Efter att morfar och inga-lill varit här, så upptäckte jag att det var stopp någonstans i rören till diskhon. Efter mycket om och men så bestämde jag mig till slut för att ta tjuren vid hornen, och ge mig i kast med något av det äckligaste som finns. Nämligen att börja skruva loss och konrollera alla äckliga rör, där ruttna matrester och annat klägg sedan tidernas begynnelse låg och luktade skit. Jag orkar inte ens tänka på obehaget, då jag riskerar att kräkas av blotta tanken. Men efter en timmes slitande och funderande, mer slitande och till slut försöka montera ihop det som det satt från början, så blev det lite bättre i alla fall. 

Men jag begriper inte hur de har lyckats, för jag har ju bott här i två år nu, och har inte haft några problem med det tidigare. Men nu är det gjort i alla fall, så får vi se hur länge det håller.

Vilken roadtrip den här gamla gubben har gjort. Det är nästan så att man blir sugen på att göra samma sak. Först lyckas han alltså lura en bilförsäljare i Mora att han ska få provköra en ny Saab, trots att han inte hade några ID-Handlingar med sig. Sedan försvinner han spårlöst i tre dagar, tills dess att han blir ertappad med att tanka bilen utan att betala. I LUND! Så då har han alltså åkt från Mora till Lund av någon anledning. Ytterligare några dagar senare så gör han om samma sak, fast i Linköping. Det är ju helt galet!

Jag undrar om det verkligen är någon proffessionell bedragare som gjort detta. Eller om det bara är en gammal pensionär som ville leva lite innan han riskerar att spärras in på ett ålderdomshem. I synnerhet låter det som en impulshandling eftersom att bilhandlaren fick försöka övertala gamlingen att provköra bilen. Men visst kan det vara ett väl utstuderat sätt att sno bilar på. Men det vill jag ju inte riktigt tro på, för det vore så otroligt mycket roligare om det verkligen handlar om någon som bara får ett tillfälle att bara bege sig ut på vägen och leva. En impuls helt enkelt, när livet börjar närma sig sin ände. Så, jag är naiv och önskar gubben lycka till, samtidigt som jag undrar vart han dyker upp härnäst.

Jag önskar att jag gör något liknande när jag blir gammal och grå.

Ögnade igenom aftonbladet i vanlig ordning, när jag kom över den här artikeln. Så jag skriver om min önskelista inför jul, och önskar mig en jet-vinge-mojäng istället. Det är ju helt sanslöst smidigt när jag ska ta mig mellan Karlstad och Kalmar, och även om jag tvingas landa och tanka emellanåt så lär jag ju andå spara många timmar, och ha fan så mycket roligare än på en skabbig Swebus-buss. Med lite justeringar på denna flygande vinge, så ska det nog kunna bli riktigt trevligt där uppe i det blå.

Igårkväll blev det en spontanrunda på krogen, då nattbuss Anna plötsligt stod utan någon att gå ut med. Som den vänliga själ jag är, så kunde jag ju inte låta henne gå miste om en chans att få komma ut på krogen för första gången på år och dar. Att jag själv kände ett starkt behov av att komma hemifrån och dricka alldeles för mycket för mitt eget bästa, behöver jag inte ju inte nämna här. Först blev det en sväng in på Arena, men när det plötsligt klev upp något hip-hop band på scen där inne så kände åtminstone jag mig en aning illamående. Som tur var så delade de två tösererna - som jag var ute med - min  uppfattning av den våldtäkt på musik som genomfördes i lokalen.

Då begav vi oss vidare till glada ankan, där fyllan kunde fullbordas. Jag har nog aldrig blivit utsatt för några raggningsförsök på krogen tidigare. Men igårkväll hände det. Anna upplyste mig om att en kille hade stått och stirrat mot vårt bord ett bra tag. Jaha, tänkte jag. Det bästa man kan göra för att bli av sådana typer är att stirra tillbaka, och samtidigt se lite lätt hotfull ut. Trodde jag. Först såg det ut att fungera, han slutade titta och inledde ett samtal med sin kompis. Jag vänder mig om och återgår till mitt ivriga ölhävande tillsammans med flickorna. Då kommer plötsligt killens kompis fram till mig, och förklarar att han som stirrat mot bordet är intresserad av mig, och hör med mig om det intresset är ömsesidigt. Men det var det då rakt inte. Jag blir alltså uppraggad av en kille på krogen.  Även om jag måste erkänna att jag inte har fullständiga minnen av händelsen, då jag genast efter det ökat intensiteten i drickandet, och påbörjat förträngningsprocessen. Vilket har resulterat i vissa minnesluckor från gårdagens begivenheter.

