövrigt. En intressant och välskriven blogg finns här. Hon var så vänlig och länkade hit, så jag får ju självklart ta mig i kragen och göra detsamma.

När man väl surfar runt på olika bloggar, kan jag ju tipsa om min goda vän, Crille. Här finns hans blogg, fruktansvärt underhållande. Sen har Dick börjat blogga om tånaglar och dylikt, så är man inte så känslig finnes hans blogg här.

Anser du att du att jag bör länka till dig, så säg bara till.

Helgpermission

Jag var faktiskt hemma och sov inatt också, men nu är det inget dårhus förrän på söndag kväll. Fruktansvärt skönt, efter att ha tvingats vara där hela dagarna, nu när jag varit sjuk.

Det första jag gjorde var att cykla förbi systembolaget, läkarens avrådan angående alkohol, cannabis och amfetamin var som bortblåst. För ikväll vill jag få hjärnan bortblåst. Nåja, ett par öl och ett fånigt leende på läpparna håller jag mig nog till. Men det måste jag ha, oavsett vad en Estländsk överläkare har att säga.

Jag skickade iväg ett sms till David också, så kanske kan det bli krök imorgon, och bara blåsa ut systemet helt.  

Rapport ifrån dårhuset 77 - Datorjävel

Jag stängde av min dator sist jag gick hemifrån, för att elräkningen var så hög. Det skulle jag ju givetvis inte gjort. Allt som kunde tänkas bli fel, lyckades bli fel. Först startade inte burken, först efter en halvtimme fick jag den att starta windows.

När jag då ska surfa lite, märker jag till min enorma frustration att scrollen inte fungerar på musen. Det kan jag ju helt enkelt inte acceptera! börjar pilla lite med det, och plötsligt slutar tangentbordet att fungera. Bara sådär!

Självklart laddar jag ner den senaste uppdateringen, för att se om det fungerar. Jag tog den svenska versionen, av förklarliga skäl. När jag då installerat den, och startat om datorn, så slutade musen att fungera, med t-bordet hade gått i gång. Inget jag gjorde fungerade, men till slut lyckades jag ta mig fram, enbart med tangentbordet, till samma sida med drivrutiner. (Det är sanslöst svårt att surfa utan en mus)

Laddar ner den engelska versionen av drivrutinen, och vips så fungerar det. Helt jävla sanslöst. Men jag är glad över att det funkar i alla fall! Bara man är envis som synden, så brukar saker och ting ordna sig. Men jag var inte långt ifrån att cylka bort till bergvik för att lägga pengar på en ny mus.

Denna stressen gör att jag är tvungen att röka lite nu. Fan.

Förövrigt. Jag drömde om fotboll imorse. En så sanslöst underbar dröm. Den var så jävla bra att jag sket i frukosten, enbart för att få fortsätta njuta. Jag var på råsunda, och Kalmar FF piskade AIK med 5-1. Det var nästan som en form av sexuell njutning över det. Snart börjar äntligen fotbollssäsongen!

Förövrigt 2. Jag är hemma nu, och har nattpermis. Jag känner mig dessutom tämligen frisk, äntligen! Inga större krämpor längre, och magen börjar skärpa till sig. Får hoppas på att det inte kommer tillbaka.


Rapport ifrån dårhuset 76

Jag blir galen på mig själv. Feber idag också, och en väldigt underlig värk i armarna och över bröstet. När ska jag få bli frisk egentligen? Jag är så otroligt slö, och orkeslös. Usch. Men det ska nog lösa sig, men hellre förr än senare.

Rapport ifrån dårhuset 75 - Update

Just nu ligger jag och väntar på de senaste provsvaren. För att se om saker och ting äntligen ska börja bli bättre. Hoppas, hoppas. Jag är ganska trött på att må halvuselt hela tiden. Nu ska jag ligga och vila ögonen, och sen så kanske jag får åka hem en stund.




Vägde mig nyss, och jag har gått ner 10 av de 15 kilo som jag gått upp, sen jag hamnade på avdelning 1. Härligt! Det är på rätt väg nu i alla fall. Snart är jag tillbaka i den gamla matchvikten igen. 5 kilo i månaden, då är jag i bra form till i sommar, i alla fall ;)  

Rapport ifrån dårhuset 74 - magont

Den får förbannade magen vill inte sluta bråka med mig. På dagarna har jag ont i magen, men är utan feber, och tvärtom på kvällarna. Det är ju väldigt märkligt. Men riktigt hur ont jag har nu behåller jag nog för mig själv, för att slippa att åka tillbaka till det där Jävla sjukhuset. Det går ju förmodligen över ikväll ändån. Jag har inte fått vara hemma på en vecka nu, och jag fick inte åka härifrån idag heller. Jävla sadister. Jag har missat att lämna in uppgiften i historia, och kursen är slut på fredag.

