Dag 100. En fruktansvärt motig dag, varenda liten cell i kroppen vill upplösas, jag har stor lust att bara blåsa iväg, långt, långt bort. Jag har inga krafter kvar nu. Jag har inte kunnat äta något riktigt sen i söndags. Jag har inte kunnat sova riktigt heller, utan har omgående vaknat av feberfrossa, och inte kunnat somna om. Inte ens all den sömnmedicin jag får har kunnat ändra på det. Jag kapitulerar snart ovillkorligen. Jag vill gömma mig i ett hörn av världen, där ingen någonsin kan hitta mig.