Tänk vad smart jag trots allt kan vara ibland. Att jag äntligen lät hjärnan styra över hjärtat har nog räddat en hel del. Även om jag är en aning irriterad, så är jag lättad. Över vad, undrar ni. Men det säger jag inte. Muhaha.

Även om egot fått sig en törn, tänker jag inte nedslås av detta. Det finns inget ont som inte har något gott med sig, även om det i detta fallet kanske var något gott som hade något ont med sig, istället. ah, skit samma, du vet ju ändå inte vad jag jiddrar om.

Istället kan vi ta tillfället i akt att tala om tandtråd med flour och mintsmak, som trots allt bör räknas som en av nittonhundratalets största uppfinningar! Inte nog med att det gör rent och fint mellan tänderna, utan om man har tur så kan man få sig ett gott mellanmål dessutom!

Nu är det nog dags att lämna denna dator, och återgå till dårhusets ljusgula tristess. Börjar ju trots allt bli lite sugen på en sup theralen, och alla de andra små tabletterna som bjuds. Det är så gött när man blir lite vinglig, och allmänt utslagen efter en halvtimme.

Ha det gött alla.

Första natten i min egen säng sedan den 27 November, alltså 87 dagar sen. Nästan 3 månader. En fjärdedels år, är en rätt lång tid.

Får se hur det går, och jag tänker utmana all sömnmedicin, och se hur länge man klarar av att vara vaken.

Hade läkarsamtal med en ny överläkare, ifrån Polen, imorse. Det var knappt att man förstod vad han sa, dock lyckades jag uttyda att jag inte fick dricka massa alkohol, inte röka på. Inte ens äta amfetamin. Jävla glädjedödare! Inte för att jag egentligen hade några planer på att göra något förutom det förstnämda, men ändå.

Min medicin börjar ställa till det i min stackars lilla utarmade hjärna. För det första har den tagit bort all form av sexlust, vilket iofs är ganska befriande. Inte ens Lena Handén lockar. Mycket märkligt.

Men det värsta hände när jag var hemma igår, och städade lite. Jag började titta på mina gardiner, och började fundera för mig själv, kanske skulle ta och byta ut dem. Fortsatte spekulera för mig själv, kring vad som kunde vara snyggt istället för dem jag har nu. Alltså, jag, Johan Nensén, tänkte på gardiner!!!

Vad kommer härnäst? Trillar snoppen av? Det är ju nästan som kemisk kastrering.

Det lär ju märkas så småningon. Nu ska jag sitta och slappa, och njuta av att inte ha någon tid att passa ikväll. Härligt!