Rapport ifrån dårhuset 73 - tillbaka på avd 1

Igår lyckades jag övertala sjuksköterskan på kirurgen, att jag mådde bra, och att jag ville därifrån. Det var rätt bra dessutom, första gången på en vecka som jag hade under 38 i feber. Men sen när jag kom tillbaka, så har det börjat bli sämre igen, 38,5 igår kväll. Så otroligt frustrerande. Om det inte blir ordning på detta snart, så kanske jag tvingas ta bort den där Jävla blindtarmen. Det har jag ingen lust med. Det var ju inte ens 100% säkert att det var där som alla problem satt. Snark.

Rapport ifrån dårhuset 72 - operation eller inte

De närmaste två timmar kommer avgöra hurvida jag hamnar under kniven eller inte. Jag är faktiskt lite nervös, och har ingen lust att bli styckade av någon med 2,0 i betyg. Dags att borta tänderna.
Känner mig som en gammal gubbe när jag går runt med droppställningen. Men nu har jag i alla fall blivit av med febern, och jag tycker helt klart att de kan ta och släppa ut mig nu. Eller i alla fall hålla en flaska läkarsprit i dropp-påsen. :)
Wiie, jag slipper nog operation. Gött!

Rapport ifrån dårhuset 71

När fan ska jag bli av med min feber? Igår var den uppe 39,7. Men förkyld är jag ändå inte. :/ bara en märklig feber som inte ger sig.


Nu blir det akuten för min del. Har någon inflammation, i antingen blindtarmen, lungorna eller hjärtat, trodde överläkaren efter att ha fått svar på mina blodprov. Vi får se. Jag är dock måttligt entusiastisk. Vi har precis fått jättemånga kanaler på tv:n, sämsta tänkbara tajming.

Skiktröntgen blir det snart. Blindtarmen eller gallan tror de just nu. Jag ser inte alls fram emot svaret. Vilket svar de än ger, så är det inge kul.
Nu insåg jag en sak. Jag kan verkligen inte ha något liv, när jag uppdaterar min lunarblogg, trots att jag ligger på akuten, med hög feber, är allmänt misärabel och väntar på röntgen. Men a andra sidan, vilken service ni som läsare får. ;) mer kommer nog senare

Kaos. Det säger sig självt, att allt som handlar om mig ska vara omständigt. Det blir aldrig som det är tänkt. De har stuckit mig 7 gånger, för att få i droppen. 3 gånger fick jag köras fram och tillbaka mellan akuten, röntgen och avdelningen jag hamnat på. Blir knäpp. Men nu är det dags att mumsa i sig kontrastvätska. Skål! .

Rapport ifrån dårhuset 70

Dag 100. En fruktansvärt motig dag, varenda liten cell i kroppen vill upplösas, jag har stor lust att bara blåsa iväg, långt, långt bort. Jag har inga krafter kvar nu. Jag har inte kunnat äta något riktigt sen i söndags. Jag har inte kunnat sova riktigt heller, utan har omgående vaknat av feberfrossa, och inte kunnat somna om. Inte ens all den sömnmedicin jag får har kunnat ändra på det. Jag kapitulerar snart ovillkorligen. Jag vill gömma mig i ett hörn av världen, där ingen någonsin kan hitta mig.

Rapport ifrån dårhuset 69

Ons 5 mar 09:53 (Uppdaterad Ons 5 mar 09:57)

Jag har kännt mig febrig och dan, sedan söndag natt. Så igår när jag kom tillbaka till avdelningen sa jag att jag mådde lite dåligt. Jag fick en febertermometer, men trodde inte att de menade allvar när de sa att den skulle användas i stjärten. Jag menar, borde inte utvecklingen gått lite framåt? Hur som helst visade det sig att jag hade 39,1 i feber. Personalen kunde inte begripa hur jag orkat cykla genom hela stan med så hög feber. Det värsta är när man ska försöka sova, hopplöst. Trots att medicin sov

Inte många timmar, utan vaknade vid 3-4 tiden, och kunde inte somna om. Jag använde dessutom larmknappen för förstå gången, när jag kände behov av panodil. Nu så ska jag ta det Lungt och försöka kurera mig så gott det går. Det var allt länge sedan jag var sjuk nu. Men jag valde onekligen ett bra ställe att bli det på!

