Jag vaknade imorse, och klockan var kring halv nio på förmiddagen, och mina planer på sovmorgon gick upp i rök då jag var ovanligt pigg när jag öppnade ögonen. Men jag hade en gnagande känsla av att det var något jag skulle göra idag, så jag funderade en stund till på det då det plötsligt slog mig. Jag skulle väl till psykologen idag? Men när? Jag fick kasta mig ur sängen och leta reda på lappen där jag skrivit  det hela. Jag hade på känn att det inte var innan 10 i alla fall. Men jag insåg ganska snart att den lappen hade förlorats i något av mina städ-race.

Så jag kastar mig på telefonen, och ringer mottagningen men möts av en telefonsvarare som ger mig två alternativ - Antingen avboka eller förnya recept, sen att det är telefontid från klockan nio. Jag hoppades innerligt att min första instinkt, om att det inte var innan 10, var korrekt. Några minuter efter att klockan slagit nio slår jag ännu en signal, och får ställa mig i telefonkö. Men till min stora glädje hade jag plats 1 i kön, så det skulle inte ta så lång tid alltså. Efter fem minuters lång dryg väntan så säger rösten att jag har nummer 2 i kön. Nr 2?! Hur fan kan man halka ner ett steg i kön om man väntat i 5 minuter?! Min första impuls var att lägga på, för att sedan cykla ner och skita i deras brevlåda. Men då jag har varit ganska hård i magen lyckades jag kontrollera denna impuls.

Hur som helst, efter 10 minuter fick jag reda på att det var klockan 10 jag skulle dit. Så jag drack en avsevärd mängd kaffe och rullade ner mot mottagningen. Väl där fick jag utstå en massa tester, som verkade lika bessynerliga som de var långa och komplicerade. Det var lite huvudräkning, ordförståelse, minne, logiskt tänkande. Ja, allt möjligt! Redan efter en timme kändes det som att någon stoppat mitt huvud i en mixer.

Efter detta rullade jag ner mot Kjell & Company för att hämta deras bibel, så att jag kan plugga på deras sortiment inför intervjun. Sedan raka vägen hem igen, och lagade till mig lite av nudlarna som jag inhandlat som nödföda inför den fattiga helgen jag befarade skulle komma. För det var så att jag först kunde lämna in min ansökan om socialbidrag först igår, och jag räknade således med att det skulle ta åtminstone tills på måndag innan det dök upp några pengar på kontot. Men ack så glad jag var över att ha fel! För några timmar sedan fylldes äntligen mitt konto med nya färska penningar. Det tog dem alltså mindre än 2 dygn den här gången, och nu kan de väl knappast gå mycket snabbare?

Ros till min handläggare idag alltså!

Jag ska nog se till att fira det inträffade med an Pizza ikväll. Det är dags nu.