Jag hörde hur det enorm störande alarmet ringde, och min första tanke var "Nej! - Inte än." Jag famlade efter min telefon, och det kändes som om jag hade superlim i ögonen, tillslut får jag fatt i den och gläntar lite på mitt vänstra öga och letade efter Snooze-knappen på telefonen. Jag fann det jag sökte, och började åter falla i sömn. Men säg den lycka som vara för evigt, alarmet tjöt igen efter något som inte kändes som mer än en minut. Men den här gången var jag vid mina sinnens fulla bruk, och insåg att om jag inte går upp nu så försover jag mig förmodligen ordentligt. Jag fick fick slita mot min kropp för att återfå kontrollen och försöka resa mig ur sängen. Efter en kort strid, så blev resultatet att jag vinglade bort till kaffebryggaren och försökte snabbt och smidigt få fatt i det svart guldet, som min kropp skrek efter - Innan jag hoppade i duschen.

Nu sitter jag alltså här och dricker mitt kaffe, och jag känner mig inte riktigt sådär zombi-lik som jag gjorde då jag steg upp nu på morgonen. Nu börjar insikten om den stundande Stockholms-resan göra sig påmind, och puslen stiger så fort jag tänker på det. Jag får ett svårkontrollerat sug att besjunga att vi har Sveriges bästa mittfält! Men då jag faktiskt respekterar mina grannar, så låter jag bli.

7 timmar och 30 minuter kvar till avspark på Söderstadion. Idag tar vi ännu ett steg mot SM-Guld. 6-0 till Kalmar! Snart avfärd...

---

Jag slösurfade lite och hittade aftonbladets artikel om "Holms vilda fest!". En blodig biff med pommes, och sedan vaniljglass och chokladsås. Men nog hade jag väl unnat honom att festa till det lite hårdare än så - Men vi kanske inte fick höra hur kvällen slutade. Men hur som helst är ju allt relativt, för en elitidrottare så är kanske den kvällen ovanligt vild. Frågan är ju hur man hanterar ett vanligt liv när man hela tiden haft något att kämpa för. Att tillhöra den absoluta världseliten i en så stor sport. Men om inte annat så får han väl helt enkelt kämpa för att vinna "På spåret" år efter år. Men hur som helst så unnar jag honom verkligen allt som tänkas kan efter alla hans bragder - till och med glass och chokladsås.