Det börjar nästan kännas lite larvigt att räkna dagarna nu. Men ändå är jag lite imponerad över att jag har lyckats hålla mig så här långt. Trots att jag vaknat upp ur en dröm, och varit helt övertygad om att jag har börjat röka igen. Men efter ett tag har jag insett att det faktiskt inte va riktigt sant. Jag är lika rökfri nu, som jag var då jag gick och la mig igårkväll.

Jag påbörjade detta inlägget i förmiddags, men kom inte särskilt långt förrän Prich ringde och samtalade med mig i en timme. Vad vi pratade om är jag inte helt säker på, för det tjattrades glatt i andra änden och jag körde lite "jasså?" "Jaha" "oh fasen" och "där ser man" om vartannat, samtidigt som jag sprang runt och småstädade i lägenheten, och åt knäckebröd. Ett bra sätt att öva upp sin simultanförmåga i alla fall.

Efter det enormt givande samtalet har jag städat bakom spisen, och även  gjort rent under spisplattorna. Förmodligen för fösta gången någonsin. Detta grundar jag på att det var något skumt skum som täckte skruvarna, som jag tvingades pilla bort innan jag påbörjade min uppgift. Det var inte så otroligt komplicerat faktiskt, men latmasken inom sig förtränger helst att det finns behov av att göra rent just där. Men sen kanske man bör ha i beaktande att det faktiskt är där man lagar maten, och visst vill man ha rent där? Eller i alla fall göra rent där mer än en gång vartannat år... Snart är det väl dags att göra en instats i kylskåpet också.

Nu är jag ganska sliten och allmänt trött och slö. Men det beror väl på att jag överansträngde mig i min ursinniga kamp fettfläckarna bakom spisen. Sen givetvis medicinens biverkningar som fortfarande inte riktigt gett med sig. Blääääää.