Men när töserna var uppe och dansade, så passade jag på att spela lite Black Jack i brist på annat. För en sak är säker, det ska krävas enorma mängder alkohol för att jag ens överväger att göra bort mig på ett dansgolv. Ja, då talar vi alltså om så mycket sprit att jag förmodligen redan är medvetslös, död och begraven innan. Vilket gör att risken för mig att stå och ha frivilliga spasmer i takt med musik är lika med noll. Hur som helst så satsade jag en hundring, det kunde det vara värt tänkte jag, och hoppades på att jag skulle få vara med ett tag i alla fall. Men otroligt nog så gick det jäkligt bra, och efter ett bra tag så var jag fortfarande med, dessutom med en dubbelt så stor hög med spelmarker. När jag sedan löste in dem så hade jag gjort en ren vinst på ca 200:-, och krogbesöket var nästan betalt! Då påbörjade jag färden hem.

Men först företog jag mig en vandring genom hela stan, i jakt på min cykel som befann sig alldeles för långt bort. I ett skjul i sjöstad. Men full som jag var vid det laget, så behövde jag röra lite på mig för att bli av med det värsta i berusningsväg, då morfar med kärring låg och sov på en bäddsoffa hemma i min lägenhet.

Idag vaknade jag vid 10, med lätt huvudvärk och var allmänt förvirrad. Som vanligt. Efter att ha kört igång en kanna kaffe, och druckit en liter vatten så kryddade jag tillvaron med en ibumetin mot huvudvärken, och en sobril mot den obligatoriska dagen-efter-ångesten. Nu sitter jag här och undrar hur tusan jag ska orka röra mig till kylskåpet för att leta efter föda.

Följ min blogg med bloggkoll

Ett smidigt sätt att hålla koll på nya inlägg i bloggarna du följer!

Jag nämnde den här filmen i bloggen redan i början av Juli, i det här inlägget. Men nu är den aktuell igen då den går på bio, och då är det ju klart att du ska få tummen ur och se den! Du kommer inte ångra dig.

Jag håller på att bli knäpp. Har ju precis börjat käka en ny medicin, och biverkningarna är ju helt galna. Jag har de vanliga, jag är trött, har svettningar, muntorrhet med mera. Men det läskigaste är att jag är på helspänn på något märkligt vis, så att jag hoppar till för något så lite som att någon loggar in på msn. Som om någon skulle smygit sig på mig bakifrån, utan att jag märkt det.
Men det roligaste är ju att jag kan skrämma mig själv också, och jag blir nästan lika rädd som om det vore någon annan som gjort det. Men jag hoppas att dessa märkliga biverkningar snart går över, så att man kan känna sig normal igen.

Lite då och då börjar min mobil vibrera febrilt, för att få mig att förstå att jag har fått ett sms. Oftast blir jag lite glad, och skuttar iväg till telefonen för att läsa vad det står. Men tyvärr så grusas mina förhoppningar om en trevlig sms-korrespondens väldigt ofta av att det är något människa på andra sidan, som i total brist på fantasi skickar ett "Hej Läget ?".
En sak om det är en engångsföreteelse, då kan det ju förlåtas som ett olycksfall i arbetet. Men tyvärr finns det ett par människor i min telefonbok, som skickar dessa sms till förbannelse. Alltid precis samma sak.

Är jag inte ens värd ett acceptabelt  "Hej, hur är läget?" ??

Numera svarar jag bara på uppskattningsvis 1 av 10 sådana sms, för att de är så jävla tråkiga. Liksom för att få dem att fatta hur jävla ointressanta de är. Tyvärr finns det dock dagar, då jag faktiskt svarar. När jag har så tråkigt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Eller om jag är full. Men det tycks ju räcka för att "Hej läget ?" - förbannelsen ska fortsätta utan att minska i styrka. Men det är kanske dags att totalt ignorera dessa sms. 

Så, om ni nu vill skicka ett sms till mig, så får ni tänka på att skiva något mer fantasifullt än "Hej läget ?". Annars kommer jag med största sannolikhet bara att ignorera - radera - förtränga.

Inget nikotin idag heller. Egentligen har jag inte gjort mycket alls idag, förutom att vara helt galet trött av de nya medicinerna. Men trots en sup på 2 ml Theralen vid 23 tiden igårkväll och tidigt insomnande, så fick jag upp mitt feta arsle ur sängen klockan 5, bryggde lite kaffe och tinade två djupfrysta Ciabatas. För här skulle det fastas efter 6. Sagt och gjort, jag hällde i mig kaffet och åt tvingade i mig brödet samtidigt som jag försökte prata med Malaysiskan. Hon som förövrigt gav mig den konstiga idén. Jag klarade knappt av att se rakt, ögon ville hela tiden sluta sig. Jag kände igen det, en theralen bakfylla.

