Jag är precis hemkommen från det sista samtalet med psykologen, som jag har fått göra massa test hos. Idag gick vi helt enkelt igenom mina resultat, och jag har ju nämnt lite om det tidigare också. Men nu kom den samlade "domen". Först och främst så har jag förstått att jag inte är fullkomligt galen i alla fall, något som jag oroade mig över efter att ha gjort Rorschachtestet och sett Hin håle själv på första bilden. Men däremot så lyckades han pricka en hel del andra saker som är ganska intressanta. Däribland att jag har ett stort kontrollbehov och att jag lätt fastnar i detaljer. Alltså klassikern, jag ser inte skogen för alla träden, ungefär. Jag hade också en stor osäkerhet på mig själv, och jag vet inte riktigt vem jag är, jag är splittrad. Det gör att jag försöker kontrollera så mycket som helst i min vardag, för att kompensera. Han tog också upp att han trodde att jag undvek kontakt med andra människor, vilket som det verkar är mitt i prick. Jag är bäst i världen på att inte höra av mig till människor i min närhet. Vilket han också satte samman med mitt stora kontrollbehov.

Sedan gjorde vi ett ganska stort intelligens test, som innefattade allt ifrån logiskt tänkande, verbal förmåga, abstrakt och spatial tankeförmåga, Till koncentration och minnestester. Resultaten var en aning märkliga. För att sammanfatta det hela så hade jag lååångt över det normala när det kom till Logiskt tänkande, språkligt begåvning samt abstrakt och spatialt tänkande. Men samtidigt så hade jag på minnes och koncentrationsförmåge-delarna, ett resultat som låg långt ner på den nedre delen av "normalfältet". Han fick också fram att jag är väldigt känslig för stress. Något som han menade på kunde peka på varför jag, trots mina uppenbara "intellektuella resurser", inte har klarat av skolan.

Faktum är att detta har han kommit fram till enbart med hjälp av intelligens-testet och rorschachtestet. Vi har inte haft några egentliga samtal. Det är ganska intressant faktiskt. Jag ser problemen på ett annat sätt nu, och det känns som att det förklarar en hel del. Det som händer här näst är förmodligen samtalsterapi, för att reda ut knutarna som finns. För blir jag av med mitt kontrollbehov och min osäkerhet, skulle jag frigöra mer kapacitet för att kunna koncentrera mig och således ha lättare att lära in. Det är lite kö, så vi får se när det kommer igång. Men dessa testerna blir i alla fall ett underlag till hur de ska kunna gå vidare med mig, och kanske -med lite tur- få mig att faktiskt bli som folk.

Men som jag har skrivit i bloggen tidigare är jag otroligt sugen på att göra Mensas IQ-test som enbart innefattar det logiska tänkandet. I synnerhet nu när jag fått svart på vitt att det är långt över det normala, då det var en del i testet jag gjorde, som var utformat precis som i mensas intagningprov. För det hade ju varit helt galet kaxigt att kunna påtala för folk att de faktiskt talade med ett geni! Haha.

Detta var i alla fall morgonens små Reflektioner. Resten av dagen ska jag ägna åt att prata med mig själv, och förbereda mig in i miiinsta detalj inför morgonens intervju. (något som jag iofs har gjort de senaste dagarna också, och jag tackar gudarna för att ingen kan höra mig!!) Den måste bli klockren. Den kommer att bli klockren.

Tack och hej, leverpastej!