Jag är en samlare. Jag samlar och sparar allt möjligt, i tron om att jag antingen kommer ha nytta av det någon gång i framtiden, eller för att det är något form av minne. Jag förstod hur illa ställt det var med mig egentligen, nu när jag skulle leta upp mitt samlade betygsdokument inför ett informationsmöte, angående jobbgaranti för ungdomar hos bidragsförmed... eller öhm, jag menar ju givetvis arbetsförmedligen.

Jävlar vad mycket papper det fanns över allt! Helt jävla absurt egentligen. Jag har redan fyllt 2 stora papperskassar med bara papper som jag haft i köket, som inte fyller någon som helst funktion. Sen håller jag på att fylla en svart sopsäck med saker jag inte behöver. Men till slut hittade jag det där förbaskade betyget som jag letat efter i säkert 3 månader, ofint nedknycklat i en banankartong tillsammans med en mängd annat skräp, efter något som jag kan tänka mig var en nödlösning när jag panik-städat någon gång.