Sen vid efter 6 någon gång, så skulle Malaysiskan iväg på lunch. Det var ju en ypperlig ursäkt för mig att gå och lägga mig igen, för jag var mer död än levande just då. Så, jag förpassar min ovanligt stora kropp till sängen, och innan huvudet har nått kudden så befinner jag mig i djup sömn. Vid 11 tvingar jag mig själv upp, trots att det inte finns antydan till pigghet hos mig. Juckpuck hade nämligen skickat ett sms, som jag hade vaknat till av. Jävla sätt...

Väl uppe så händer inte så mycket mer, för jag är så förbaskat trött att hälften vore mer än nog. Ja, jag är det än till och med. Men fastan gick bra. Men kombinationen av att medicinen gör en torr i munnen och förbud mot att dricka, var ju inte direkt jätterolig. Men det var bra! Min faster kommenterade i bloggen, och förundrades över att jag slutade med nikotin, och provade att fasta på samma gång. Men det finns ju egentligen en liiiten tanke bakom det hela; Om jag plågar mig själv genom att inte äta eller dricka, så borde ju kroppen prioritera att skicka ut signaler till min hjärna att det är vatten, och inte snus eller cigg den vill ha och behöver. Således prioriteras nikotinsuget bort. Jag tyckte att det fungerade alldeles ypperligt i vilket fall som helst.

Men nej. Nu får det vara nog gott folk. Dags för IzZzY att krypa till kojs, och se på "Wanted".

Bilder från gårdagens abstinenspromenad. Hösten börjar så sakteliga smyga sig fram.

Då har jag varit hos läkaren och diskuterat, eller i alla fall försökt. Hans svenska var ganska svårbegriplig till och från, så det var lite jobbigt. Men jag fick fram det jag ville få fram till slut, så jag är ganska nöjd. Istället för en anti-depressiv som ökar vikten, så ska jag få en som oftast minskar vikten. Theralen istället för propavan, och starkare sobril. Så det låter onekligen spännande i alla fall. 

Fan då, skrev ett inlägg om den där gravida dottern till den kandiderande vice-presidenten. Men det var nog för tidigt på morgonen för mig, så jag fick det till att det var McCains dotter som var på smällen. Det var det ju givevis inte. Så nu sitter jag här alldeles röd i ansiktet, och skäms för fullt. Men självklart visste jag ju att det inte var hans dotter, när jag väl använder hjärnan till vad den är till för. Men skiten är väck nu i alla fall. Jävla mig. Jag avgår!
Tack till personen i fråga som var så vänlig och påpekade mitt pinsamma misstag.

Fortfarande inget intag av nikotin. Igår så fick jag ta en promenad på en halvmil för att göra av med lite av rastlösheten, men hurvida det hade någon större effekt är svårt att säga. Men det var ju åtminstone bättre än att springa fram och tillbaka i lägenheten och äta allt jag ser. Under promenade såg jag att någon bara hade kastat en halv cigg. Den låg där och jag kände liksom vilken ångest den utstrålade, stackaren hade kommit till världen av ett enda syfte, att rökas. Men nu låg den där, halvrökt. Den dög inte? Jag ville så gärna återupprätta dennes heder, inte låta den stackaren leva ett liv utan att ha uppfyllt dess enda egentliga syfte.

Men fan, jag hade ju slutat. Jag knöt händerna, blundade hårt och tog ett djupt rökfritt andetag, och forsatte längs ned vägen.

---

Vid 13:30 idag så ska jag på besök hos farbror doktorn. Efter att jag slutat med alla de skumma medicinerna jag käkat, så har världen blivit lite mörkare, lite kallare och mycket deppigare. Men det kan ju helt enkelt bero på att hösten är på väg, och hösten är ju ändå bara en light-variant av den ännu hemskare vintern. Det är en tanke som inte är allt för upplyftande.

