Dag 3
Fortfarande inget intag av nikotin. Igår så fick jag ta en promenad på en halvmil för att göra av med lite av rastlösheten, men hurvida det hade någon större effekt är svårt att säga. Men det var ju åtminstone bättre än att springa fram och tillbaka i lägenheten och äta allt jag ser. Under promenade såg jag att någon bara hade kastat en halv cigg. Den låg där och jag kände liksom vilken ångest den utstrålade, stackaren hade kommit till världen av ett enda syfte, att rökas. Men nu låg den där, halvrökt. Den dög inte? Jag ville så gärna återupprätta dennes heder, inte låta den stackaren leva ett liv utan att ha uppfyllt dess enda egentliga syfte.
Men fan, jag hade ju slutat. Jag knöt händerna, blundade hårt och tog ett djupt rökfritt andetag, och forsatte längs ned vägen.
Vid 13:30 idag så ska jag på besök hos farbror doktorn. Efter att jag slutat med alla de skumma medicinerna jag käkat, så har världen blivit lite mörkare, lite kallare och mycket deppigare. Men det kan ju helt enkelt bero på att hösten är på väg, och hösten är ju ändå bara en light-variant av den ännu hemskare vintern. Det är en tanke som inte är allt för upplyftande.
Men hur som helst är tanken att de ska skriva ut lite ny medicin till mig. Men en sak ska de ha jävligt klart för sig, går jag upp mer än ett hekto av pillerna de skriver ut, så ska jag spola ned dem. Sen skiter jag fullkomligt i vad det blir för andra biverkningar, så länge jag slipper bli fet som en julgris bara för att man råkat vara lite deppig. För inte blir man väl gladare med 15 kilo extra i vardera skinka?
Sen så ska jag väl höra med dem om man kan få någon sömnmedicin som hjälper. För propavan är ju ett jäkla sockerpiller. Det samma gäller för de där ångestdämpande jag får, 5 mg sobril. Ja, tjena! Man får ju äta en hel karta för att känna av dem. Vilket lett till att jag inte äter ett skit av varken det ena eller det andra nu.
Efter det så ska jag väl antagligen bara sitta och vänta på att det eventuellt kommer in pengar på mitt konto. Eller invänta något brev från soc, där de kommer med något annat skumt som de vill att jag ska skicka in. För att ringa och berätta sådant kan man ju inte göra? Men visst, det har gått så smidigt ett par månader nu, att det var på tiden att de rörde ihop allt en aning.
Näe, nu är det dags att jag dricka ännu mer kaffe. Sjukt mycket kaffe behöver jag!
För sömnen var bristfällig inatt, gick och lade mig tidigt igår, och tittade på Seinfeld tills 2 nån gång. Men jag vaknade minst en gång i timmen, och vid 6-tiden pallade jag inte mer och gick upp. Andra natten som det är så nu... Jag måste alltså vara helt sjukt trött för att jag ska kunna sova som normalt folk. Annars är det hopplöst.
Jag satt och hoppade på att min Malaysiska skulle komma online på YM nu på morgonen, då hon precis kommit hem från en tur till sin familj, ute på landet. Men icke! Istället skulle hon till någon kusin och bryta fastan. Så det blir fortsatt sms-ande istället. Men det är ju gratis för mig i alla fall, alltid något! Men ikväll kommer hon nog tillbaka i alla fall.
Men fan, jag hade ju slutat. Jag knöt händerna, blundade hårt och tog ett djupt rökfritt andetag, och forsatte längs ned vägen.
Vid 13:30 idag så ska jag på besök hos farbror doktorn. Efter att jag slutat med alla de skumma medicinerna jag käkat, så har världen blivit lite mörkare, lite kallare och mycket deppigare. Men det kan ju helt enkelt bero på att hösten är på väg, och hösten är ju ändå bara en light-variant av den ännu hemskare vintern. Det är en tanke som inte är allt för upplyftande.
Men hur som helst är tanken att de ska skriva ut lite ny medicin till mig. Men en sak ska de ha jävligt klart för sig, går jag upp mer än ett hekto av pillerna de skriver ut, så ska jag spola ned dem. Sen skiter jag fullkomligt i vad det blir för andra biverkningar, så länge jag slipper bli fet som en julgris bara för att man råkat vara lite deppig. För inte blir man väl gladare med 15 kilo extra i vardera skinka?
Sen så ska jag väl höra med dem om man kan få någon sömnmedicin som hjälper. För propavan är ju ett jäkla sockerpiller. Det samma gäller för de där ångestdämpande jag får, 5 mg sobril. Ja, tjena! Man får ju äta en hel karta för att känna av dem. Vilket lett till att jag inte äter ett skit av varken det ena eller det andra nu.
Efter det så ska jag väl antagligen bara sitta och vänta på att det eventuellt kommer in pengar på mitt konto. Eller invänta något brev från soc, där de kommer med något annat skumt som de vill att jag ska skicka in. För att ringa och berätta sådant kan man ju inte göra? Men visst, det har gått så smidigt ett par månader nu, att det var på tiden att de rörde ihop allt en aning.
Näe, nu är det dags att jag dricka ännu mer kaffe. Sjukt mycket kaffe behöver jag!
För sömnen var bristfällig inatt, gick och lade mig tidigt igår, och tittade på Seinfeld tills 2 nån gång. Men jag vaknade minst en gång i timmen, och vid 6-tiden pallade jag inte mer och gick upp. Andra natten som det är så nu... Jag måste alltså vara helt sjukt trött för att jag ska kunna sova som normalt folk. Annars är det hopplöst.
Jag satt och hoppade på att min Malaysiska skulle komma online på YM nu på morgonen, då hon precis kommit hem från en tur till sin familj, ute på landet. Men icke! Istället skulle hon till någon kusin och bryta fastan. Så det blir fortsatt sms-ande istället. Men det är ju gratis för mig i alla fall, alltid något! Men ikväll kommer hon nog tillbaka i alla fall.
Kommentarer
Trackback
