Utanför min lilla, inte allt för välstädade lägenhet, skiner inte solen. Mulet och blött ser det ut att vara, precis som så många andra höstdagar. Jag tar en djup suck åt eländet och dricker lite kaffe, för att på mitt eget lilla sätt förtränga att det nästan är ett helt år till nästa sommar. Det finns de som tycker om hösten, något som jag har svårt att begripa. Men kanske beror det på att jag inte har någon att ligga under en filt tillsammans med, i skenet av levande ljus. Vilket i min värld skulle vara det enda med hösten som är något att hurra över. 

Jag har varit mer eller mindre singel hela året nu. När hände det senast? Man får nog gå tillbaka till tiden i högstadiet för att hitta en lika lång frihetsperiod. Men jag är inte säker på om det är vad jag vill längre, utan det hade varit så mysigt om man kunde hitta någon att tycka om. Någon som kunde ligga tillsammans med mig under en filt när höststormarna drar förbi. Men samtidigt har jag också vant mig vid att kunna gå runt och inte behöva rätta mig efter någon annan, utan jag har levt tämligen kravlöst den här tiden.

Men jag får väl göra så som jag har gjort hela det här året, bara passivt vänta på att någonting händer. För i och med att jag inte har bestämt mig för vad jag egentligen vill just nu, så finns det ingen anledning att jaga något som man egentligen inte vet om man vill ha. Men det är ju klart, om min drömquinna sitter och råkar läsa detta, så är det ju klart att du ska försöka övertyga mig om att det är dumt att vara singel.

Eller så kan jag ju alltid prova på detta, att bli en Casanova - På 30 dagar.

Nu ska det i alla fall drickas mer kaffe, och förbereda mig på att möta en ny arbetsförmedlare.