Rapport ifrån dårhuset 68 - Sjuk?

Inatt mådde jag inte alls bra. Inte ens i närheten av bra. Jag vaknar mitt i natten, och fryser och skakar som bara den, vilket till slut blir ohållbart. Jag tvingar mig själv att stiga upp efter att ha legat och plågats länge, och jag ber sjuksköterskan om ett par panodil. Jag kände mig väldigt febrig, och allmänt misärabel.

Efter det så gick jag och lade mig igen, fast fullt påklädd istället. Men när jag väl somnat, så vaknar jag igen, och denna gången är det alldeles för varmt, och jag har nästan nått kokpunkten. Det fanna bara ett bot, att klä av sig igen, och hoppas på att man inte ska börja frysa igen.

Men som om det inte var nog, så väcker de mig inte till frukosten, utan jag vaknar först vid halv elva tiden på morgonen. Fan vad irriterad jag var, tredje morgonen i rad som de inte väckt mig till frukost. Förbannat. Sur som en citron gick jag och tog mig förmiddagskaffe, och satte mig i TV-rummet och tjurade. Förbannade skit-dag.

Jag höll mig undan ifrån folk, och sa inte mer än godmorgon tills dess att jag skulle gå hem vid halv tolv tiden.

Sen så cyklade jag förbi socialen, hämtade en ansökan, cyklade hem, kollade på studio La Manga, och cyklade till Psykiatriska öppenvården för samtal. Det blev inte så givande, med tanke på att jag mådde halvuselt, och var allmänt irriterad på världen i övrigt. Efter 45 minuters gnatande om hur värdelös och hopplöst allt var i allmänhet, och livet i synnerhet, så var det dags att bege sig hem igen. På vägen knallade jag in på hemköp, köpte 1,5 liter mjölk, 10 paket nudlar och vaniljsås.

När jag kom hem, tänkte jag äta den förlorade frukosten, och provade eldorados snabbnudlar med räksmak. Jag blev genast mindre hungrig när jag kände lukten av kryddan. Det luktade som rutten tång, och det enda positiva som kom av den upplevelsen var att jag kom att tänka på Öland.

Så nu sitter jag här, och har tvingat i mig två paket av de skitäckliga nudlarna, ett glas vatten och en av de sista prillorna av snuset i dosan. Jag är bitter, och mina ögon är trötta efter nattens sömnlöshet, och känner hur febern försöker bita sig fast. Men jag vägrar bli sjuk, så det så.

Ja, förresten, jag skulle ta ut pengar nu också, och istället för tre hundralappar, så fick jag nöja mig med en. Allting jävlas med mig idag. Förbannade skitvärld! 

Nu så ska jag slappa, och låta bli att bli sjuk(are).


Fiskepremiär

Idag var det dags att knalla ner till älven, något behövde jag göra för att inte helgen skulle kännas helt meningslös. Lätt duggregn, enbart ett par plusgrader och inget annat än bottennapp, var det som väntade. Fruktansvärt tråkigt, och jag var väl inte där längre än någon timme innan jag gav upp.

Jag lyckades hitta en artikel, som jag tyckte var omåttligt rolig, håll till godo!

Nu börjar det bli lite mörkt i lägenheten, solen har snart helt försvunnit ifrån horisonten. Dags att göra en insats, och tända lampan.

Rapport ifrån dårhuset 67 - Bakfylla

Jag vaknade med huvudvärk, och med något liknande en öken i munnen. Kroppen ville inte riktigt vakna, men det var outhärdligt att bara ligga kvar. Precis som när man är riktigt bakfull. Problemet var bara att jag inte hade druckit en droppe alkohol igår. Dock så råkade jag ta mig lite extra Theralen, som är som en klubba i bakhuvudet, eftersom att jag har helgpermission, och fick dela medicinen själv. I och med att det är flytande, så var det tämligen svårt att få det rätt. Det är en rätt märklig känsla att vara bakfull, men fullkomligt medveten om att man inte ens har druckit en folköl kvällen innan. 