Men hur som helst är tanken att de ska skriva ut lite ny medicin till mig. Men en sak ska de ha jävligt klart för sig, går jag upp mer än ett hekto av pillerna de skriver ut, så ska jag spola ned dem. Sen skiter jag fullkomligt i vad det blir för andra biverkningar, så länge jag slipper bli fet som en julgris bara för att man råkat vara lite deppig. För inte blir man väl gladare med 15 kilo extra i vardera skinka?
Sen så ska jag väl höra med dem om man kan få någon sömnmedicin som hjälper. För propavan är ju ett jäkla sockerpiller. Det samma gäller för de där ångestdämpande jag får, 5 mg sobril. Ja, tjena! Man får ju äta en hel karta för att känna av dem. Vilket lett till att jag inte äter ett skit av varken det ena eller det andra nu.

---

Efter det så ska jag väl antagligen bara sitta och vänta på att det eventuellt kommer in pengar på mitt konto. Eller invänta något brev från soc, där de kommer med något annat skumt som de vill att jag ska skicka in. För att ringa och berätta sådant kan man ju inte göra? Men visst, det har gått så smidigt ett par månader nu, att det var på tiden att de rörde ihop allt en aning.

---

Näe, nu är det dags att jag dricka ännu mer kaffe. Sjukt mycket kaffe behöver jag!
För sömnen var bristfällig inatt, gick och lade mig tidigt igår, och tittade på Seinfeld tills 2 nån gång. Men jag vaknade minst en gång i timmen, och vid 6-tiden pallade jag inte mer och gick upp. Andra natten som det är så nu... Jag måste alltså vara helt sjukt trött för att jag ska kunna sova som normalt folk. Annars är det hopplöst.

Jag satt och hoppade på att min Malaysiska skulle komma online på YM nu på morgonen, då hon precis kommit hem från en tur till sin familj, ute på landet. Men icke! Istället skulle hon till någon kusin och bryta fastan. Så det blir fortsatt sms-ande istället. Men det är ju gratis för mig i alla fall, alltid något! Men ikväll kommer hon nog tillbaka i alla fall.

Då är jag alltså inne på min andra nikotinfria dag. Fortfarande grymt sugen, och vill i synnerhet ha något som bränner under överläppen, något starkt i munnen helt enkelt. Problemet är ju att det finns ju inget annat än snus, som smakar snus. Jag föll för trycket igår, och åkte till Pekås. Jag behövde stilla mina begär på något sätt, och jag visste inte hur. Men munnen behövde sysselsättat, då är alltså lösgodis en bra idé?

Så jag gick lös på godisavdelningen, på samma sätt som skattemasen flyger på deklarationer. Jag förstod själv det absurda med att stå där och plocka på mig något som jag egentligen inte tycker om, något som jag inte kan äta i någon större mängd utan att få lika mycket ångest som ont i magen efteråt. Men vad gör man inte för att stilla sina begär.

När jag väl hade fyllt påsen med lite smått och gott, insåg jag att detta inte skulle vara nog. Jag behövde något annat också, en annan sorts snacks. Chips övervägde jag ett tag, men ändrade mig snabbt till...... KÖTTBULLAR! Jag kastade ner en 800g-förpackning med färdiglagade köttbullar, från nästgårds eller något sånt. Det värsta var min ångest när jag vandrade förbi folköls hyllan, Odin 3,5 skrek -"Ta mig, ta mig! TA MIG!!!!" Jag böjde huvudet och småjoggade förbi pallen med billig folköl. Jag klarade det! Men då jag var på väg till kassan, sträcktes min hand helt oväntat ut och högg en Marabou Daim chocklad - 200g, mitt framför näsan på 4st högstadie töser. Jag högg den, likt en orm, och jag tror bestämt att jag såg flickornas imponerade blickar riktas mot den chokladkakan som snabbt närmade sig kassan.

Märkligt nog skämdes jag när jag närmade mig kassan. Jag kände mig som en super-tjockis när jag kom gåendes med en påse lösgodis, en chokladkaka och nästan ett kilo köttbullar. Jag liksom kände hur de runt i kring tänkte "frukost - Lunch - Middag, snyggt tjockisjävel!" Men jag bet ihop, och betalade för mig och smög ut ur butiken med nedsänkt huvud, tog cykeln och cyklade så snabbt jag bara kunde, så att jag skulle få låsa in mig i tryggheten igen.

Varken godis choklad eller köttbullar hjälpte mot abstinensen. Vilken skit.

---

Sen ringde min gruppchef senare på kvällen, och berättade lite om kompaniträffen de haft kvällen innan. Som jag övervägde att gå på, men helt glömde bort när det blev av. Sen nämde han något om att de hade varit ute och letat efter en kvinna som försvunnit under dagen. Så jag sa till honom att jag inte hade något annat för mig, så jag kunde hänga med imorgon (läs idag) om det blev något. Men det var inte säkert att det skulle bli något på kvällen, så jag fick gå och lägga mig tidigt igårkväll, redan vid 1 någon gång.

Men du kan ju ge dig fan på att min sömn var lite skruvad som alltid. Vaknade en gång i timmen hela natten. Det slog aldrig fel! Så vid 9 antog jag att det inte skulle bli något, men gick ändå upp, satte på en kopp Kanna kaffe och SMSade till Malaysia.

---

Inga pengar på kontot än. Fick lämna in en kopia av arbetsförmedlingens handlingsplan igår kväll. Sådär lagom upphetsande. Alltså, mina Molkoms planer för denna veckan går nog i stöpet. För imorgon har jag tid hos Farbror doktorn.

Nu ska jag roa mig med något annat än att skriva blogg i alla fall. Ha dé!

Gah! Vad jobbigt det är nu. Jag får panik, och önskar att klockan åtminstone ska bli 20, så att jag åtminstone vet att pekås och den där tobaksbutiken precis brevid har stängt. För då kan jag inte, hur mycket jag än skulle vilja, köpa snus eller ciggaretter. 45 minuter kvar...

Men egentligen, vad kan ett enda litet ciggarettpaket göra? Jag har ju rökt hundratals innan, så ett till kan ju knappast göra någon skillnad. Inte sant? För jag röker ju inte just nu, så det är ju ingen fara. Det är ju snuset jag måste vänja mig av med. hmm...

Jag kan ju föreställa mig hur kroppen bara slappnar av när det där nikotinet snabbt går ut i blodet. Så skönt. Så tillfredställande.

Det är sådant jag måste sluta tänka på! Så är du en snygg kvinna, och vill göra en insats? Kom då hit och få mig på andra tankar. Jag bjuder på ett äpple, eller ärtsoppa..

Jag sitter här hemma och har grava abstinensbesvär, då jag inte fått något nikotin på hela dagen. För igårkväll kom jag på den briljanta idén att jag ska sluta, helt och hållet. Igen. Även om jag var fruktansvärt nära att gå i fällan då jag var på Pekås för några minuter sedan, så höll jag fingrarna i styr. Jag lider som fan nu.

Men ni kan ju få ha en liten vadslagning här i bloggen. Hur länge klarar IzZzY att hålla upp?

• Då gäller det tills dess att jag köper ett paket ciggaretter, eller en dosa snus. En bjudsnus eller ett bloss av någon annan räknas således inte.
• Rätt svar, eller den som är närmast, vinner. 
• Om två har samma svar, så blir det utslagningsfråga - Vilken tid på dygnet, på minuten, som synden skedde.
• 1:a pris är att få boxa mig i magen så hårt ni orkar.

Så nu är det bara att sätta igång att lägga in era tips! Givetvis kan ni ju tippa på något så osannolikt, som att jag lyckas helt och hållet också.

Denna vill jag ha i julklapp. Så det så.

Detta var ju en ganska intressant iaktagelse, den 27:e så bloggade jag om en aftonbladet-artikel, och det verkar ju uppenbarligen ha gett mig en hel del besökare. Jag slog ju mitt gamla dygnrekord med råge i alla fall. 195 unika läsare, tänk om man kunde stoltsera med det varje dag. Men lika snabbt som kurvan steg, lika snabbt föll den tillbaka på 15-20 läsare, på en bra dag.

Men å andra sidan, jag vågar ju vägra mode, så det måste vara därför. I så fall är det en smäll jag kan ta!

Det blev lotten för Kalmar tidigare idag. Kanske inte den mest ultimata lottningen, men å andra sidan var det inga direkt lätta lag som vi kunde lottas mot, och Holland är ju inte så vansinnigt långt borta, och ett välkänt lag för oss svenskar. Men det blir jäkligt tufft för oss, och den känslan man hade nu inför Gent-matchen är att det är en form av Win-win situation just nu. Antingen skräller vi, och tar oss in i UEFA-Cupens gruppspel, eller så åker vi ut och kan koncentrera oss helt på att ta dubbeln. Vi är ju bäst i Sverige i vilket fall som helst.

I övrigt så har jag precis druckit min första öl för kvällen, och fler lär det bli! För Juckpuck och jag ska ta oss en tur ner till torget, och inta ansenliga mängder alkoholhaltiga drycker. Dessvärre sket sig den första planen, att Nattbuss Anna skulle följa med, problemet var tyvärr att hon inte kunde skaffa barnvakt åt sin pôjk. Riktigt trist, men det får helt enkelt bli nästa helg istället, om jag inte är allt för fattig.

Du ska inte göra oss sällskap?