Jag har helgpermission nu, men har verkligen inte haft ork till något alls. Jag har suttit här framför datorn, och bara degat. Det är nästan lite märkligt att inte röven har vuxit fast i stolen. Det enda jag har gjort är, att jag har lagat mig lite gröt, samt gått bort till kylen och skalat några morötter med ojämna mellanrum. 

Men nu är det dags att ta en sup av den där lömska sömnmedicinen, och svälja övriga piller, som antingen gör att jag somnar eller hindrar återupptagningen av  signalsubstanser i min lilla oskyldiga, alkoholkonserverade hjärna. Om jag förstått saken rätt. 

I övrigt är jag otroligt nyfiken på vad som kommer ske i en såpa nära mig, men vad det är håller jag för mig själv! Men en kvalificerad gissning är, att en spännande fortsättning är att vänta. hoho.

Näe, skål på er! (Jag har faktiskt hällt upp medicinen i ett snapsglas, för att det ska kännas aningen bättre)

Godnatt


Rapport ifrån dårhuset 60-66

Rapport ifrån dårhuset 60 Lör 16 feb 21:40 Övrigt, 17 läsare totalt
Har egentligen inget av vikt att skriva idag. Inte ens i närheten. Men för sakens skull uppdaterar jag bloggen, mest för att retas. Nu är det dags för mig att cykla tillbaka till avdelning, och idag ska inte ta den branta backen, då mina bromsar fryser vid minusgrader. Jag hade en nära-döden upplevelse igår, när jag for ner och mötte en bil, men lyckades med någon meter till godo missa den. Som om inte det var nog, så hade jag "vidars fiske" som jag nästan körde rakt in i. Men lyckades parera det också. Änglavakt kanske?
 
Nu måste jag dra, adjö!
Rapport ifrån dårhuset 61 - Mellanmål Sön 17 feb 21:16 Övrigt, 19 läsare totalt

Tänk vad smart jag trots allt kan vara ibland. Att jag äntligen lät hjärnan styra över hjärtat har nog räddat en hel del. Även om jag är en aning irriterad, så är jag lättad. Över vad, undrar ni. Men det säger jag inte. Muhaha.

Även om egot fått sig en törn, tänker jag inte nedslås av detta. Det finns inget ont som inte har något gott med sig, även om det i detta fallet kanske var något gott som hade något ont med sig, istället. ah, skit samma, du vet ju ändå inte vad jag jiddrar om.

Istället kan vi ta tillfället i akt att tala om tandtråd med flour och mintsmak, som trots allt bör räknas som en av nittonhundratalets största uppfinningar! Inte nog med att det gör rent och fint mellan tänderna, utan om man har tur så kan man få sig ett gott mellanmål dessutom!

Nu är det nog dags att lämna denna dator, och återgå till dårhusets ljusgula tristess. Börjar ju trots allt bli lite sugen på en sup theralen, och alla de andra små tabletterna som bjuds. Det är så gött när man blir lite vinglig, och allmänt utslagen efter en halvtimme.

Ha det gött alla.

Rapport ifrån dårhuset 62 Tis 19 feb 18:04 Övrigt, 16 läsare totalt
Jag sket i bloggen igår. Kände mig inte alls manad att skriva något, har helt enkelt inget vettigt att skriva. Som tur är så kan jag ju alltid skriva det. Gårdagen ägnade jag istället åt att städa upp ordentligt, 3 papperskassar med diverse tidningar och annat papper slängde jag. Jag dammsög bland sladdarna här under datorbordet. Det behövdes, minst sagt.

I morse, och igår morse passade jag på att springa lite, mellan frukosten och förmiddagskaffet. Det blir ingen lång runda just nu, utan nöjer mig med ca 3 kilometer så länge. Har lyckats gå ner 6 kilo, men än finns många kilon kvar som jag lagt på mig, pga medicineringen. Otroligt frustrerande. Men det ska nog lösa sig!

Tanken är att jag ska städa lite nu igen, men det tar emot.
Rapport ifrån dårhuset 63 - Dagen D Ons 20 feb 08:52 (Uppdaterad Ons 20 feb 14:16) Övrigt, 19 läsare totalt
Om 2 timmar är det vårdplaneringsmöte. Vilket förmodligen kommer vara precis så tråkigt som det låter. De ska försöka lösa vad som ska ske efter att jag blivit utskriven. Vårdpersonal, socialsekreterare, överläkare, kommuntanter mm. Ett helt gäng som ska komma fram till vad som är bäst. Jag får snart bege mig ut för att springa, trots att mina ben inte verkar ha någon lust med det...



Sådär, nu är det över. Utskrivningen får vänta, förmodligen tills dess att det blir klart med Ölands-flytten. Med andra ord får jag vara kvar på avdelningen ännu längre! Tråkigt, men överkomligt. På fredag är det läkarsamtal, och då ska jag eventuellt börja få natt-permissioner.


Det hände alltså inget jättenytt, och det vi fick utrett var att socialen här betalar en resa till öland, och att de hjälper till lite med flytten.
Rapport ifrån dårhuset 64 - Kemisk kastrering Fre 22 feb 18:01 Övrigt, 18 läsare totalt

Första natten i min egen säng sedan den 27 November, alltså 87 dagar sen. Nästan 3 månader. En fjärdedels år, är en rätt lång tid.

Får se hur det går, och jag tänker utmana all sömnmedicin, och se hur länge man klarar av att vara vaken.

Hade läkarsamtal med en ny överläkare, ifrån Polen, imorse. Det var knappt att man förstod vad han sa, dock lyckades jag uttyda att jag inte fick dricka massa alkohol, inte röka på. Inte ens äta amfetamin. Jävla glädjedödare! Inte för att jag egentligen hade några planer på att göra något förutom det förstnämda, men ändå.

Min medicin börjar ställa till det i min stackars lilla utarmade hjärna. För det första har den tagit bort all form av sexlust, vilket iofs är ganska befriande. Inte ens Lena Handén lockar. Mycket märkligt.

Men det värsta hände när jag var hemma igår, och städade lite. Jag började titta på mina gardiner, och började fundera för mig själv, kanske skulle ta och byta ut dem. Fortsatte spekulera för mig själv, kring vad som kunde vara snyggt istället för dem jag har nu. Alltså, jag, Johan Nensén, tänkte på gardiner!!!

Vad kommer härnäst? Trillar snoppen av? Det är ju nästan som kemisk kastrering.

Det lär ju märkas så småningon. Nu ska jag sitta och slappa, och njuta av att inte ha någon tid att passa ikväll. Härligt!

Rapport ifrån dårhuset 65 - Hockey Sön 24 feb 20:07 Övrigt, 17 läsare totalt
Liksom för att kompensera gardintankarna, som jag avslöjade häromdagen, valde jag att underhålla mig med att se en riktigt testosteronfylld sport. Hockey, Färjestad - Djurgården. En klassisk hatmatch dessutom. Till min omåttliga besvikelse blev det inga stora slagsmål, inte ens en massa mål. 1-1 i hockey är lite väl lite. Men jag var i alla fall på hockey.

Men det va igår. Idag har jag gjort så lite som möjligt, suttit och smuttat på en öl och spelat lite. Jag begriper inte hur jag orkar spela samma spel, om och om igen. Jag borde ju tröttna snart? Men antagligen försöker jag väl ta igen för alla veckor jag har missat pga av vistelsen på hispan. 3 månader är på onsdag.

Kalmar FF möter Tromsö i detta nu. Men den jävla livesändningen vill inte fungera idag heller, bittert.

Nu ska jag fortsätta dricka folköl, och njuta av de sista timmarna innan jag måste checka in på Hotell LPT igen.
Rapport ifrån dårhuset 66 - 3 månader Ons 27 feb 17:28 Övrigt, 17 läsare totalt
Idag är det tremånadersjubileum på hispan. Är le på det mesta just nu, men vet inte varför. Kan bero på att man börjar bli trött på den där jävla avdelningen nu.

Inatt sov jag dock hemma, och man somnar faktiskt på medicinen även om man försöker hindra sig själv. Det är som en ordentlig fylla när man suttit och kämpat i en och en halv timme. Dock utan alkoholens positiva biverkningar, som t.ex. obefogad glädje.

Nu ska jag överväga att klä på mig, har njutit av det faktum att man faktiskt kan sitta i filsen hela dagen, utan bekymmer. En härlig känsla av frihet. Jag borde göra lite nytta, men jag orkar inte. Jag borde även äta lite, men har haft så ont i magen ett par dagar, att jag inte är särskilt sugen. Det är helt enkelt mycket jag borde, men inte orkar idag. Det är väl en sån dag helt enkelt.

Men du får ha det så bra. Bye bye.